Insamling till barncancerfonden

Idag har det varit full uppståndelse. ICA Maxi ringde idag på fm och talade om att dom hade köpt in alla kassa som Child Aid https://www.facebook.com/pages/Child-Aid-Products-UF/159516854103758?sk=wall hade kvar i sitt lager.
Ca 7000 kassar/påsar finns nu uppdelade på x antal ICA Maxi i sydöstra regionen.
Dom ville träffa Tilda idag och tidningarna var också intresserade.
Jag frågade henne efteråt vad hon tyckte och det är lite kul nu för hon har kommit till den åldern att hon tycker att saker och ting är pinsamma....lite som det här.
Hon tyckte ju att det var roligt men samtidigt var det ju lite pinsamt när hon stod där och alla runtomkring tittade på henne. Som lite "plåster" på såret fyllde ICA hennes kasse med massa godsaker och det var ju inte helt fel.

Middag med goa vänner

I kväll blev det middag med goa vänner. Alltid lika trevlig att få umgås över lite god mat och prat.
I det här sällskapet ventilerar vi allt mellan himmel och jord.
Allt stannar såklart också och ingen behöver känna sig orolig att någon pratar vidare om saker.
Vi är trygga med varandra och har känt varandra i massa år.
Vänner som jag uppskattar otroligt mycket! Idag var vi dock en man (kvinna) kort, men det är sådant som händer.
Tack för att ni finns, godingar.

Lotta

Eva

Igår var det skolavslutning och det gick väl sådär.....
Natten innan var en skitnatt, där jag inte fick så värst mycket sömn.
Kände mig nästan lite bakis när jag vaknade på morgonen. Men det var ju bara att pallra sig upp och glädjas med Tildas entusiasm. Kvällen innan hade vi ju kämpat med lösnaglar och allt. Klänningen var nystruken och hon skulle ha NYLONSTRUMPBYXOR.
Undrar om hon har fått det efter sin far, för jag HATAR nylonstrumpbyxor. Bara tanken får mig att klia mig blodig på benen. Hua så hemskt.
Hur eller hur så gick vi till skolan och mötte upp resten av dom fina fina barnen. Alla uppklädda till tänderna. Vi promenerade till kyrkan och jag var med ca 5 minuter.
Då började barnen sjunga och jag kände hur det började bubbla i bröstet och ögonen vattnades.
Faan!!! Jag kände att jag inte skulle fixa det här.
Det var bara att gå ut och studera kyrkans utsida tills allt var klart. Nu är det ju vanlig att en del fäller en tår på skolavslutningar, men jag tror inte det är vanligt att någon står och hulkar ljudlig längst bak?
Ja det var helt enkelt övermäktigt för mig. Som tur var så var exet där och höll ställningarna.
Nästa år har jag LOVAT Tilda att vara med hela tiden....uh det knyter sig i magen redan nu men det måste bara gå. Har man lovat så har man, eller??

Idag har det varit full upp med roliga aktiviteter. På morgonen gick klassen till temalekplatsen. Det har dom fått i belöning för gott uppförande. Jag och Jordan hängde med i fina vädret.

På kvällen var det dags för brännboll, föräldrar mot barnen och såklar avslutades kvällen med fika i gröngräset.

En perfekt dag, och Tilda hade inga problem att orka med hela dagen.
I morgon ska vi försöka pallra oss upp så att vi kan vara i skolan kl 8.00. Det blir tufft men nu måste vi komma tillbaka till vardagslunken och då kan det ju vara bra med en liten försmak så här innan hösten kommer.
Sen måste jag ju bara säga att nästa vecka så har jag stora sonen hemma igen och på Torsdag landar dottern också in på Kolbergavägen.
LYCKA!!!

Dagen med stort D kom igår

Den här tårtan fick Tilda med sig upp till Västervik i Torsdags. Så härligt att kunna göra ett avslut på cellgiftsbehandlingarna.
Vi har ju en hel del kvar att göra innan allt är helt klart, men "guldmedicinen" är nu ett minne blott (hoppas vi verkligen).
I går var jag så lycklig så att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna.
Är det verkligen så att livet börja peka uppåt för oss? Har vi gått igenom det vi ska nu?
Kan vi andas ut ett kommer det ytterligare bakslag?
Jag vill och jag tänker inte tänka negativa tankar, nu vänder vi blad och börjar skriva en ny historia.
Denna gång en som skimrar lite mer i rosenrött och går i dur.
Jag vet såklart att det kommer att gå nedåt ibland men det gör det ju för alla, men det behöver ju inte vara en backe som går så fort som en lavin och är svart som natten.

Jag känner att jag har lärt mig att ta dagen som den kommer och njuta av det. Ska försöka att inte komma in i en annan stress som var förut. Livet är för skört och tiden rinner iväg så fort. Jag ska försöka att säga mer positiva saker till människor runt omkring mig. Man vet ju själv hur härligt det är att få en positiv klapp på axeln och ett värmande ord ibland.
Lite lugn och ro och inte för mycket måsten är nog medicinen man mår bäst av.
Så ha nu en skön fortsättning på helgen och spring inte omkring o gör massa saker du inte känner för just nu. Du kan säkert göra det en annan dag :-)

Då har cancerskiten kommit lite för nära igen

Idag har det varit en tung dag för min lilla tös i London. Har försökt trösta så gott jag har kunnat, nu fick storebror ta över.
Emmys faster och min föredetta svägerska har fått återfall med cancer. Den är spridd i skelett, lever och gud vet var. Människan är bara drygt 40 år och har 3 barn och make.
Det känns som denna jä...la sjukdom förföljer oss. Jag ska kyssa fötterna på den/dom personerna som hittar ett bot mot detta. Nu vet jag också att hon är en fighter och hon kommer att kämpa med näbbar och klor för att mota bort monstret.
Jag skickar allt styrka till henne, barnen och hennes make. KÄMPA PÅ!!!!!!!
Och till min lilla tös vill jag också skicka en bamsekram och bara konstatera att livet knäpper en på näsan när man tror att allt är lugnt. Gråt och skrik så mycket du vill, hjärtat <3.

Tacktårta beställd

Äntligen fick vi klart att det blir behandling torsdag, fredag. SISTA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Äntligen!! Är så in i bänken glad och lycklig.
Jag vet defenitivt en som är överlycklig och det är förstås Tilda. Kan inte fatta att det är sant. Kändes som igår när vi fick schemat framför oss efter operationen, 34 veckors behandling med cellgift var 3:e vecka.
Det kändes som om det aldrig skulle ta slut, herregud 34 veckor!! Det är ju som en hel graviditet sa någon. Ja visst är det och Tilda har varit så duktig och kämpat så hårt hela tiden.
Underbara fina unge!

Här kommer lite bilder från nationalfirandet i Stadsparken. Såklart ställer hon upp för basketklubben. Vi hoppas att hon kommer att kunna börja träna till hösten igen.

Tiden flyger och jag hinner inte med

Oj oj oj nu är det en vecka sedan jag skrev här. Jag har haft Tilda hos mig sedan i Torsdags och det har varit fullt upp i positiv bemärkelse.
Hon har varit jättemycket i skolan och även lite på fritids!!!!
Det blir ju lite körande fram och tillbaka mellan skolan och hemmet och sjukhuset, men det gör ju inget för det gör henne så gott.
Hon har även haft kompisar här i veckan och dom har blivit friserad av den "nyutbildade" frisören Tilda.
Vattenkrig, lek på studsmattan och mys ute i gräset. Ni kan inte ana så underbart det är att höra dom fnittra och busa runt.
Jag blir nästan tårögd när jag hör och ser hur roligt dom har det. Tilda har ju missat så mycket under det här året, nu finns det massa tid för lek och bus igen.
Tyvärr så verkar Tildas benmärg väldigt trött och Linköping vill egentligen skjuta på behandlingen till skollovsveckan. Det var ju inte så jättekul att höra. Vi tog nya prover i fredags och dom kommer att vara avgörande om det blir behandling nästa vecka eller om dom måste skjuta på den. Hoppas hoppas!!

Ikväll tänkte jag och en kompis ta några goa cider på puben, det blir skönt i finvädret.