Äntligen fick hon sin efterlängtade båttur!
Sen att få sitta med favvobrorsan var ju inte heller fel, hon njöt för fullt :-)
Imorgon kommer hon hem till mig och det ska bli skönt att få ha henne en stund innan dom sticker till Linköping på måndag. Hon har beställt hummer.....men hon har aldrig smakat det. Hon sa bara - Jag känner att det skulle nog vara gott (tror jag). Vi tog beslutet om att äta räkor och kräftstjärtar, med aioli och vitlöksbröd istället. Märkliga sug dom kan få av cellgiftet.
Jag har inte gjort många knop idag. Mått skit och gråtit en massa tårar. Försöka peppa mig själv att jag ska vara hemma och inte leka supermamma. JAG SKA VARA HEMMA!!
Jag är ingen supermamma just nu och jag börjar acceptera det.
Era kommentarer hjälper mig på traven och stöttningen känns verkligen. Som du skrev Annika, jag hymlar inte med något här. Jag skriver från hjärtat och det är en himla bra terapi.
Det känns skönt på kvällen att få skriva av sig, sen vänder man blad för en ny dag. Visst jag blottar mig själv en hel del, men det är ett val jag själv har valt.
Min tanke är ju också att man kanske kan känna igen sig i vad jag skriver och då inte tycka att man tänker märkligt eller att man själv är konstig på något sett.
Alla går ju inte igenom samma helvete som vi gör just nu men det behöver inte vara stora saker för att man ska känna att man mister fotfästet. Alla är vi olika och reagerar olika på saker och ting.
Det som är en bagatell för vissa är en katastrof för andra och ingen bör dömma någon annan.
Det kan ligga så mycket jobbiga saker i ryggsäcken som gör att bägaren rinner över ibland.
Sen har jag väldigt svårt att höra människor gnälla för gnällandets skull.
Det måste ju finnas något man kan glädjas av under en dag?
Jag har haft en skitdag själv men jag är sååå glad för Tildas skull att hon kom ut på sjön idag. Det är en av dom saker som gör mig glad.
Jag lovar att ni också har något som har gjort att ni har skrattat lite extra idag, eller hur?