Mycket känslor blev det

Idag var han morgonpigg den lille, han pep och ville ut redan klockan halv åtta.
Men det blev en snabbkiss och bajs sen in igen och tillbaka ner i sängen som inte mist värmen.
Somnade om och vaknade av att jag drömde att Tilda ruskade i mig för att jag skulle hämta henne i skolan. Mmmm tyvärr var det ju inte sant.

Exet hämtade mig för avfärd mot Västervik. Jag kände mig förvånansvärt lugn i kroppen.
Ingen ångest alls, men mycket mycket känslor blev det.
Det gick ju liksom inte att undgå. Vi har ju varit där uppe så mycket så att den goa personalen känns ju som vänner som man känt hur länge som helst.
Vi grät och pratade och grät och pratade. Ångrar inte en sekund att vi åkte dit. Rum nr: 10 som var Tildas rum sneglade jag bara lite på i förbifarten. Det kändes tungt.
Det kändes ganska jobbigt att åka därifrån, inte för att det är kul att vara där utan för att det har varit som ett andra hem för oss då och då.
Jaha..då var det kapitlet avslutat.
Hoppas nu att det går lika bra i Linköping nästa vecka.

När vi kom hem så åkte vi förbi graven och tände ett ljus. Jag har inte varit där på jättelänge så det kändes jätteskönt att gå dit. Någon har varit där och lagt ett palmblad, jag har ingen aning om vad det betyder men det var så fint.
Tyvärr så var det en ny plats utstakad bakom henne....en alltför ung själ har vandrar vidare. Det sliter i mitt hjärta och alla mina tankar går dom som lämnas kvar.

Sen vill jag tacka ni goa som engagerar er i mitt skri på hjälp med min TORRA hy och att Jordan inte ska frysa. Blir så varm i hjärtat <3.

Nu ska jag krypa under Tildafilten och se mästerkocken och försöka få upp lite värme.

Ha det gott alla där ute

En ny tur till Källan

Idag styrde jag med lite lättare steg kosan mot "källan". Fortfarande lite darrig på handen, men jag VILLE så gärna gå dit.
Förra veckans varma mottagande var lika varm den här gången. Fick träffa ytterligare en nytt ansikte som även hon var som övriga goa människor.
2 timmar flög iväg och jag längtar redan till nästa vecka.
"Fröken" gick igenom lite våraktiviteter som är planerade och det låter toppen.

Väl hemma så var det dags för lunch och sen en stunds vila på det.

Imorgon är det dags för Västervik som jag skrev om innan. Det är verkligen blandade känslor måste jag säga. Jag har ju aldrig varit där utan Tilda och det kommer att kännas jättemärkligt att var där utan henne.
Men jag tror ändå att det är en bra grej, både för oss och för personalen som har haft hand om henne under hennes sjukdom.
Oj oj det kommer rinna tårar kan jag säga.

Sen vill jag bara skänka tusen tankar till några som tyvärr också förlorat det värdefullaste vi har. Jag vet er känsla och ni vet också att min dörr är alltid öppen för er. När som helst!!!

Snart ska jag också visa er något jättefint som jag har beställt av en urduktig tjej.
Hoppas att jag har den hos mig snart :-)

Puss o hej på er alla ute i vintermörkret

Det Okända IRL

Brukar ni titta på "Det Okända", som ni kanske förstår så är det ett av mitt favoritprogram.
Är så fascinerad av allt som härrör andra sidan.
Jag har varit lite nyfiken av vad som ev kan gömma sig i min lägenhet pg a allt som hänt här.
Så jag och Mia har idag "lekt" Det okända.
Jag har ju inte så mycket att komma med så jag agerade sekreterare.
Förmågan besitter Mia såklart.
Det började med att hon kom med blommor, hon förklarade att hon inte visste varför och inte heller varför just den sorten. Men hon fick till sig på vägen hit att hon skulle gå in och köpa dom.
Det var 3 st gerbera, lila......precis sådana som vi hade som handblommor på Tildas begravning OCH jag har även en konstgjord sådan vid ett av ljusen vid Antes o Tildas fotografier.
Här ser ni en skymt av den:

Åhhhh Scary!! men ack så spännande.
Mia kända av lägenheten och hon fick till sig en väldigt sorglig och tung känsla på toaletten.
Det var ju där Ante fick proppen.
Sen kom det en man, en händig sådan som älskade trädgården, men kanske inte var så smidig i alla lägen. Han gillade INTE att det har skett förändringar i huset och visade det också.
Sen var det ytterligare saker som kom fram, men som inte var jobbiga saker utan snarare positiva.
Mannen fick en skjuts till andra sidan, Mia hjälpte honom men det var inte utan problem.
Nu hoppas jag att klimatet blir bättre framöver.

Min tro på andevärlden blir ju absolut inte mindre när man får vara med om sånt här.

Jag ryser fortfarande!!!!

Operation hundtuktning

Så här trött blir man efter man har haft "kvinnan som pratar med hundar" här.
Idag började vi med "operation hundtuktning" som blev lite av "operation dottertuktning".  Kan tänka mig att det är ganska vanligt, att det är någon i familjen som klemar lite extra med hundarna.
I det här fallet var det Emmy, och sen är jag kanske inte långt efter.

Vi hade ett jättebra samtal och när hon kom så var jag rädd att Jordan skulle sköta sig perfekt, men nä då. Han visade sin sämsta sida direkt och nafsade henne i byxorna.
Hon var snabb som attan och visade direkt att det inte var ok, oj oj han fick respekt för henne direkt.
Ser verkligen fram emot fler lektioner.

Han är helt förvirrad nu och undrar -Va sjutton är det som händer?? Är jag inte chefen här längre eller? Nej nu tar vi tillbaka kontrollen, så nu ska han bli duktig hund :-)

Ett nytt projekt snart avslutat

Nu är det snart klart! Mitt lapptäcke som är fyllt av Tildaminnen. Jag kan ta det och gosa in mig precis när jag vill vara riktigt nära.
Varenda liten fyrkant i täcket har något minne av henne.

Jag tror jag har förbrukat minst 2 paket symaskinsnålar. Är en hejare på att sy rakt på varenda knappnål. Nu har jag en söm kvar så jag hoppas att jag klarar mig.
Undrar vad nästa projekt ska bli?

Kvällen tillbringades i soffhörnet och melodifestivalen. Jag lovade mig själv att om inte Loreen gick vidare så var det tack och adjö för i år.
Nu hade jag ju sådan tur att det var fler än jag som gillade vad dom hörde. Så nu har jag iallafall en som är värd sin plats i finalen. Härligt!
Men attan vad jag tyckte synd om både henne och Torsten. Dom stackarna hade ju inget på fötterna! Antingen hade dom lagt sina sista penningar på kostymen så att det inte räckte till skor, eller så var det så enkelt att dom vill ha kontakt med marken dom gick på? Vad tror ni?
Dead by April var ok en stor del av låten, men den där stackars killen som hade fått i uppgift att först jucka sig igenom hela låten och sen då och då vråla ut sin ångest .... näää då var det ett stor NO NO för mig. Lilla gubben han har säkert jätteont i halsen nu.
Programledarna fick ett stort plus, lättsamma och proffsiga. Dom bjöd verkligen på sig själva.
Helena fick ju in både tårarna och brösten, bra jobbat.

Så nu är det kväller här i stugan och imorgon kommer "lejontämjaren"som ska visa oss lite knep för att få Jordan lite lugnare när det behövs. Nu sover han sött i sin korg men imorgon är det andra bullar som gäller. Han är lyckligt ovetande än så länge :-)

Lite långtråkigt

Jag ber om ursäkt att jag är lite seg på att blogga nu, men det är för att DET HÄNDER INGETTING!!!
Snön vräker ner och halt är det. Vill verkligen inte gå och halka en gång till.
Knät blir bättre och bättre för varje dag och ingen är gladare för det än jag. Det är enormt tråkigt att inte ha något att göra.
Nästa vecka har jag lite inbokat. Bl a ska vi på "knyta ihop säcken" samtal till Västervik. Hua det kommer att bli tufft.... misstänker att många tårar kommer att rulla.
Det kommer att bli jobbigt att gå förbi rum nr:10, det rum som Tilda alltid hade när hon var däruppe.
Personalen var enorma och gjorde så gott dom kunde så att Tilda alltid fick samma rum. Det kändes tryggt för henne och det märktes om det var så att det av någon anledning inte var ledigt.

Veckan efter är det Linköping som står på tur men det vill jag inte tänka på nu.

I kväll så står Emmy och Philip i köket, det blir hemmagjorda hamburgare och diverse gott till.
Tilda hade älskat att få vara med och stöka runt. Men känner jag henne rätt så finns hon där någonstans och petar lite.

Jaaaaaaa vi ska göra hamburgare!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Mmmmm ser gott ut det där...

Då kör vi

Vem kan uttala vad detta heter? Jag och Monique Van Diemen kan :-)



Philip var snäll och satte upp min lampa

Åsikter....igen

Kritiserat vårdärende avslutas

Oskarshamni går 16:15 | Uppdaterad i går 16:49

En man i 40-årsåldern dog och Socialstyrelsen riktade skarp kritik mot Oskarshamns sjukhus. Nu avslutas ärendet.

Socialstyrelsen är nöjd med de nya rutiner för inhyrda läkare och personalutbildningar som sjukhuset infört. Dessutom har det startats en mobil intensivvårdsgrupp och de EKG som tas i ambulans kan numera skickas till mer än ett sjukhus.
Däremot är socialstyrelsen frågande till att sjukhuset inte fastställt egna rutiner för patienter med lungpropp utan hänvisar till ett PM hos landstinget i Stockholm.
Mannen som dog hade drabbats av lungpropp men det EKG som togs i ambulansen tolkades inte utan han skickades till länssjukhuset i Kalmar, trots att lungpropp var den diagnos av de som läkarna utredde som kunde ha behandlats i Oskarshamn


Det var den här texten som jag fick framför ögonen i morse när jag slog upp tidningen.
Ok?? Så Oskarshamns Tidningen hade alltså fått veta att man kanske kunde ha räddat min Ante?
Detta tycker man är ok att lägga ut i tidningen utan att först informera anhöriga?
För det första så tror jag att jag fick en smärre chock och sedan kom ilskan, vilket resulterade i ett frågande mail till journalisten ifråga som valt att lägga ut artikeln.

Min fråga i det hela är egentligen hur man tänker när man får informationen på sitt bord?
Tänker man att det finns anhöriga bakom denna "story" eller blir man så avtrubbad att man bara lägger ut? Skulle det inte vara intressant att få en reaktion från anhöriga?
Vore det inte mer intressant att detta kanske är en sak att följa upp?
Idag så finns det många hål i vår landstingspolitik och vårt nya förfarande vad det gäller hur landstingen väljer att vårda patienterna (på vägarna). Men det betyder inte att man glömmer dom människorna som finns runt omkring patienterna.
Vi har nämligen också känslor och åsikter, detta är verkligen inte ok!
Jag ber Er kära journalister att visa mer medmänsklighet och iallafall offra ett telefonsamtal till anhöriga INNAN publicering.

Kontentan av detta är att OT numer har en prenumerant mindre, inte för att jag tror att någon bryr sig för det verkar inte vara deras starka sida.
Nej nu koncentrerar vi oss på att stödja en idrottsklubb som inte lyckas betala sina försenade hyror. Allt för att rädda eventuella hitresande supportrar som kanske köper en korv i korvkiosken eller om vi har riktigt tur slår till med en pizza i en av dom femtielva pizzerior som finns i lilla staden.
Allt för att marknadsföra OSKARSHAMN!
Ironi, nej varför tror ni det???

Puss o Kram