F%&?k Y%u

Japp precis så skrev jag till en idag.
En människa som behagar att tala om för mig att det är dags att sluta sörja.
Att gå vidare och leva ett annat liv.
Jag är så himla arg och samtidigt så förvånad att man ens har mage att skriva så.
Det började med att personen i fråga bad mig lägga ner Antes FB sida. Hon känner honom så mycket bättre än mig, så hon visste att han inte ville ha den kvar....hävdade hon.
När jag inte ville det så tyckte hon att det var min PLIKT och att jag var patetisk.
Hon menar att jag var inte ensam om att förlora ett barn och nu skulle jag gå vidare.

Allt detta gör mig så heligt förbannad så jag har helt enkelt inte ord. Gissa om hon snabbt försvann på min FB lista? Där vill jag ha människor som jag tycker om och inte idioter.
JAG bestämmer när jag går vidare, INGEN kan tala om för mig när tiden är inne.
INGEN mer än JAG kan känna mina känslor, även om man har upplevt liknande saker så är man fortfarande olika.
Sorgen är olika för alla och jag väljer att ta det i min takt och om man i min omgivning har problem med det så må det vara hänt.
Men vem orkar bry sig om andras sorgetider?? Vad har man för vinning i det?

Tur att man har lite psyke kvar så att man orkar stå emot idiotiska kommentare från folk som inte har vett i skallen.

Hoppade ett högt hinder idag

Jobbdag igen och det gick bra som vanligt, kan ju nästan säga det nu för jag känner mig mer och mer ok inför att börja jobba. Rutiner är nog inte helt fel för mig just nu.

Kvällen var inplanerad för en afterwork......hmmm. Tankeverksamheten snurrade på tidigt på dagen. Men jag var fast beslutsam för att jag skulle gå.
Men tankarna kom och gick hela dagen. Jag lovade att agera chaufför och åkte iväg med gott mod. Hämtade mina medpassagerade och körde mot HotellEtt.
Klev innanför dörren och kände hur det snurrade lite fint i kupan, men jag var fortfarande fast beslutsam för att fortsätta in.
Vågade knappt titta åt något håll för det fanns ju FOLK där, överallt och alla tittade på mig......not.
Men det kändes så. Jag betalade snabbt min LOKA och irrade mig fram till bordet där vi skulle sitta. Jag och några andra som jag kände mer eller mindre och inte alls.
Satte ner rumpan bredvid en trygg känning och kände att jag spände varje muskel i kroppen. Pokeransiktet åkte på och jag deltog i konversationerna om ditt och datt och skrattade högt och kände att ja men fasiken det här funkar nog.
Samtalen gled in på tandpetare och man jämförde dom olika sorterna och kom sen fram till att det var nog lite åldersvarning på det samtalet så det avslutades ganska fort.
Helt plötslitg och från ingenstans så kände jag paniken började krypa på igen, men då hade jag suttit där i nästan 2 timmar.
Då är det himla tur att man har vänner som vet precis vad dom ska göra i det läget.
En gick lugnt och sansat och hämtade min jacka, en annan skulle ändå ut och röka så hon följde med mig till bilen.
Där damp jag ner som en hög och skakade och gråten kom som på beställning. Torr i mun och huvudet kändes som en bikupa.
Men jag är ändå stolt över mig själv att jag fixade att gå dit, att jag klarade att sitta där en stund.
Det uppväger allt och min ångest går ju över det vet jag ju.
Jag klarade ett högt hinder idag och jag är återigen nöjd med mig själv :-)
Klapp klapp på axeln.

Definitionen av sköntont

Först av allt så har jag totalt glömt bort att meddela att Emmy blev utskriven igår och diagnosen blev: stämbandskatarr. Kändes jättebra, men hon har fortfarande problem med andningen. Imorgon får hon ta en ny tur till VC och börja om från början.
Tyckte nog att dom kunde kosta på sig att skicka henne på en lungröntgen, men men....

I och med att jag hade en tid hos Mia (zonterapi) på förmiddagen så beslutade jag mig för att jobba eftermiddagen istället. Det tänker jag inte göra om kan jag säga.
Jag tycker så VÄLDIGT mycket om Mia hon är helt fantastisk på alla sätt och vis MEN....
Ger du henne en fot då jäklar. Hon har förmågan att känna minsta lilla knöl, som hon med ivriga fingrar masserar så att du inte längre har ändan kvar på britsen.
Man ligger liksom i en båge och andas har du slutat med för länge sedan.
- Mmmm sitter hon .... här hittar jag något. Tryck tryck och aj aj det känns i hela kroppen.
Varje punkt på foten symboliserar organ i och ställen på kroppen.
Min triggerpunkt var definitivt nacken. HERREGUD säger jag bara!!!
Men det är bara att gilla läget, bita ihop och hänga med.
Ett tag var jag tvungen att be henne ta det lite lugnt för jag blev helt varm och mådde illa.

Rekommenderar det gör jag iallfall för efter ett kort stund märker man att kroppen reagerar. Den börjar helt enkelt att jobba med problemet och det känner man!
Det är just därför jag säger att jag INTE kommer att göra det innan jobbet igen. Tur är väl också att jag bara jobbar 2 timmar så att jag kunde åla mig iväg och in i huset och kasta mig ner i soffan.

Resten av kvällen ska jag häva i mig vatten och låta naturen ha sin gång av vad som kommer ut i andra änden/an....det tillhör nämligen också, att hela kroppen rensas.

Mia - I will be back!!

Tanter var är ni underbara tanter?

Nu så har jag äntligen kommit i sängen och datorn på magen för det ...nästan dagliga...blogginlägget.

Först måste jag bara visa en sån underbar bild på lillpojken. Han känner också närhet av Tilda när han ligger där o gosar in sig.

På jobbet idag snöade vi in på massa saker, men en sak som fastnade hos mig var när vi började prata om alla "tanter" som fanns när iallafall jag var liten.
På vårt badhus i staden fanns det något som vi kallade, badtanter. Det var dom som stod i sina stela vita rockar i tvättrummet.
Dom som tittade strängt på oss när vi kom in och sträckte fram en rotborste som vi skulle skrubba oss med. Det fanns inte en chans att man undslapp detta tvagande INNAN duschen. Huden var nästan skinnflodd och illröd. Vet inte om jag såg dom le en enda gång.

Sen hade vi flourtanten, hon med det fina lagda mörka håret och illröda läppar. Hon som kom med den stora dunken flour och tidtagaruret. Om jag inte missminner mig så tror jag även hon hade vit rock. Jag kom ihåg hur man försökte spana in muggen med minst flour i när hon kom fram med brickan under näsan på en.

Sist men absolut inte minst var mattanten, även hon vit rock. Om man hade riktigt tur serverades det korv med potatismos. Det var delikatessen på den tiden.
Hade man riktigt otur så slevades det på en portion lever!!
Lever är något av det värsta jag vet, eller det ÄR det värsta jag vet. Jag vet också att på den tiden var man tvungen att äta upp maten man fick. Just en sådan dag när oturen infann sig och det serverades LEVER, var jag sist kvar vid bordet och kämpade med dessa leverklumpar på tallriken. Till sist gick det inte så bra utan kötten stod som en kaskad ur min mun. Efter det blev det inte lättare att äta lever kan jag säga.

Dessa underbara fina "tanter" får vi någongång se er igen eller är ni ett utdöende släkte? Jag tyckte iallafall att ni var rätt söta även fast ni inte log så speciellt ofta.

På tal om tant, så hade jag inget att göra i helgen så jag tog fram virknålen och 2 t-shirtar, som klipptes i remsor och virkade en lite brödkorg. Är det lite tantvarning över mig kanske?

Huvudbry

Nu har jag varit vaken av och till sedan klockan 4.
Emmy fick feber för någon dag sedan och i morse/natt så kunde hon bara pipa lite.
Hon hade jättesvårt att andas och sjukrådgivningen tyckte att hon skulle åka in till akuten.
Nu ligger hon inlagd i Västervik för observation efter div. undersökningar på öron näsa hals.
Stackars liten!
Det blir en tur uppåt efter lite sömn. Hon är säkert helt slut själv och behöver vila efter den här natten.

Nu får dom ta och kolla upp det här med hennes andning ordentligt för något galet är det ju. Det är ju inte första gången hon har problem med den biten. Hon har iallafall inte astma, det är konstaterat.
Men vad sjutton kan vara problemet?......

Havet och lugnet

Vaknade tidigt idag, men jag var nog egentligen inte riktigt vaken.
Det blev toa och sen tillbaka den den varma goa sängen. Att somna om då var helt omöjligt, så jag satte på TV:n och låg och slötittade på vasaloppet.

Vi hade bestämt förmiddagsfika hos Maria idag och planering inför kommande projekt, betonggjutning.
Planeringen gick snabbt som attan och nu tror jag att vi har häng på sakerna.
Finbetong och former av alla dess slag. Det ska bli jättekul och sätta igång.
Lovar att jag ska dokumentera dagen, både med skrift och bilder.

Vi stod en stund och njöt av det stilla havet och en tår eller två rullade också. Det är så otroligt vackert med havet.

Skickade iväg sonen att köpa färg till ännu ett projekt som legat på is ett tag.
Jag har ett skåp som jag tänkte skulle få lite fin vit färg och hängas på väggen. Ibland får man bara sån lust till att fixa och dona och allt helst på en och samma gång.
Men det kanske är ett friskhetstecken att man återigen börjar få lite energi.
Om en för bara en stund...

Sen kväll

Oj klockan är mycket och nästa gäng "tanter" har gått hem.
Återigen en lyckad kväll med goda vänner.
Trött som attan så jag tror att ögonen går i kors men blogga SKA jag!

Om man sammanfattar veckan så kan jag väl säga att den har varti helt ok.
Har till och med varit på VC två gånger och kollat blodtrycket. Helt normalt och inget att oroa mig över.
Vad som hände var nog att jag helt enkelt blev överstressad när jag var på ortopeden.
Men det var ju skönt att veta att man fungerar normalt.

I helgen ska vi planera lite inför kommande projekt. Vi ska nämligen ge oss på lite betonggjutning.
Har varit sugen ett tag och nu har vi till och med bestämt datum för både gjutning och "avklädning".
Fasiken det ska bli roligt. Har kollat massa på nätet och fått en del ideer.
Dags att gå tillbaka till lekstadiet och fram med hink och finbetong så ska det tillverkar alstrer så det heter duga.

Men nu måste jag stänga igen mina ögonlock och sova en stund.
Godnatt kära vänner