Svinalängorna

Vilken film!!
Den måste bara ses, otroligt tragisk och svart.
Mina tankar går automatiskt till alla stackars barn som lever i sån misär. Låt oss alla ALDRIG blunda för detta som tyvärr är vanligare än vi tror. Hur kan man omedvetet (för jag tror inte att man gör det medvetet)förstöra ett barns liv så? Uhhhha....jag får ont i magen av dessa egoistiska föräldrar.
En trasig uppväxt kan verkligen spegla en människas hela fortsatta liv.
Jag tror inte man behöver göra så mycket för att barnen ska ha det bra, nu menar jag inte materiellt för det är verkligen inget som är jätteviktigt. Vad jag menar är kommunikation och umgänge.
Att dom vet att dom kan känna sig trygga och få bli hörda när det behövs.
Vi ska finnas där som vuxna och ge råd o stöd på bästa sätt, ge barnen fria tyglar, men det ska förtjänas. Låta dom gå på en del törnar men inte låta dom falla i för djupa hål.
Barnuppfostran är inget att leka med, ingen är expert och det finns inga rätt eller fel.
Men lägg aldrig en börda på barnen att uppfostra oss vuxna. Det tror jag inte kommer något positivt ut av det.

Jag har iallafall världens bästa barn!!

Vi hade iallafall tur med vädret

Inte klok va man ska packa med sig när man ska fira midsommar.
Man äter ju konstant hela dagen.
Man ska ha sill, potatis, alternativrätter till ickesillätarna, jordgubbar, dricka, grillmat.
När jag hade packat färdig så stod det 5 kassar i hallen som skulle med.
Alla ska ju vara glada och nöjda och magarna ska mättas :-)
Valde att fira en nykter midsommarafton, men för min det är det inget alls. Jag är lika glad och skrattar lika högt nykter som onykter.
Tilda åkte lite mellan mig o exet, men vi var inte så långt ifrån varandra och hon tyckte det kändes bra så.

Dom stora barnen hade också trevligt bland oss "gamlingar". Måste säga att det är så himla trevligt när det är blandade åldrar. Så hade vi alltid när vi var små.
Min pappa har 13 syskon och jag har en hel drös med kusiner, så när vi firade midsommar hos farmor och farfar så var det verkligen ett ålderspann som hette duga.
Nu är tyvärr huset vid havet inte längre kvar i vår släkt och just sommartid så tycker jag det är så synd.

Den här vyn kunde man njuta av på den tiden 

Men gårdagen var det absolut inget fel på heller. Det var lika trevligt fast utan hav.

Barnbordet

Vuxenbordet

Framåt nattkröken ringde Tilda och ville att jag skulle hämta henne, klart lilltjejen ska sova hos mig :-)

En Torsdag innan fredag.

En helt "vanlig" Torsdag så här dagen innan midsommarafton, jag, Jordan och datorn håller varandra sällskap.

Stora sonen är iväg o tränar och Emmy är på väg hem från Skavsta. Tilda är hos sin pappa.
Jag myser med Spotify och lite bloggande.
I veckan har jag varit väldigt yr och konstig. Huvudvärken har inte velat försvinna. I eftermiddags tilltog det och jag slog en signal till sjukvårdsupplysningen.
Dom ville att jag skulle åka in till jourcentralen och det gjorde jag. Efter mycket om och men och undersökningar så har jag ev.sviter efter att jag har slutat med Sertralienet OCH att jag ev. har B12 brist. Jag ligger väldig lågt i mitt blodtryck också.
På måndag måste jag ringa min VC och ta ett B12 prov. Jag har legat på gränsen för medicinering förut och kan det alltså vara så. Ja .. vi får väl se. Läste lite om det på nätet och visst symtomerna stämmer ju väldigt mycket, men det är ju vanligt när man läser om sjukdomar.
Vi får helt enkelt se vad proverna visar.

Tilda fick tyvärr ta en avstickare till Västervik idag och fylla på trombocyterna. Det var en del strul idag vad jag förstod på exet. Det var tur att hon inte behövde vänta tills imorgon. Nu kan hon få slappna av lite på själva midsommarafton.

Måste få dela med mig av en lite tankeväckande historia som jag fick uppläst för mig hos min sjukgymnast. Jag har ju teflonminne så jag kommer inte ihåg den exakt men den gick ungefär så här:

Kap 1.
Du går på en väg och längre fram på vägen är det ett stort hål, du trillar i och det är jättetufft för dig att ta dig upp. Det tar väldigt lång tid.

Kap2.
Du går på samma väg, du vet att hålet finns där framme, du faller i men det är inte lika jobbigt att ta dig upp den här gången.

Kap3.
Du går på samma väg, du vet att hålet finns där framme. Du går runt hålet.

Kap 4.
Du tar en annan väg.

Jag tyckte att den var så otroligt bra. Man fick sig definitivt en tankeställare.

Insamling till barncancerfonden

Idag har det varit full uppståndelse. ICA Maxi ringde idag på fm och talade om att dom hade köpt in alla kassa som Child Aid https://www.facebook.com/pages/Child-Aid-Products-UF/159516854103758?sk=wall hade kvar i sitt lager.
Ca 7000 kassar/påsar finns nu uppdelade på x antal ICA Maxi i sydöstra regionen.
Dom ville träffa Tilda idag och tidningarna var också intresserade.
Jag frågade henne efteråt vad hon tyckte och det är lite kul nu för hon har kommit till den åldern att hon tycker att saker och ting är pinsamma....lite som det här.
Hon tyckte ju att det var roligt men samtidigt var det ju lite pinsamt när hon stod där och alla runtomkring tittade på henne. Som lite "plåster" på såret fyllde ICA hennes kasse med massa godsaker och det var ju inte helt fel.

Middag med goa vänner

I kväll blev det middag med goa vänner. Alltid lika trevlig att få umgås över lite god mat och prat.
I det här sällskapet ventilerar vi allt mellan himmel och jord.
Allt stannar såklart också och ingen behöver känna sig orolig att någon pratar vidare om saker.
Vi är trygga med varandra och har känt varandra i massa år.
Vänner som jag uppskattar otroligt mycket! Idag var vi dock en man (kvinna) kort, men det är sådant som händer.
Tack för att ni finns, godingar.

Lotta

Eva

Igår var det skolavslutning och det gick väl sådär.....
Natten innan var en skitnatt, där jag inte fick så värst mycket sömn.
Kände mig nästan lite bakis när jag vaknade på morgonen. Men det var ju bara att pallra sig upp och glädjas med Tildas entusiasm. Kvällen innan hade vi ju kämpat med lösnaglar och allt. Klänningen var nystruken och hon skulle ha NYLONSTRUMPBYXOR.
Undrar om hon har fått det efter sin far, för jag HATAR nylonstrumpbyxor. Bara tanken får mig att klia mig blodig på benen. Hua så hemskt.
Hur eller hur så gick vi till skolan och mötte upp resten av dom fina fina barnen. Alla uppklädda till tänderna. Vi promenerade till kyrkan och jag var med ca 5 minuter.
Då började barnen sjunga och jag kände hur det började bubbla i bröstet och ögonen vattnades.
Faan!!! Jag kände att jag inte skulle fixa det här.
Det var bara att gå ut och studera kyrkans utsida tills allt var klart. Nu är det ju vanlig att en del fäller en tår på skolavslutningar, men jag tror inte det är vanligt att någon står och hulkar ljudlig längst bak?
Ja det var helt enkelt övermäktigt för mig. Som tur var så var exet där och höll ställningarna.
Nästa år har jag LOVAT Tilda att vara med hela tiden....uh det knyter sig i magen redan nu men det måste bara gå. Har man lovat så har man, eller??

Idag har det varit full upp med roliga aktiviteter. På morgonen gick klassen till temalekplatsen. Det har dom fått i belöning för gott uppförande. Jag och Jordan hängde med i fina vädret.

På kvällen var det dags för brännboll, föräldrar mot barnen och såklar avslutades kvällen med fika i gröngräset.

En perfekt dag, och Tilda hade inga problem att orka med hela dagen.
I morgon ska vi försöka pallra oss upp så att vi kan vara i skolan kl 8.00. Det blir tufft men nu måste vi komma tillbaka till vardagslunken och då kan det ju vara bra med en liten försmak så här innan hösten kommer.
Sen måste jag ju bara säga att nästa vecka så har jag stora sonen hemma igen och på Torsdag landar dottern också in på Kolbergavägen.
LYCKA!!!

Dagen med stort D kom igår

Den här tårtan fick Tilda med sig upp till Västervik i Torsdags. Så härligt att kunna göra ett avslut på cellgiftsbehandlingarna.
Vi har ju en hel del kvar att göra innan allt är helt klart, men "guldmedicinen" är nu ett minne blott (hoppas vi verkligen).
I går var jag så lycklig så att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna.
Är det verkligen så att livet börja peka uppåt för oss? Har vi gått igenom det vi ska nu?
Kan vi andas ut ett kommer det ytterligare bakslag?
Jag vill och jag tänker inte tänka negativa tankar, nu vänder vi blad och börjar skriva en ny historia.
Denna gång en som skimrar lite mer i rosenrött och går i dur.
Jag vet såklart att det kommer att gå nedåt ibland men det gör det ju för alla, men det behöver ju inte vara en backe som går så fort som en lavin och är svart som natten.

Jag känner att jag har lärt mig att ta dagen som den kommer och njuta av det. Ska försöka att inte komma in i en annan stress som var förut. Livet är för skört och tiden rinner iväg så fort. Jag ska försöka att säga mer positiva saker till människor runt omkring mig. Man vet ju själv hur härligt det är att få en positiv klapp på axeln och ett värmande ord ibland.
Lite lugn och ro och inte för mycket måsten är nog medicinen man mår bäst av.
Så ha nu en skön fortsättning på helgen och spring inte omkring o gör massa saker du inte känner för just nu. Du kan säkert göra det en annan dag :-)