Imorse när Tilda hade tagit ny lungröntgen visade den på en avsevärd mer vätska och luft. Höger lunga var nu så fylld att den tryckte mot hjärtat och den vänstra lungan. Vuxentorax bestämde då att sätta ett nytt dränage som är grövre och är kopplat så att den suger ut vätskan istället för att det ska få rinna av sig självt. Hennes andning var jätteansträngd och jag var LIVRÄDD att efter detta kanske jag aldrig skulle få se henne vid liv igen.
Detta är normalt sätt en rutingrej för dom att göra men i och med att Tilda är så svag så gjorde dom detta på operation.
Efter att dom hade rullat iväg henne så sprutade tårarna och jag var helt förstörd.
När Anders kom upp efter sövningen så sa vi inte ett ljud till varandra. Vi la oss på var sin säng och det var helt tyst i rummet. Skulle det gå vägen??
Något hände just där och då...jag hade ett missat samtal på fm. Men jag visste inte från vem. När jag sen låg i sängen o väntade så dök det helt plötsligt upp att jag skulle ringa en viss person. Personen i fråga hade jag inte numret till så jag googlade och skrev upp det. När jag sen skulle ringa såg såg jag i telefonloggen att det var just den personen som hade ringt mig på förmiddagen.
Jag ringde och nu vet i fan om ni tycker att jag har blivit helt från vettet. MEN efter en halvtimme knackade det på dörren och personalen meddelade att Tilda var tillbaka på IVA. Allt hade gått jättebra och hon andades nu fint igen. Vi jublade allihop och rusade ner och helt plötsligt så kom hoppet tillbaka. Hon fixade det! Lilla envisa trollet hon visar var skåpet ska stå.
Min energi börjar dock gå på sista reserverna, nu ska jag försöka sova i natt för att orka med morgondagen. Vi kommer fortfarande vara nere på IVA tills allt är mer stabilt men jag kan säga att hon skrämde oss rejält igår/idag.
Men lever verkligen mellan hopp och förtvivlan och känslorna går samma väg.
Jag vill bara säga att jag skriver här, orkar inte svara på sms eller telefonsamtal just nu. Men jag tycker att det är skönt att få ventilera här fortfarande.
Vi vet att det är många som tänker på henne och som sagt ni ger henne energi (och oss också) så fortsätt gärna.
Ta hand om varandra och stressa inte ihjäl er nu i semestertider. Astrid Lindgrens värld och Kolmården finns kvar långt in på hösten och även nästa år.
Nej, njut av ledigheten och glöm inte tala om att ni älskar varandra.
Puss o Kram