Sur som en citron

Ingen bra dag för mig. Det har varit en sån dag med alldeles för högt blodtryck eller nåt sånt. 
Vaknade med ett huvud som kändes som om det var fyllt av bomull istället för ev. en hjärna.
Det blev två alvedon till frukost och en förhoppning om att det skulle släppa.
Nja det gjorde det kanske för en stund.

Idag skulle jag ju få min soffa MEEEEEEEEEENNNNN.....så blev det inte!
Ringde för några dagar sedan macken och frågade vilket släp han tyckte att jag skulle ha för att forsla hit soffan. Vi kom överrens om en stort släp för att vara på den säkra sidan. Jag som sitter i telefon har ju absolut ingen aning om hur stor ett STORT släp är så jag litar på mannen i andra änden av luren.

Jag anlitade 2 starka killar (bla min son) att utföra uppdraget. En utan körkort (sonen) och en med körkort men ingen erfarenhet av att köra släp. Kände mig ändå relativ säker på att dom skulle fixa det.

Hur eller hur så åker dom och hakar efter lite meck på släpet, som visar sig väga 1000 kg!!
Efter att dom kört en liten sträcka tycker dom att det går väldigt trögt och någon lampa lyser.
Såklart ringer dom mig och jag är ungefär likställd med killen med körtkort men aldrig kört ett släp minus styrka....Ja jag har ingen aning!.
Dom kör vidare in till en mack där den betydligt kunnigare kvinnliga mackarbetaren upplyser dom om att släpet är alldeles för tungt för bilen osv....
Jag tar beslutet att dom ska vända och därmed blev det alltså ingen soffa för mig idag.
Nåväl jag hittar efter lite letande en budfirma med en driftig kvinna som fixar soffan åt mig imorgon.
Inga problem!
Det roliga var också att när sonen (han utan körkort) gick in och skulle hämta släpet frågade dom på macken
- Har du körkort?
- Eh, nej
- Varsågod här är nyckeln till släpet.
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ja herregud! Undrar om det här blir en följetong eller om soffan kommer på plats imorgon?
Fortsättning följer.

Röjningsdag

Vaknade kl 7 idag och kunde inte alls somna om.
Huvudet gick igång direkt med allt som jag tänkte hinna med.

Började med att samla ihop alla kassar som skulle till återvinningen, det var tidningar, plast, glas, kartonger äntligen fick jag iväg lite som bara står och tar plats.

Sen gick jag igång i köket med att slita ner "julen" och sätta upp våren, eller kanske rent av sommaren. Vi får väl se när jag orkar putsa fönstren igen. Det blir när det blir helt enkelt, det är inte så himla noga.
Tyckte nog att det blev fint iallafall.

Sen gick jag loss på skafferiet!! Fy fasiken vad jag fick slänga grejer. Det är verkligen inte normalt att ha 3 paket lasangeplattor, alla såklart öppnade. Hittade även lika många paket ströbröd.
Allt bara för att man inte kollar längst in i skafferiet. Man liksom bara skummar lite längst fram och slänger sedan igen dörren och skriver upp nytt på handlingslistan.
Nej, nu är det slut  med det för skafferiet är ett minne blott. Bytte plats med uppläggningsfaten så nu finns torrvarorna ordentligen efter varandra i prydliga rader i utdragbara lådor istället.

Sen blev det ommöblering i vardagsrummet för imorgon så får jag min nya soffa!!!
Nu hoppas jag verkligen inte att jag har tagit vatten över huvudet och dragit till med en alldeles för stor sådan men men....man får väl vänja sig.

Mellan varven har chefen varit här och senare kom pappa o Birgitta. Fika är ju också nödvändigt. Mina tankar har också gått otal gånger till Tilda. Min lilla fisa saknar henne massor.

Nu är jag helt färdig och imorgon ligger jag säkert pall. Men då får det vara så också. En dag i taget som sagt.

Kapitel 1 2012

Oj oj har precis vaknat och Jordan har inte visat minsta livstecken från sin korg.
Vi var ju på FEST igår, han o jag och han är helt slut.
Så slut att han inte en kommit på att han kanske är lite kissenödig...

Kvällen igår var TOPPEN!!
God mat, trevliga människor, lekar och massa skratt. Precis vad jag behövde.

Värdinnan

Värden

B1

Fint uppdukat nyårsbord

Här leker vi "På minuten", ni vet det där tvprogrammet som gått. Man ska göra olika saker på en minut. Hur kul som helst.

Kajsa in aktion

Tycker nästan Anders ser ut som "kissande hunden"

Vid tolvslaget skickade vi upp lyktor, och mina tankar gick såklart till mina änglar däruppe.

Jordan fick testköra Anders leksaksbil också

Med andra ord en lyckad nyårsafton och är hur tacksam som helst för inbjudan, min fina Maria!

Nyårsafton 2011, tack o lov

Äntligen har dagen kommit som jag har längtat efter.
Sista dagen på detta helvetets år, som jag så vackert kallar det.

2011 för mig kan man nästan skriva in i historieboken som ett av det värsta året i mannaminne.
Är så tacksam för att det nu äntligen är slut.

2012 vänder jag till ett nytt kapitel i min bok/liv.
Nu ska jag lära mig att leva mitt "nya" liv, för det gamla finns inte längre kvar.
Jag är inte längre samma person som jag var då och förhoppningsvis är det inte till sin nackdel.

Min ryggsäck är ganska tung men jag ser det inte som att den är fylld av tegelstenar utan jag vill snarare byta ut tegelstenarna mot livserfarenhet.
Det jag har gått igenom önskar man inte sitt värsta fiende, men det har hänt.
Detta har jag med mig nu och för alltid men det får inte vara ett hinder för min framtid.

Jag ska sakta men säkert ta mig över kanten och känna någon form av livsglädje igen.
Jag har fått för mig att känner man ingen livglädje så kan man inte leva och det vill jag ju!
Är inte heller dummare än att jag fattar att jag kommer att få bakslag men det tillhör.

Sen vill jag bara tacka för mailet jag fick igår från en okänd som tackar mig för min blogg och ger honom kraft för att gå vidare i sitt sorgearbete. Som jag skrev, vi är tyvärr många som lever i sorg och det är underbart om vi kan med endast några få ord kan stötta varandra och ge peppning.

Mer medmänsklighet är ett motto som vi alla borde anamma. Det behövs så lite och var inte rädda för människor i sorg. Det är vår sorg och inte Er. " Vi" behöver egentligen så lite för det som har hänt har hänt och det går inte att få ogjort. En liten klapp på axlen, en liten kram eller tröstande ord kan göra vår dag.

Med detta vill jag önska er alla där ute ett riktigt GOTT NYTT ÅR och en god fortsättning på nästa år!!

Nybakat

Jag bara undrar....vad går upp mot nybakade tekakor????

Sluttampen på 2011

Som ni alla har förstår så är jag inte ett dugg missnöjd med att detta skit år snart är till sin ända.
Fattar inte hur det är möjligt att det kan hända så mycket hemska saker bara på ett år.
Normalt sätt så händer sånt här knappt under en hel livstid för somliga....och om det händer så är det iallafall en viss form av spridning av skiten.

År 2012 är bannlyst från trauman för min del, jag betackar mig för det. Så - du där uppe, kan du lyssna på vad jag ber om? Lugn och ro och en hel del återhämtning.

Blev uppjagad ur sängen i morse av sonen som skulle iväg. Han skulle cykla in till stan men lillasyster hade tagit cykeln så jag fick masa mig upp. Slängde på mig lite trasor och utan strumpor i skorna åkte vi iväg. Tror inte ens jag kammade håret....men det är bagateller.

När jag ändå var i stan åkte jag bort till graven och tittade till den lite. Pratade några ord och önskade för mitt liv att hon återigen var hos mig.
Gott folk om ni visste hur ont det gör att sakna sitt barn, det är rent förjävligt!

Nu väntar vi bara på stenen

På eftermiddagen fick jag finbesök av Kickan och Fabian. Tyvärr så ses vi alltför sällan. Tycker nog att det är dags för dom att flytta tillbaka till lilla staden igen.
Fabin sa tvärt NEEEEJJJJ! Så det blir nog inget av med det på ett tag.
Kickan hade med sig mitt favvo vin, hon vet vad som smakar gott i gommen. Det får dock stå på hyllan en stund och mogna till sig. Eller kanske man ska säga att jag ska mogna till mig lite för att inta lite goda drycker igen.

Hög koncentration på Ipaden

Är det dags för skilsmässa nu?

Ja det är väl bara att inse fakta.
Jag har förlorat en väldigt nära vän....tror jag. Var det verkligen så här det skulle sluta?
Herregud jag blir helt förvirrad, vet inte om jag vill längre.

Nu är jag ju en sån person som inte riktigt vill inse detta faktum heller.
Har verkligen talat om min besvikelse när jag behövde henne som mest och hon inte var där. Jag bad om en paus, men efter det så har jag bett henne ge mig en inblick i hennes liv men det kommer inget.
Inget alls och hur ska jag då tolka detta.
Att hon vill vara min vän på hennes villkor och inget annat eller att det finns noll intresse.
Detta är väldigt svårt för mig då hon har varit min vän i ja herregud i 28 år!!!!
Det är ju som ett silverbröllop och nu är det då dags för en ev. skilsmässa??

Jag ger "dig" en chans till och om det finns minsta lilla intresse så ligger bollen hos dig återigen.
Om du läser dina meddelanden på fb så vill jag att du läser det noga för det är just så det fortfarande är. Det skickade jag i november och fortfarande inget svar ......

Jag tigger inte om din vänskap, utan jag är bara så himla besviken att det blev så här. För jag tycker ju så mycket om dig!!!