Lyssna och njut

Står lite ostadigt just nu

Hej igen

Det har varit några dagars uppehåll för mig.
Först och främst har det inte hänt ett enda dugg!! Dagarna går men inte mer än så.
Jag går och pysslar och tittar runt i mitt hem.
Tilda har varit väldigt nära nu ett par dagar. Hon finns hos mig varenda minut och jag lider inte av det men jag blir så himla ledsen.
Jag gråter i tid och otid och min längtan är enorm.
Hennes kläder och saker dyker upp överallt i mitt hem. Varje gång jag ska rensa någonstans så finns det tecken från henne och då stannar liksom världen upp och tankarna härjar fritt.
Gråten ligger och svider bakom ögonlocken och det är helt omöjligt att låta den ligga kvar där.
Men jag tillåter mig också att känna och att gråta.
Det får vara så nu ett tag. Är inne i ett skov av enorm saknad och där stannar jag en stund.
Jag vet att jag tar mig ur det och det är huvudsaken.

Var hos Therese (sjukgymnasten) i eftermiddags och kollade av knät lite.
Det är fortfarande svullet så det blir inga extrema rörelser utan lite lätta böjningar osv..
Ska tillbaka om en vecka igen och börjar lite med balansrörelser.
Hon hade full förståelse för att jag känner mig deppig nu.
Ibland så säger hon så mycket vettiga saker som är så sanna.
Hon sa, förut så slogs benen på dig undan psykiskt, nu gjorde det det fysiskt.
Har helt enkelt inte någon stabil grund att stå på nu och det är inte gott för själen.
Hmmm...klok kvinna!

Nu ser jag fram emot måndag, då jag ska träffa en annan änglamamma och sen på eftermiddagen ska jag även träffa en ev. ny samtalspartner. Vi ska träffas och se om det kan vara något för mig.
Så Stefan om du läser det här så ger jag inte upp dig, jag bara byter spår en liten stund.
Jag vet att du tycker att det är ok :-)

Min första dotter

Hon hade bråttom ut för sådär 21 år sedan så var det ingen hejd på henne.
Jag vet att jag satt och skruvade ihop en hallmöbel när hon började banka på. Ville så gärna få ihop den där möbeln så jag bet ihop och knep.
Till slut gick det inte längre och efter ett litet kick så var hon ute minsann.
Bråttom då och bråttom nu, det har liksom inte förändrats speciellt mycket.
En liten flicka med ett gott hjärta och vill vara alla till lags.
Hon har hjälpt mig otroligt mycket under den här svåra tiden och jag hoppas att jag kan ge tillbaka när hon en dag behöver mig i svåra stunder.
Lilla tjejen som en gång älskade Spice Girls, alla Disneyfilmer och barbiedockor har nu blivit en vuxen kvinna. Önskar henne all lycka i världen och glöm inte att släppa lite på dina känslor ibland.
Glöm inte att mamma älskar dig för alltid.

Lite fortsättning på gårdagens tema

Hahaha jag tror jag dör...
Nu minsann ska media se ut dom riktiga syndabockarna i Juholtaffären. Nu ska dom tvätta sina smutsiga händer och granska toppskiktet i det socialdemokratiska partiet.
Minsann är det inte han eller hon eller kanske ....som bär skulden till avgången.
Ja, man ser verkligen fram emot hur den här lekskoleverksamheten ska sluta.
Trodde vi lärde oss i skolan att ta ansvar för våra handlingar och be om ursäkt eller?
I och för sig så tycker jag nog att det börjar se ut som en verkligen lekstuga i politikerträsket.
Man ska kanske begära att varje politiker skriver sin biografi INNAN dom ger sig in i politiken. Då har dom verkligen inget att dölja och media har heller inget att tillägga.
Det blir liksom lite att snuva dom på godsakerna.
Ja jag säger då det.

Blev bjuden på förmiddagsfika idag hos Cicci. Det blev mycket tårar kan jag säga. Jag tror inte att vi har suttit ner och pratat efter att Tilda dog. Men det känns så bra med henne för hon visar verkligen sina känslor. Hon försöker inte hålla igen för min skull och det tycker jag är bra.
Hon är en sån äkta människa som det finns för få av idag.
Hon brukar tipsa mig om olika radioprogram och artiklar osv ...
Idag fick jag tips om Mia Skäringers vinterprat:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=4828721
Lyssna på det här programmet om ni gillar henne (vem gör inte det..) Ni får garanterat både skratta och få er en tankeställare.

Nu blir det snart "Saknad" som sänder en ny omgång.
I och med att jag ändå har gråtit så mycket idag så kan jag väl fortsätta lite till..
Kram på er alla

Media och dess granskning

Idag tog jag tag i det och bestämde mig för att försöka mig på att köra bilen.
Det funkade!! Lite trixande att få in benet men med lite stöd från sonen så gick det fin fint.
Vi åkte in till stan och skulle göra lite ärenden, men just det stället vi skulle in på var såklart stängt. Sen var det ju full kalabalik i lilla staden.
Stora bilar med loggor som "TV4" och "SVT" stod parkerade och polisen syntes lite här och där.
Håkan Juholt hade bestämt sig för att tillkännage sitt avsked inför Oskarshamns invånare.
Kan inte annat säga att jag tyckte det var lite tragiskt, men inte för den anledningen som många andra har utan för att jag tyckte synd om karln.
Kan hålla med om att media är rent ut sagt lite väl snokiga ibland. Jag reagerade häromdagen när TV4 väljer att ta upp historien om Silvias pappa. Var han nazist eller inte?
Vad spelar det för roll nu? Gör det Silvia till en sämre människa eller vad vill dom få ut av detta? Har dom idetorka vad det gäller tvprogram eller vad är det frågan om?
Nej ska media snoka osv så gör det där det behövs.
Granska samhället istället. Granska det vi lägger våra skattepengar på ex sjukvård, skola och omsorg.
Då kanske det finns lite mer intressanta saker att rapportera och invånarna får ett litet kvitto på om våra pengar går  till det som behövs.
Eller vad tycker ni?

En pärs

Som ni vet så är jag inte ett stort fan av sjukhus längre men idag var jag tvungen att besöka vårt lokala dagsjukhus (vet inte om det kan kallas sjukhus numer).
Jag var så klart noga med att raka benen innan jag skulle åka och sprang nog på toa några gånger extra.
Grät en liten tår också av ren ångest.
Hur eller hur så hade jag stort stöd av Emmy som var med mig hela tiden, peppade mig och strök mig på kinden.
Det tog sedan max 10 minuter inne hos doktorn. Han böjde och vred och klämde och kände och konstaterade att jag hade alla "band" kvar som jag behövde. Ja, det vill säga alla minus ett som jag lämnade på äventyrsbanan 2005 tror jag att det var.
YES!!!! men han reserverade sig med att det kan ju vara en meniskskada i och för sig.
Han bestämde iallafall att jag ska börja med sjukgymnastik så fort svullnaden har lagt sig och sedan får vi se om jag får besvär.
- Då kan du bara ringa hit direkt så fixar vi en titthålsoperation.
Ehhh ..... det tror jag nog inte jag gör, nej.

På eftermiddagen kom Sofia hit på en kaffetår och lite småprat. Det var allt ifrån husbygge till själsliga ämnen.
När hon hade gått så kom Helen förbi, hon hade ingen aning om vad jag hade gjort iknät och tyckte att vi skulle gå ut på promenad. När hon såg kryckorna i hallen så kom hon in en sväng istället.

Nu har jag krupit ner i sängen och tänkte ta en tidig kväll jag är trött som attan.
Troligtvis efter spänningen med att åka till sjukhuset. Det har nog satt sina spår av att man varit där av och till under en lång tid.
Nu kan jag verkligen förstå all den ångest som Tilda har känt när hon skulle gå dit.
Min lilla snurpa, hon var verkligen duktig på alla sätt och vis.

Östermalmsdamerna

Det var hundstuga här en stund idag. Camilla kom hit och fikade och såklart var Jordans bägge tjejer med.
Såklart så kom kameran fram också...