UTVÄRDERING

Idag ringde dom från Västervik och talade om att den 11:e Oktober är det dags igen för CT röntgen av Tildas bål och mage. Ja jag vet inte vad jag ska säga, det är bara att gilla läget och göra det.
Såklart som alla andra gånger så känner jag en stor klump i magen.
Man känner att man återupprepar sig hela tiden men det är så vårt liv är. Man lever just nu i block. Ett antal behandlingsveckor och sen Utvärdering och så flyter det på.
Efter denna utvärdering så ligger stamcellsskörd på schemat. Men för oss är det en dag i taget som gäller.

Emmy är nu hemma igen. Hon är betydligt rörligare idag, men givetvis så ömmar det både här och där.
Hon var och tittade på bilen idag och blev jätteledsen. Det är ju inte så lustigt. Jag drömde en hel del inatt och vaknade av att jag grät, det är nog ganska mycket man går igenom i sömnen.

Fy fasiken vad jag är less på allt som händer runt vår familj. Nu får det fan vara nog!!!Man får ju aldrig en lugn stund. Varje gång man tycker att nu...ska det bli lugnt så händer något nytt.
Tilda sa idag- Mamma, nu har vi allihop fått åka ambulans. Ja det är helt sant.
Så är det faktiskt. När jag pratade med personlen i Västervik så tyckte dom att vi lika gärna kunde skaffa klippkort där uppe. Skämt och sido men va sjutton händer?
Och hur ska vi kunna bryta trenden? Det går inte att prata med någon som bestämmer heller för det vet ju ingen, vem som bestämmer över livet.
Jag har ju bett den där "någon" förut om att lämna oss ifred men det verkar inte som den vill lyssna på mig speciellt mycket. Får nog ta och komma på något nytt knep för att få lite gehör.
Undrar bara vad det ska vara..