Ett år sedan

Lördag morgon den 15/1-11

Vi hade precis dukat fram frukosten. Solen sken och det var rejält med snö.
Just den här morgonen tog vi en sen frukost, Vi låg kvar länge i sängen och bara slappade och mornade oss.
I vanliga fall så hade alltid Ante bråttom upp för att kaffetarmen skrek, men inte den här morgonen.
Jag satte mig vid frukostbordet och hade precis slagit upp tidningen, brett mig en macka.
Ante gick in på toaletten och helt plötsligt så stapplade han ut därifrån och det liksom ryckte i hela han.
Jag trodde att han skojade med mig, men ganska snart fattade jag att det här var fan inget skoj!
Han ramlade omkull på golvet i hallen och var helt blå i ansiktet. Han vrålade att han inte fick luft.
- Öppna för fan dörren, jag får ingen luft!!!!!

Någonstans mellan Oskarshamn och Kalmar slocknade sedan hans liv. I ambulansen spred sig en enorm tystnad. Chauffören och jag hade pratat hela tiden men där och då blev det knäpp tyst. Jag kom ihåg att jag bara satt och lutade pannan mot det kalla fönstret och tittade på ....inget alls.

Nu har ett år gått och ibland undrar jag om han egentligen har bott här med mig?
Ja jag ser spår av honom, han finns med på foton som vi har tagit, men tiden vi fick tillsammans blev alldeles för kort. Vi hann liksom aldrig börja vårt liv, det var så mycket som hände på vägen.

När Ante dog fick jag en tanke i mitt huvud. Antingen gick han istället för Tilda eller så gick han för att ta emot henne?? När Tilda dog så tror jag nästan att jag vet svaret.

Jag saknar honom enormt mycket. Det var ju mannen i mitt liv som togs ifrån mig.
Mannen som jag skulle bli gammal med. Vad hände??....