Har inga ord......

Nu har vi fått ett bakslag IGEN!!
Det svar som jag hoppades få, fick jag INTE.
Tildas tumörer har inte minskat och hon har även fått tillbaka vätska i lungan.
Jag har gått igenom alla mina sinnen tror jag, förtvivlan, ilska, hoppfullhet.
Ett tag hade jag lust att slänga allt porslin jag hade i golvet och bara VRÅLA ut min besvikelse.
För i helvete!!!!
Nu ligger hon här bredvid mig och är hög på Oxynorm. - Mamma, jag älskar verkligen den här tabletten.
Förhoppnings klarar vi att vara hemma i helgen, men risken är stor att vi kommer att behöva åka in för att sätta ett drenage igen.
Jag kan heller inte säga vad som kommer att hända nu. Det känns som vi är tillbaka på ruta ett och jag är kvar i det ingemansland som jag har varit i hela veckan.
Vi är som ni förstår helt förtvivlade, men vi har beslutat oss om att mellan allt det tråkiga och jobbiga måste vi försöka få in glädje. Vi måste fortsätta skratta och göra saker som vi tycker om.
Sen ska vi aldrig sluta hoppas att detta kommer att vända. Mirakel händer hela tiden och det är det vi hoppas på nu.