Tilda är trött, hon har sovit av och till hela dagen. Matlusten är lika med 0 , har gett henne en betapred tillsammans med Zofranet. Det brukar ju göra verkan. Tröttheten är nog pg a Oxynormen.
Imorgon ska vi upp till Linköping och på Onsdag ska dom dränera.
Det är så jobbigt att se att hon har så ont. Lilla hjärtat!!
Allt känns så overkligt, känns som man går omkring som en zombie och bara gör saker för att det ska göras. Tilda finns med i tankarna precis hela tiden. Allt man rör och känner ÄR Tilda.
Tänker man bakåt i tiden så tänker man på Tilda och tänker man på framtiden så knyter det sig i bröstet.
Om man får ett positivt besked, vågar man tro på det då?
Kommer det fler bakslag? Kan vi glädjas?
Ja, troligtvis kan vi nog det. På något lustigt vis så ger man verkligen inte upp.
Man hoppas och hoppas och slukar allt positivt med hull och hår.
Hon är värd ett vuxet liv och jag tror verkligen att hon kommer att bli en väldigt bra tjej som vuxen.
Ödmjuk med fötterna på jorden.
Lillfisan, du måste bli frisk!!!!!
Tänker på ER!!/Ann
SvaraRaderaSkickar med några portioner styrka. Kram Viwi
SvaraRaderaHåller alla tummarna och här kommer varma stärkande kramaar och tankar! Sippan
SvaraRaderaÅh vad jag önskar att ni får något positivt snart, vågar snart inte läsa bloggen för allt jobbigt ni går igenom det är inte rättvist!!! Stora kramar från oss // Frida
SvaraRaderaJag försöker förstå men just detta behövde jag aldrig känna och leva med. Jo, kanske lite när man inte visste vad som syntes på levern. Visade sig sedan vara en helt vanlig kärlansamling, men fy vad stressad man var.
SvaraRaderaÖnskar man kunde "karva bort" det onda som en leukemimamma sa en gång.
Kram Eva med Emelie
Tänker på er och allt jobbigt som ni går igenom. Läste om besöket i andevärlden vilket stärker oss, vi som tror på den och vill ta del av den. Håller alla tummar för er.
SvaraRaderaKram Britt
Skickar all världens styrkekramar till er,tänker på er!Kram!
SvaraRaderaRamlade in på din blogg av en slump, och det är jag glad för.
SvaraRaderaHar läst en tid, men inte kommenterat.
Hoppas allt går bra i Linköping, håller tummen hårt!
Skickar lite värme och styrkekramar
Lisbeth
Följt din blogg en tid. Du är stark, förstår att livet måste vara ett overkligt virrvarr. Håll modet uppe och tappa aldrig hoppet. Kram Marie
SvaraRaderaDet är klart hon måste bli frisk!!
SvaraRaderaKlart också att hon blir en väldigt bra tjej som vuxen, du har ju uppfostrat två innan som blev kanon! :)
Jag tänker på er och kommer att göra det hela dagen imorgon. Hoppas av hela mitt hjärta att allt går bra!
Kramar!
Det finns småsaker som man klagar över i vardagen men när det krisar i familjen och någon blir allvarligt sjuk så tänker man om, jag vet. Min lillebror försvann från oss alldeles för tidigt och hela livet har tagit en annan vändning. Jag glädjer mig år det minsta lilla och andas in varje ny dag som är bra.
SvaraRaderaKramen<3