14 november 2012

Är jag ute och cyklar nu igen?

Ibland blir jag förvånad hur vissa uttalande kan göras på våra sociala media idag.

Frågan som ställdes var en undran varför Alliansen ville köpa in 60 ambulanser för x antal miljoner kronor?
I nästa mening en undrad om dom ska stå som prydnad?

I vårt län har det beslutats att centralisera vissa akuta åtgärder. Detta betyder att i Oskarshamn måste man åka antingen till Kalmar eller Västervik för vissa åkommor. I många fall behöver man ambulans då man ofta börjar vårda patienten just där i för att patienten ska ha en så trygg transport som möjligt.

I vår familj har vi vid ett flertal gånger blivit nekade ambulans eller fått vänta väldigt länge just pg a att det helt enkelt inte finns några att tillgå. Frustrationen har varit stor.

När jag ser detta uttalande, att det finns en liten liten fundering på att dels göra vården lättare under transporttiden OCH att det ska finnas ambulanser som kan transportera under en rimligt tid, är verkligen skön musik i mina öron.

Hur kan detta då ifrågasättas. Jag hoppas att det finns någon vettig förklaring för detta missnöje från sittande landstingspolitiker?
Först så tar man bort rätten att vi medborgare ska kunna vårdas inom stadsgränserna, sedan ska också möjligheten till transporten till närmaste sjukhus frågasättas OCH skämtas om.

Jag fattar inget alls? Antingen är jag väldigt korkad eller så finns det verkligen en rimlig förklaring.
Men som vanligt så skrivs det "cliffhangers" mest hela tiden, ingen förklaring till i detta fall VARFÖR det är dumt att köpa in ambulanser.

9 november 2012

Göra slut

Har tänkt på det ett tag nu, men det gör lite ont i bröstet.
Ska jag eller ska jag inte? Vad är det som håller mig kvar?
Är det kanske jag som skulle agera annorlunda?
Vad jag pratar om är om jag ska "göra slut" med en vän eller inte?
Jag väljer att säga vän för när det begav sig så var hon just en vän.
Men ju längre tiden går så undrar jag egentligen om hon är det?
Jag blir ledsen och nedstämd när jag tänker på det, men samtidigt blir jag ju påmind om henne när jag loggar in på fb.
Där finns hon...
Pust det är tungt, men jag tror att för min egen skull måste det ske.
Ja, jag gör det...jag måste för min egen skull.

1 november 2012

Dagjävlen har passerat

- Det är bara att låta dagjäveln gå helt enkelt.....
Ibland så slänger hon ur sig det mest träffande kommentarer min kära kollega.
Jag fastnade för hennes mantra och lät det rulla i huvudet hela gårdagen.

Det funkade! Jag överlevde, fast det trodde jag inte kvällen innan.
Då var känslorna så starka att jag tänkte - Nu går jag snart sönder inombords.

Alla timmar vi hade kvar med denna underbara unge rullade som en dålig film framför mina ögon.
Den tillsammans med musik på högsta volym i öronen höll på att kväva mig.

Nu har snart....dagen efter dagen också passerat och mina ögon börja sakta men säkert att få tillbaka sin rätta färg. Från att vara illröda och hur svullna som helst är dom nu bara sådär lite sömnpuffiga.

Imorgon är en ny dag och ett år till nästa gång som inte alls kommer att bli likadan. Det är inte själva dagen som styr utan det är helt enkelt känslan och sinnesstämningen.

Sen till alla som kämpar där ute med kroppen fullproppade med gifter....Ni är fantastiska, rätt och slätt just så.