31 december 2011

Nyårsafton 2011, tack o lov

Äntligen har dagen kommit som jag har längtat efter.
Sista dagen på detta helvetets år, som jag så vackert kallar det.

2011 för mig kan man nästan skriva in i historieboken som ett av det värsta året i mannaminne.
Är så tacksam för att det nu äntligen är slut.

2012 vänder jag till ett nytt kapitel i min bok/liv.
Nu ska jag lära mig att leva mitt "nya" liv, för det gamla finns inte längre kvar.
Jag är inte längre samma person som jag var då och förhoppningsvis är det inte till sin nackdel.

Min ryggsäck är ganska tung men jag ser det inte som att den är fylld av tegelstenar utan jag vill snarare byta ut tegelstenarna mot livserfarenhet.
Det jag har gått igenom önskar man inte sitt värsta fiende, men det har hänt.
Detta har jag med mig nu och för alltid men det får inte vara ett hinder för min framtid.

Jag ska sakta men säkert ta mig över kanten och känna någon form av livsglädje igen.
Jag har fått för mig att känner man ingen livglädje så kan man inte leva och det vill jag ju!
Är inte heller dummare än att jag fattar att jag kommer att få bakslag men det tillhör.

Sen vill jag bara tacka för mailet jag fick igår från en okänd som tackar mig för min blogg och ger honom kraft för att gå vidare i sitt sorgearbete. Som jag skrev, vi är tyvärr många som lever i sorg och det är underbart om vi kan med endast några få ord kan stötta varandra och ge peppning.

Mer medmänsklighet är ett motto som vi alla borde anamma. Det behövs så lite och var inte rädda för människor i sorg. Det är vår sorg och inte Er. " Vi" behöver egentligen så lite för det som har hänt har hänt och det går inte att få ogjort. En liten klapp på axlen, en liten kram eller tröstande ord kan göra vår dag.

Med detta vill jag önska er alla där ute ett riktigt GOTT NYTT ÅR och en god fortsättning på nästa år!!

29 december 2011

Nybakat


Jag bara undrar....vad går upp mot nybakade tekakor????

Sluttampen på 2011

Som ni alla har förstår så är jag inte ett dugg missnöjd med att detta skit år snart är till sin ända.
Fattar inte hur det är möjligt att det kan hända så mycket hemska saker bara på ett år.
Normalt sätt så händer sånt här knappt under en hel livstid för somliga....och om det händer så är det iallafall en viss form av spridning av skiten.

År 2012 är bannlyst från trauman för min del, jag betackar mig för det. Så - du där uppe, kan du lyssna på vad jag ber om? Lugn och ro och en hel del återhämtning.

Blev uppjagad ur sängen i morse av sonen som skulle iväg. Han skulle cykla in till stan men lillasyster hade tagit cykeln så jag fick masa mig upp. Slängde på mig lite trasor och utan strumpor i skorna åkte vi iväg. Tror inte ens jag kammade håret....men det är bagateller.

När jag ändå var i stan åkte jag bort till graven och tittade till den lite. Pratade några ord och önskade för mitt liv att hon återigen var hos mig.
Gott folk om ni visste hur ont det gör att sakna sitt barn, det är rent förjävligt!

Nu väntar vi bara på stenen

På eftermiddagen fick jag finbesök av Kickan och Fabian. Tyvärr så ses vi alltför sällan. Tycker nog att det är dags för dom att flytta tillbaka till lilla staden igen.
Fabin sa tvärt NEEEEJJJJ! Så det blir nog inget av med det på ett tag.
Kickan hade med sig mitt favvo vin, hon vet vad som smakar gott i gommen. Det får dock stå på hyllan en stund och mogna till sig. Eller kanske man ska säga att jag ska mogna till mig lite för att inta lite goda drycker igen.

Hög koncentration på Ipaden

27 december 2011

Är det dags för skilsmässa nu?

Ja det är väl bara att inse fakta.
Jag har förlorat en väldigt nära vän....tror jag. Var det verkligen så här det skulle sluta?
Herregud jag blir helt förvirrad, vet inte om jag vill längre.

Nu är jag ju en sån person som inte riktigt vill inse detta faktum heller.
Har verkligen talat om min besvikelse när jag behövde henne som mest och hon inte var där. Jag bad om en paus, men efter det så har jag bett henne ge mig en inblick i hennes liv men det kommer inget.
Inget alls och hur ska jag då tolka detta.
Att hon vill vara min vän på hennes villkor och inget annat eller att det finns noll intresse.
Detta är väldigt svårt för mig då hon har varit min vän i ja herregud i 28 år!!!!
Det är ju som ett silverbröllop och nu är det då dags för en ev. skilsmässa??

Jag ger "dig" en chans till och om det finns minsta lilla intresse så ligger bollen hos dig återigen.
Om du läser dina meddelanden på fb så vill jag att du läser det noga för det är just så det fortfarande är. Det skickade jag i november och fortfarande inget svar ......

Jag tigger inte om din vänskap, utan jag är bara så himla besviken att det blev så här. För jag tycker ju så mycket om dig!!!

26 december 2011

Annandagen .... check

Så nu var julen till ända och fortfarande är det ok.
Idag var vi bjudna till Anders på middag och med det menas att jag ska tillbaka till huset.
Huset som andas Tilda, huset där hon för mig är helt frisk.
När vi var där tillsammans så fanns det ingen cancer, inte ens i fantasin.
Nej där var Tilda den sprudlande lilla rödhåriga ungen som hon var då.

Idag orkarde jag inte vara ledsen så jag kikade knappt in i hennes rum. För så är det ibland ... att man inte vill gråta. Visst kom det ju lite tårar men inget som jag inte kunde hantera.

Vi var en hel hög med folk där och blev bjudna på grillat! Japp...10 grader ute då kan man grilla.

Tildas kusiner och farbror och faster hade varit o pyntat vid graven. Tänkte gå dit imorgon och kika. Dom hade fått tag i en sån träskylt som det stod "saknad" på. Jag har tittat efter en sån men inte hittat den, men nu har hon en på sin plats.

Har funderat ett tag på om jag ska ändra min blogg, byta namn och blogga om min egen resa. Kan inte riktigt bestämma mig. Vad tycker ni?

Juldagen ...check

Lägger ytterligare en dag bakom mig. Ännu en dag som har gått bra måste jag nog få säga.

När jag öppnade kylskåpet i morse slog alla julmaten mot mig.
Gjorde en skinkpaj och en laxpaj och lite pastasås som jag frös ner. Det blir bra lunchmat att bara plocka fram ur frysen. Det är ju verkligen inte varje dag som man känner för att laga mat.
Blev bjudna på middag till mamma, god kyckling med kokt potatis. Det är gott att äta vanlig mat dagen efter julafton tycker jag.

Senare åkte vi till pappa och fikade, där fick jag ett litet bakslag. Det kändes som det fattades någon, och det gör det ju!
Fick med mig lite släkthistoria som jag tänkte scanna in och läsa.
Tittade inte igenom det så noga men det är iallafall från min pappas sida och vet inte riktigt hur långt tillbaka det går.
Sånt tycker jag är riktigt spännande.

Säger godnatt nu och sovgott i stormen

Imorgon är vi bjudna till exet på middag så då blir det en dag till man slipper laga mat, härligt!
Nu är jag trött och ska bädda ner mig i sängen.

24 december 2011

Julafton...check

Jag klarade julafton!
Innan klockan 15.00 åkte vi till graven och tände ljus och önskade Tilda God Jul. Jag är säker på att Ante har fixat god julmat och klappar till henne i deras värld.
Vi hämtade mamma och åkte hem och fixade julmaten, och det betyder koka 4 ägg.....
Min snälla chef har nämligen fixat så att vi fick all mat från Hotell Corallen. Det var inte lite mat heller, herregud så mycket mat och så gott. Nu står magen åt alla håll och kanter.

Nu ligger jag på sängen och kan inte röra mig, är såååå mätt. Jag saknar såklart mina bägge älsklingar som vanligt. Men jag har klarat det!
En bråkdel av all mat som vi fick

Eftermaten fika med syskonbarnen, egna barn och mamma

23 december 2011

En liten reflektion

När juldagsmorgon glimmar
så står vi där vi står..
Med alla våra minnen
...
och våra djupa sår.

Hur ska vi klara julen
som står framför vår dörr?
När julen aldrig blir
som jularna var förr?

Jag vill ju vara lycklig!
jag vill ju vara glad!

 ..tillsammans med familjen

 på denna fridens dag..

Men inte kan jag glömma
att det som hänt har hänt?!
För någon större smärta
jag aldrig nånsin känt..

Jag skulle nästan vilja hitta
bland alla julrecept,
ett enkelt sätt att leva
som om inget hade hänt..

Men det vore ju att gömma
i ryggsäcken så stor
Man vill ju inte glömma
att barnet i OSS bor..

Men hur ska man bestämma
över känslor man ej rår på?
Man kan ju bara hoppas
         att det blir lättare nästa år..
         
     
Dikt lånad på VSFB´s FB sida

22 december 2011

Ge mig styrka

Sov länge idag igen, det är så skönt så att jag kan tänka mig att stanna där resten av helgen. Eller rättare sagt fram till Söndag iallfall.
Tuffa dagar nu med mycket tårar och tankar.
Idag har dom tagit bort Tildas skolbänk i klassrummet......det svider i mitt hjärta kan jag tala om.
Allt blir mer och mer definitivt, verkligheten kommer närmare.
Jag vill julpynta lite vid graven men jag vet inte om jag orkar...

Hoppas den här helgen går fort, men sen vet jag att det blir tufft hela Januari.
Tildas födelsedag den 13:e och Antes dödsdag den 15:e, vilken jävla månad!!!!
Gode värd ge mig styrka att ta mig igenom detta!
Tyngden ligger som en tung tung sten över mitt bröst och det är svårt att andas.

21 december 2011

Idag leker känslorna med mig

Onsdag..och bara några få dagar kvar till  julafton.
Om jag har julkänsla, hmmm, NIX finns inte på kartan.
Det märkliga är att det verkar (enl FB) som att det är många med mig som har liknande känsla. Antingen står det, ÅNGEST, STRESSAD, HUR SKA JAG HINNA, FÖRBANNADE MÄNNISKOR SOM MÅSTE HANDLA SÅÅÅÅ MYCKET etc etc.....
Kan avsaknaden av julkänsla vara på grund av att det inte är någon snö, eller är det verkligen så att man inte tillåter sig själv att varva ner?
Hur kommer det sig att man vet att julen kommer varje år, men lik förbaskat så väntar man i sista sekunden med alla julklappar, julbak, julmat, julstäd?
Det här året vet jag varför jag inte känner någon julkänsla och det är ju som förväntat, men jag har ju också varit där i rushen.
Jag har ju en förmåga att rusa fram i tiden....

Var hos psykologen idag och han reagerade på att jag var så långt framme....
Med det menar jag inte att nu har jag kommit över sorgen, åhh nej tvärtom. Verkligheten har slagit till som en bomb i mig. Jag verkligen KÄNNER smärtan och ofta.
Även jag måste lugna ner mig lite, även att man inte vill vara där man är så måste man faktiskt stanna till och verkligen vara där.
Fick ett påslag när jag satt där, helt plötsligt stänger hjärnan av och man hör inget. Ansiktet blir varmt och blodtrycket börjar så smått öka. Det är jobbigt och som jag har skrivit förut så blir jag så himla ledsen efteråt. Man blir trött och nu är det vila resten av dagen som gäller.

Dom här 2 älsklingarna saknar jag mest av allt just nu

20 december 2011

Alla klappar levererade

Idag var vi inne med klapparna på Cafe Shalom. Fick höra att många har redan skrivit upp sig på lista för att fira sin jul där. Önskade att jag hade ork att få vara med och hjälpa till men det har jag inte i år. I år blir det att sitta upprätt i soffan. Tända ljus, äta lite god mat och försöka ta fram alla glada minnen av Tilda.

Blir så glad för all medmännsklighet som man märker finns runt omkring oss. Idag fick jag se detta i tidningen och kan man bli annat än lycklig??


Cancerforskningen behöver verkligen alla pengar till att hitta ett bot. Det är så fruktansvärt så många liv som denna sjukdom släcker i förtid. All den smärta som cancerdrabbade måste genomgå. Starka gifter som pumpas in i deras kroppar som slår ut allt, även friska delar.
Nej, skiten måste besegras!!

19 december 2011

Fick en fin present idag

Måste bara visa dessa underbara änglar som jag fick idag av en fin fin vän.
Änglarna är så vackra, ska hitta ett fint ställe där dom ska få bo.

Har haft en av mina bryta ihop dagar idag och nu kommer dom ganska ofta. Men jag hänger med som en sliten trasdocka och låter mig slås ned. Så länge jag känner att jag kan resa mig under dagen också är jag inte orolig.

Imorgon har jag planer på att lämna paketen till Cafe Shalom och en sväng till graven.
Måste köpa på mig ett lass med gravljus för dom går åt som smör. Lilla gumman kan ju inte ligga där i mörkret.

18 december 2011

Annorlunda tankar

Igår fick jag en sån där lustig känsla i kroppen.
Det var som att verkligheten slog mig i bröstet med full kraft.
Jag tappade totalt fokus och började tänka på hur mitt liv kommer att se ut i framtiden.
Nu är jag inte längre småbarnsmamma, jag har inga tider att passa. Jag har bara mig själv att tänka på. Ja såklart dom stora barnen också men ni förstår nog vad jag menar.

I mitt sorgetillstånd så känns den känslan inte helt bekväm kan jag säga.
Vet att jag INTE ska tänka så där, men vem sjutton kan mota bort en tanke som bara kommer från ingenstans.
Kommer jag att alltid leva ensam, vara sorgsen, få panikångest då och då, inte våga ge mig ut på stan?
Nej, troligtvis inte, men den tanken kom iallafall.
Jag har förstått att nu när jag kommit in i en ny fas i mitt sorgearbete så kanske man börja frågasätta saker och ting?
Inte nog att man har börjat fatta att ens barn inte längre finns på jorden, så börjar man rannsaka sitt liv. Men det är nog bara att hänga med i den svängen också, att tillåta sig själv att tankarna kommer att virvla runt i huvudet.
Inte bara sunda och positiva tankar utan även tankar som man egentligen vill mota bort.
Bara man inte tillåter dom plantera sig i hjärnkontoret utan tänka tankarna och sen låta dom försvinna bort fort som f....n

Märker att jag är mycket tröttare nu också, jag både ser och känner mig trött och sliten.
Måste verkligen försöka ta mig ut oftare, men så var det ju det där med alla måsten....jag måste inget alls, men ibland måste jag saker som gör att min hälsa mår bra.
Önskar ibland att jag bodde mitt ute i skogen och bara kunde ta klivet rakt ut i naturen. Känna lukten och inte möta en enda människa och förhoppningsvis inte någon älg heller.....

Sen till er alla jäktande människor där ute, Ta det lugnt och ta en extra dag ledigt, du är inte oumbärlig!

16 december 2011

Tildas hjälpande julklapp...

Först så höll jag på att få en chock när jag var inne och kollade fonden idag.
182 777 kr!!!!! TOPPEN vilken ökning!. Jag är så glad att den inte glöms bort utan att den lever vidare.

Igår fick jag en annan ide, tack vare ett fb inlägg gjort av en medmänniska. Hon berättade att man kunde lämna in paket till behövande som delas ut på julafton på Cafe Shalom är i staden.
Fick efter lite telefonsamtal veta att det även gick att ge till barn. Ibland så kommer det även barn dit och om det inte gör det så åker eldsjälar själva ut och ger klappar.

Tilda fick så mycket saker sista tiden som hon knappt orkade titta på. Pysselsaker, gosedjur, spel, ja allt möjligt. Jag bestämde mig för att slå in allt och ge till dom barnen som kanske inte får någon klapp.
Vet att Tilda skulle tycka det vore helt ok att göra så.
Det känns även bra för mig att veta att man kan göra några barn lite gladare vid en helg som annars kan föra med sig så mycket ångest av olika anledningar.
Så nu är Tildas julklappar inslagna och färdiga för leverans.

Trevlig Fredag på er alla!

14 december 2011

3:a

Idag tror jag att jag har pratat och pratat mest hela dagen.
Har haft 2 besök här idag och idag orkade jag. Det är ju verkligen inte varje dag jag fixar det nuförtiden. Dagen försvann i ett nafs och om man ska betygsätta dagen så kan jag väl ge den en 3:a.

En 3:a är en bra dag för mig och högre betyg än så behöver jag inte sträva efter. Jag är så nöjd så :-)

Sen har jag äntligen fått min tvättmaskin fixad!, Nu kan tvätthögen som nu är ca 2 m hög börja betas av. Jordan välkomnade servicemannen med en nafs i handen.....åhhhh vilken vilde han e!

Tror att jag ska till sjukgymnasten imorgon och hoppas hoppas det blir lite massage istället för akupunktur. Förra gången jag var där så kände jag först inget alls, men jäklar i havet vad det gjorde ont sen när hon började skruva på nålarna...uhhhhh
Måste kolla min "bibel" (almanacka) om det var imorgon. Har som vanligt inget minne utan, det jag inte skriver ner kommer jag inte ihåg helt enkelt.

Vill skänka en liten tanke till en vän idag. Du L du vet att du kan ringa när du vill. Jag tänker på er och hur jobbigt ni har det. Det är skit och helvete, det finns inget gott jag kan säga. Glöm inte micropausar, och ibland även längre pausar. Du ska orka hela vägen du med!

Camilla--Fika på kyrkogården, ja så kommer det att bli framöver.

Sen du lille kille med alla rätt på geografiläxan, bra jobbat!!!

Kram på er

13 december 2011

Urnsättningen

Idag på själva luciadagen har vi urnsatt vår lilla ängel.
Det var blåsigt och kallt, men nu ligger askan i den varma jorden.
Hon fick med sig en kopp kaffe och lite pepparkakor på färden. Vi vill ju inte att hon skulle frysa.

Nu har vi avverkat ännu en svår sak, men det här gick mycket lättare än begravningen.

Tänkte nog lite allt på alla barn som fick gå i luciatåg idag, där hade jag ju hoppats att Tilda också hade fått vara med.
Men...........

Måste få visa en annan liten söt bild på dom nya ägarna till dockorna jag sydde.
Är dom inte för söta?
Nu vet jag att dom är i tryggt förvar och kanske en liten tröstdocka att ha med i sängen när det känns ensamt.

12 december 2011

I morgon får hon äntligen komma till sin viloplats

Det är med tudelad känsla inför imorgon. Då ska vi ha urnsättning för Tilda.
Ena sidan av mig säger att det är skönt att hon kommer på plats. Den andra sidan vill inte var med alls. Jag har så svårt att se att mitt lilla barn ska ligga som aska i en förbannad urna!!! Hur fan skönt är det??
Nej det är ju helt sjukt. Inget på den här resan stämmer någonstans.
Någonstans på vägen blev det helt fel.
Varför fick inte hon vara en av dom 3 barnen i reklamen. Varför var hon tvungen att vara det 4:e barnet som inte klarade sig.
Usch jag är så arg så att jag kan spricka.
Sen för att spä på det hela satt jag och tittade på en film som var så svart. En liten pojke med missbrukande föräldrar.
Pappan sålde droger för att kunna ge sitt barn ett bra liv....ja herregud hur sjutton går den ekvationen ihop egentligen???
Oskyldiga barn som älskar sina föräldrar så djupt att dom tvingas in i deras lögner för att slippa att skiljas från dom. Dom lever istället i föräldrars missbruk än att tvingas därifrån.
Vad har dom för alternativ? Dom stackarna vet ju inget annat. Det är ju det livet dom är vana vid.
Fy fan säger jag bara!!!
Nej jag får nog avstå såna filmer i fortsättningen, det får blir romantiska komedier från och med nu.

Annars händer inte så mycket, försöker ta mig igenom dagarna utan att göra för mycket. Precis så som det ska vara med andra ord.

Kram på er alla

10 december 2011

Nu går jag in i en ny fas

Har en känsla av att jag har hamnat i en ny fas i mitt sorgearbete.
Jag känner att jag helt tappat orken för det mesta.
På sätt och vis känns det ganska skönt, låter lite märkligt kanske. Men perioden i början av sorgen är så fylld av saker som ska fixas att man inte hinner med att tänka.
När den perioden är slut så trodde jag att det var bra för mig att börja ta mig ut så smått, men så var det ju inte.
Förut ville huvudet mer än kroppen men nu känner jag att huvudet inte heller vill längre.
JAG ORKAR HELT ENKELT INTE!!
Jag är trött, orkeslös, villiglös.
Kommer att ta det lugnt nu till jag verkligen känner att jag orkar igen. Min kropp kommer att få bestämma helt och hållet.
Jag kommer inte lyssna på någon annan än mig själv och verkligen känna efter vad jag orkar.
Förut vad det vad jag ville, men det måste jag bortse ifrån för vad jag vill är inte relevant just nu.
Måste lära mig att hitta min egen väg att handskas med detta.
Jag måste ju leva med detta hela mitt liv och då måste jag hitta ett sätt så att det är hanterbart.
Det är inte rimligt för mig att pressa mig för att det "kanske" är bra för mig, det blir liksom bara platt fall.
Mannen med silveraksen som jag gick tilll ett tag sa en bra sak till mig.
Tänk dig att du har ett snöre framför dig. Ena ändan på snöret är botten av livet, den andra ändan är toppen av toppen.
Det ultimata sättet att leva är definitivt i mitten, i landet lagom (som vi förespråkar i Sverige).
Då har man nämligen fritt spelrum att pendla där emellan utan att det blir katastrof.
Ligger man på högsta eller lägsta är sannolikheten mycket mycket större att man en dag faller av snöret. Då har man inget snöre kvar och det blir troligen KATASTROF!
Så nu har jag tänkt mota Olle i grind och stänga av den manande toppchefen i huvudet en stund och lära mig av mig själv.
Så vad jag menar med att det känns skönt är att jag äntligen kan tillåta mig själv att känna den känslan.

Ha en skön lördag njut av glöggen eller vad det nu är ni har i glasen :-)

9 december 2011

En oväntad kväll i akutens vård

Det är märkligt hur kroppen verkligen lever sitt eget liv i sorgen.
Igår kväll satt jag och sonen och pratade lite ditt och datt i soffan. Helt plötsligt från ingenstans känner jag att jag inte mår så bra. Som vanligt försöker jag lägga mig ner en stund och andas.
Men hjärtat och pulsen pumpade på och brydde sig inte ett dugg om att jag gjorde allt efter konstens regler.
Ni som har samma problem vet ju hur ni/jag har lärt oss...andas....gå med påslaget osv..
Det hjälpte inte ett dugg utan det dundrade på och det är då dom där andra tankarna kommer.
Oj nu är det nog något farligt!!
Tveksamheten, ska jag ringa 112 eller är det löjligt? Hur eller hur så bestämde jag mig för att det kanske är bäst i allafall.
Två trevlig män kommer och börjar sätta EKG och nål, ja jag kan ju snart proceduren. Blodtrycket var 118/110, och jag som brukar ligga väldigt lågt i vanliga fall. Pulsen hade sjunkit till 120 så det var ju ok.
Dom bestämde iallafall att köra in mig. Åhh ok då tänkte jag men när jag låg där på båren utanför bilen så var min tanke..Åhh släng in mig fort som fan nu in i bilen och kör iväg så ingen ser mig.
Sen är det ju det där med att raka benen.....
Herregud!! Så dum i huvudet man är. Hur sjutton kan jag tänka på det när jag ligger och har hjärtklappning? Och hur dum är man som tänker så överhuvudtaget??
Hur eller hur så gjordes alla rutinundersökningar och det ÄR inget fel på mig. Jag har bara symtomer över min situation, inget annat!
Det otäcka är att det bara händer, när som helst och från ingenstans.
Får tacka Maria för den goa kramen jag fick innan hemgång. Märkligt att du alltid är där när jag kommer in....vi hann ju inte prata så mycket, men jag lovar att jag frågar efter dig nästa gång jag kommer med den gul/gröna limousinen.

Idag tar jag därför ledigt från, jag tänkte skriva livet men så är det inte...
Jag är helt enkelt bara ledig och vilar mig.
Som vanligt, GLÖM INTE RÖSTA IKVÄLL!!!!!

Kram till er alla

http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=1152

8 december 2011

Fonden stiger o stiger o stiger :-))))))))

Vet ni vad som gör mig så glad? Jo, när jag läser det här:
http://www.barncancerfonden.se/10769

Länken går till Tildas fond. Åhhh ni underbara människor som tänker så klokt.
Fonden kan aldrig få för mycket pengar, jo sen kanske när någon riktigt vis och intelligent människa har löst cancermonstren botning. När den dagen kommer så vet jag att finns en hel massa lyckliga människor därute i världen.

Sånt här får mig att glömma så mycket....ex att kommunen inte har funderat på att dom kanske ska sanda/salta våra gångvägar t ex.
Undrar hur den kostnadsanalysen är gjord med tanke på vad sen alla benbrott kostar?
Hmmmm....

Annars har dagen flutit på relativt bra idag. Blev bjuden på god lunch hos Camilla, inte alls fel.
Där kan vi snacka hala vägbanor, dom har en ganska rejäl backe ner till deras hus och jag kan ju bara tänka mig hur det är att gå uppför den. Om man ska ner så skulle det ultimata vara att ha lite skridskor liggandes längst upp i backen.

Imorgon är det psykologdags igen. Nu har jag inte varit sedan innan begravningen och det ska bli skönt att få ventilera lite igen.

Sen måste jag ju bara visa pysslet som nu är klart och ska inom kort få två nya ägarinnor. Jag hoppas att dom tycker om dom, eller vad tror du mamma Caroline?

7 december 2011

Saknaden känns

Har nu varit på jobbet en stund varje dag. Jag gör absolut inget alls, utan jag bara är där. Tar mig en koppp kaffe, pratar lite skit, gråter en liten skvätt...
I går slet jag tag i en pappershög och där mellan andra papper låg en teckning som Tilda har gjort någon gång hon varit där. Herregud, tårarna kom som beställning....
Idag när jag kom in så funkade inte tangentbordet och musen, sånt fixar jag inte heller....klarar inte av att det inte går som på räls.
Det är såna här tillfällen som man märker att man inte ska gå tillbaks till jobbet för tidigt.

Skulle åka bort till kyrkogården lite senare och jag lyckades parkera bilen och var precis på väg att ta ut Jordan ur bilen. Då var det som Mr ångest satte sig i mellangärdet som en tung sten. Ok.....det var bara att sätta sig i bilen och köra hem igen.

När jag har fått en sån känning så blir jag så otroligt ledsen. Jag gråter och gråter en lång stund och saknaden ligger som en ok över mig.
Det är såna här dagar som man undrar när sjutton den där kantiga stenen ska bli en aning mjukare i kanterna. Jag vet att det är tidigt än och att detta är naturligt.
Fy sjutton vad jag vill ha henne här nu.
En av många gånger hon varit med på jobbet

5 december 2011

Små tassande steg ..

Herregud vilket vrak jag var när jag vaknade idag. Har liksom vänt på dygnet lite och det kändes när jag skulle kliva upp relativt "i tid".
Hade bestämt mig för att ta en tur till jobbet idag.
Ja...hur det kändes? Ja????? det var väl ok. Gjorde väl inte så mycket jobbsaker precis.
Har funderat lite med bouppteckning osv för Tilda. Kan inte släppa att det ska kosta så himla mycket pengar. Ringde kommun och frågade om man verkligen behövde göra det och det behövde man. Kruxet var att det egentligen inte är så svårt att göra en själv sa den behjälpliga damen.
Så jag printade ut guiden från Skatteverket och hjälphäftet, så nu har jag bestämt mig för att göra det själv. Om det inte går igenom så får vi väl ta hjälp av jurist, men jag ska iallafall testa.

Var och hälsa på en kompis efter jobbet. När jag satt där så kände jag en liten liten ångest varning, men det gick över ganska fort. Får helt enkelt luta mig tillbaka lite och tänka ANDNING!!!
Trist att det kommer så ofta nuförtiden. Troligtvis så kan jag inte alls vara spänd för då känner jag av det direkt.
När jag kom hem var klockan redan halv tre och jag hade bara fått i mig lite yougurt på morgonen.
Nu måste jag skärpa mig lite! Måste göra allt i rätt ordning annars blir det helfel hela dagen.

Det är ungefär så mycket som jag orkar med på en dag.
Det går inte fort men det GÅR och det är jag jätteglad för. Sorgehantering går inte att ha bråttom med, det får helt enkelt ta den tid det tar.

Sen vill jag bara säga till er alla, julstressa inte för mycket. Julafton blir det varje år och om det skulle vara något som fattas på julbordet i år så få inte panik! Det har du ett år på dig att fixa till nästa år, för vet ni?? Då blir det julafton igen :-)

Kram på er alla

4 december 2011

Liten usken dag

Uhhh vilken hemsk natt jag hade igår. Ingen rolig sådan alls.
Somnade som vanligt men vaknade bara efter en kort stund och mådde skit. Hjärtat dundrade på som det var på en travbana och jag mådde illa.
Jag var hur trött som helst men det var helt omöjligt att somna. Vet inte riktigt när det lugnade ner sig men det gjorde det trots allt till slut. Det är inte ovanligt att det blir såna här reaktioner, bara man kan försöka få in i sitt lilla huvud att det inte är något farligt och att det så småningom går över.
Jag tror att jag vaknade sen efter klockan 11 av att det knackade på dörren. Det var Camilla som ville lämna en liten present. En söt liten änglatvål som luktade jättegott.

Har mått usket hela dagen och halsen är torr som ett fnöske. Får väl se imorgon /idag om det blir bättre.

Jag kom iallafall iväg till Figeholm som jag skulle kl 14.00. Där hade jag en träff med Lasse.
Lasse är en vis man från Öland, man kan titulera honom som cert. medium, konstnär och djurkommunikatör.
Han hade mycket kloka ord att ge mig och mycket var bekräftelse på vad jag har gått och funderat på den senaste tiden. Lite fina hälsningar och coaching. Jag hade gärna suttit där mycket länge och pratat men så fungerar det ju inte riktigt. Mmmm han ska jag nog "dejta" fler gånger.

När jag kom hem så frös jag som en hund och resten av dagen har gått i sakta fart. Orkade inte gå på kalas som var tänkt men man behöver inte orka jämt.

Ligger nu och lyssnar på Maria Mena, en vän la upp en låt på fb och jag måste säga hela albumet är lysande. Har aldrig hört henne förut, men åhhhh vilka låtar. Jag älskar när dom blandar in stråkar i låtarna, det blir så mäktigt på något sätt.


Så nu ska jag snart försöka få mig lite sömn och det hoppas jag att ni också får.
Godnatt på er alla!!!

2 december 2011

Klockan är 23:22 och jag har nyss kommit hem

Idag har det varit en sån där dag där inte tårarna har rullat okontrollerbart. En dag där jag har fått vila från sorgen en stund.
Östermalmsdamerna (hundar) och Camilla har varit här idag.
Hundarna har lekt och Camilla och jag har fikat och pratat om livet så där som vi brukar göra.

Åkte till Tildas grav med pappa och Birgitta och tände ljusen igen. Jordan var helt tokig när vi var där gnydde och pep, undrar vad han såg för något?

Skulle åkt upp till jobbet egentligen men jag hann inte dit. Klockan 19.00 skulle jag på ett inredningsparty. Ni må tro att jag samlade mod hela dagen. Jag intalade mig själv att jag var duktig om jag så kom innanför dörren.
Det kan jag tala om att det gjorde jag!!! Stannade till och med i en och en halv timme. Nu var det lite folk jag kände som var där så vi pratade till och med om Tilda utan att jag började gråta.
Det kändes helt naturligt att sitta och prata om henne, det var intet lustigt alls.
Tack Maria för att du föreslog det och tack Emma för att jag fick komma.
Sen ska jag inte sticka under stolen med att det fanns både ett och ett annat som var riktigt fint.
Köpte en fin ljuslykta att ha hängande i fönstret.

Efter partyt åkte vi hem till Maria en sväng och käkade lite och blarrade skit.
Underbar dag för min del!
Lättsam och precis lagom för mig.

Ser fram emot morgondagen....hoppas jag ;-))

1 december 2011

En test att hitta medmänsklighet.

Åhhh så kul det är när ni skriver till mig!!
Jag har gått in och kollat kommentarerna hela dagen och läst och blivit jätteglad för era små/stora hälsningar.
Ni är fantastiska allihop!
Många av er lever eller har levt med ovisshet om anhörigas fortsatta liv. En del har det gått bra för och en del lever i samma värld som jag. Jag har inte så mycket energi att ge, men ger ändå en liten uns av min. Tänk så mycket olika livsöden det finns ute i världen och bakom dessa stängda dörrar som vi inte har en aning om.
Många av oss tror att vi är ensamma om att känna och oroa oss om framtiden, men vi är många allt för många. Vi kanske pratar med varandra för lite idag för veta hur våra vänner eller medmänniskor egentligen mår?
Vi kanske borde berätta lite mer av vad som tynger oss ibland? Det är ok att visa att man inte har det så bra i alla lägen. Våga ta emot tröst och någon som lyssnar.
Bara era kommentarer idag gjorde mig jätteglad och egentligen skulle jag vilja svara er alla var och en men det funkar nog inte så bra.
Många av har vad jag har förstått fått en liten tankeställare av vad jag försöker förmedla och det är jag verkligen glad för. Usch det där lät nästan som jag var pastor i någon märklig religös sekt....

Tänk vad det ger att kunna få sitta och lyssna på någons livsöde och kanske kunna ge en liten strimma hopp, en tröstande kram eller vad som helst egentligen. Att kunna dela bekymmer med någon annan som VERKLIGEN bryr sig.
Det är livskvalite det!
Men för det måste vi börja vara lite mer ärliga mot varandra och våga prata. Det är inget farligt, men sen är det helt ok om man inte vill öppna upp dörrarna till hela sitt liv som jag har gjort.
Jag har gjort det av egen vilja och det är precis så det måste vara...av egen fri vilja.
Men jag tycker nog att ni ska testa, skulle ni mot all förmodan ha en "vän" som lägger benen på ryggen och flyr så är det också ok. Hon/han var inte redo just då.... fortsätt till nästa :-)
Lycka till!

Fortsatt sjukskrivning

Har varit lite fundersam varför min doktor inte har ringt mig. Jag lämnade meddelande förra veckan att min sjukskrivning går/gick ut igår.
Inte hört ett pip men idag kom det läkarintyg i posten. Sjukskrivning fram till den 15/1 2012. Den 15/1 som är Antes 1 åriga dödsdag. Fick lite blandade känslor när jag läste intyget.
Hon har fått med allt som jag känner och egentligen vet hon hur jag borde göra.
Så beslutet om att vara 100 % sjukskriven tog hon åt mig. Kommer nog gå in och pröva då och då iallafall. Tack fru doktorn du känner mig bättre än jag själv ibland.
Idag har både mamma och pappa varit här.
Mamma hämtade vi hit på en sen frukost, färska frallor som så lägligt fanns utanför dörren. Tack :-)
Pappa kom i kväll. han fick smaka på lussekatterna istället.

Annars har det inte hänt speciellt mycket idag. Tårarna har flödat som vanligt mellan varven. Undrar om jag någonsin kan börja använda makeup igen? Inte för att det spelar så stor roll men ibland kanske man behöver sminka över dom där påsarna som numer pryder min nuna.

Fick färdigt en av pysslen jag håller på med. Hade nog varit färdig med bägge om jag inte saknade en viktig sak. Tyvärr så har vi bara en syaffär i lilla staden och finns inte det man söker där så blir det knivigt. Hmmm får fundera lite.

Sen skulle jag vilja be er som läser min blogg, kan ni inte bara lägga in en liten hälsning till mig. Jag är så nyfiken vem alla ni är som kom, mer och hälsar på mig ibland. Får så många fina kommentarer och oftast vet jag inte alls vart dom kommer. Det skulle vara jättekul att veta vem du från Danmark, Ryssland, England och givetvis Sverige är. Men bara om ni har lust förstås!!!

Puss o Kram på er