31 december 2011

Nyårsafton 2011, tack o lov

Äntligen har dagen kommit som jag har längtat efter.
Sista dagen på detta helvetets år, som jag så vackert kallar det.

2011 för mig kan man nästan skriva in i historieboken som ett av det värsta året i mannaminne.
Är så tacksam för att det nu äntligen är slut.

2012 vänder jag till ett nytt kapitel i min bok/liv.
Nu ska jag lära mig att leva mitt "nya" liv, för det gamla finns inte längre kvar.
Jag är inte längre samma person som jag var då och förhoppningsvis är det inte till sin nackdel.

Min ryggsäck är ganska tung men jag ser det inte som att den är fylld av tegelstenar utan jag vill snarare byta ut tegelstenarna mot livserfarenhet.
Det jag har gått igenom önskar man inte sitt värsta fiende, men det har hänt.
Detta har jag med mig nu och för alltid men det får inte vara ett hinder för min framtid.

Jag ska sakta men säkert ta mig över kanten och känna någon form av livsglädje igen.
Jag har fått för mig att känner man ingen livglädje så kan man inte leva och det vill jag ju!
Är inte heller dummare än att jag fattar att jag kommer att få bakslag men det tillhör.

Sen vill jag bara tacka för mailet jag fick igår från en okänd som tackar mig för min blogg och ger honom kraft för att gå vidare i sitt sorgearbete. Som jag skrev, vi är tyvärr många som lever i sorg och det är underbart om vi kan med endast några få ord kan stötta varandra och ge peppning.

Mer medmänsklighet är ett motto som vi alla borde anamma. Det behövs så lite och var inte rädda för människor i sorg. Det är vår sorg och inte Er. " Vi" behöver egentligen så lite för det som har hänt har hänt och det går inte att få ogjort. En liten klapp på axlen, en liten kram eller tröstande ord kan göra vår dag.

Med detta vill jag önska er alla där ute ett riktigt GOTT NYTT ÅR och en god fortsättning på nästa år!!

29 december 2011

Nybakat


Jag bara undrar....vad går upp mot nybakade tekakor????

Sluttampen på 2011

Som ni alla har förstår så är jag inte ett dugg missnöjd med att detta skit år snart är till sin ända.
Fattar inte hur det är möjligt att det kan hända så mycket hemska saker bara på ett år.
Normalt sätt så händer sånt här knappt under en hel livstid för somliga....och om det händer så är det iallafall en viss form av spridning av skiten.

År 2012 är bannlyst från trauman för min del, jag betackar mig för det. Så - du där uppe, kan du lyssna på vad jag ber om? Lugn och ro och en hel del återhämtning.

Blev uppjagad ur sängen i morse av sonen som skulle iväg. Han skulle cykla in till stan men lillasyster hade tagit cykeln så jag fick masa mig upp. Slängde på mig lite trasor och utan strumpor i skorna åkte vi iväg. Tror inte ens jag kammade håret....men det är bagateller.

När jag ändå var i stan åkte jag bort till graven och tittade till den lite. Pratade några ord och önskade för mitt liv att hon återigen var hos mig.
Gott folk om ni visste hur ont det gör att sakna sitt barn, det är rent förjävligt!

Nu väntar vi bara på stenen

På eftermiddagen fick jag finbesök av Kickan och Fabian. Tyvärr så ses vi alltför sällan. Tycker nog att det är dags för dom att flytta tillbaka till lilla staden igen.
Fabin sa tvärt NEEEEJJJJ! Så det blir nog inget av med det på ett tag.
Kickan hade med sig mitt favvo vin, hon vet vad som smakar gott i gommen. Det får dock stå på hyllan en stund och mogna till sig. Eller kanske man ska säga att jag ska mogna till mig lite för att inta lite goda drycker igen.

Hög koncentration på Ipaden

27 december 2011

Är det dags för skilsmässa nu?

Ja det är väl bara att inse fakta.
Jag har förlorat en väldigt nära vän....tror jag. Var det verkligen så här det skulle sluta?
Herregud jag blir helt förvirrad, vet inte om jag vill längre.

Nu är jag ju en sån person som inte riktigt vill inse detta faktum heller.
Har verkligen talat om min besvikelse när jag behövde henne som mest och hon inte var där. Jag bad om en paus, men efter det så har jag bett henne ge mig en inblick i hennes liv men det kommer inget.
Inget alls och hur ska jag då tolka detta.
Att hon vill vara min vän på hennes villkor och inget annat eller att det finns noll intresse.
Detta är väldigt svårt för mig då hon har varit min vän i ja herregud i 28 år!!!!
Det är ju som ett silverbröllop och nu är det då dags för en ev. skilsmässa??

Jag ger "dig" en chans till och om det finns minsta lilla intresse så ligger bollen hos dig återigen.
Om du läser dina meddelanden på fb så vill jag att du läser det noga för det är just så det fortfarande är. Det skickade jag i november och fortfarande inget svar ......

Jag tigger inte om din vänskap, utan jag är bara så himla besviken att det blev så här. För jag tycker ju så mycket om dig!!!

26 december 2011

Annandagen .... check

Så nu var julen till ända och fortfarande är det ok.
Idag var vi bjudna till Anders på middag och med det menas att jag ska tillbaka till huset.
Huset som andas Tilda, huset där hon för mig är helt frisk.
När vi var där tillsammans så fanns det ingen cancer, inte ens i fantasin.
Nej där var Tilda den sprudlande lilla rödhåriga ungen som hon var då.

Idag orkarde jag inte vara ledsen så jag kikade knappt in i hennes rum. För så är det ibland ... att man inte vill gråta. Visst kom det ju lite tårar men inget som jag inte kunde hantera.

Vi var en hel hög med folk där och blev bjudna på grillat! Japp...10 grader ute då kan man grilla.

Tildas kusiner och farbror och faster hade varit o pyntat vid graven. Tänkte gå dit imorgon och kika. Dom hade fått tag i en sån träskylt som det stod "saknad" på. Jag har tittat efter en sån men inte hittat den, men nu har hon en på sin plats.

Har funderat ett tag på om jag ska ändra min blogg, byta namn och blogga om min egen resa. Kan inte riktigt bestämma mig. Vad tycker ni?

Juldagen ...check

Lägger ytterligare en dag bakom mig. Ännu en dag som har gått bra måste jag nog få säga.

När jag öppnade kylskåpet i morse slog alla julmaten mot mig.
Gjorde en skinkpaj och en laxpaj och lite pastasås som jag frös ner. Det blir bra lunchmat att bara plocka fram ur frysen. Det är ju verkligen inte varje dag som man känner för att laga mat.
Blev bjudna på middag till mamma, god kyckling med kokt potatis. Det är gott att äta vanlig mat dagen efter julafton tycker jag.

Senare åkte vi till pappa och fikade, där fick jag ett litet bakslag. Det kändes som det fattades någon, och det gör det ju!
Fick med mig lite släkthistoria som jag tänkte scanna in och läsa.
Tittade inte igenom det så noga men det är iallafall från min pappas sida och vet inte riktigt hur långt tillbaka det går.
Sånt tycker jag är riktigt spännande.

Säger godnatt nu och sovgott i stormen

Imorgon är vi bjudna till exet på middag så då blir det en dag till man slipper laga mat, härligt!
Nu är jag trött och ska bädda ner mig i sängen.

24 december 2011

Julafton...check

Jag klarade julafton!
Innan klockan 15.00 åkte vi till graven och tände ljus och önskade Tilda God Jul. Jag är säker på att Ante har fixat god julmat och klappar till henne i deras värld.
Vi hämtade mamma och åkte hem och fixade julmaten, och det betyder koka 4 ägg.....
Min snälla chef har nämligen fixat så att vi fick all mat från Hotell Corallen. Det var inte lite mat heller, herregud så mycket mat och så gott. Nu står magen åt alla håll och kanter.

Nu ligger jag på sängen och kan inte röra mig, är såååå mätt. Jag saknar såklart mina bägge älsklingar som vanligt. Men jag har klarat det!
En bråkdel av all mat som vi fick

Eftermaten fika med syskonbarnen, egna barn och mamma

23 december 2011

En liten reflektion

När juldagsmorgon glimmar
så står vi där vi står..
Med alla våra minnen
...
och våra djupa sår.

Hur ska vi klara julen
som står framför vår dörr?
När julen aldrig blir
som jularna var förr?

Jag vill ju vara lycklig!
jag vill ju vara glad!

 ..tillsammans med familjen

 på denna fridens dag..

Men inte kan jag glömma
att det som hänt har hänt?!
För någon större smärta
jag aldrig nånsin känt..

Jag skulle nästan vilja hitta
bland alla julrecept,
ett enkelt sätt att leva
som om inget hade hänt..

Men det vore ju att gömma
i ryggsäcken så stor
Man vill ju inte glömma
att barnet i OSS bor..

Men hur ska man bestämma
över känslor man ej rår på?
Man kan ju bara hoppas
         att det blir lättare nästa år..
         
     
Dikt lånad på VSFB´s FB sida

22 december 2011

Ge mig styrka

Sov länge idag igen, det är så skönt så att jag kan tänka mig att stanna där resten av helgen. Eller rättare sagt fram till Söndag iallfall.
Tuffa dagar nu med mycket tårar och tankar.
Idag har dom tagit bort Tildas skolbänk i klassrummet......det svider i mitt hjärta kan jag tala om.
Allt blir mer och mer definitivt, verkligheten kommer närmare.
Jag vill julpynta lite vid graven men jag vet inte om jag orkar...

Hoppas den här helgen går fort, men sen vet jag att det blir tufft hela Januari.
Tildas födelsedag den 13:e och Antes dödsdag den 15:e, vilken jävla månad!!!!
Gode värd ge mig styrka att ta mig igenom detta!
Tyngden ligger som en tung tung sten över mitt bröst och det är svårt att andas.

21 december 2011

Idag leker känslorna med mig

Onsdag..och bara några få dagar kvar till  julafton.
Om jag har julkänsla, hmmm, NIX finns inte på kartan.
Det märkliga är att det verkar (enl FB) som att det är många med mig som har liknande känsla. Antingen står det, ÅNGEST, STRESSAD, HUR SKA JAG HINNA, FÖRBANNADE MÄNNISKOR SOM MÅSTE HANDLA SÅÅÅÅ MYCKET etc etc.....
Kan avsaknaden av julkänsla vara på grund av att det inte är någon snö, eller är det verkligen så att man inte tillåter sig själv att varva ner?
Hur kommer det sig att man vet att julen kommer varje år, men lik förbaskat så väntar man i sista sekunden med alla julklappar, julbak, julmat, julstäd?
Det här året vet jag varför jag inte känner någon julkänsla och det är ju som förväntat, men jag har ju också varit där i rushen.
Jag har ju en förmåga att rusa fram i tiden....

Var hos psykologen idag och han reagerade på att jag var så långt framme....
Med det menar jag inte att nu har jag kommit över sorgen, åhh nej tvärtom. Verkligheten har slagit till som en bomb i mig. Jag verkligen KÄNNER smärtan och ofta.
Även jag måste lugna ner mig lite, även att man inte vill vara där man är så måste man faktiskt stanna till och verkligen vara där.
Fick ett påslag när jag satt där, helt plötsligt stänger hjärnan av och man hör inget. Ansiktet blir varmt och blodtrycket börjar så smått öka. Det är jobbigt och som jag har skrivit förut så blir jag så himla ledsen efteråt. Man blir trött och nu är det vila resten av dagen som gäller.

Dom här 2 älsklingarna saknar jag mest av allt just nu

20 december 2011

Alla klappar levererade

Idag var vi inne med klapparna på Cafe Shalom. Fick höra att många har redan skrivit upp sig på lista för att fira sin jul där. Önskade att jag hade ork att få vara med och hjälpa till men det har jag inte i år. I år blir det att sitta upprätt i soffan. Tända ljus, äta lite god mat och försöka ta fram alla glada minnen av Tilda.

Blir så glad för all medmännsklighet som man märker finns runt omkring oss. Idag fick jag se detta i tidningen och kan man bli annat än lycklig??


Cancerforskningen behöver verkligen alla pengar till att hitta ett bot. Det är så fruktansvärt så många liv som denna sjukdom släcker i förtid. All den smärta som cancerdrabbade måste genomgå. Starka gifter som pumpas in i deras kroppar som slår ut allt, även friska delar.
Nej, skiten måste besegras!!

19 december 2011

Fick en fin present idag

Måste bara visa dessa underbara änglar som jag fick idag av en fin fin vän.
Änglarna är så vackra, ska hitta ett fint ställe där dom ska få bo.

Har haft en av mina bryta ihop dagar idag och nu kommer dom ganska ofta. Men jag hänger med som en sliten trasdocka och låter mig slås ned. Så länge jag känner att jag kan resa mig under dagen också är jag inte orolig.

Imorgon har jag planer på att lämna paketen till Cafe Shalom och en sväng till graven.
Måste köpa på mig ett lass med gravljus för dom går åt som smör. Lilla gumman kan ju inte ligga där i mörkret.

18 december 2011

Annorlunda tankar

Igår fick jag en sån där lustig känsla i kroppen.
Det var som att verkligheten slog mig i bröstet med full kraft.
Jag tappade totalt fokus och började tänka på hur mitt liv kommer att se ut i framtiden.
Nu är jag inte längre småbarnsmamma, jag har inga tider att passa. Jag har bara mig själv att tänka på. Ja såklart dom stora barnen också men ni förstår nog vad jag menar.

I mitt sorgetillstånd så känns den känslan inte helt bekväm kan jag säga.
Vet att jag INTE ska tänka så där, men vem sjutton kan mota bort en tanke som bara kommer från ingenstans.
Kommer jag att alltid leva ensam, vara sorgsen, få panikångest då och då, inte våga ge mig ut på stan?
Nej, troligtvis inte, men den tanken kom iallafall.
Jag har förstått att nu när jag kommit in i en ny fas i mitt sorgearbete så kanske man börja frågasätta saker och ting?
Inte nog att man har börjat fatta att ens barn inte längre finns på jorden, så börjar man rannsaka sitt liv. Men det är nog bara att hänga med i den svängen också, att tillåta sig själv att tankarna kommer att virvla runt i huvudet.
Inte bara sunda och positiva tankar utan även tankar som man egentligen vill mota bort.
Bara man inte tillåter dom plantera sig i hjärnkontoret utan tänka tankarna och sen låta dom försvinna bort fort som f....n

Märker att jag är mycket tröttare nu också, jag både ser och känner mig trött och sliten.
Måste verkligen försöka ta mig ut oftare, men så var det ju det där med alla måsten....jag måste inget alls, men ibland måste jag saker som gör att min hälsa mår bra.
Önskar ibland att jag bodde mitt ute i skogen och bara kunde ta klivet rakt ut i naturen. Känna lukten och inte möta en enda människa och förhoppningsvis inte någon älg heller.....

Sen till er alla jäktande människor där ute, Ta det lugnt och ta en extra dag ledigt, du är inte oumbärlig!

16 december 2011

Tildas hjälpande julklapp...

Först så höll jag på att få en chock när jag var inne och kollade fonden idag.
182 777 kr!!!!! TOPPEN vilken ökning!. Jag är så glad att den inte glöms bort utan att den lever vidare.

Igår fick jag en annan ide, tack vare ett fb inlägg gjort av en medmänniska. Hon berättade att man kunde lämna in paket till behövande som delas ut på julafton på Cafe Shalom är i staden.
Fick efter lite telefonsamtal veta att det även gick att ge till barn. Ibland så kommer det även barn dit och om det inte gör det så åker eldsjälar själva ut och ger klappar.

Tilda fick så mycket saker sista tiden som hon knappt orkade titta på. Pysselsaker, gosedjur, spel, ja allt möjligt. Jag bestämde mig för att slå in allt och ge till dom barnen som kanske inte får någon klapp.
Vet att Tilda skulle tycka det vore helt ok att göra så.
Det känns även bra för mig att veta att man kan göra några barn lite gladare vid en helg som annars kan föra med sig så mycket ångest av olika anledningar.
Så nu är Tildas julklappar inslagna och färdiga för leverans.

Trevlig Fredag på er alla!

14 december 2011

3:a

Idag tror jag att jag har pratat och pratat mest hela dagen.
Har haft 2 besök här idag och idag orkade jag. Det är ju verkligen inte varje dag jag fixar det nuförtiden. Dagen försvann i ett nafs och om man ska betygsätta dagen så kan jag väl ge den en 3:a.

En 3:a är en bra dag för mig och högre betyg än så behöver jag inte sträva efter. Jag är så nöjd så :-)

Sen har jag äntligen fått min tvättmaskin fixad!, Nu kan tvätthögen som nu är ca 2 m hög börja betas av. Jordan välkomnade servicemannen med en nafs i handen.....åhhhh vilken vilde han e!

Tror att jag ska till sjukgymnasten imorgon och hoppas hoppas det blir lite massage istället för akupunktur. Förra gången jag var där så kände jag först inget alls, men jäklar i havet vad det gjorde ont sen när hon började skruva på nålarna...uhhhhh
Måste kolla min "bibel" (almanacka) om det var imorgon. Har som vanligt inget minne utan, det jag inte skriver ner kommer jag inte ihåg helt enkelt.

Vill skänka en liten tanke till en vän idag. Du L du vet att du kan ringa när du vill. Jag tänker på er och hur jobbigt ni har det. Det är skit och helvete, det finns inget gott jag kan säga. Glöm inte micropausar, och ibland även längre pausar. Du ska orka hela vägen du med!

Camilla--Fika på kyrkogården, ja så kommer det att bli framöver.

Sen du lille kille med alla rätt på geografiläxan, bra jobbat!!!

Kram på er

13 december 2011

Urnsättningen

Idag på själva luciadagen har vi urnsatt vår lilla ängel.
Det var blåsigt och kallt, men nu ligger askan i den varma jorden.
Hon fick med sig en kopp kaffe och lite pepparkakor på färden. Vi vill ju inte att hon skulle frysa.

Nu har vi avverkat ännu en svår sak, men det här gick mycket lättare än begravningen.

Tänkte nog lite allt på alla barn som fick gå i luciatåg idag, där hade jag ju hoppats att Tilda också hade fått vara med.
Men...........

Måste få visa en annan liten söt bild på dom nya ägarna till dockorna jag sydde.
Är dom inte för söta?
Nu vet jag att dom är i tryggt förvar och kanske en liten tröstdocka att ha med i sängen när det känns ensamt.

12 december 2011

I morgon får hon äntligen komma till sin viloplats

Det är med tudelad känsla inför imorgon. Då ska vi ha urnsättning för Tilda.
Ena sidan av mig säger att det är skönt att hon kommer på plats. Den andra sidan vill inte var med alls. Jag har så svårt att se att mitt lilla barn ska ligga som aska i en förbannad urna!!! Hur fan skönt är det??
Nej det är ju helt sjukt. Inget på den här resan stämmer någonstans.
Någonstans på vägen blev det helt fel.
Varför fick inte hon vara en av dom 3 barnen i reklamen. Varför var hon tvungen att vara det 4:e barnet som inte klarade sig.
Usch jag är så arg så att jag kan spricka.
Sen för att spä på det hela satt jag och tittade på en film som var så svart. En liten pojke med missbrukande föräldrar.
Pappan sålde droger för att kunna ge sitt barn ett bra liv....ja herregud hur sjutton går den ekvationen ihop egentligen???
Oskyldiga barn som älskar sina föräldrar så djupt att dom tvingas in i deras lögner för att slippa att skiljas från dom. Dom lever istället i föräldrars missbruk än att tvingas därifrån.
Vad har dom för alternativ? Dom stackarna vet ju inget annat. Det är ju det livet dom är vana vid.
Fy fan säger jag bara!!!
Nej jag får nog avstå såna filmer i fortsättningen, det får blir romantiska komedier från och med nu.

Annars händer inte så mycket, försöker ta mig igenom dagarna utan att göra för mycket. Precis så som det ska vara med andra ord.

Kram på er alla

10 december 2011

Nu går jag in i en ny fas

Har en känsla av att jag har hamnat i en ny fas i mitt sorgearbete.
Jag känner att jag helt tappat orken för det mesta.
På sätt och vis känns det ganska skönt, låter lite märkligt kanske. Men perioden i början av sorgen är så fylld av saker som ska fixas att man inte hinner med att tänka.
När den perioden är slut så trodde jag att det var bra för mig att börja ta mig ut så smått, men så var det ju inte.
Förut ville huvudet mer än kroppen men nu känner jag att huvudet inte heller vill längre.
JAG ORKAR HELT ENKELT INTE!!
Jag är trött, orkeslös, villiglös.
Kommer att ta det lugnt nu till jag verkligen känner att jag orkar igen. Min kropp kommer att få bestämma helt och hållet.
Jag kommer inte lyssna på någon annan än mig själv och verkligen känna efter vad jag orkar.
Förut vad det vad jag ville, men det måste jag bortse ifrån för vad jag vill är inte relevant just nu.
Måste lära mig att hitta min egen väg att handskas med detta.
Jag måste ju leva med detta hela mitt liv och då måste jag hitta ett sätt så att det är hanterbart.
Det är inte rimligt för mig att pressa mig för att det "kanske" är bra för mig, det blir liksom bara platt fall.
Mannen med silveraksen som jag gick tilll ett tag sa en bra sak till mig.
Tänk dig att du har ett snöre framför dig. Ena ändan på snöret är botten av livet, den andra ändan är toppen av toppen.
Det ultimata sättet att leva är definitivt i mitten, i landet lagom (som vi förespråkar i Sverige).
Då har man nämligen fritt spelrum att pendla där emellan utan att det blir katastrof.
Ligger man på högsta eller lägsta är sannolikheten mycket mycket större att man en dag faller av snöret. Då har man inget snöre kvar och det blir troligen KATASTROF!
Så nu har jag tänkt mota Olle i grind och stänga av den manande toppchefen i huvudet en stund och lära mig av mig själv.
Så vad jag menar med att det känns skönt är att jag äntligen kan tillåta mig själv att känna den känslan.

Ha en skön lördag njut av glöggen eller vad det nu är ni har i glasen :-)

9 december 2011

En oväntad kväll i akutens vård

Det är märkligt hur kroppen verkligen lever sitt eget liv i sorgen.
Igår kväll satt jag och sonen och pratade lite ditt och datt i soffan. Helt plötsligt från ingenstans känner jag att jag inte mår så bra. Som vanligt försöker jag lägga mig ner en stund och andas.
Men hjärtat och pulsen pumpade på och brydde sig inte ett dugg om att jag gjorde allt efter konstens regler.
Ni som har samma problem vet ju hur ni/jag har lärt oss...andas....gå med påslaget osv..
Det hjälpte inte ett dugg utan det dundrade på och det är då dom där andra tankarna kommer.
Oj nu är det nog något farligt!!
Tveksamheten, ska jag ringa 112 eller är det löjligt? Hur eller hur så bestämde jag mig för att det kanske är bäst i allafall.
Två trevlig män kommer och börjar sätta EKG och nål, ja jag kan ju snart proceduren. Blodtrycket var 118/110, och jag som brukar ligga väldigt lågt i vanliga fall. Pulsen hade sjunkit till 120 så det var ju ok.
Dom bestämde iallafall att köra in mig. Åhh ok då tänkte jag men när jag låg där på båren utanför bilen så var min tanke..Åhh släng in mig fort som fan nu in i bilen och kör iväg så ingen ser mig.
Sen är det ju det där med att raka benen.....
Herregud!! Så dum i huvudet man är. Hur sjutton kan jag tänka på det när jag ligger och har hjärtklappning? Och hur dum är man som tänker så överhuvudtaget??
Hur eller hur så gjordes alla rutinundersökningar och det ÄR inget fel på mig. Jag har bara symtomer över min situation, inget annat!
Det otäcka är att det bara händer, när som helst och från ingenstans.
Får tacka Maria för den goa kramen jag fick innan hemgång. Märkligt att du alltid är där när jag kommer in....vi hann ju inte prata så mycket, men jag lovar att jag frågar efter dig nästa gång jag kommer med den gul/gröna limousinen.

Idag tar jag därför ledigt från, jag tänkte skriva livet men så är det inte...
Jag är helt enkelt bara ledig och vilar mig.
Som vanligt, GLÖM INTE RÖSTA IKVÄLL!!!!!

Kram till er alla

http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=1152

8 december 2011

Fonden stiger o stiger o stiger :-))))))))

Vet ni vad som gör mig så glad? Jo, när jag läser det här:
http://www.barncancerfonden.se/10769

Länken går till Tildas fond. Åhhh ni underbara människor som tänker så klokt.
Fonden kan aldrig få för mycket pengar, jo sen kanske när någon riktigt vis och intelligent människa har löst cancermonstren botning. När den dagen kommer så vet jag att finns en hel massa lyckliga människor därute i världen.

Sånt här får mig att glömma så mycket....ex att kommunen inte har funderat på att dom kanske ska sanda/salta våra gångvägar t ex.
Undrar hur den kostnadsanalysen är gjord med tanke på vad sen alla benbrott kostar?
Hmmmm....

Annars har dagen flutit på relativt bra idag. Blev bjuden på god lunch hos Camilla, inte alls fel.
Där kan vi snacka hala vägbanor, dom har en ganska rejäl backe ner till deras hus och jag kan ju bara tänka mig hur det är att gå uppför den. Om man ska ner så skulle det ultimata vara att ha lite skridskor liggandes längst upp i backen.

Imorgon är det psykologdags igen. Nu har jag inte varit sedan innan begravningen och det ska bli skönt att få ventilera lite igen.

Sen måste jag ju bara visa pysslet som nu är klart och ska inom kort få två nya ägarinnor. Jag hoppas att dom tycker om dom, eller vad tror du mamma Caroline?

7 december 2011

Saknaden känns

Har nu varit på jobbet en stund varje dag. Jag gör absolut inget alls, utan jag bara är där. Tar mig en koppp kaffe, pratar lite skit, gråter en liten skvätt...
I går slet jag tag i en pappershög och där mellan andra papper låg en teckning som Tilda har gjort någon gång hon varit där. Herregud, tårarna kom som beställning....
Idag när jag kom in så funkade inte tangentbordet och musen, sånt fixar jag inte heller....klarar inte av att det inte går som på räls.
Det är såna här tillfällen som man märker att man inte ska gå tillbaks till jobbet för tidigt.

Skulle åka bort till kyrkogården lite senare och jag lyckades parkera bilen och var precis på väg att ta ut Jordan ur bilen. Då var det som Mr ångest satte sig i mellangärdet som en tung sten. Ok.....det var bara att sätta sig i bilen och köra hem igen.

När jag har fått en sån känning så blir jag så otroligt ledsen. Jag gråter och gråter en lång stund och saknaden ligger som en ok över mig.
Det är såna här dagar som man undrar när sjutton den där kantiga stenen ska bli en aning mjukare i kanterna. Jag vet att det är tidigt än och att detta är naturligt.
Fy sjutton vad jag vill ha henne här nu.
En av många gånger hon varit med på jobbet

5 december 2011

Små tassande steg ..

Herregud vilket vrak jag var när jag vaknade idag. Har liksom vänt på dygnet lite och det kändes när jag skulle kliva upp relativt "i tid".
Hade bestämt mig för att ta en tur till jobbet idag.
Ja...hur det kändes? Ja????? det var väl ok. Gjorde väl inte så mycket jobbsaker precis.
Har funderat lite med bouppteckning osv för Tilda. Kan inte släppa att det ska kosta så himla mycket pengar. Ringde kommun och frågade om man verkligen behövde göra det och det behövde man. Kruxet var att det egentligen inte är så svårt att göra en själv sa den behjälpliga damen.
Så jag printade ut guiden från Skatteverket och hjälphäftet, så nu har jag bestämt mig för att göra det själv. Om det inte går igenom så får vi väl ta hjälp av jurist, men jag ska iallafall testa.

Var och hälsa på en kompis efter jobbet. När jag satt där så kände jag en liten liten ångest varning, men det gick över ganska fort. Får helt enkelt luta mig tillbaka lite och tänka ANDNING!!!
Trist att det kommer så ofta nuförtiden. Troligtvis så kan jag inte alls vara spänd för då känner jag av det direkt.
När jag kom hem var klockan redan halv tre och jag hade bara fått i mig lite yougurt på morgonen.
Nu måste jag skärpa mig lite! Måste göra allt i rätt ordning annars blir det helfel hela dagen.

Det är ungefär så mycket som jag orkar med på en dag.
Det går inte fort men det GÅR och det är jag jätteglad för. Sorgehantering går inte att ha bråttom med, det får helt enkelt ta den tid det tar.

Sen vill jag bara säga till er alla, julstressa inte för mycket. Julafton blir det varje år och om det skulle vara något som fattas på julbordet i år så få inte panik! Det har du ett år på dig att fixa till nästa år, för vet ni?? Då blir det julafton igen :-)

Kram på er alla

4 december 2011

Liten usken dag

Uhhh vilken hemsk natt jag hade igår. Ingen rolig sådan alls.
Somnade som vanligt men vaknade bara efter en kort stund och mådde skit. Hjärtat dundrade på som det var på en travbana och jag mådde illa.
Jag var hur trött som helst men det var helt omöjligt att somna. Vet inte riktigt när det lugnade ner sig men det gjorde det trots allt till slut. Det är inte ovanligt att det blir såna här reaktioner, bara man kan försöka få in i sitt lilla huvud att det inte är något farligt och att det så småningom går över.
Jag tror att jag vaknade sen efter klockan 11 av att det knackade på dörren. Det var Camilla som ville lämna en liten present. En söt liten änglatvål som luktade jättegott.

Har mått usket hela dagen och halsen är torr som ett fnöske. Får väl se imorgon /idag om det blir bättre.

Jag kom iallafall iväg till Figeholm som jag skulle kl 14.00. Där hade jag en träff med Lasse.
Lasse är en vis man från Öland, man kan titulera honom som cert. medium, konstnär och djurkommunikatör.
Han hade mycket kloka ord att ge mig och mycket var bekräftelse på vad jag har gått och funderat på den senaste tiden. Lite fina hälsningar och coaching. Jag hade gärna suttit där mycket länge och pratat men så fungerar det ju inte riktigt. Mmmm han ska jag nog "dejta" fler gånger.

När jag kom hem så frös jag som en hund och resten av dagen har gått i sakta fart. Orkade inte gå på kalas som var tänkt men man behöver inte orka jämt.

Ligger nu och lyssnar på Maria Mena, en vän la upp en låt på fb och jag måste säga hela albumet är lysande. Har aldrig hört henne förut, men åhhhh vilka låtar. Jag älskar när dom blandar in stråkar i låtarna, det blir så mäktigt på något sätt.


Så nu ska jag snart försöka få mig lite sömn och det hoppas jag att ni också får.
Godnatt på er alla!!!

2 december 2011

Klockan är 23:22 och jag har nyss kommit hem

Idag har det varit en sån där dag där inte tårarna har rullat okontrollerbart. En dag där jag har fått vila från sorgen en stund.
Östermalmsdamerna (hundar) och Camilla har varit här idag.
Hundarna har lekt och Camilla och jag har fikat och pratat om livet så där som vi brukar göra.

Åkte till Tildas grav med pappa och Birgitta och tände ljusen igen. Jordan var helt tokig när vi var där gnydde och pep, undrar vad han såg för något?

Skulle åkt upp till jobbet egentligen men jag hann inte dit. Klockan 19.00 skulle jag på ett inredningsparty. Ni må tro att jag samlade mod hela dagen. Jag intalade mig själv att jag var duktig om jag så kom innanför dörren.
Det kan jag tala om att det gjorde jag!!! Stannade till och med i en och en halv timme. Nu var det lite folk jag kände som var där så vi pratade till och med om Tilda utan att jag började gråta.
Det kändes helt naturligt att sitta och prata om henne, det var intet lustigt alls.
Tack Maria för att du föreslog det och tack Emma för att jag fick komma.
Sen ska jag inte sticka under stolen med att det fanns både ett och ett annat som var riktigt fint.
Köpte en fin ljuslykta att ha hängande i fönstret.

Efter partyt åkte vi hem till Maria en sväng och käkade lite och blarrade skit.
Underbar dag för min del!
Lättsam och precis lagom för mig.

Ser fram emot morgondagen....hoppas jag ;-))

1 december 2011

En test att hitta medmänsklighet.

Åhhh så kul det är när ni skriver till mig!!
Jag har gått in och kollat kommentarerna hela dagen och läst och blivit jätteglad för era små/stora hälsningar.
Ni är fantastiska allihop!
Många av er lever eller har levt med ovisshet om anhörigas fortsatta liv. En del har det gått bra för och en del lever i samma värld som jag. Jag har inte så mycket energi att ge, men ger ändå en liten uns av min. Tänk så mycket olika livsöden det finns ute i världen och bakom dessa stängda dörrar som vi inte har en aning om.
Många av oss tror att vi är ensamma om att känna och oroa oss om framtiden, men vi är många allt för många. Vi kanske pratar med varandra för lite idag för veta hur våra vänner eller medmänniskor egentligen mår?
Vi kanske borde berätta lite mer av vad som tynger oss ibland? Det är ok att visa att man inte har det så bra i alla lägen. Våga ta emot tröst och någon som lyssnar.
Bara era kommentarer idag gjorde mig jätteglad och egentligen skulle jag vilja svara er alla var och en men det funkar nog inte så bra.
Många av har vad jag har förstått fått en liten tankeställare av vad jag försöker förmedla och det är jag verkligen glad för. Usch det där lät nästan som jag var pastor i någon märklig religös sekt....

Tänk vad det ger att kunna få sitta och lyssna på någons livsöde och kanske kunna ge en liten strimma hopp, en tröstande kram eller vad som helst egentligen. Att kunna dela bekymmer med någon annan som VERKLIGEN bryr sig.
Det är livskvalite det!
Men för det måste vi börja vara lite mer ärliga mot varandra och våga prata. Det är inget farligt, men sen är det helt ok om man inte vill öppna upp dörrarna till hela sitt liv som jag har gjort.
Jag har gjort det av egen vilja och det är precis så det måste vara...av egen fri vilja.
Men jag tycker nog att ni ska testa, skulle ni mot all förmodan ha en "vän" som lägger benen på ryggen och flyr så är det också ok. Hon/han var inte redo just då.... fortsätt till nästa :-)
Lycka till!

Fortsatt sjukskrivning

Har varit lite fundersam varför min doktor inte har ringt mig. Jag lämnade meddelande förra veckan att min sjukskrivning går/gick ut igår.
Inte hört ett pip men idag kom det läkarintyg i posten. Sjukskrivning fram till den 15/1 2012. Den 15/1 som är Antes 1 åriga dödsdag. Fick lite blandade känslor när jag läste intyget.
Hon har fått med allt som jag känner och egentligen vet hon hur jag borde göra.
Så beslutet om att vara 100 % sjukskriven tog hon åt mig. Kommer nog gå in och pröva då och då iallafall. Tack fru doktorn du känner mig bättre än jag själv ibland.
Idag har både mamma och pappa varit här.
Mamma hämtade vi hit på en sen frukost, färska frallor som så lägligt fanns utanför dörren. Tack :-)
Pappa kom i kväll. han fick smaka på lussekatterna istället.

Annars har det inte hänt speciellt mycket idag. Tårarna har flödat som vanligt mellan varven. Undrar om jag någonsin kan börja använda makeup igen? Inte för att det spelar så stor roll men ibland kanske man behöver sminka över dom där påsarna som numer pryder min nuna.

Fick färdigt en av pysslen jag håller på med. Hade nog varit färdig med bägge om jag inte saknade en viktig sak. Tyvärr så har vi bara en syaffär i lilla staden och finns inte det man söker där så blir det knivigt. Hmmm får fundera lite.

Sen skulle jag vilja be er som läser min blogg, kan ni inte bara lägga in en liten hälsning till mig. Jag är så nyfiken vem alla ni är som kom, mer och hälsar på mig ibland. Får så många fina kommentarer och oftast vet jag inte alls vart dom kommer. Det skulle vara jättekul att veta vem du från Danmark, Ryssland, England och givetvis Sverige är. Men bara om ni har lust förstås!!!

Puss o Kram på er

29 november 2011

Det blev lussebak trots allt

Jag förstår inte var dagarna tar vägen.
Nu är det snart 1 månad sedan Tilda somnade in. 1 månad utan mitt älskade barn.
Idag var det också 1 år sedan en annan liten Tilda försvann från detta jordeliv. Har tänkt på familjen hela dagen och förstår om det har varit tufft för dom.

Vi har preliminärt satt datum för gravsättning, vi valde den 13 december.
Vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Jag har båda bra och och dåliga tankar. Orkar inte röra den tanken just nu. Återkommer.

Var vid graven idag igen och satte dit ljuslyktan. Jag och Lotta strosade omkring på kyrkogården en stund och det var skönt att andas luft. Det är det jag längtar efter mest just nu, att kunna gå långa promenader med skön musik i öronen. Att kunna vara ute o gå utan att känna paniken komma.
Kan inte fatta varför jag blir så skakig när jag ska utanför huset.
Det är en kamp varje gång.

Bakade mina lussebullar idag.....utan russin. Gillar inte russin i varken bröd eller bullar. Ricky blev lite besviken men tror inte att det är russinen som lockar mest utan själva bullen.

Imorgon är sista dagen på min sjukskrivning och jag är i valet och kvalet hur jag ska göra.
Alternativet är att fortsätta vara sjukskriven och gå in och arbetspröva ELLER  så går jag helt enkelt in på 25% direkt.
Som tur är så har jag en väldigt förstående chef så jag slipper strida med jobbet.
Jag tror att det kan vara bra för mig att börja lite smått att känna på lite rutiner igen, samtidigt som jag är rädd att det kanske är för tidigt åhhhhhhhh.
Tror att jag helt enkelt måste känna på det innan jag kan säga bu eller bä.
Det man vill är ju att få komma in i vardagen igen, inte som förut för så kommer det aldrig att bli.
Dock så normalt som det bara kan gå att få.

Blommorna ligger inbäddade i alla löven

28 november 2011

En ny måndag som blev ganska ok trots allt

I morse när jag vaknade kände jag klumpen direkt, den blev inte mindre av att kuratorn ringde och sårskorpan pillades bort. Det blödde en bra stund och många samtal senare så kändes det ändå lite lättare.
Ricky o Emmy skjutsade ner kusinen till Kalmar, han skulle tillbaka till London idag.
När man har folk hemma så håller man igen lite på ledsenheten, men sen är det som att vrida på en kran. Det liksom bara rinner och rinner.
Städade hela huset för att skingra tankarna lite. Blev till och med sugen på ljusstakarna. Lätt i hjärtat dök jag in i garaget, och där jag trodde jag lagt ljusstakarna, där var dom ju såklart inte. Meeeeeennnn att man aldrig lär sig!!
Ja jag hittade en av dom till slut, tog in den och satte i fönstret. Hmmmm tror ni att den funkade??? Näää såklart inte.
Jag och sonen körde bort till Cheapy och jag och Mr ångest gick in med bestämda steg.
Lyckades på 5 minuter välja en ljuskrans, en ljuslykta, få hjärtklappning, det är inte illa det.
Sonen fick kortet lite snabbt och jag flydde ut i bilen. Pust...
Innan Cheapy var vi vid graven och tro det eller ej så låg alla blommorna kvar sedan i fredags. Helt otroligt efter den här blåsten. Ljusen hade dock slocknat, därav inköpet av lyktan.
Jag måste ha något att sätta in ljusen i så att det blir lite vindskyddat.
Ser fram emot när stenen kommer på plats och vi kan börja fixa ordentligt vid graven.

Ljusstaken åkte bort istället blev det den här i fönstret
Hann med att sy ett nytt kuddfodral också
Pst: Måste säga att julgardinerna åkte upp igår!! I otvättade fönster, men va sjutton gör det......

26 november 2011

Finns det en vadderad genväg?

Julgardinerna ligger på styrkbordet...ostrukna. Ska jag? Vill jag? Herregud det känns så otroligt tungt.
Jag vet innerst inne att Tilda vill att det ska vara julpyntat för hon tyckte om julen.
Ante älskade julen. Men mina två älsklingar är ju inte med oss längre.
Mina stora barn är lika förvirrade som jag.
Fy sjutton vad det känns jobbig. Just nu känns allt vara så tomt och egentligen vet jag inte hur jag vill.
Det går inte beskriva känslan som finns inuti mig nu, det känns nästan känslolöst. Det gör inte ens ont alla gånger, det är bara så TOMT.
Hur ska man hitta tillbaka till meningen med allt? Undrar om det finns en lätt genväg genom det här snåriga spåret?
Om jag stryker mina gardiner i morgon och bakar lussebullar kommer det att kännas lättare då?
Kommer jag att undra om det var så här Tilda o Ante skulle vilja ha det?
Fy helvete säger jag bara!!
Jag önskar bara en genväg vadderad med bomull så långt som det behövs. När jag har kommit förbi den taggigaste delen, där jag själv kan hantera smärtan då är jag nöjd.
Kram till er alla fina människor där ute.
Jag är glad att jag kan få er att tänka om en liten gnutta......

25 november 2011

Begravningen......

Jaha...nu sitter man här ... tom, precis som en urvriden disktrasa. Jag har använt all min energi idag, fast ett tag var jag rädd att det inte skulle räcka.
Visst det var jättefint. Alla fina blommor i alla dom färgerna som var Tilda. Lila, rosa, cerise, underbart vackra blommor. Talet prästen höll var klockrent, han lyckades pricka in en hela massa Tilda. Jag till och med skrattade på vissa ställen.
Musiken och dom som sjöng ....mmmm vad kan jag säga. Ni är bara bäst!
Gästerna som kom....Tack snälla fina ni. Eva på Fonus.....lugnet själv ingen passar med sitt yrke som du.
Mottagningen efteråt var också helt underbar, även fast att vi höll på att bränna upp ett träd utanför när vi skulle släppa ljuslyktorna. Ja, varför inte..Tilda var ju med oss hela tiden så lite stoj skulle hon väl hitta på.
Jag är glad och stolt över mig själv att jag höll hela vägen. Svimmningskänslan fanns dock där flertal gånger men jag blundade och bad Tilda om kraft. Varje minut kändes som en timme.
På prästens inrådan så har vi filmat hela begravningen, inte kanske för att vi vill se nu men det kanske kommer en dag när vi vill och då finns det där.
I kyrkan
På kyrkogården när alla blommor är på plats

Här försöker vi få upp ljuslyktorna i blåsten
Nu ska vi bänka oss i soffan och rösta på Robin, för än vill vi inte se honom utslagen.

Kram på er alla

23 november 2011

Tatueringar

Måste lägga ut 2 fina tatueringar som dom stora barnen har gjort.

Tildas portträtt

En fjäril med änglavingar och Tildas egen atutograf
Jag själv avstår....vågar helt enkelt inte och sen är mitt skinn inte så slätt och fint som barnens.

22 november 2011

LIte energi finns iallfall, eller är det kanske varannad dag principen?

Igår energilös, idag..inte energifull men energi..ok. Vet inte riktigt hur jag ska förklara men jag tog mig ut.
Jag är stolt över mig själv när det händer. Det får mig att orka lite till.
Var uppe en sväng på jobbet. Fortsatte till lavendel och oreda, hade spanat in ett fint hjärta förra gången jag var där inne. Tyvärr så orkade jag inte vara kvar i affären mer än ca 10 minuter då. Idag gick det bättre och jag fick hem mitt hjärta som nu hänger så fint i fönstret.

Jag fortsatte min runda till Djuraffären och handlade lite godis och annat till Jordan. Köpte något nytt som man ska hälla i vattnet för att slippa tandborstningen så ofta. Nu måste jag bara hålla koll så att han verkligen dricker ordentligt.

Tog fram mitt nya pyssel, som jag inte riktigt orkat börja med. Nu hann jag riktigt långt och när dom är färdiga ska jag ge bort dom till två små flickor tänkte jag.
Man blir helt uppslupad när man väl sätter sig ner och börjar sy. Jag kan hålla på flera timmar och det är riktigt roligt.
Lotta var förbi också och tog en liten fika, hon hade med sig gott stenungsbakat bröd. Det var verkligen gott. Tack för det och även tack för goa brödbullar som låg på verandan i morse.
Ni är för söta...mina vänner. Vad skulle jag göra utan er???

Kram på er alla

21 november 2011

Till minne.....

video

Minnesstund för vår Tilda

Idag var det en fin minnesstund i kyrkan för Tilda.
Vi var inte där utan det var för alla andra. Fick höra att det var en fin stund med mycket tårar och en fylld kyrka. Nu är jag glad att vi valde en minnesstund, för jag var väldigt tveksam innan.
Vår fina lilla unge. att du berörde så många!



20 november 2011

Samkväm hela dagen

Idag (igår) fyllde syster år. Började dagen med en nyttig frukost bestående av kaffe och gräddtårta. Vi kalasade tidigt för det var en del på schemat idag.
Mysigt med lite familjefika på förmiddagskvisten.
Efter lunch kom prästen och vi gick igenom det sista inför nästa vecka. Jag tror att vi är ganska på det klara med vad som ska vara. Vi har nästan helt fria tyglar och det är det som känns mest naturligt för oss.

Fick en hel bunt teckningar och böcker som barnen på skolan har gjort till Tilda. Åhhh alla fina små ord till henne. Jag grät och smålog när jag gick igenom dom. Så fina!!!!
Barnen är ju så underbara på att uttrycka sig. Dom ska få följa med Tilda i kistan så att hon kan läsa och titta på dom i lugn och ro.

Kvällen spenderade jag med goa tjejer. Åhhh ni är så bra! Det är så skönt att få spendera tid med er. Ni är guld värda för mig, bara så ni vet det!
Tack till kocken Peter för riktigt god mat, den gick ner lätt ska du veta.
Ser fram emot att se dig i halv åtta hos mig någon gång :-)

18 november 2011

Ikväll röstar vi på IdolRobin igen!!!

Fredag idag och jag började med ett besök hos psykolgen...egentligen är han ju inte det, men för mig är det en djungel och jag säger att alla är psykologer. Han försökte förklara för mig hur det hänger ihop men det spelar ingen som helst roll. För mig är det personkemin som är viktig.
Det kändes jobbigt att gå dit jag började gråta redan innan jag klev ur bilen. Sa till Tilda o Ante att ge mig lite styrka och när jag rundade hörnet på byggnaden så står min psykolog utanför.
Han såg direkt hur det var fatt och visade in mig en annan väg och hämtade en kopp kaffe. Är han inte bara bäst? Det var nog Tilda o Ante som sa att han skulle stå där ;-)...tackar o bockar. Vi pratade egentligen inte så mycket om sorg idag utan bara lite allmänt om allt möjligt. Det var en trevlig kaffestund helt enkelt, precis vad jag behövde just där och då.

Efter psykologen åkte jag och Ricky in till stan lite ärenden. Jag kör och han springer....är fortfarande inte tillräckligt mogen för att springa på stan. Det kommer tids nog det vet jag ju.

Emmy har åkt upp till Linköping för att sitta med publiken på idol. Hon och några till sitter med Robins familj så om ni tittar noga så kanske ni får en skymt av henne.
Det är ju fortfarande så att vi förknippar IdolRobin med Tilda. Vi har lovat henne att rösta och det fortsätter vi med, ingen tvekan om saken.

På Söndag är det en minnesstund för Tilda i Kolberga kyrkan. I och med att vi har valt att ha begravningen för dom närmaste så tyckte prästerna att det kan vara en bra sak att andra som inte ska gå kan få en chans att tända ett ljus för henne. Jag var lite tveksam om det kanske skulle riva upp sår för barnen igen men sen tänkte jag om lite. Jag är säker på att dom gör en fin stund för alla. Vi kommer inte att vara på plats. Vi laddar för nästa fredag istället.....det kommer att vara en pärs.

16 november 2011

Tuff dag

Fick besök idag av Titti, egentligen kom hon av annan orsak men hon fick en kopp kaffe och vi pratade om livet en stund. Beslut som ska tas och en framtid som ödet får bestämma. Du har tagit ett så klokt beslut och av en så alldeles rätt orsak!

Efter att hon hade gått så kom min sanning ifatt mig och jag fullkomligt bröt ihop, jag kände i varje kroppsdel hur ont det gör. Nu börjar jag tvivla på min ork och om jag någonsin ska komma tillbaka igen. Jag vet att det är tidigt än och att sådan här dagar kommer jag att ha framöver också men kanske inte så tätt som dom nu kommer.
Igår hade jag en dag som var jättebra och det är ju tur att dom finns också annars vet i katten hur man skulle orka med.

Tur att Viwi kom som en räddande ängel och fick upp mig från soffan och gjorde att jag kunde skratta lite till slut. Inte nog med att hon kommer med frallor så kommer hon med ett gott hjärta också.

Uhhhh....det här är tufft!

Idag vill jag också skriva om Emmy som har ett hjärta av guld. Det finns tyvärr en del barn som fortfarande blir mobbade på våra skolor. Idag har hon "hängt" med en av dom. Tänk vad det kan göra för ett mobbat barn att få någon som bryr sig. Någon som vill leka en stund och att dom får känna sig omtyckta.Jag är uppriktigt stolt över henne.

Jag är så klart stolt över Ricky med som tar hand om mig. Han finns alltid här för mig i alla lägen. Han har till och med blivit bästis med Jordan :-) Killarna i huset.

Kram på er alla därute

15 november 2011

Angående inlägget nedan

Jag känner att jag måste förtydliga mig lite.
Inlägget här nedan handlar inte om mig, visst har jag nuddat vid detta.
Det finns i omgivningen och påverkar oss men det är rent allmänt som jag skriver om.
Vill inte att ni tror att någon är speciellt dum och elak mot mig för så är inte fallet.
Vissa saker kan man inte skriva ut av hänsyn till andra så då får man vara lite kryptiskt.
Men tack för er omtanke, jag för den vidare......

Puss o Kram

Beteende, okunskap eller ren ondska?

Vet ni ibland blir jag så förvånad av folks sätt att bete sig att jag blir helt stum.
Uttryckligen blir jag helt stum först....sen börjar det snurra i huvudet och tankarna kommer.
Hur kan man stå bredvid någon med stor sorg ändå tycka att det är egentligen mest synd om dom?
Är det så att man egentligen inte förstår hur en människa i sorg känner?
Jag kan bara säga hur det är för mig, sen finns det andra som känner annorlunda.

- Man lever som i en dimma.
- Har inte alls koll på det som händer runt omkring
- Man kommer inte ihåg när saker och ting händer
- Vissa dagar är man arg andra dagar gråter man förtvivlat
- Ibland känns allt faktiskt helt ok
- Är otroligt tacksam för att folk talar om för mig ibland att nu måste man göra vissa saker
- Man kan bara hantera sin egen sorg

Det är ett litet axplock på känslor på hur iallafall jag känner. En vän sa något väldigt rätt till mig idag.
- Du är trasig! och det är precis så som jag känner mig.
Om man är trasig så går det inte att tänka rätt i alla lägen. Då hoppas man verkligen att människor i sin omgivning förstår och har överseende med det.
Men frågan återstår fortfarande HUR är det möjligt att människor är så egoistiska? Varför?
Har vi tappat något på vägen? Uppfostran? Samhället? VAD; VAD??????
Detta är bara en allmän fråga som har dykt upp under sorgevägen och ibland blir den mer påtaglig helt enkelt.
Få nu inte panik, mina vänner för det är ingen som jag tänker på speciellt. Jag är glad för att jag har er och ert beteende får en guldstjärna.
Ni ska inte grunna på om ni har gjort rätt för det finns inget som är rätt eller fel.
Vad jag syftar på är människor som framhåller sig själva i andras sorg, som frågasätter en människa i sorg. Det går inte att göra det. Man kan bara tänka ..så långt och inte längre. Man kan ta sig från punkt A till punkt B, that´s it!
Jag hoppas verkligen att onda människor, för det är så jag kallar dom kan lära sig något så småningom. Mitt mantra kvarstår: Allt gott man ger får man så småningom tillbaka.

“Gott samvete är bästa huvudkudden.“

13 november 2011

En ny ängel till himlen

Lilla fina E... nu hoppas jag att du och Tilda kan leka utan smärta och dumma knölar.
Ni kan leka och skratta och kanske låna din pappas fina peruker.
Universum har fått 2 fina änglar.

Trött i själen

Hade en trevlig kväll igår med lite vin, och massa prat, gråt och trevligt sällskap. Kan fortfarande inte fatta att lillfisan inte finns kvar i livet. Det är så svårt att ta in det och idag har jag varit så ledsen. Jag saknar henne så fruktansvärt mycket. Jag vet att det kommer att lätta lite så småningom men just nu känns det som en evighet dit. Hur många tårar kan man gråta? Finns det tillräckligt eller kommer dom att ta slut?
Idag är det farsdag, men jag orkar inte.... Jag är tom, tom på allt annat än att sörja.
Samtidigt som det känns fördjävligt just nu är jag ändå glad att jag kan sörja, att det inte fastnar inuti mig. Men det tar så mycket på krafterna att det är allt jag orkar, tankemässigt alltså.

Jag tittar igenom foton på Tilda varje dag, precis som att det gör att hon ska komma tillbaka till mig. Tyvärr är det ju inte så utan fotona är det fysiska som jag har kvar av henne. Detta underbara barn.


11 november 2011

Ett brev utan avsändare.......

Ett helt tomt oskriven ruta lyser mot mig. Ruta får man väl kalla det nuförtiden för det är ju inte blad eller papper som det hette då.
Jag brukar ju aldrig ha problem att fylla det och inte idag heller.
Det finns alltid så mycket tankar så virvlar runt i huvuet. Saker man pratar med andra om, ord som man fångar på vägen.
Idag på morgonen låg det ett kuvert i min brevlåda. Ett brev utan avsändare som bad mig bad mig förstå sin sorg.
Klart jag förstår, vi delar ju samma sorg. Men just nu känner jag inte mig inte stark för att orka bära andras sorg utöver min egen. Egentligen ville jag ju ha det tvärtom...bär min sorg ett tag åt mig istället.
Jag är inte på någotvis arg, jag är bara lite besviken. Ilska orkar jag heller inte med just nu.
Jag kände mig bortglömd av dom som jag trodde skulle visa sin medkänsla.
Ibland måste man ge för att få...hur jobbigt det än är.
Om det är den jag tror som har lagt brevet i lådan så ska du veta att jag såklart låter dig vara med.
Men stark är jag inte alls just nu och jag har fullt upp med att klara min vardag.

Många frågar hur jag orkar, men det kan jag inte förklara för jag vet inte.
Jag går upp varje morgon och har inga som helst planer för hur min dag ska se ut. Jag tar det som det kommer. Försöker hitta ljuspunkter och pratar, pratar, pratar.
Vänner kommer och går lite då och då. Får tröstande ord från alla, en kram och det är nog det som just nu håller mig över vattenytan. Det är väldigt lite som får mig att rasa och därför försöker jag inte heller utsätta mig för sånt.
Jag liksom bara glider med som en sömngångare.
Det livet som jag skulle ha haft 10 år framåt har någon suddat bort från mig.
Livet där jag skulle få haft Tilda hos mig, ett liv med skola, tråkiga föräldramöten, skjutsning, lämning. Det finns helt enkelt inte längre.
Nu ska jag bygga upp ett nytt liv, där jag inte längre är småbarnsförälder.
Jag vet att jag kommer att klara det men jag måste bara lära mig hur?

10 november 2011

Uppgivenhet

Nu ligger jag här och klockan är 04.05. Jag vet knappt vilka tangenter jag trycker på utan jag förklikar mig med mina knäpphändiga  kontorskunskaper i skolan- fingersättningen.
Jag grubblar och tänker och tänker lite till.
Igår fick jag en riktig urladdning för att jag blev ifrågasatt för min egen magkänsla.
Någon frågasatte mitt sätt att tänka och ville att jag skulle tänka om för att göra det lättare för andra.
Nuförtiden känner jag ingen rädsla över att säga vad jag tycker och tänker. Att följa det som jag tycker är  rätt.
Jag har inga problem med att kanske kliva lite för hårt på vissa tår, men jag gör det bara om jag tycker att dom har kränkt mig. Ibland gör man vissa saker mot sin vilja för att skapa sig själv en gräddfil och liksom göra saker som egentligen gagnar andra mer än en själv.
Just nu vill jag göra alla saker rätt och framför allt att det ska kännas rätt för situationen.
Jag är jätteobekväm för vissa just nu men jag vet att i slutändan så vinner jag själv på att jag nu äntligen kan ta vissa som förut var obekväma beslut.
Är egentligen uppriktigt ledsen att urladdningen ska ske just nu men ibland får vissa situationen bägaren att rinna över helt enkelt.
Jag söker medmänsklighet och empati.
Usch det här är ett tungt inlägg och ni därute fatttar säkert inte ett dugg vad jag menar, men jag var tvungen att få ur mig några ord NU.
Nu försöker jag återigen släcka lampan och få några timmar till i sängen. Hoppas jag lyckas bättre den här gången.

8 november 2011

Nu busas det, tror jag??

Idag har det varit en dag med blandade känslor.
Hade en riktig otäck mardröm om Tilda inatt. Jag ser fortfarande bilderna framför mig.
Jag kunde knappt andas men egentligen var det Tilda som hade svårt att andas.
Uhhhh vill inte tänka på det..

Imorse hade en riktig going lämnat färska frallor i brevlådan och senare kom det vaniljbullar på dörrhandtaget. Ni e för underbara som tar hand om oss!!

Det har varit en strid ström av människor här idag. Fina människor som visar sitt stöd. Tack för att ni finns. Jag vet att en del har svårt att visa sitt stöd men hörrni! - var inte rädda.
Om ni vill men inte törs så kan man alltid skicka ett litet sms, mail eller en lite lapp i lådan.
Låt inte er rädsla hindra er, det blir så mycket svårare då.
Jag har själv gjort det misstaget och det skär i mig fortfarande. Ricky hade en skolkompis som tragiskt nog försvann från jordelivet för snabbt. Jag hade jättesvårt att möta föräldrarnas blick och mycket mindre gick jag fram och beklagade sorgen.
Det är något som jag ångrar bittert. Hur sjutton tänkte jag????

Sen har det hänt en del skumma saker....
Det har kommit sms till Tildas telefon, utan att det stod något däri. Dom är skickade från min pappas telefon som inte vet vad sms är knappt. Mina hörlurar har flyttat på sig.
Sen har hon skrämt slaget på en mamma i klassen.
Kan det vara så att min lilla ängel är i bustaget? Hoppas verkligen det.
Det gör mig iallfall jätteglad och hoppas att hon fortsätter ännu mer.

Puss på dig min lilla ängel, saknar dig MASSOR!!!!!!

7 november 2011

En vecka utan min solstråle

Nu regnar allt fysiskt över mig. Migrän, yrsel, illamående.
Men som dom säger...det är inget lustigt. Nej förvisso, men otroligt obehagligt och irriterande.

Igår kände jag mig instängd här hemma så jag tog bilen och åkte en sväng. Stannade till hos en vän som också förlorade en väldigt nära familjemedlem nu. Vi pratade, grät lite och det kändes skönt.
Vi är ganska lika, att vi kan prata om sorgen utan att det känns lustigt.
För mig känns det som att jag bearbetar det hela.
På kvällen fick jag migrän igen, försökte sova bort det men idag på morgonen låg det kvar.
Mår illa och har fortfarande lite huvudvärk.

Saknaden känns jättemycket idag. Ingen liten skuldra som petar fram under täcket, ingen liten tjej som tittar på mig urvaket.
Jag gråter och bilder på Tilda letar sig fram ur minnet. Min lilla fina tjej som jag bara skulle vilja ta i min famn och krama så hårt. Bara en liten stund, inte för länge för det tyckte hon inte om.
Det är grått ute och det känns likadant i min kropp, det är grått och alla dagar känns likadana.
En vecka har nu gått och chocken har lagt sig men nu kommer att minnen och bilder fram som är fina, men det känns så fel att hon inte fick fortsätta sin resa till rätt hållplats.

5 november 2011

Tröttheten tar över

Igår kväll var jag så trött så det inte var sant. Jag sov en stund på kvällen och ändå har jag lyckats sova hela natten.
Jag hade nog kunnat ligga kvar hela dagen om det inte var för att prästen skulle komma på besök.
Han verkade jättebra och jag är helt säker på att det kommer att bli bra.

Fick även tag i en kille som vi vill ha med för sång i kyrkan. Han och några till hoppas vi kommer att göra dagen bra.
Det är lite att tänka på men jag känner att det börjar ta form nu.
Nu ska man bara ta sig igenom dagen också......
Jag vet att det kommer att bli tufft men jag gör detta för Tildas skull. Det hon vill ha det ska hon få annars får hon visa det på ett eller annat sätt.

Hade Eva här i eftermiddag som kom med en lunchlåda och lite goa muffins.
Glömde tala om att vi fick världens goaste bullar häromdagen också av en snäll själ i backen. Du fick högsta betyg av min bullälskande son.

Mina vänner!! ni är så fina och stöttande. Ibland orkar jag och ibland inte och jag vet att ni förstår det.

Ni cybervänner därute är också guld värda.
Jag har fått mycket ros för min blogg och jag är så glad för det.
Varför jag började med bloggen var att jag helt enkelt ville skriva av mig och att jag blev lite lat med att förklara var i behandlingen vi befann oss.
Sen blev det som att avsluta en dag och efter hand kom det in tankar och sådana saker som jag började fundera på.
Tilda har lärt mig så mycket under den här tiden som jag tackar henne för.
Hon fick mig att fundera en extra gång på livet och hur vi egentligen lever. Jag kom på att jag egentligen kanske inte tänkte så mycket utan jag levde som man "borde" göra.
Det där "borde" har nu försvunnit i mitt tankesätt och jag ställer mig ofta frågan- Varför och för vem gör jag detta? Därefter är det mycket lättare att fatta beslut.

Min fina Tilda kommer från och med nu att bli min förespråkare i livet.

3 november 2011

Hon kom i drömmen

Hon kom till mig i drömmen!!!!
När jag vaknade i morse kändes det på något sätt lite lättare.....för en stund.
Hon var med mig en liten stund i natt. Vi satt i en bilkö och Tilda åt choklad. Hon var lite sur för att hon inte fått någon present när vi var i London...
Hur allt hängde ihop vet jag inte och det bryr jag mig heller inte om.
Det var bara så underbart att få umgås en liten stund.
Mer av den sorten vill jag ha.

Var utanför dörren idag för första gången sedan i måndags. Först en tur till psykologen, det känns skönt att få prata av sig.
Det har ju varit så rörigt nu ett tag så nu hoppas jag att det här var det sista som hände. Orkar inte börja om hela tiden med nya problem och sorger.
Den här sorgen är klart den värsta och kommer säkert att bli svår att ta sig igenom.
Jag vet att det aldrig kommer att gå över, men jag måste lära mig att leva med sorgen och saknaden.
Hur mycket det än river i bröstet.
För den fysiska smärtan känns just så, som att någon sitter på insidan av bröstet och klöser med vassa klor mot bröstkorgen.

Vi åkte bort till kyrkogården också och tittade efter en bra och fin plats till Tilda.
Det är viktigt för oss, var hon ligger. Hon är ju den bästa och då ska hon också få den bästa platsen.

Som ni förstår så är det fruktansvärt absurt att man kan överhuvud taget göra allt detta.
Att man orkar? Många frågar var jag får min styrka ifrån och jag vet helt enkelt inte.
Jag tror att mycket spelade roll att hon var så lugn när hon gick vidare. Att vi hann att prata med henne om att det är en fin plats hon kommer till och att där finns människor som hon känner och älskar henne. Att vi lät henne prata och framför allt att vi inte förskönade något av vad som skulle hända.
Vi sa aldrig att - det här ska nog bli bra....utan vi gav henne det stöd i sorgen som hon behövde.

Uppträdande på Havslätts dagis

2 november 2011

Tomhet

När kommer hon?
Hon är ju bara hos sin pappa en stund, eller?
Det börjar bli mörkt och hon ska inte vara ute själv så här sent.
Eller har hon redan kommit hem, fast till ett annat hem som inte är här hos mig?
Åh herregud vad detta smärtar.
Det river inuti mitt bröst och gråten kommer ända nere från tårna.
Det gör ont i hela kroppen och huvudet känns som bomull.
Kan inte fatta att vi idag har suttit och börjat planera den delen av begravningen som Tilda inte själv talade om.
När vi satt och bläddrade i katalogen över kistor, blommor så var det precis som att man satt och tittade i en inredningskatolog.
- Ja men den där var fin.
- Mmmm den färgen passar bra.
Herregud det är helt sjukt!!
Egentligen vill man ju bara skita i allt och bara låta tiden försöka lindra lite i det här jävliga.
Det är jälvligt och ingen kan försköna hur det känns.
Smärtan är enorm!
Jag suckar och andas för att försöka hitta lite luft att använda, för min egen luft har tagit slut.
Nu måste jag bara hitta ett sätt att orka vidare. Jag är så glad att jag har två till som ger mig så mycket.
Tack för det mina kära barn!
Hittade en bild i Tildas dator

31 oktober 2011

Min ängel har flugit till en vackrare plats

Nu har Tildas resa tagit slut. Hon har nått sin slutdestination, inte den som vi hade hoppats på.
Hon har hittat en finare plats, utan smärta, bara lugn och ro.
Nu vet jag att jag kan vara trygg när min dag kommer. Jag kommer att få träffade den finaste själen av alla.

Tildas själ var unik, hon kunde konsten att fängsla många med sitt sätt.
Om dom var 3 år eller 70, det spelade liksom ingen roll. Hon var bekväm med alla.

Klockan 05.05 drog hon sitt sista andetag och hon kämpade in i det sista.
Hon hade inte ont och hon såg ut att vara lugn med vad som skulle hända. Hon började själv att planera sin begravning och vi ska verkligen försöka göra allt för att hon ska få sin vilja uppfylld.

Underbara ungen min!!! Mitt bröst värker och mitt hjärta blöder. Saknaden är enorm och jag vet att den kommer finnas kvar i evighet.
Nu är jag också en änglamamma, och jag är stolt över att du är min ängel.
Kom gärna och hälsa på då och då, men se till att föra ett helsikes liv så att jag hör dig.
Du lovade att du skulle komma till mig i mina drömmar och det ser jag fram emot. Du är alltid välkommen!
Älskar dig min lillfis
Vackraste ängeln i universum

30 oktober 2011

28 oktober 2011

Nu blir det starkare saker

Fy vad trötta vi är både Tilda och jag. Tilda har haft så ont i natt. Dom gav henne alla möjliga tabletter, smärtlindring och lugnande. Det har inte hjälpt speciellt mycket.
Nu är det bestämt att Tilda ska få antingen morfindropp eller en morfinpump. Allt för att hon inte ska ha ont.
Det blev iallafall utprovning av vaggan på strålenheten idag och det fixade hon fint.
Om man kunde få bestämma så skulle man vilja att dom började stråla direkt men så är det ju inte.
Det är tusen saker som ska göras innan man kan sätta igång.

Min yrsel är såklart tillbaka, men det är ju inte konstigt. Men va sjutton är lite yrsel mot att ha cancer?? Inte ett dugg.
Pappa och morbror Jeppe har varit här idag. Det känns som att vi har besök här varje dag och det har vi.
Imorgon hoppas vi att det kommer ytterligare besök, men det berättar jag om då.

Jag måste säga att alla ni som följer den här resan är så underbara. Alla fina peppande kommentarer, alla som bryr sig. Märker frustrationen hos så många och jag hade nog varit likadant.
Det ÄR hemskt och frukansvärt och man kan aldrig föreställa sig detta helvete om man inte har varit där själv.
Alla ni änglamammor därute beundrar jag för er styrka och mod att gå vidare i livet.
Alla dagar med längtan och vrede för vad som har hänt. Ni försöker så gott ni kan att hitta ett sätt att överleva och det är vad beundrar hos er.
Jag hoppas att jag kommer att hitta ett sätt jag med, den dagen när det värsta händer. Det kommer att bli tufft men än så länge vet jag inte HUR tufft det är för jag är inte där än.
Jag vill heller inte känna den känslan just nu, den kommer att komma förr eller senare och då tar jag den då.
Om/när jag faller så vet jag att det finns människor som kommer att ta emot mig, ni kommer att behövas.

Sen vill jag bara säga att fonden är nu uppe i över 100000 så nu har vi höjt målet igen. Men vi höjer gärna fler gånger så det är bara att fortsätta med det braiga som ni redan gör.

GLÖM NU INTE ATT RINGA OCH RÖSTA PÅ TILDAS IDOL ROBIN IKVÄLL!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

26 oktober 2011

Ännu en dag på US Linköping

Natten har inte varit bra kan man säga.
Tilda är väldigt ledsen och ångestfylld nu. Hon gråter och svär över denna cancer och ibland undrar hon vad hon har gjort för fel....Då är det bara att gå in och bryta direkt. Hon får inte känna skuld för det finns inget att skylla på ...TYVÄRR.
Fick igår reda på att hon skulle strålas och då trodde vi att man kunde sätta igång direkt. Ack så fel vi hade, det ska ju prövas ut en vagga och det är en hel massa förberedelser inför strålningen.
Jag blev skitarg!
Tyckte att dom gav oss en godisbit som dom genast slet tillbaka. Lite dålig information.
Idag förstod vi bättre och kan acceptera det.
Det blir alltså inte strålning förrän den 7/11. Då var ju min fråga idag till läkarna...kommer hon att hinna med det?
Ja det kan ju ingen svara på.
Idag har inte hänt så mycket, hon är seg och vill inte göra något alls. Vi försöker locka med det ena och det andra men det är bomstopp.
Dränaget är kvar och nu ser jag inte att hon kommer att bli av med det förrän kanske efter strålningen.

Sen måste vi ju säga. HERREGUD vilket engagemang i Tildas fond!!!!
Vi blir jätteglada av att se hur det närmar sig 2:a målet, för vi fick ju höja bara efter en dag.
Kvällsposten ringde idag och hade anammat det hela.
Det är bra. Mer pengar till forskningen så att man kan få fram något som kurerar våra små söta barn!
Detta är en mardröm för alla föräldrar, ingen ska behöva känna denna smärta och genomlida detta helvete.
Alla dessa små fina änglar som inte får vara med oss på jorden längre.

Den här fina nallen fick Tilda i posten av Camilla o Anton. Anton är också en av våra kämpar som har klarat sig bra. Tilda hälsar och tackar :-)

25 oktober 2011

Uppdatering efter ronden

Tilda ska strålas lokalt mot lungan för att försöka förhinda att ny vätska bildas.
JIIIIPPPIIIIEEEEE!!!!!
Tilda är glad och nöjd över det och det är vi med.
Det kommer inte ta bort tumörerna men vi vinner förhoppningsvis lite mer tid.
10 dagar är planerade för det.
Det betyder att Tilda inte kommer hem än men det finns ändå en plan och det är bra.

Tisdag morgon

Tror inte att det blir så långa inlägg nu.
Igår när jag la mig så va jag så in i he----tes ledsen och började tänka framtiden. Det gjorde så ont så ont så att jag tvingade mig själv att INTE tänka.
Vill inte tänka eller känna just nu.
Det här var det jag såg och det var så mörkt och hemskt. Näääää sudda sudda....

Tilda började i lördags med Sendoxan, en form av bromsmedicin.
Igår såg vi att det började sina i dränaget, vi vet inte om det är på grund av att det sinar eller om det är att det inte fungerar längre. Vi får se vad läkarna säger idag på ronden.

Igår var Anja och kusin Linda här. Anja hade med sig en present till Tilda. En jättefin ONEPIECE som hon har sytt själv. Bild kommer senare...

Bild från i Söndags när syster och kusin Linda var o hälsade på

Tilda startade en fond igår, hon fick själv välja namn och varför hon startade den. Det har verkligen rasat in pengar. Fast jag fattar inte varför det inte syns på min blogg :-(((( . Jag har säkert gjort något galet. Tänk om alla företag i Oskarshamn skulle utmana varandra och skänga pengar till Barncancerfonden, det vore väl en toppensak? eller vad säger ni?
Hugg tag i era chefer och utmana dom nu!!

Sen finns det en annan överraskning på gång till Tilda, en eldsjäl kämpar som attan för att få igenom det. Kan inte säga vad riktigt än. Jag hoppas och håller tummarna.

Min stora dag var också här igår och talade om att IKEA vill skänka ett presentkort till Tilda för x antal tusen. Jag såg dock på Tilda att hon blev både glad och enormt ledsen och jag förstår varför och hur hon tänker. Lillgumman......

Inlägget blev inte så kort som jag trodde. Nu är det en ny dag och MIRAKEL kan fortfarande hända.

23 oktober 2011

Är det verkligen så här?

Eller lever jag i en dröm, en väldigt dålig dröm då skulle jag nog kunna säga.
Vet inte om jag verkligen har tagit in det som håller på att ske.
Vi hade ett nytt samtal idag med läkaren och ställdes återigen inför detta hemska.
Det hemska som säger att jag ska förlora mitt barn! Vi hade ju tänkt oss att göra roliga saker, men vi är låsta vid det dränaget. Det vill inte sluta vätska sig från lungan. Samtidigt är hon så trött.
Dom ska sätta sig imorgon och försöka komma på en lösning av problemet. Vill det sig illa så får hon behålla dränaget och dom ska försöka släppa hem oss i allafall.
Dom vill inte att vi ska vara kvar här mer än nödvändigt och vi vill heller inte vara kvar här.
Jag känner lite i magen att det är värre än vad dom har sagt till oss. Det kanske är strategiskt av dom att inte säga allt, vad vet jag??
Jag står fortfarande fast vid att prio ett är, INGEN SMÄRTA!!! och det är också läkarnas filosofi.

Syrran och Linda var här idag en liten sväng och sa hej. Det är lika jobbigt för dom och alla i hela familjen påverkas ju extremt.
Dom stora barnen är också kvar, såklart ingen vill ju härifrån. Jag kan inte ens gå utanför entredörren. Det funkar helt enkelt inte. Många tjatar men herregud.....jag får ta igen det sen. Just nu vill jag inte.

Vill tacka för alla fina kommentaren både här och på fb. Vi försöker skicka hälsningarna vidare till Tilda så fort dom kommer in.

Kram på er

22 oktober 2011

Här vill jag bara skriva fula ord

Jag vet inte hur jag ska börja detta inlägg men vår värsta mardröm har blivit verklighet.
Allt var total kaos igår.
Som tur var så var dom stora barnen här också så vi fick ta emot samtalet tillsammans.
Jag blev så ARG och det är jag fortfarande, jag kan inte acceptera att helvetes monstret CANCER har tagit plats i hennes kropp. Hur är det möjligt?
Jag tror fortfarande inte att det är sant, men jag kan säga att när jag nu får ner det i skrift så SER jag att det verkligen är sant. Detta händer verkligen.
Vi kommer såklart fortfarande att hoppas och be om mirakel, men man får ju inte heller bortse från att detta är det faktum som vi ställs inför.
Först prioritet nu är att hon inte ska ha ont. Hon måste få komma bort från sjukhusmiljön, och framför allt ha KUL!
Problemet just nu är fortfarande lungan som vätskar på sig hela tiden. Det betyder att hon är begränsad och måste tyvärr vara kvar här.
Jag ställer återigen frågan: Hur fan är detta möjligt?
Nu väntar någon form av bromsmedicin och ev strålning (för att förhindra vätskan att komma tillbaka) men det beslutet ska en annan läkare ta.
Vet inte vad jag ska skriva mer för allt är bara kaos just nu.

Skickar en tanke till lilla C igen, kämpa på lillgrabben du fixar det här! Mamma o pappa ni är kämpar ni med. Jag vet att det är tung så in i he.....te. Kram till er