15 december 2012

Sist inlägget på denna blogg

Hej alla

Detta inlägget kommer nu att vara det sista här på denna blogg.
Ev. kommer jag att starta en ny, men det har jag inte bestämt än.
Känner mig själv ganska väl och titt som tätt så bli jag "skrivnödig" igen.

Men hur som helst vill jag tacka alla som följt min nog så krokiga resa.
Önskar Er alla en god jul och ett riktigt gott nytt år

1 december 2012

Uppdatering

Kände att jag behövde uttrycka mig lite med skrift nu och det som har varit mitt ventilhål får nog följa med mig en stund till.

En ny resa har nu börjat, eller snarare en "nygammal".
Mamma har nu inlett en ny kur med cellgift och förra veckan (eller om det var veckan innan) så kände jag bara en sorts trötthet och ilska som kom över mig.
Ilska för att det aldrig kan få vara lugnt.
Jag var så fruktansvärt arg att jag inte visste var jag skulle ta vägen.

Arg och förbannad på livet och hur det har blivit. Jag bannade och tjöt om vartannat, alla värdens svordomar kom nog ut från min mun just då.
Efter den explosionen kom en trötthet över mig som en tung filt.
Jag har tappat orken, jag får återigen börja ta bort saker ur min agenda. Bara för att orka med livet helt enkelt.

Jag vill verkligen finnas där för mamma. Kunna vara stöttande och då måste jag sålla.
Inser att jag inte har koll på vad som händer längre. Jag beslutar mig för att lägga av att ha koll, det är ändå ingen ide. Det är bättre att bara flyta med och ta det som det kommer.
Om jag kör på så kommer jag att kollapsa på riktigt. Det vill jag undvika så långt jag kan.

Orkar inte med mig själv heller, mina tabletter som jag tar mot dubbelslagen gör mig ordentligt trött, svullen om händer, orkeslös i leder....ja en hel massa biverkningar.
Nästa vecka har jag telefontid med läkaren på medicinmottagningen och dom får nog ge mig något annat för det här fixar jag inte.

Det var mycket elände, men det är elände i livet IGEN!
Många frågar - Hur orkar du? och nu kan jag säga - Jag vet inte hur, jag bara gör. Analyserar inte så mycket längre. Försöker göra dom saker jag måste och dom saker som ger mig energi.
För övrigt känner jag mig varken, trevlig, social eller så värst "med på banan" längre.
Jag är återigen i cancerskitens klor, och dom klorna är starkare än starkast. Dom vill inte släppa taget om mig. Dom är stora, hårda och hänsynslösa. Känner att jag är satt till världen för att vara, bredvid...och beredd att stödja, men orken tryter och jag kan inte direkt hitta den igen.