29 februari 2012

Önsketänkande eller kanske verklighet?

Sitter här i min gofåtölj med datorn i knät och benen uppslängda på fotpallen.
Fönstret är öppet på vid gavel och fåglarna kvittrar utanför.
Jag hör barnen som tjoar lite på väg hem från skolan, tunga vinterstövlar som skrapar i gruset som ligger kvar på vägen.
Solen vill inte riktigt komma fram men den letar sig fram bakom dom tunga molnen.
Ungefär så långt hann jag innan jag fick besök.

Ann-Sofie, som skrev den fina artikeln om Tilda i våras kom hit.
Vi har inte träffats efter Tildas bortgång, så nu tyckte vi att det var dags. Exet var också med.
Ann-Sofie är nämligen nominerad till Journalistpriset genom Barncancerfonden för artikeln om Tilda.
Vi satt länge och pratade om Tilda, sorg och tron på en mäktigare värld.
Hennes brinnande engagemang gällande cancer. Hur denna fruktansvärda sjukdom tar makten över familjer och till och med kan splittra dom som finna kvar.
Hur vi sörjer och hur omgivningen ser på "oss" med sorg. Hur det kan vara så att vi stannar upp i livet och andra runt omkring oss springer vidare.

Senare på kvällen dök den här länken upp på fb och jag var inte sen att dela den vidare.
http://www.dt.se/nyheter/dalarna/1.4432854-20-arsjubileum-for-barncancergala

Vilken underbar ide och vilken eldsjäl! Tänk om .......... Oskarshamn skulle nappa?

28 februari 2012

Hon dyker upp lite här och där som gubben i lådan


Ibland så dyker hon bara upp lite här och där. Den här skymtade mitt högra öga på FB.
Någon gång hittade jag henne i en tidning från något fackförbund.
Mina ögon dras automatiskt mot dessa små rödhåriga skönheter. Den här är bara så otroligt lik Tilda. Samma runda ansikte och breda leende och fräkniga näsa.
Så bedårande som hon själv beskrev sig. Underbara söta Tilda.

Idag är det Tisdag och det är KÄLLAN dag! Vaknade lite sent men jag kom iallafall iväg.
Alltid lika härligt att vara där och idag var det inget speciellt på agendan utan det var fritt ordflöde kan man säga.
Ordflöde är verkligen inget som saknas i denna grupp utan den saken är vi nog ganska mycket experter på allihop.
Blev lite distraherade dock av en polispatrull som cirkulerade i omgivningen och letade efter en försvunnen flicka. Fy bubblan hoppas verkligen hon kommer tillrätta snart.

Nästa Tisdag åker gänget till Ullared, men min kropp orkar inte det ännu så jag stannar hemma. Får lägga in en beställning på lite disktabletter och bakplåtspapper.
Gången efter kommer det en tjej som ska ha en föreläsning om kommunikation.....spännande!

Nu ska jag titta lite mer på min stryktvätt, titta och låtsas att den är fint struken och inlagd i garderoben alldeles av sig själv. Eller så kanske den blir inlagd ostruken....det funkar bra det med.

26 februari 2012

Vänner i mitt hjärta...

Är det inte underbart när man har vänner som bara GÖR saker för en.
Igår var det en sån klockren dag.

Blev upphämtad utanför dörren .... näst intill av Maria och vi styrde kosan mot Berga. Det omtalade cafet dit alla vallfärdar om helgerna.
http://www.3arhundraden.se/
Nu har dom haft det på lite olika ställen men dit vi åkte först var det stängt.
Vi tog då sikte på en annan affär som ligger i Högsby istället.
Man kan säga att jag klev ett halvt steg innanför dörren och DÄR står han!!! En aningen grå och lite sliten, men pampig och helt enkelt jättevacker. En sån "jag bara måste ha".
Föremålet hänger på väggen till höger.

Maria tar fram guran och bjuder på sjönsång
Vi åkte tillbaka till Berga och gick in på butiken bredvid cafet och kikade lite. Det fanns mycket fint även där, men det får bli vid ett annat tillfälle. Härligt väder och himlen klarblå, liten roadtrip med go vän= kvalitetstid.

Nu skulle samma Maria komma även senare på kvällen plus Madde o Camilla. Så fram med snabeldraken och dammtrasan.

Kvällen blev hur bra som helst, massa skratt, 80-tals musiken flödade. Minnen florerade och här och där så fanns det en tendens av teflonminne hos var och en av oss.
Som sagt en toppenkväll med underbara goa vänner.

Madde




Camilla o Maria

24 februari 2012

Nu får det vara nog!

Blir ett inlägg till idag...
Nu sitter jag här i soffan och är lättad, livrädd, förbannad ja allt möjligt.
Jag kom iväg till ortopeden, med ledsagare (Camilla) och han konstaterade att han måste gå in i knät med titthål. Ok, jag säger jag och känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken.
Kör på, så här kan jag ju inte ha det.
Vi tog i hand (tror jag....) och sen blev det det vanliga. Blodtryck, vikt och längd och allmänna hälsofrågor.
Mitt blodtryck var HÖGT!! Va fan....nu har det varit det av och till. Alltså dags att kolla upp även detta.
Kan det ge mig förklaringen till yrsel, illamående, lätt molande huvudvärk?? Ja kanske.
Nu vet jag ju också att detta beror mycket på livsstilen.
Alltså, jag är för fet, rör mig för lite och äter fel kost!!!!!!!!!!
Svart på vitt, så är fallet. Det gör mig förbannad och inte på någon annan än mig själv.
Det här funkar inte!!!!!!
Ge mig en livscoach som flyttar in i min något håliga hjärnstruktur nu. En "någon" som gör att jag gör rätt. Inte bara en vecka utan hela tiden!
Det är då självaste fan och helvetet samtidig att jag ska ha så dålig karaktär.
Man kan ju dö av för högt blodtryck och det hade jag inte tänkt att jag skulle göra nu precis.

Sen kanske några snäpp berodde på att jag just var på sjukhus OCH även på ortopeden som jag bara förknippar med Ante. Men hur eller hur...detta ska kollas upp PRONTO!!

Bitterkärring

Det är hårda prövningar för mig den här veckan.
Jag kände av det i går kväll, grät o grät o grät så att jag till sist spydde.
Började ju jobba i måndags och det har varit en del aktiviteter.
Igår var jag vid Tildas grav, blommorna var vissna och hängde som snor, det är blött o geggigt och korset är knappt fast i marken pga av det blöta. Det kändes inte alls bra.
I går gick jag dessutom bakåt i bloggen till hennes sista vecka i livet.
Fy fan på ren svenska vad det gjorde ont!!!
Saknar mina stora barn och jag kommer aldrig låta dom flytta härifrån. Jag ska bygga dom ett hus bredvid mig.
Idag ska jag dessutom till sjukhuset som jag hatar mest av allt.
Jag försöker enligt konstens alla regeler att andas och intala mig själv att det är inget farligt.
Herrregud idag känner jag mig som ett riktigt vrak.
Det är en sån här dag när alla dom tunna trådarna av känslor ligger och vibrerar och man blir ledsen för minsta lilla. Bitter och sur som en riktig klimateriekärring.
Men som jag alltid säger, jag tillåter mig det här idag men imorgon är en annan dag.
Det låter ungefär som man får lördagsgodis, det blir på lördagar men absolut ingen annan dag!
Nu måste jag torka mina tårar, plocka bort dom där känslotrådarna som ligger och kittlar mig och ta mig samman.
Om det vill sig riktigt bra så kanske jag kan gömma undan några redan om en stund :-)

22 februari 2012

Lunchdejt idag

Idag fick jag vara ensam på kontoret. Både chefen o ena kollegan är sjuka och den andra vabbar. Kändes lite öde att vara där själv. Började rensa ut lite gamla papper och sånt.
Hoppas någon av dom dyker upp imorgon.

Var bjuden på lunch hos Lotta sen, blev sittande där en god stund och pratade om livet precis så där som vi brukar. Fick träffa hennes goa Willmer igen, det är en sån där unge som man lätt kan adoptera.
Min kusse Elli var också där på sin lunch, har inte träffat henne på länge så det var verkligen kul att ses igen.

Bokade tid hos Mia (zonterapi) men det blev till att vänta 2 veckor. Då ska vi kolla fotona som jag har fått låna på dom som bott här i huset. Ska bli spännande att se om det är någon hon känner igen sedan hon var här och vi lekte "De okända".

Nu har barnen kommit fram till Hammerfest och hoppas att dom saknar mamma så mycket så att dom bokar om sina biljetter till ett tidigare flyg ;-)

21 februari 2012

Axel Munthe, en av staden alltför anonyme apoteksson

Hade 2 saker i dag på agendan men också en del annat huvudbry.
När jag satte mig i bilen för att åka till Källan, kände jag att tårarna började komma. Det gick liksom inte att hejda dom.¨
Men jag körde vidare för jag visste ju att på Källan kan man vara och komma precis som man vill.
Kommer instövlandes där och får en stor varm kram av Rose-Marie E, Emmys gamla klasslärare i årskurs 1-3.
Hon var nämligen där för att berätta om Axel Munthe, den omtalde mannen som är född i Oskarshamn.
Apotekarsonen som senare blev läkare och helade dom fina damerna i Europa med sitt alldeles egna sätt.
En medmänniska som kurerade dom fattiga och värnade om djuren. Han värnade så mycket om djuren att han till och med köpte ett berg på Capri för att småfåglarna inte skulle bli gourmetmat i dom fina salongerna. Han älskade sitt Capri men han drog sin sista suck på Stockholms slott.
Rose-Marie har ett sån alldeles speciellt sätt att berätta att man blir helt fängslad.
Så den ledsamheten jag hade på morgonen försvann så smått efter hennes berättelse.



Efter Källan var det dags för ett par timmars arbete och efter det så spred John Blund något mystiskt pulver över mig.
Väl hemma var det dags att säga hej då till barnen som åker till Hammerfest (Nordnorge) idag. Dom ska upp för att hälsa på Emmys pappa och släkten där uppe. Det blir en lång resa och dom är inte framme förräns i morgon eftermiddag.
Jag saknar dom redan!!!!

Mamma har varit på återbesök i Kalmar idag och dom hittar INGA NYA TUMÖRER!!
Fasiken så skönt. Som lite sällskap ska hon nu ta hand om Jordan ett tag.

Så nu är jag helt ensam, det känns märkligt.
Jag vet att det är bra för mig att börja klara mig själv, kan ju inte ta hjälp av min barn hela livet.
Men visst sjutton känns det tyst......

20 februari 2012

Bra jobbat tjejen!

Huvudvärken är borta!!!
Misstänker starkt att jag hade migrän igår, en lightversion.
Men nu är den som sagt borta och det var inga problem att gå upp i morse.

Idag började jag ett nytt kapitel i mitt liv.
Jag började jobba igen och det kändes både bra och lite oroligt. Bra, för att nu händer det något igen. Jag ser en vardag i ögonvrån, en vardag som jag så länge har längtat efter.
Skrämmande för att jag lägger så mycket bakom mig och jag vet inte hur det kommer att bli i framtiden. Som jag nämnt förut så finns inte det som jag trodde jag skulle syssla med så många år framåt.
Nu har jag slängts framåt i tiden och jag har inga riktlinjer.
Nu ska jag forma om mitt liv och det är nu det börjar.
Spännande med en uns av vemod.

Jag smyger fortfarande sakta framåt och tar mina myrkryp. Jag som man säger "skyndar långsamt".

Ikväll doftar huset av nybakade bullar och jag klappar mig själv på axeln, nöjd och stolt över mig själv.

19 februari 2012

En solig söndag med huvudvärk

Vaknade i morse med lite molande huvudvärk, men solen sken och jag tänkte ta mig en tur ut med min nya kompis "kameran".
Glad i hågen åkte jag ut mot Uvö. Måste säga att det hade varit bättre att ta skridskorna på den lilla fjuttevägen. Herregud det var ju nästan blankis.
Nåväl jag tryckte av lite foton.




Sen kände jag bara hur det susade i öronen och blodet försvann från huvudet. Skyndade mig snabbt tillbaka till bilen och andades djupt hela vägen hem.
Det fick bli 2 alvedon och ett hopp om att huvudvärken försvinner.
Blir så trött!!
Fick lite microluft iallafall. Jag som hade tänkt åka till graven också.
Grejen är det att jag vet inte när jag var sjuk på riktigt senast? Jag blir bara så där lite halvusken någon dag eller två. Det bryter aldrig ut!
Fasiken ge mig lite feber så skiten försvinner från kroppen.
Låter kanske helskumt att man ska längta efter feber men det är så trist att inte känna sig 100 heller.

Jag ska inte ens ta upp gårdagens melodifestival...KATASTROF! Så nu lämnar vi det ämnet.

Glippade lite fram o tillbaka på Whitney´s begravning. Kevin Costners hyllningstal var verkligen bra. Det innehöll allt precis som det ska vara tycker jag.
Lite gråt lite skratt,  det var så som det var när prästen höll tal för Tilda.
Mitt i allt det sorgliga får man en liten lucka att andas och skratta en liten stund. Skratten ger energi att orka igenom hela proceduren. För det är verkligen ett maraton att ta sig igenom.
En begravning är ingen dans på rosor, nej det krävs ett enormt jävlar anamma att sitta där.
Jag fattar inte att dom orkade sitta där så länge.
Men nu har även hon fått ro i sin själ och även hon lämnat en änglamamma kvar på jorden.

17 februari 2012

När cancern bestämmer sig för att segra

Nu är det klart, nu har vi haft alla samtal med dom som har följt oss under Tildas sjukdom.
Ok......................vad händer nu då????
Det känns jättelustigt i kroppen, jag vet inte om jag är ledsen eller om det är en lättnad. Jag gråter men jag vet inte varför.
Det var ett bra samtal, doktorerna fyllde i dom frågor som fanns. Dom förklarade att hennes Wilms var den aggressivaste dom hade kommit i kontakt med.
Vid en viss tidpunkt kände dom att dom inte längre hade någon koll på vad som hände och då stod nog sanningen klar även för dom. Cancercellerna började bli resistenta för cellgiften. Det var bara åt ett håll det kunde gå.
Nu när jag sitter och skriver det här så blir allt så verkligt igen. Tiden då hon var som sämst och sista veckan som gick så fort. Allt bara sköljer över mig, alla känslorna som man hade då kommer tillbaka.
Fy fan va lömsk den där jäkla cancerskiten är, den gömmer sig i alla tänkbara ställen i kroppen och kommer fram när man minst anar.
Den leker kurragömma och hånflinar mot en när den hittar det där perfekta gömstället.
Inte följer den några regler heller utan den härjar fritt i människokroppen utan att någon kan hitta den.
Helt plötsligt så bestämmer den sig för att bli chef och dirigerar sina cellkumpaner hit och dit.
-Varsågod och ta för er av denna kropp, den står till ert förfogande och ducka för allt i värden för allt tänkbart gift som kommer.
Jag bara ryser när jag tänker på hur skiten har livnärt sig på kroppen som jag älskar så mycket. Den kropp som skulle leva så länge till.
Den tog dom beslag på och jag hade ingen talan!
Maktlös att skydda mitt barn från det värsta.
Jag har inte dåligt samvete för det tänker jag inte ge "dom", nej just nu och för första gången känner jag en sån enorm ILSKA.
En ILSKA mot CANCER och allt vad den står för.

Så nu BER jag er därute på mina bara knän.....glöm inte Tildas fond!!!
Avstå ett paket cigaretter, en pizza eller vad det nu kan vara och skänk en slant så att forskarna kan fortsätta sitt enorma arbete. TACK!

16 februari 2012

Nu har den kommit!

Den fina fina tavlan som en jätteduktig tjej har målat åt mig :-)



Ni bara måste gå in och titta på hennes alster, så mycket fint. Klicka HÄR
Tack så jättemycket Emma, you are the best!

Den ska så klart få en alldeles speciell plats i mitt hem. Den kommer säkert att bli kringflyttad en del men den kommer till sist att hitta sin speciella plats.

Fick hem en sjuk dotter idag, nu har hon legat i min säng hela dagen med huvudvärk och allmänt dåsig. Får nog inta en annan säng i natt så att jag inte blir sjuk jag med.
Vi ska ju åka till Linköping imorgon på nästa "knyta ihop säcken samtal". Sen blir det en tur till Helena och lämna tillbaka hennes sulor i skorna som Jordan snodde förra helgen.
Hon tyckte att det kändes lite lustigt när hon gick och mycket riktigt har den lille fulingen snott dom och gömt dom under min säng.
Ibland kan man ju inte annat än skratta åt den busen.......

Chefen har varit på besök också så nu har vi gjort en liten plan för måndag när jag ska börja jobba igen.
Jag bad henne bli mitt huvud och strukturera upp det åt mig för det funkar inte för mig i nuläget.
Ser fram emot att ta nya myrsteg framåt.

Nu sitter jag här och lyssnar igenom Emeli Sandes skiva, hennes debutalbum kom ut i måndags och det låter som ljuv musik i mina öron. Definitivt värd att lyssnas på.

Ha en fin kväll och var försiktiga i halkan

15 februari 2012

En saknaTildadag

Kl.10.00 och jag sitter fortfarande kvar i sängen, poängtera "sitter". En kopp kaffe bredvid mig och datorn i knät.
Känner mig så där idag. Det kan bli en sån "sakna Tilda" dag, men jag är inte säker.
Det kanske låter lite märkligt för er där ute, men ibland när man vaknar så känner man i kroppen om det blir en sån dag när man saknar henne enormt mycket.
Jag saknar henne alla dagar, men en del av dom gör det extra ont i bröstet.
Det är dom dagarna man bara vill ta flyget där hon är och få umgås en stund. Att få känna hennes lukt och krama henne extra hårt.
Tyvärr så finns inte det flyget och det gör det också betydligt värre.
Ibland blundar jag och tänker att hon ligger här bredvid mig med ryggen mot mig. Att jag kliar henne på ryggen och hon njuter för fulla muggar.
Åhhhh låt mig låna henne en liten liten stund.....


Igår tittade jag på ett gammalt avsnitt från Maulou efter 10 om nära döden upplevelser.
http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/efter_tio?title=veckans_tema_nara_doden-upplevelser&videoid=2147717

Det dom pratar om, och då speciellt när man sitter som anhörig bredvid en döende person är precis det vi fick uppleva med Tilda.
Efter att jag sett inslaget förstår jag att det är ganska vanligt att man har döda anhöriga runt omkring sig. Vi var ganska många som satt hos Tilda dom 2 sista dagarna. Hon hade full koll på vem som fanns i rummet och inte, även att det såg ut som hon sov...
Helt fantastiskt egentligen hur det kan bli.
Jag är glad att någon av oss uppfattade vad hon sa, och nu kan vi minnas tillsammans.

13 februari 2012

En grön banan till hund

Så löjligt lycklig man blir bara för att man fixar att lägga headern i mitten.
Har stört mig länge på att den låg för långt till vänster i layouten, men efter lite trixande så är den nu äntligen i mitten. Passade på att byta bild också.

Jordan fick en "onepiece"i posten idag. En av mina fina bloggläsare har skickat den till honom.
Som ni kanske ser på bilden så fick han genast en profil som en grön banan.
Sen när han trippade iväg så fick han en verkligen mysko gångstil. Han lyfte benen väldigt högt.
Den var jättegosig, men grejen är det att när han inte gillar det han har på sig passar då går han inte en meter. Han är en riktig diva.
Men i och för sig så var han inte så kaxig idag, för jag tror han har varit lite ynklig i magen. Hans mage bullrade rejält och sen kräktes han. Hoppas att han piggar på sig.

Fick lite krämer på posten från en annan läsare som är konsulent för Mary Kayprodukter. Hon hade läst min vädjan efter tips på bra produkter till TORR hy. Nu ska här testas för fulla muggar.
Tack snälla ni som tänker på mig :-)

Tog också tag i mitt lilla dilemma idag. Ringde ortopeden och nästa fredag ska jag dit och besluta om operation eller inte. Den snälla sköterskan försökte övertala mig om att jag är absolut inte ensam att vara rädd för narkosen. Fy sjutton jag kände mig som 5 år ungefär.
Jag tar med mig Camilla som moraliskt stöd och jag vet att jag kommer att låta mig övertalas. Nu känns det inte lika jobbigt längre men jag vet att jag kommer att gråta och bete mig när det är dags.
Jag kommer att skrika efter droger!!! Geeeee miiiiig droooooger!!!!
Som Tilda sa - Man kanske bli knarkad?
Det kommer jag inte ha några som helst problem med då kan jag säga.

12 februari 2012

Stillasittande helg

Vaknade i fredags morse av att mitt knä hade svullnat upp IGEN!!!! Detta kan bara betyda en sak....tror jag? Att det troligtvis är en meniskskada och att farbror doktorn nog borde gå in i knät med titthål.
Ni vet också vad jag tycker om det? Inte kul!!!!
Ringde ortopeden och dom tyckte jag skulle avvakta helgen och om jag fortfarande är svullen så ska jag ringa imorgon igen. Så får det bli!
Jag fullkomligt HATAR sjukhus och vill inte dit men blir det op så får dom klubba ner mig ordentligt.

Men men jag fick ju som jag skrev om tidigare finbesök i helgen.
Helena har varit hos mig hela helgen och det har varit sååå mysigt! Precis som gamla goda tider, vi har pratat, skrattat, gråtit, moffsat i oss mat och ett helt ton godis.
Nu har jag ju inte varit så mobil utan vi har hållit oss hemma och bara "varit". En riktigt avslappnad helg.

Nu står ungarna i köket och gör våffelsmet, frågan är om man ska fortsatta i sockerspåret hela helgen eller om jag ska bryta nu?

10 februari 2012

Debattsugen??

Blev lite så där debattsugen efter allt skriveri och förslag om att jobba till man är 75 år.
Det känns lite som om förslaget är utslängt för att skapa debatt och reaktioner hos svenska folket.
Känner inte att det handlar om valfrihet för det finns det ju redan idag. Vill du jobba vidare efter 65 så är det fullt tillåtet.
MEN (med stora feta bokstäver) om det nu är som dom lärda säger att man ska hoppa omkring mellan jobb i olika åldrar så är det ju också en bra tanke. MEN (också med stora bokstävet) så är det många många aspekter som måste ändras innan detta är genomförbart.
ex: Du bestämmer dig för bli ex, läkare. Du genomför långa studietider med många dyra studielån. Du jobbar x antal år men sen råkar du ut för en olycka och du får en ryggskada. Du kan inte fortsätta ditt arbete som läkare. Sjukskriven lite då och då ryggen värker, du går in mer på den administrativa sidan några år. Nej det var inget för dig...åren går. Vid 50 är du helt slut delvis pg av ryggvärk osv...
Som samhället ser ut idag så är det väldigt få arbetsplatser som tar emot en 50 åring som enl. cv både har varit sjukskriven mycket och även hoppat runt på olika jobb.
För det har vi ju lärt oss att det ska man INTE göra, nej nej stora pekpinnen.
Piskan viner att du SKA jobba till 75, samtidigt ska du hålla dig a jour på marknaden och hitta nya jobb som passar dig.
Men kära nån hur illa rimmar inte detta???
Om man klubbar igenom det här i framtiden så hoppas jag verkligen att saker förändras på arbetsmarknaden, nya jobb för olika årskullar kommer till.
Ungefär som på dagis, man byter grupp efter ålder. Puppan från ålder 25-35, Fjärilen från ålder 36-45 osv.... Det är ju smidigt sen lägger min in massa jobb som passar just för detta åldersspann.
Då är det inte längre frågan om valfrihet utan då är det klubbat och klart och allt faller på plats.
Låter det här lockande? Nej inte det ...
Hahaha nej beslutsfattarna i Sveriges land får nog komma upp med ett bättre förslag för att kunna finansiera "oss" i framtiden.
För vi har helt enkelt inte råd att leva och få ett drägligt liv vid 65 utan kanske hoppas dom på att vi ligger i graven en månad efter 75 då är ju allt klappat och klart.
Sen tror jag inte heller att det är ett Alliansförslag i grund och botten utan "andra sidan" är nog bara glada att detta kom upp till ytan just nu. Man kan nästan se väljasiffrorna rulla som dollarteckan i deras ögon.
Måste säga att det är en tuff nöt att knäcka, men gräver man tillräckligt djupt så finns det nog skatter som kan plockas fram och åtstramningar som kan göras på annat håll utan att det drabbar dom sociala delarna.
Vad tror ni?

9 februari 2012

Från det ena till det andra

Ena dagen är det "Det okända" här hemma och nästa är det "kvinnan som talar med hundar".
Det har alltså varit dags för Jordans 2:a hundlektion idag. Han är så jätteduktigt och Gunilla har lärt oss massor.Vi inkl Jordan fick massa beröm.
Idag hade hon med sig sin sötnos Max:

Det gick jättebra och Jordan flög inte på honom så som han gjorde härom veckan med en annan hane.
Nej då allt gick enl. planerna.

Annars har dagen gått i vilans teckan. Fick ta en vilodag efter gårdagen. Huvudet sprängde efter all gråt så det blev tidigt i säng, vilket resulterade i att jag vaknade kl 5!!!
Försökte somna om men lyckades väl inte speciellt bra.
Men kroppen och knoppen behövde komma lite i balans så då får det bli så för imorgon vankas finbesök och då måste jag vara pigg :-))

8 februari 2012

Mycket känslor blev det

Idag var han morgonpigg den lille, han pep och ville ut redan klockan halv åtta.
Men det blev en snabbkiss och bajs sen in igen och tillbaka ner i sängen som inte mist värmen.
Somnade om och vaknade av att jag drömde att Tilda ruskade i mig för att jag skulle hämta henne i skolan. Mmmm tyvärr var det ju inte sant.

Exet hämtade mig för avfärd mot Västervik. Jag kände mig förvånansvärt lugn i kroppen.
Ingen ångest alls, men mycket mycket känslor blev det.
Det gick ju liksom inte att undgå. Vi har ju varit där uppe så mycket så att den goa personalen känns ju som vänner som man känt hur länge som helst.
Vi grät och pratade och grät och pratade. Ångrar inte en sekund att vi åkte dit. Rum nr: 10 som var Tildas rum sneglade jag bara lite på i förbifarten. Det kändes tungt.
Det kändes ganska jobbigt att åka därifrån, inte för att det är kul att vara där utan för att det har varit som ett andra hem för oss då och då.
Jaha..då var det kapitlet avslutat.
Hoppas nu att det går lika bra i Linköping nästa vecka.

När vi kom hem så åkte vi förbi graven och tände ett ljus. Jag har inte varit där på jättelänge så det kändes jätteskönt att gå dit. Någon har varit där och lagt ett palmblad, jag har ingen aning om vad det betyder men det var så fint.
Tyvärr så var det en ny plats utstakad bakom henne....en alltför ung själ har vandrar vidare. Det sliter i mitt hjärta och alla mina tankar går dom som lämnas kvar.

Sen vill jag tacka ni goa som engagerar er i mitt skri på hjälp med min TORRA hy och att Jordan inte ska frysa. Blir så varm i hjärtat <3.

Nu ska jag krypa under Tildafilten och se mästerkocken och försöka få upp lite värme.

Ha det gott alla där ute

7 februari 2012

En ny tur till Källan

Idag styrde jag med lite lättare steg kosan mot "källan". Fortfarande lite darrig på handen, men jag VILLE så gärna gå dit.
Förra veckans varma mottagande var lika varm den här gången. Fick träffa ytterligare en nytt ansikte som även hon var som övriga goa människor.
2 timmar flög iväg och jag längtar redan till nästa vecka.
"Fröken" gick igenom lite våraktiviteter som är planerade och det låter toppen.

Väl hemma så var det dags för lunch och sen en stunds vila på det.

Imorgon är det dags för Västervik som jag skrev om innan. Det är verkligen blandade känslor måste jag säga. Jag har ju aldrig varit där utan Tilda och det kommer att kännas jättemärkligt att var där utan henne.
Men jag tror ändå att det är en bra grej, både för oss och för personalen som har haft hand om henne under hennes sjukdom.
Oj oj det kommer rinna tårar kan jag säga.

Sen vill jag bara skänka tusen tankar till några som tyvärr också förlorat det värdefullaste vi har. Jag vet er känsla och ni vet också att min dörr är alltid öppen för er. När som helst!!!

Snart ska jag också visa er något jättefint som jag har beställt av en urduktig tjej.
Hoppas att jag har den hos mig snart :-)

Puss o hej på er alla ute i vintermörkret

6 februari 2012

Det Okända IRL

Brukar ni titta på "Det Okända", som ni kanske förstår så är det ett av mitt favoritprogram.
Är så fascinerad av allt som härrör andra sidan.
Jag har varit lite nyfiken av vad som ev kan gömma sig i min lägenhet pg a allt som hänt här.
Så jag och Mia har idag "lekt" Det okända.
Jag har ju inte så mycket att komma med så jag agerade sekreterare.
Förmågan besitter Mia såklart.
Det började med att hon kom med blommor, hon förklarade att hon inte visste varför och inte heller varför just den sorten. Men hon fick till sig på vägen hit att hon skulle gå in och köpa dom.
Det var 3 st gerbera, lila......precis sådana som vi hade som handblommor på Tildas begravning OCH jag har även en konstgjord sådan vid ett av ljusen vid Antes o Tildas fotografier.
Här ser ni en skymt av den:

Åhhhh Scary!! men ack så spännande.
Mia kända av lägenheten och hon fick till sig en väldigt sorglig och tung känsla på toaletten.
Det var ju där Ante fick proppen.
Sen kom det en man, en händig sådan som älskade trädgården, men kanske inte var så smidig i alla lägen. Han gillade INTE att det har skett förändringar i huset och visade det också.
Sen var det ytterligare saker som kom fram, men som inte var jobbiga saker utan snarare positiva.
Mannen fick en skjuts till andra sidan, Mia hjälpte honom men det var inte utan problem.
Nu hoppas jag att klimatet blir bättre framöver.

Min tro på andevärlden blir ju absolut inte mindre när man får vara med om sånt här.

Jag ryser fortfarande!!!!

5 februari 2012

Operation hundtuktning


Så här trött blir man efter man har haft "kvinnan som pratar med hundar" här.
Idag började vi med "operation hundtuktning" som blev lite av "operation dottertuktning".  Kan tänka mig att det är ganska vanligt, att det är någon i familjen som klemar lite extra med hundarna.
I det här fallet var det Emmy, och sen är jag kanske inte långt efter.

Vi hade ett jättebra samtal och när hon kom så var jag rädd att Jordan skulle sköta sig perfekt, men nä då. Han visade sin sämsta sida direkt och nafsade henne i byxorna.
Hon var snabb som attan och visade direkt att det inte var ok, oj oj han fick respekt för henne direkt.
Ser verkligen fram emot fler lektioner.

Han är helt förvirrad nu och undrar -Va sjutton är det som händer?? Är jag inte chefen här längre eller? Nej nu tar vi tillbaka kontrollen, så nu ska han bli duktig hund :-)

4 februari 2012

Ett nytt projekt snart avslutat

Nu är det snart klart! Mitt lapptäcke som är fyllt av Tildaminnen. Jag kan ta det och gosa in mig precis när jag vill vara riktigt nära.
Varenda liten fyrkant i täcket har något minne av henne.

Jag tror jag har förbrukat minst 2 paket symaskinsnålar. Är en hejare på att sy rakt på varenda knappnål. Nu har jag en söm kvar så jag hoppas att jag klarar mig.
Undrar vad nästa projekt ska bli?

Kvällen tillbringades i soffhörnet och melodifestivalen. Jag lovade mig själv att om inte Loreen gick vidare så var det tack och adjö för i år.
Nu hade jag ju sådan tur att det var fler än jag som gillade vad dom hörde. Så nu har jag iallafall en som är värd sin plats i finalen. Härligt!
Men attan vad jag tyckte synd om både henne och Torsten. Dom stackarna hade ju inget på fötterna! Antingen hade dom lagt sina sista penningar på kostymen så att det inte räckte till skor, eller så var det så enkelt att dom vill ha kontakt med marken dom gick på? Vad tror ni?
Dead by April var ok en stor del av låten, men den där stackars killen som hade fått i uppgift att först jucka sig igenom hela låten och sen då och då vråla ut sin ångest .... näää då var det ett stor NO NO för mig. Lilla gubben han har säkert jätteont i halsen nu.
Programledarna fick ett stort plus, lättsamma och proffsiga. Dom bjöd verkligen på sig själva.
Helena fick ju in både tårarna och brösten, bra jobbat.

Så nu är det kväller här i stugan och imorgon kommer "lejontämjaren"som ska visa oss lite knep för att få Jordan lite lugnare när det behövs. Nu sover han sött i sin korg men imorgon är det andra bullar som gäller. Han är lyckligt ovetande än så länge :-)

3 februari 2012

Lite långtråkigt

Jag ber om ursäkt att jag är lite seg på att blogga nu, men det är för att DET HÄNDER INGETTING!!!
Snön vräker ner och halt är det. Vill verkligen inte gå och halka en gång till.
Knät blir bättre och bättre för varje dag och ingen är gladare för det än jag. Det är enormt tråkigt att inte ha något att göra.
Nästa vecka har jag lite inbokat. Bl a ska vi på "knyta ihop säcken" samtal till Västervik. Hua det kommer att bli tufft.... misstänker att många tårar kommer att rulla.
Det kommer att bli jobbigt att gå förbi rum nr:10, det rum som Tilda alltid hade när hon var däruppe.
Personalen var enorma och gjorde så gott dom kunde så att Tilda alltid fick samma rum. Det kändes tryggt för henne och det märktes om det var så att det av någon anledning inte var ledigt.
Veckan efter är det Linköping som står på tur men det vill jag inte tänka på nu.

I kväll så står Emmy och Philip i köket, det blir hemmagjorda hamburgare och diverse gott till.
Tilda hade älskat att få vara med och stöka runt. Men känner jag henne rätt så finns hon där någonstans och petar lite.

Jaaaaaaa vi ska göra hamburgare!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Mmmmm ser gott ut det där...

Då kör vi

Vem kan uttala vad detta heter? Jag och Monique Van Diemen kan :-)

Philip var snäll och satte upp min lampa

1 februari 2012

Åsikter....igen

Kritiserat vårdärende avslutas

Oskarshamni går 16:15 | Uppdaterad i går 16:49
En man i 40-årsåldern dog och Socialstyrelsen riktade skarp kritik mot Oskarshamns sjukhus. Nu avslutas ärendet.
Socialstyrelsen är nöjd med de nya rutiner för inhyrda läkare och personalutbildningar som sjukhuset infört. Dessutom har det startats en mobil intensivvårdsgrupp och de EKG som tas i ambulans kan numera skickas till mer än ett sjukhus.
Däremot är socialstyrelsen frågande till att sjukhuset inte fastställt egna rutiner för patienter med lungpropp utan hänvisar till ett PM hos landstinget i Stockholm.
Mannen som dog hade drabbats av lungpropp men det EKG som togs i ambulansen tolkades inte utan han skickades till länssjukhuset i Kalmar, trots att lungpropp var den diagnos av de som läkarna utredde som kunde ha behandlats i Oskarshamn



Det var den här texten som jag fick framför ögonen i morse när jag slog upp tidningen.
Ok?? Så Oskarshamns Tidningen hade alltså fått veta att man kanske kunde ha räddat min Ante?
Detta tycker man är ok att lägga ut i tidningen utan att först informera anhöriga?
För det första så tror jag att jag fick en smärre chock och sedan kom ilskan, vilket resulterade i ett frågande mail till journalisten ifråga som valt att lägga ut artikeln.

Min fråga i det hela är egentligen hur man tänker när man får informationen på sitt bord?
Tänker man att det finns anhöriga bakom denna "story" eller blir man så avtrubbad att man bara lägger ut? Skulle det inte vara intressant att få en reaktion från anhöriga?
Vore det inte mer intressant att detta kanske är en sak att följa upp?
Idag så finns det många hål i vår landstingspolitik och vårt nya förfarande vad det gäller hur landstingen väljer att vårda patienterna (på vägarna). Men det betyder inte att man glömmer dom människorna som finns runt omkring patienterna.
Vi har nämligen också känslor och åsikter, detta är verkligen inte ok!
Jag ber Er kära journalister att visa mer medmänsklighet och iallafall offra ett telefonsamtal till anhöriga INNAN publicering.

Kontentan av detta är att OT numer har en prenumerant mindre, inte för att jag tror att någon bryr sig för det verkar inte vara deras starka sida.
Nej nu koncentrerar vi oss på att stödja en idrottsklubb som inte lyckas betala sina försenade hyror. Allt för att rädda eventuella hitresande supportrar som kanske köper en korv i korvkiosken eller om vi har riktigt tur slår till med en pizza i en av dom femtielva pizzerior som finns i lilla staden.
Allt för att marknadsföra OSKARSHAMN!
Ironi, nej varför tror ni det???

Puss o Kram