31 januari 2012

En Källa av medmänniskor

"Källan" heter ett ställe som är fyllt av värme, medmänsklighet och en otrolig sammanhållning.
Ett ställe man kan komma till och bara vara. Prata bort en stund med kravlösa människor. Ett ställe där livsöden är så olika, men som har gjort dom till medmänniskor.
Man känner värmen i väggarna och även att jag var där för första gången idag så kändes det inte lustigt.
Alla är där för olika anledningar, smärta i antingen kroppen eller i själen. Det gemensamma verkar ändå vara strävan efter ett socialt liv.
Med ett leende klev jag ut genom dörren efter 2 timmar.
Ja, tänkte jag ... hit ska jag definitivt gå igen :-)

Igår var det också en sån bra dag med nya möten. Började dagen med frukost med en annan änglamamma. En mamma med ett brustet hjärta som också har bestämt sig för att gå vidare i livet. Att kunna se ljusglimatar och glädja oss åt det ger oss energi att orka vidare. Vi bestämde oss för att ses igen och kanske även få med andra föräldrar som råkat ut för samma öde.
Poängen med träffarna måste vara att hitta verktyg för att gå vidare, men ändå kunna bolla känslor med likasainnade.

Eftermiddagen träffade jag min nya samtalspartner, det kändes hur bra som helst. Vi vårdade både det psykiska och det fysiska. Först samtal sedan taktilmassage. En kombination som hette duga.
Igår kväll var jag sedan helt färdig, jättetrött men somnade som vanligt alldeles för sent i alla fall.

Nu är jag helt färdig efter alla intryck och mycket mer blir inte gjort idag kan jag säga.

29 januari 2012

Undran utan svar

Nu har jag lyssnat på Lalehs CD hela kvällen och den är helt magisk!!
En av låtarna som naglar sig fast i mitt huvud är "Vårens Första dag", det känns som om Tilda kunde ha sjungit den i våras. Då när hon låg och var så dålig i somras.
Vet inte varför jag känner så men jag kan tänka mig att hon kanske hade den känslan och den viljan??

Ibland kan jag undra hur hon tänkte och hur det var för henne under sin sjukdomstid.
Kan det vara så enkelt att hon egentligen bara hade en önskan, att bli frisk och inget annat.
Att hon gick med på vad som helst bara för att bli frisk?
Men hur besviken blev hon då när hon fick beskedet att alla gifter och kurer inte skulle fungera.
Att hon helt enkelt inte skulle få vara kvar här i detta jordeliv längre.
Åhh då knyter det sig i min mage.
Vilken tur att vi aldrig gav henne några garantier på att det skulle gå vägen.
Vi sa hela tiden att dom gjorde allt dom kunde och att vi verkligen hoppades att det skulle bli bra.

Ja det är många frågetecken som för alltid kommer att vara frågetecken, tills vi ses igen.
Min lilla ängel och jag. Det dröjer länge till men en dag kommer vi att fortsätta där vi slutade.

28 januari 2012

En dag ska jag VRÅLA!!!!

Nu har jag gjort det igen.
Jag har bytt ut och ändrat....det måste vara någon form av terapi.
När jag flyttade in här för ca 2 år sedan så köpte jag ett nytt köksbord, men sen när jag fick hem det så tyckte jag nog allt att det var lite väl stort.
Jag har sedan dess gått och grunnat på vad jag egentligen skulle vilja ha och i veckan dök det upp på blocket.
Så fint och så lagomt för mitt lilla kök. Ett vitt fint runt bord med fina stolar till.
Det blev alltså ut med det "gamla" och in med det "nygamla".
Men vet ni vad??? Nu passar ju inte taklampan som jag har och en matta under bordet måste också införskaffas.
Jag har hittat lampan som jag vill ha och nu återsår bara att hitta en fin trasmatta. Helst en fyrkantig och i mörk grå eller svart...tror jag :-)

När jag sitter och bloggar så brukar jag oftast ha musik i öronen, musik för mig för mig oftast i en härlig sinnesstämning.
Men ibland, och det tror jag många med mig känner så vill man bara sjunga med högt och ljudligt. Man tror liksom att man lyckas få till dom där höga tonerna och den perfekta hesa stämman precis som originalet. Nu funkar det ju inte alltid för man har ju grannar och barn som man vill förskona.
Men ibland så önskar jag att jag var helt ensam i huset så jag iallafall fick tro för en stund att jag hade den där underbara klara rösten och jag verkligen fick VRÅÅÅÅLA ut som jag känner för.
Man kan i och för sig sätta sig i bilen och rocka loss, men då funkar det ju inte att köra inne i stan.
Ni kan ju tänka er hur det skulle se ut om man måste stanna vid ett trafikljus och där sitter man och vrålgapar och är högröd i ansiktet ( av brist på syre).
Snälla medtrafikanter kanske tror att man skriker på hjälp eller något. Näää det funkar bara om man ska åka långt ute på dom stora vägarna.
Det gör jag inte så ofta nuförtiden så jag får helt enkelt bara fantasiera om det ....

26 januari 2012

Står lite ostadigt just nu

Hej igen

Det har varit några dagars uppehåll för mig.
Först och främst har det inte hänt ett enda dugg!! Dagarna går men inte mer än så.
Jag går och pysslar och tittar runt i mitt hem.
Tilda har varit väldigt nära nu ett par dagar. Hon finns hos mig varenda minut och jag lider inte av det men jag blir så himla ledsen.
Jag gråter i tid och otid och min längtan är enorm.
Hennes kläder och saker dyker upp överallt i mitt hem. Varje gång jag ska rensa någonstans så finns det tecken från henne och då stannar liksom världen upp och tankarna härjar fritt.
Gråten ligger och svider bakom ögonlocken och det är helt omöjligt att låta den ligga kvar där.
Men jag tillåter mig också att känna och att gråta.
Det får vara så nu ett tag. Är inne i ett skov av enorm saknad och där stannar jag en stund.
Jag vet att jag tar mig ur det och det är huvudsaken.

Var hos Therese (sjukgymnasten) i eftermiddags och kollade av knät lite.
Det är fortfarande svullet så det blir inga extrema rörelser utan lite lätta böjningar osv..
Ska tillbaka om en vecka igen och börjar lite med balansrörelser.
Hon hade full förståelse för att jag känner mig deppig nu.
Ibland så säger hon så mycket vettiga saker som är så sanna.
Hon sa, förut så slogs benen på dig undan psykiskt, nu gjorde det det fysiskt.
Har helt enkelt inte någon stabil grund att stå på nu och det är inte gott för själen.
Hmmm...klok kvinna!

Nu ser jag fram emot måndag, då jag ska träffa en annan änglamamma och sen på eftermiddagen ska jag även träffa en ev. ny samtalspartner. Vi ska träffas och se om det kan vara något för mig.
Så Stefan om du läser det här så ger jag inte upp dig, jag bara byter spår en liten stund.
Jag vet att du tycker att det är ok :-)

23 januari 2012

Min första dotter

Hon hade bråttom ut för sådär 21 år sedan så var det ingen hejd på henne.
Jag vet att jag satt och skruvade ihop en hallmöbel när hon började banka på. Ville så gärna få ihop den där möbeln så jag bet ihop och knep.
Till slut gick det inte längre och efter ett litet kick så var hon ute minsann.
Bråttom då och bråttom nu, det har liksom inte förändrats speciellt mycket.
En liten flicka med ett gott hjärta och vill vara alla till lags.
Hon har hjälpt mig otroligt mycket under den här svåra tiden och jag hoppas att jag kan ge tillbaka när hon en dag behöver mig i svåra stunder.
Lilla tjejen som en gång älskade Spice Girls, alla Disneyfilmer och barbiedockor har nu blivit en vuxen kvinna. Önskar henne all lycka i världen och glöm inte att släppa lite på dina känslor ibland.
Glöm inte att mamma älskar dig för alltid.


22 januari 2012

Lite fortsättning på gårdagens tema

Hahaha jag tror jag dör...
Nu minsann ska media se ut dom riktiga syndabockarna i Juholtaffären. Nu ska dom tvätta sina smutsiga händer och granska toppskiktet i det socialdemokratiska partiet.
Minsann är det inte han eller hon eller kanske ....som bär skulden till avgången.
Ja, man ser verkligen fram emot hur den här lekskoleverksamheten ska sluta.
Trodde vi lärde oss i skolan att ta ansvar för våra handlingar och be om ursäkt eller?
I och för sig så tycker jag nog att det börjar se ut som en verkligen lekstuga i politikerträsket.
Man ska kanske begära att varje politiker skriver sin biografi INNAN dom ger sig in i politiken. Då har dom verkligen inget att dölja och media har heller inget att tillägga.
Det blir liksom lite att snuva dom på godsakerna.
Ja jag säger då det.

Blev bjuden på förmiddagsfika idag hos Cicci. Det blev mycket tårar kan jag säga. Jag tror inte att vi har suttit ner och pratat efter att Tilda dog. Men det känns så bra med henne för hon visar verkligen sina känslor. Hon försöker inte hålla igen för min skull och det tycker jag är bra.
Hon är en sån äkta människa som det finns för få av idag.
Hon brukar tipsa mig om olika radioprogram och artiklar osv ...
Idag fick jag tips om Mia Skäringers vinterprat:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=4828721
Lyssna på det här programmet om ni gillar henne (vem gör inte det..) Ni får garanterat både skratta och få er en tankeställare.

Nu blir det snart "Saknad" som sänder en ny omgång.
I och med att jag ändå har gråtit så mycket idag så kan jag väl fortsätta lite till..
Kram på er alla

Media och dess granskning

Idag tog jag tag i det och bestämde mig för att försöka mig på att köra bilen.
Det funkade!! Lite trixande att få in benet men med lite stöd från sonen så gick det fin fint.
Vi åkte in till stan och skulle göra lite ärenden, men just det stället vi skulle in på var såklart stängt. Sen var det ju full kalabalik i lilla staden.
Stora bilar med loggor som "TV4" och "SVT" stod parkerade och polisen syntes lite här och där.
Håkan Juholt hade bestämt sig för att tillkännage sitt avsked inför Oskarshamns invånare.
Kan inte annat säga att jag tyckte det var lite tragiskt, men inte för den anledningen som många andra har utan för att jag tyckte synd om karln.
Kan hålla med om att media är rent ut sagt lite väl snokiga ibland. Jag reagerade häromdagen när TV4 väljer att ta upp historien om Silvias pappa. Var han nazist eller inte?
Vad spelar det för roll nu? Gör det Silvia till en sämre människa eller vad vill dom få ut av detta? Har dom idetorka vad det gäller tvprogram eller vad är det frågan om?
Nej ska media snoka osv så gör det där det behövs.
Granska samhället istället. Granska det vi lägger våra skattepengar på ex sjukvård, skola och omsorg.
Då kanske det finns lite mer intressanta saker att rapportera och invånarna får ett litet kvitto på om våra pengar går  till det som behövs.
Eller vad tycker ni?

19 januari 2012

En pärs

Som ni vet så är jag inte ett stort fan av sjukhus längre men idag var jag tvungen att besöka vårt lokala dagsjukhus (vet inte om det kan kallas sjukhus numer).
Jag var så klart noga med att raka benen innan jag skulle åka och sprang nog på toa några gånger extra.
Grät en liten tår också av ren ångest.
Hur eller hur så hade jag stort stöd av Emmy som var med mig hela tiden, peppade mig och strök mig på kinden.
Det tog sedan max 10 minuter inne hos doktorn. Han böjde och vred och klämde och kände och konstaterade att jag hade alla "band" kvar som jag behövde. Ja, det vill säga alla minus ett som jag lämnade på äventyrsbanan 2005 tror jag att det var.
YES!!!! men han reserverade sig med att det kan ju vara en meniskskada i och för sig.
Han bestämde iallafall att jag ska börja med sjukgymnastik så fort svullnaden har lagt sig och sedan får vi se om jag får besvär.
- Då kan du bara ringa hit direkt så fixar vi en titthålsoperation.
Ehhh ..... det tror jag nog inte jag gör, nej.

På eftermiddagen kom Sofia hit på en kaffetår och lite småprat. Det var allt ifrån husbygge till själsliga ämnen.
När hon hade gått så kom Helen förbi, hon hade ingen aning om vad jag hade gjort iknät och tyckte att vi skulle gå ut på promenad. När hon såg kryckorna i hallen så kom hon in en sväng istället.

Nu har jag krupit ner i sängen och tänkte ta en tidig kväll jag är trött som attan.
Troligtvis efter spänningen med att åka till sjukhuset. Det har nog satt sina spår av att man varit där av och till under en lång tid.
Nu kan jag verkligen förstå all den ångest som Tilda har känt när hon skulle gå dit.
Min lilla snurpa, hon var verkligen duktig på alla sätt och vis.

18 januari 2012

Östermalmsdamerna


Det var hundstuga här en stund idag. Camilla kom hit och fikade och såklart var Jordans bägge tjejer med.
Såklart så kom kameran fram också...

17 januari 2012

Tänkvärt

Kan inte fatta vad dagarna tar vägen för jag tycker verkligen inte att jag gör ett endaste dugg.
Men i och för sig så går det ju ganska sakta för mig när jag ska göra något.
Ska till ortopeden på Torsdag och få min dom.... hua...

Jag gör vad som helst utom att opereras, och då menar jag vad som helst för jag är livrädd att sövas. Får hjärtklappning av bara tanken så nu lämnar jag det området.

Pappa var här med sitt nya fakutraprogram som jag hjälpte honom med. Det kändes skönt att få känna lite på mitt gamla system. Det var ju ett tag sedan jag jobbade nu så ringrostig är man verkligen.
Men jag tror att jag fick igång det ordentligt.

Bossen var här en sväng också med lite fyllaipapper. Det är inte bara att ramla inte utan det ska dokumenteras också till försäkringsbolaget.
Annars tycker jag nog att det går framåt vad det gäller knät men när jag är så där ostabil så blir jag så himla yr och det är verkligen ingen bra kombination.

Ja så mycket mer händer inte i mitt liv just nu.

Till er som undrar lite över "tanten i Kalmar" så kan ni väl maila mig så skickar jag lite uppgifter vart ni kan nå henne. Men som sagt det finns inga garantier att det blir som ni vill.
Det är inte vi som styr utan det är våra nära och kära som inte finns med oss längre.
Sen vill jag bara skicka en skrift som jag tror alla som haft sorg känner igen:

Snälla se mig genom mina tårar

 Du frågade "hur mår du"?

 När jag svarade tårades mina ögon. Du såg bort och började genast prata igen.
 Uppmärksamheten du givit mig rann iväg.
 Hur mår jag?.. Jag mår bättre när folk lyssnar Men det kan hända att jag gråter en tår eller två.
 Den här smärtan är obeskrivlig.
 Om du inte känt den, kan du inte till fullo förstå. Trots det behöver jag dig.
 När du ser bort, när jag blir ignorerad, är jag åter ensam med den.
 Din uppmärksamhet betyder mer än du någonsin kan förstå.
 Egentligen är tårar inte ett dåligt tecken, vet du!
 De är naturens sätt att hjälpa mig att läka. De lättar lite på det tryck sorgen skapar.
 Jag vet att du är rädd för att jag ska bli ledsen när du frågar hur jag mår, men så är det inte.
 Minnet av min älskades död kommer alltid att vara med mig.
 Blott en tanke bort.
 Mina tårar gör smärtan mer synlig för dig, men det var inte du som gav mig den.
 Den fanns redan där.
 När jag gråter, kan det vara så att du känner dig hjälplös, när du inte vet vad du skall göra?
 Du är inte hjälplös, och du behöver inte göra något annat än att vara där.
 När jag känner att du tillåter att mina tårar rinner, då har du hjälpt mig.
 Du behöver inte säga något. Din tystnad när jag gråter är allt jag behöver.
 Var tålmodig.. var inte rädd.
 När du lyssnar med ditt hjärta till "hur jag mår” lättar smärtan,
 för när tårarna kan komma och gå som de vill, känner jag mig lättare.
 Att tala med dig släpper fritt vad jag har önskat att få säga högt,
 Och gör rum för en gnutta glädje i mitt liv.
 Jag gråter en minut eller två.. och sen torkar jag mina ögon. Och ibland kanske du kan se mig skratta en stund senare.
 När jag håller tillbaka tårarna, får jag en klump i halsen mitt bröst värker och min mage knyter sig.
 Därför att när jag försöker skydda dig från mina tårar, så skadar det oss bägge ..mig, för att min smärta hålls inombords,  en sköld mot din närhet.. och du,  för att vi plötsligt är så långt ifrån varandra.
 Snälla, ta min hand och se mig genom mina tårar..

 Då kan vi vara nära igen. 

 Författare Fritt översatt efter "Please se me through my tears" av Kelly Osmont

16 januari 2012

Tanten i Kalmar

Måste få berätta om "Tanten i Kalmar" där Emmy var idag. Hon fick åka själv, men det vet ni ju varför.
Jodå Tilda kom och berättade att hon nu mår bra och kan göra massa saker hon inte kunde förut.
Hon hade fått långt hår och även lite av hullet var tillbaka.
Det var farfar som kom och hämtade henne, hon var lite nyfiken på andra sidan så det var inte så jobbigt att gå över. Men hon tyckte att det var jobbigt att lämna oss så ledsna.
Jag vet inte om jag har sagt det förut men när Ricky satt hos henne en av hennes sista dagar så berättade hon för honom att hon pratade med farfar i telefon.
Så jag är inte alls förvånad att hon är med honom. Hon berättade även lite andra saker som gjorde att jag inte tvivlar för fem öre över andevärlden.
Ante kom också igen och talade om att han tyckte jag var fin i håret efter klippningen förra veckan....
Ja sen var det mycket annat också förstås.

Tvivlar jag?? Nääääää inte ett dugg!

15 januari 2012

Ett år sedan


Lördag morgon den 15/1-11

Vi hade precis dukat fram frukosten. Solen sken och det var rejält med snö.
Just den här morgonen tog vi en sen frukost, Vi låg kvar länge i sängen och bara slappade och mornade oss.
I vanliga fall så hade alltid Ante bråttom upp för att kaffetarmen skrek, men inte den här morgonen.
Jag satte mig vid frukostbordet och hade precis slagit upp tidningen, brett mig en macka.
Ante gick in på toaletten och helt plötsligt så stapplade han ut därifrån och det liksom ryckte i hela han.
Jag trodde att han skojade med mig, men ganska snart fattade jag att det här var fan inget skoj!
Han ramlade omkull på golvet i hallen och var helt blå i ansiktet. Han vrålade att han inte fick luft.
- Öppna för fan dörren, jag får ingen luft!!!!!

Någonstans mellan Oskarshamn och Kalmar slocknade sedan hans liv. I ambulansen spred sig en enorm tystnad. Chauffören och jag hade pratat hela tiden men där och då blev det knäpp tyst. Jag kom ihåg att jag bara satt och lutade pannan mot det kalla fönstret och tittade på ....inget alls.

Nu har ett år gått och ibland undrar jag om han egentligen har bott här med mig?
Ja jag ser spår av honom, han finns med på foton som vi har tagit, men tiden vi fick tillsammans blev alldeles för kort. Vi hann liksom aldrig börja vårt liv, det var så mycket som hände på vägen.

När Ante dog fick jag en tanke i mitt huvud. Antingen gick han istället för Tilda eller så gick han för att ta emot henne?? När Tilda dog så tror jag nästan att jag vet svaret.

Jag saknar honom enormt mycket. Det var ju mannen i mitt liv som togs ifrån mig.
Mannen som jag skulle bli gammal med. Vad hände??....

14 januari 2012

Livsöden

Måste bara göra ett nytt inlägg idag.
Jag fullkomligt älskar program som "Stjärnorna på slottet", "Sommarpratarna" etc..
Egentligen är det kanske inte så mycket programmet som ligger mig så varmt om hjärtat.
Det är snarare alla dessa livsöden som dom delar med sig av.
Tycker det är otroligt intressant att höra deras egna berättelser om deras liv.
Man behöver inte vara stjärna för att det ska vara intressant utan allas liv är intressant! Det är ju det som speglar hur vi är och agerar egentligen.
Var lärdom vi får påverkar oss på ett negativt eller positivt sätt.
När vi träffar en människar första gången så kan vi få en magkänsla, men vi har ju ingen aning om hur deras liv ser och har sett ut.
Vi bildar ju många gånger förutfattade meningar om okända människor, utifrån vad vi hört av andra och hur en människa ser ut.
Men egentligen så vet vi ju inte ett enda dugg om personen i sig.
Det är det som jag kan tycka är så intressant, att lyssna på andra människors livsöden. Inte av nyfikenhet utan egentligen för att bilda mig den där uppfattningen som man egentligen bara kan göra efter en inblick i livet.
Nu när jag skriver det här så har jag för mig att jag har antytt lite av det här i ett tidigare blogginlägg.
Det kan ju bara betyda att jag menar det jag skriver....
Tror jag ska samla på livsöden.
Känner ni för att skriva ner era livsöden så är ni välkomna, men det kan hända att dom hamnar här.

Ännu lite bättre.


Så här fint var det igår kväll hos Tilda.
Tack alla ni som var där och grattade henne.

Jag kunde inte gå själv men barnen och Anders var där 2 ggr och sjöng för henne. Sen hoppas jag att hon fick ett fint kalas i himlen.

Känns skönt idag när den dagen är över, nu väntar bara morgondagen och det sjuka är att jag känner mig precis som Ante gjorde för ett år sedan.
Jag haltar omkring på kryckor och gissa om jag är livrädd för att jag ska få en propp, precis som han. Försöker gå upp så mycket som jag orkar men jag är så himla ostadig.

Efter helgen så kan jag pusta ut en stund, men det är som alla säger. Man måste igenom alla årsdagar så är det bara.

Igår kom en bok på posten som jag fick tips om på en blogg:
Fritt Fall av Eva Sanner. En bok om personlig utveckling.

Så jag fortsätter mitt högläge OCH mina småturer runt lägenheten.
Försökte mig på melodikrysset också och det gick väl sådär. Missade några frågor, så jag provar igen en annan dag.

Ha en fin helg i solskenet :-)

13 januari 2012

Tildas födelsedag

Igår orkarde jag helt enkelt inte göra något inlägg.
Hade helt enkelt SKITONT! i knät och natten innan sov jag inte många timmar.
Bröt ihop fullständigt igår kväll, kände en sådan enorm orkeslöshet.
Det kändes som om allt helvete på jorden bara skulle drabba mig, jag tappade fotfästet helt.
Jag bara orkade inte.
Tänkte på Tilda, Ante och varför jag var tvungen att mista dom.
Tårarna fullkomligt sprutade ut och det kändes aldrig som om dom skulle ta slut.

Idag är det som ni vet Tildas födelsedag och det var just den här dagen som hon ville leva till.
Hon ville fylla 10, men cancerskiten tog henne ifrån mig.
Hoppas att hon ändå har en fin dag med sina nya vänner och att hon får fina presenter. Hon älskade nämligen att få paket.

En glad liten tjej när hon fyllde 9 förra året
Ikväll äter vi hennes favoritmat Tacos och tänker extra mycket på vår lilla älskling.

Ps: Kan bara meddela att det har lugnat sig i knät, inte lika ont som igår.

11 januari 2012

Västervik tur och retur

Jaha då ligger jag här med benet i högläge och har provat på dom nya rutinerna vad det gäller sjukvården i Oskarshamn...eller snarare sagt avsaknade av sjukvården.

Dagen började som skit, hade såklart glömt att ställa ut soptunnan i gårkväll med resultat att jag har en full soptunna och den kommer definitivt inte var mindre full om fjorton dagar när nästa tömning är.
Jag svor idel ramsor när jag var ute med Jordan i morse.
Rufsig i hårt och bästa morgonstassen på, säckiga joggingbrallor och matchande munkjacka, gick jag runt och svor.
Sen var jag allmänt sur på både det ena och det andra och ledsen för Tilda och allt var bara pest!!

Klockan halv fyra hade jag en tid hos min läkare och jag klev in genom dörren och såklart så grinade jag för fullt och mår skit.
- Jag tycker du ska vara fortsatt sjukskriven en månad till säger hon.
Ja jag tycker nog likadant. I slutet av februari ska jag försöka få upp och jobba 25%.
Vi hade en bra pratsund och sorg och ditt och datt. Hon är bra hon, min doktor.

Åkte sen direkt till jobbet för att lämna in intyg och ta en social kopp kaffe.
När jag sen ska så graciöst som möjligt kliva ner för trappan, som för övrigt är riktigt illa. Trasig på massa ställen och inte en lampa i sikte. Man får alltså fint känna sig för lite försiktig innan man kliver ner med hela sin "nätta" vikt.
Vad tror ni händer med mig JO jag dundrar på med mina stor fötter (st 41) och tror att jag är nere på marken, men jag liksom missade ett trappsteg i mörkret.
Jag känner hur hela knät vrider sig åt fel håll och en hemsk tanke dyker upp i huvudet. Fan, jag har ju bar ett korsband kvar..(det andra slet jag av tidigare på en avdelningsfest uppe i skogen på en äventyrsbana)!!!!
Känner tyvärr igen samma smärta och när jag ligger i någon konstig position nedför trappan ger jag telefonen till min kollega.
Det är lika bra att du ringer dom gulgröna direkt.
Sen dök såklart nästa tanke upp IGEN!! FAN jag har inte rakat benen!!!! IGEN!
Hmmmm...
Såklart var chauffören en sån 10 poängare men han satt lyckligtvis fram så han såg nog inte så mycket.

Sen kom vi nu fram till det där om sjukvården. Ja hur gör vi här nu säger dom och börjar bläddra i sin pärm. Klockan är alltså 17.00 och vart ska vi då åka???
- Vi ringer vårdcentralen säger dom....ok dom ringer men då svarar Kalmar hmm.
Ok säger ambulanskillen, jag får springa upp och höra säger han. Vi parkerar utanför och han springer upp och får då beskedet
-Nej, vi tar inte emot några knän!!!!!
Vafan!! skojar du tjoar jag där bak!!
Alltså jag blir helt stum. HUR ÄR DETTA MÖJLIGT?????
Nu får det vara nog med detta idioti i Oskarshamn. Jag ska fan ställa mig naken utanför stadshuset eller nåt för så här får det inte fortsätta.
Jaja det får bli en senare fråga...
Har som haver får vi åka till Västervik och där röntgade dom knät och konstaterade att det inte var något brutet, men dom kunde inte säga om det var korsband, ledband, pannband, resårband etc...
Vi får avvakta till återbesöket som kanske blev i Västervik eller kanske i Oskarshamn.

Ja som ni kanske hör så fortsätter jag mina små äventyr i dom gulgröna bilarna. Jag håller dom sysselsatta helt enkelt :-)

Nu ska jag ligga i min säng med benet i högläge och knapra praliner och titta på dåliga dockusåpor.
Det var min dag det.
Hur har er varit?

10 januari 2012

Yogastart

Usch idag har det varit en sån där grå o mulen dag igen. Det var väl någon timme som solen tittade fram men det var knappt så att man hann o se den innan det försvann.

Tack alla för dom olika tipsen på hur jag ska kurera mitt fnöskiga ansikte. Nu ska här testas för fulla muggar. Det fanns ju lite olika alternativ. Det blir mycket smörj framöver.

Imorse hade jag min första mindfulnessyoga hos Therese. Det var precis det jag behövde. Lugna fina rörelser tillsammans med bra andning. Får man bara in den harmonin i kroppen så tror jag att det kommer att göra susen för min värkande kropp.
Så från och med nu kommer jag att spendera Tisdagsförmiddagen på yoga.

Var borta vid graven också en stund och där var det så dystert. Inga ljus lyste och den lilla snön som kom inatt hade täckt dom fina sakerna vid graven. Lilla hjärtat måste ju få ljus!!
Hade med mig Jordan idag och återigen så skällde han på "något" som inte jag såg. På samma plats och mot samma håll. Undrar vem det är som står och kikar på oss.
Kanske ska fråga "Tanten i Kalmar" som Tilda kallade henne.
Jag och Emmy har bokat en tid hos henne på måndag. Vi får väl se om någon kommer och hälsar på oss.

Vill igen tacka alla goa människor som fortfarande skänker en slant till Tildas fond.
Som ni ser så är det snart dags att höja målet igen. Inte många hundralappar som fattas nu.
För vi fortsätter väl ett tag till ?

Kram på er

9 januari 2012

Hälp!!!

Jag är uttorkad!! Mitt ansikte känns som ett sandslott som alldeles alldeles snart kommer att krackelera och falla ihop.
Är urusel på allt vad krämer heter. Jag skulle just nu kunna smörja in mig med en hel flaska olja.
Snälla någon av Er alla som läser detta, ge mig tips på både en bra ansiktsbehandlare OCH en dunderkräm som jag kan doppa hela huvudet i (för det känns nästan så).

Jag har verkligen inte haft en uns tanke på mig själv under en lång tid och nu behöver jag verkligen tips och råd. Jag har nog inte använt makeup på ett år ungefär och ansiktskrämer har inhandlats i all hast.

Så PLEASE släng iväg så många tips som ni bara kan tänka er men glöm inte att det ska vara för TORR hy och inget annat.

Fick fikabesök av söta Lotta o Wilmer idag. Jordan blev så glad jättelycklig att vi fick besök och han skötte sig faktiskt exemplariskt.
Wilmer tog god hand om honom det var nog därför han skötte sig så fint.
Lotta tog ett tag i mitt rafs med saxen så nu är mitt huvud 2 kilo lättare igen.
Jag har sånt hår som växer helt utan växtmedel. Jag skulle egentligen behöva klippa mig var fjortondedag egentligen.

Nu måste jag fortsätta kolla Sveriges mästerkock!!.

Men glöm inte ...... läs ovan

8 januari 2012

En dröm om mitt inre?

Tog en tur ut till Ernemar idag med Lotta. Det blåste svinkallt så vi höll oss mest i skogen.
Hahaha tvingade Lotta att vara modell och det passar hon ju bra till.

Någon som tyckte det var jättekul i alla lerpölar var Iceman.



Trots ganska disigt o trist väder så fick vi en liten skymt av Blå Jungfrun långt där borta i horisonten, ser ni?


Jag tror inte jag varit där ute med Lotta sedan i somras och vi hade fått reda på att Tilda fått återfall. Då hade vi fortfarande hopp och trodde aldrig att slutet av resan skulle sluta vid fel hållplats.

Imorse vaknade jag av att jag hade en dröm att jag blev skjuten med massa massa skott.
När dom röntgade mig var jag full av hål och kulor.
Funderade lite på om det var en reflektion om hur jag ser ut i min själ. Den är trasig och hålig?
Den kommer aldrig att bli hel igen, men man får lappa och laga så gott det går helt enkelt.
Nu närmar sig hennes födelsedag, den födelsedagen hon så gärna hade velat uppfylla.
När jag tänker på det blir jag arg och förbannad, men det hjälper inte precis.
Men ibland är det gott för själen att svära lite över livet.

7 januari 2012

Små små steg


Söta barn som snor mammas nya leksak

Idag känns det som det har varit kväll hela dagen nästan. Fy så trist!
Åkte och hämtade mamma i förmiddags och jag följde faktiskt med henne in på Coop. Ännu ett steg framåt för mig.

Emmy och Philip var och tittade på lägenhet idag och det verkar som dom kommer att ta den.
Den var jättefin, högt till tak och nära både stan och jobbet.
Tror att dom kommer trivas jättebra där.
Om allt klaffar blir det inflyttning i månadsskiftet. Är glad för deras skull att dom får något eget.
Nu kommer vi även att dela vårdnaden om Jordan. Han kommer alltså att bo hos dom varannan vecka.
Vi får se hur det går, blir det för jobbigt för honom får han flytta tillbaka till mig på heltid.

Träffade också en gammal kompis som jag inte sett på många år. Vi kom snabbt in på gamla minnen och bestämde att vi snart skulle ha en träff. Kul!!

Ja sen har det väl inte hänt så mycket mer, dagarna går och livet går vidare i sakta mak.
Min lilla älskling finns med mig i tankarna hela tiden och tänker jag för mycket så kommer tårarna.
Det gör fortfarande så ont i bröstet, och såret är fortfarande blödande........

6 januari 2012

Nästan en fotoblogg idag

Idag gick jag faktiskt upp skapligt, måste försöka ändra mitt mönster lite. Det går ju inte att sova halva förmiddagen och vara uppe halva natten.
Så fort jag vaknade i morse så gick jag upp. Men attans så trött jag var.
Tur att Carola kom hit och körde igång mig.

Såklart blev hon ett av mina kameroffer
Kunde ju inte låta bli än att leka med min nya leksak och den enda som ville ställa upp var detta söta objekt:

Hur gullig som helst på fotografierna men i verkligheten har han blivit en riktigt illbatting.
Han beter sig värsta vakthunden så nu får det bli hårdare tyglar för Mr Jordan!!!
Har hotat med uppfostringsanstalt men han bara tittar på mig med sina sammetslena bruna ögon.....
- Vaddå Jag???

5 januari 2012

Soffbygge check

Så ja! då var soffan monterad och invigd. Kanonskön och nu kan vi äntligen få plats.
Man slipper sitta i knät på varandra, nu kan man ju till och med sträcka ut sig ordentligt.
Kan meddela att skruvdragaren INTE låg i garaget. Skickade iväg Emmy till Cheapy att köpa en sån liten behändlig sak (helst då klarröd). När hon kom hem med den tog jag en runda till i garderoben där jag var ganska säker på att den inte låg. Vad hittade jag inte där minsann.........
Ja ja nu har jag två om ifall att någon skulle få ben igen. För så måste det ju har varit? Att den fick ben och sprang iväg och gömde sig, hmmm.

Lägg till bildtext
Nu råkade det vara så att soffbordet jag köpte för bara några månader sedan inte fick plats, oj det hade jag inte räknat med. Ja ja det kanske passar bättre hos någon annan. Det får väl bli en blocketförsäljning.

Jag har haft en liten dröm ett tag och det är att skaffa mig en bra kamera och lära mig ordentligt att fotografera. Jag frågade en expert i området om råd av en förstakamera och idag gjorde jag slag i saken och var inne och köpte den. Tack Lisen för hjälpen, HÄR kan ni se hennes fina hemsida.
Det enda jag saknar är nu objektivet som jag vill ha, men pengarna räckte inte så långt. Det får bli en senare present till mig själv.

Mycket klickande har det blivit under dagen, ska bli så kul att ta med den ut och testa ute i naturen. Den kanske kan få mig att äntligen komma ut. Hoppas verkligen.
Sonen hade ingen lust att vara objekt för så det fick bli lite tulpaner istället

4 januari 2012


Japp, precis så här ser det ut i mitt vardagsrum. Vet ni vad jag önskar mig mest av allt just nu?? Jo en upphittad och uppladdad skruvdragare.
I och med att mitt minne nuförtiden har en innerbeläggning av teflon så har jag ju absolut ingen aning om var jag har lagt den.
Troligtvis har jag varit duktig och lagt ut den i garaget, men det är jag bara vad jag tror.
Nu är det helt svart där ute så jag kan inte gå ut o leta heller.
Det betyder att delarna får helt enkelt stå kvar som spökmonument i mitt vardagsrum tills imorgon.

Ja jag ska ju inte klaga för soffan finns iallafall på plats, tack vare Vinskärs Budfirma.
Vill ni ha bud levererade/hämtade så kan jag stark rekomendera dom. Där blev det lite reklam också...

Ni kan gissa vad jag ska göra imorgon?? Precis...montera soffa :-)

Johanna var på besök hos mig idag och vi gick egenom hela Tildas sista vecka och dagar. Jag hade inte gjort det på ett tag kände jag och många tårar blev det.
När man tänker efter så är det ju inte klokt vilken press man har varit under egentligen. Uha..
Men resan är fortfarande lång till någon form av återhämtning, så jag kämpar på.
Dag för dag.

3 januari 2012

Sur som en citron

Ingen bra dag för mig. Det har varit en sån dag med alldeles för högt blodtryck eller nåt sånt. 
Vaknade med ett huvud som kändes som om det var fyllt av bomull istället för ev. en hjärna.
Det blev två alvedon till frukost och en förhoppning om att det skulle släppa.
Nja det gjorde det kanske för en stund.

Idag skulle jag ju få min soffa MEEEEEEEEEENNNNN.....så blev det inte!
Ringde för några dagar sedan macken och frågade vilket släp han tyckte att jag skulle ha för att forsla hit soffan. Vi kom överrens om en stort släp för att vara på den säkra sidan. Jag som sitter i telefon har ju absolut ingen aning om hur stor ett STORT släp är så jag litar på mannen i andra änden av luren.

Jag anlitade 2 starka killar (bla min son) att utföra uppdraget. En utan körkort (sonen) och en med körkort men ingen erfarenhet av att köra släp. Kände mig ändå relativ säker på att dom skulle fixa det.

Hur eller hur så åker dom och hakar efter lite meck på släpet, som visar sig väga 1000 kg!!
Efter att dom kört en liten sträcka tycker dom att det går väldigt trögt och någon lampa lyser.
Såklart ringer dom mig och jag är ungefär likställd med killen med körtkort men aldrig kört ett släp minus styrka....Ja jag har ingen aning!.
Dom kör vidare in till en mack där den betydligt kunnigare kvinnliga mackarbetaren upplyser dom om att släpet är alldeles för tungt för bilen osv....
Jag tar beslutet att dom ska vända och därmed blev det alltså ingen soffa för mig idag.
Nåväl jag hittar efter lite letande en budfirma med en driftig kvinna som fixar soffan åt mig imorgon.
Inga problem!
Det roliga var också att när sonen (han utan körkort) gick in och skulle hämta släpet frågade dom på macken
- Har du körkort?
- Eh, nej
- Varsågod här är nyckeln till släpet.
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ja herregud! Undrar om det här blir en följetong eller om soffan kommer på plats imorgon?
Fortsättning följer.

2 januari 2012

Röjningsdag

Vaknade kl 7 idag och kunde inte alls somna om.
Huvudet gick igång direkt med allt som jag tänkte hinna med.

Började med att samla ihop alla kassar som skulle till återvinningen, det var tidningar, plast, glas, kartonger äntligen fick jag iväg lite som bara står och tar plats.

Sen gick jag igång i köket med att slita ner "julen" och sätta upp våren, eller kanske rent av sommaren. Vi får väl se när jag orkar putsa fönstren igen. Det blir när det blir helt enkelt, det är inte så himla noga.
Tyckte nog att det blev fint iallafall.


Sen gick jag loss på skafferiet!! Fy fasiken vad jag fick slänga grejer. Det är verkligen inte normalt att ha 3 paket lasangeplattor, alla såklart öppnade. Hittade även lika många paket ströbröd.
Allt bara för att man inte kollar längst in i skafferiet. Man liksom bara skummar lite längst fram och slänger sedan igen dörren och skriver upp nytt på handlingslistan.
Nej, nu är det slut  med det för skafferiet är ett minne blott. Bytte plats med uppläggningsfaten så nu finns torrvarorna ordentligen efter varandra i prydliga rader i utdragbara lådor istället.

Sen blev det ommöblering i vardagsrummet för imorgon så får jag min nya soffa!!!
Nu hoppas jag verkligen inte att jag har tagit vatten över huvudet och dragit till med en alldeles för stor sådan men men....man får väl vänja sig.

Mellan varven har chefen varit här och senare kom pappa o Birgitta. Fika är ju också nödvändigt. Mina tankar har också gått otal gånger till Tilda. Min lilla fisa saknar henne massor.

Nu är jag helt färdig och imorgon ligger jag säkert pall. Men då får det vara så också. En dag i taget som sagt.

1 januari 2012

Kapitel 1 2012

Oj oj har precis vaknat och Jordan har inte visat minsta livstecken från sin korg.
Vi var ju på FEST igår, han o jag och han är helt slut.
Så slut att han inte en kommit på att han kanske är lite kissenödig...

Kvällen igår var TOPPEN!!
God mat, trevliga människor, lekar och massa skratt. Precis vad jag behövde.

Värdinnan

Värden

B1

Fint uppdukat nyårsbord

Här leker vi "På minuten", ni vet det där tvprogrammet som gått. Man ska göra olika saker på en minut. Hur kul som helst.

Kajsa in aktion

Tycker nästan Anders ser ut som "kissande hunden"

Vid tolvslaget skickade vi upp lyktor, och mina tankar gick såklart till mina änglar däruppe.


Jordan fick testköra Anders leksaksbil också
Med andra ord en lyckad nyårsafton och är hur tacksam som helst för inbjudan, min fina Maria!