28 februari 2011

Äntligen!

Idag fick Tilda till det med röntgen. Hon var så duktig och jag vet att det tog emot en hel del, men hon svor till och sa - faan nu jävlar kör vi! Hon klev upp från britsen med ett stort leende på läpparna.
Resultatet blev en medalj från Irja och biobiljett från Kristina, alltså kan inte sluta lovorda "våra" sköterskor och lekterapin. Dom är ju så underbara! Tilda ligger och tar igen sig hos sin pappa nu.
Nu ska vi bara vänta in resultatet och då måste bara vara bra. Någonstans långt bak i huvudet så finns det en liten liten djävul som säger dumma saker men jag försöker inte lyssna på den lilla skiten. Nej fram med alla positiva tankar som jag kan komma på.
Uhhhhhh......

Efter Västervik hann jag lagom till 9 fikat på jobbet. Känns skönt att komma upp o pratat lite skit.
Sprang in en sväng till Bokhandeln också, ville ha tag i en kokbok för barn. Tilda har ju börjat tycka om att laga mat och baka så jag tänkte det kunde vara en bra ide för henne att sysselsätta sig med.
Nu fanns ju inte det såklart! Får kolla på nätet istället.
Tror att jag ska ta en liten tupplur nu känns att jag varit vaken sedan klockan 5. Gääässp

26 februari 2011

Antiskallhalsband

Ja idag fick jag nog!! Min illbatting till hund har inte vett nog att lyssna på sin matte så när damen i djuraffären försynt påpekade - Ja, så har vi fått in dom här nya halsbanden..det kanske skulle passa er lilla... hmm.
Ja det var väl inte så mycket att diskutera, hon hade ju så rätt så.
600 kr kostade den och väl hemma så "monterade" jag ihop den och satte den på min lilla voffsing.
Tyckte nog att han liknade en sådan hund ni vet som går omkring i Alperna i dom tecknade serierna med en kagge runt halsen.
MEN!! Jag tror nog att det fyller sin funktion, testade den på promenaden och inte ett skall överhuvudtaget.
Tyckte dock att han gick lite märkligt han liksom lutade lite åt en hållet, det kanske var av tyngden???
Håll nu tummarna för jag lovade damen i affären att jag skulle komma in och berätta om det funkar. Jordan är alltså härmed en testpilot.

Annars har dagen varit lugnt, mor min var här idag och tyckte att jag kanske skulle börja pallra mig ut lite, fick aldrig kläm på om det var krogen hon menade? Visste inte om jag skulle bli sur eller inte men jag känner mig inte redo ännu helt enkelt. Det är ganska skönt att stanna i sin egen boning men jag vet att det är dags snart att börja umgås utanför denna borg också, men inte ikväll

24 februari 2011

Bullbak och fint besök

I går pratade jag ju om att jag har blivit slut i huvudet. Idag fick jag ytterligare bevis på att så var fallet.
Kände mig lite piggare idag och tänkte nu jäklar ska här bakas bullar. Har ju sett hur abstinensen i Ricky börjar komma fram och jag kände att så kan vi ju inte ha det.
Fram med alla grejer och satte i gång. När jag hade "smält" jästen öste jag ner resten av ingredienserna och tänkte lite för mig själv, fasen va torrt det blir hm....märkligt?? det har aldrig hänt mig förut. Efter lite fina runda ord och väldigt nära att tömma allt i soppåsen vänder jag mig om och ser en kastrull bakom ryggen på mig som var halvfull med degvätska!!!!!!!!!!!!

Ja just det, det skulle ju också ner, herregud hur sjutton kunde jag missa det?
Hur många år har jag inte bakar bullar och nuförtiden (när Ricky är hemma) så bakar jag varannan vecka.
Ja ja så kan det gå. Bullarna blev iallafall goda och jag får nog räkna med lite teflonminne från och med nu.
Viwi och lilla Maggan var på besök på eftermiddagen och hon berättade att tyvärr så är det kört för mig. Jag kommer aldrig bli skärpt igen :-(
Ja jag får väl bara acceptera läget.
I morgon är det Fredag igen, veckorna bara flyger iväg. Det blir provtagning på labb imorgon för Lena på barnmottagningen har semester. Tilda har blivit riktigt rejält snorig och nu hoppas jag verkligen inte att hon får feber också.
Imorgon ska hon tillbaka till exet igen. Det blev ju lite kortare den här veckan i och med att vi andra var lite krassliga. Tänkte att jag skulle låna henne lite på Söndag för då ska vi hem till fröken Helen på fika och lite kel med deras lilla hamster.

23 februari 2011

Fasen känner mig inte ett dugg pigg

Min energi har tagit slut säger "Mannen med silveretuiet". Alla mina kroppsliga åkommor är typiska tecken på att jag är slut i huvudet. Det låter ju lite märkligt men jag känner mig riktigt slut i huvudet. Jag kommer inte ihåg någonting längre om jag inte skriver ner det. Inte fasen trodde jag att jag skulle erkänna själv att jag var slut i huvudet men JAAAAA jag ERKÄNNER!!!!
Idag har jag fått brev från självaste chefsläkaren på Oskarshamns Sjukhus som beklagar sorgen över min sambos död. Nu ska dom börja en utredning och även göra en Lex Maria anmälan......precis det jag misstänkte.
Dom undrar om jag vill vara med och hjälpa till med intervjuer osv. Givetvis!! är jag det.
Finns det förbättringar ( och det vet jag att det finns) som måste göras så är ingen annan lyckligare än jag. Ingen ska behöva känna det jag känner. Ska vi ha  akutvård i Oskarshamn så måste vi också kunna ta hand om dom som kommer in, annars måste dom ju ha en annan rutin. Är det bandagera och plåstra om som gäller ja, då gör vi det och påskinar inte heller att vi klarar av något annat.
Usch jag känner att jag är kritisk mot akutvården och det är jag! Kan inte hjälpa det och det är heller inget som har kommit sedan Antes död utan det är en fundering som jag har haft ett tag.
Jag förmodar att det har gjorts stora dyra utredningar på det??
Hmm fortsättning följer.... Nu är det sängen som gäller
Natti natti vänner

22 februari 2011

Vägrar

Tilda skulle ta CT röntgen igår MEEEEEN, hon tvärvägrade!! Det gick absolut inte att få henne med på noterna. Bomstopp helt enkelt. På måndag får hon ett nytt försök och går inte det blir det sövning.
Jag vet inte riktigt varför hon vägrar hon har ju gjort den förut. Det blir ju så trist om man ska behöva tvinga henne men det måste göras annars vet vi inte hur statusen är.
Tröttsamt....

Kände mig inte alls pigg igår, hade liten släng feber och var allmänt kass. Idag känns det lite bättre och vi var och hämtade hem Tilda. Det känns skönt att ha henne här igen.
I eftermiddag har vi haft besök av fröken Helen och imorgon ska hon och Tilda köra NO pass.
Tilda suckade lite och sa - åhh jag trodde vi hade sportlov?
Känns bra att vi kan köra lite även att det är sportlov så att hon inte hamnar för långt efter. Tanken är ju att hon ska tillbaka till klassen igen. Just nu är det ingen fara att hon ska behöva gå om en klass, men då gäller det att vi kämpar på så gott det går med ämnena.
Emmy har haft en släng av migrän idag så hon gick inte till jobbet. Hon sover över här inatt.
Började läsa en blogg igår om en liten kille som just i dagarna har opererats av samma kirurg som Tilda hade.
Lilla pojken har också Wilms tumör, jag känner verkligen med dom och vet vilket he....te dom går igenom.
Hoppas att allt går bra för dom och att resan dom har framför sig inte blir alltför lång och krokig.

20 februari 2011

Pust och stön

Kvällen igår fick en annan vändning än det som jag hade trott.
Ricky har ju känt sig dålig ett par dagar och igår svimmade han av på toaletten och slog i huvudet. Jag fick såklart en dejavú känsla direkt. Fram med telefonen, ringa syrran som kom halvspringande ner hit. Iväg i bilen och in på akuten med honom. Samma läkare som förra gången och det gjorde ju inte lättare. Hans feber stack iväg ordentligt och han började kräkas.
Dom misstänkte en ev hjärnskakning så han fick åka vidare till Kalmar med ambulans (utan blåljus den här gången). Jag var tvungen att åka tillbaka hem till Tilda. Även att han är snart 25 så kändes det inte helt rätt att lämna honom själv. Pratade med honom senare och läkaren trodde inte att det var något oroväckande.
Nu är han i alla fall hemma igen och ligger nerbäddad i soffan. Tilda får åka tillbaka till exet, vill inte riskera att hon blir sjuk. Åhhh vad jag längtar efter ett normalt liv med jobb, skola och lite småkivande ibland. Ni vet allt som händer i en normal familj. Innan allt det här med Tilda hände så hoppade jag inte till för minsta lilla sjukdomstecken men nu är jag ständigt beredd för ALLT.
Nu får nog exet åka till Västervik i morgon med Tilda och jag får vara hemma och vårda sonen.

19 februari 2011

En med massa energi och vi andra som inte har någon

Tjejen med massa energi är Tilda förstås, att  hon har fått 3 dagar med cellgift verkar vara som bortblåst.
Fick ställa henne på gåbandet för att hon ska bli av med rastlösheten. Nu komponerar hon danssteg, med Spotify i bakgrunden. Hahah ja jag undrar vad det ska bli av denna söta unge?
Själv känner jag mig helt däckad efter Torsdagen. Otroligt trött och idag kändes det som om jag skulle kunna sova hela dagen. Nu funkar det ju inte eftersom Jordan har "utegångsförbud" ensam.
Jag kan inte släppa ut honom själv på tomten för igår sprang han rakt ut på gatan utanför som är VÄLDIGT trafikerad. Ricky sprang omkring och lyckades till sist få tag i honom.
Han såg en pittbull på andra sidan gatan och tyckte nog att dom skulle leka en stund...ja herregud.
I allafall så fick ju första promenaden bli kl 8.00, jag och mina grusade ögon.
Ricky är helt däckad, han mår inte alls bra och känner sig febrig fast att han inte har någon, jag tror nog att det är efter all stress som har varit den här veckan.
Ikväll blir det lugn kväll men melodifestival (tyvärr) och soffhäng.
Nästa vecka blir det fullt upp igen, måndag börjar vi med en tur till Västervik och en ny CT röntgen. Tufft för Tilda men ett måste för att veta statusen uhhh...

Min lilla Antehörna

18 februari 2011

Begravningen ---- och ett nytt kapitel


Jag har varit orolig hela veckan över denna hemska dag. Hade alternativa flyktvägar, ett tag önskade jag till och med att jag skulle bli så sjuka att jag inte skulle kunna åka.
Dagen blev inte hemsk, dagen blev bra. Jag var bara tvungen att låta bli att hålla emot tårarna och låta dom flöda.
Vi var framme i god tid i Ängelholm för att jag ville känna in mig
Vi var förbi Antes gamla lägenhet, vi körde förbi många av dom platserna som han en gång visade mig. Han tyckte om sin stad och jag förstår honom.
Vi promenerade en stund på kyrkogården och Antes mamma och pappa fick sin duva på sin grav. Nu förstår jag vad han menar med att den skulle stå där för den hade sin speciella plats.
Jag var tidigt på plats vid kapellet och när jag närmade mig dörren, som stod öppen kände jag hur magen knöt sig. Åhhh det var hemskt, men ändå så rofyllt.
Kistan var där, alla blommorna, fotot. Nu Annelie..tänkte jag. Nu ska du bara ro hem det här också.
Jag kunde inte sitta still utan jag gick omkring som på värsta mingelpartyt och pratade med alla. Kunde helt enkelt inte få ro i benen. När det var dags så tog jag fokus på en stol som stod längst fram i kapellet. Tänkte mig in i att där satt Ante och betraktade hela alltet.
Det blev lite lustigt sen när prästen satt sig på just den stolen och då blev jag nästan lite full i skratt.
Satt nästan och väntade på att han skulle knuffa undan henne.
Alla dessa fina människor som fanns där för att ta farväl av Ante, alla fina ungdomar.Deras lite stela gång när dom var framme vid kistan. Darrande händer när dom lägger ner sina blommor och sänder en tanke till mannen som har gjort ett avtryck i deras liv.
Jag var tvungen att ge alla en kram innan dom försvann ut genom dörren efteråt. Jag hoppas att dom tar med sig några av Antes fina gester i sin liv.
Han vänner som så många andra egentligt bara skulle vilja öppna kistan och slita ut honom och säga- Men för fan Ante ...kom igen nu. VAKNA
Hans fina vän Fredrik och lillebror Limme som sjöng så vackert och för sin bäste vän.
Ja egentligen kan jag säga att allt gick enligt manus, men hade det inte gjort det så spelade det ju ingen roll.
Nu börjar ett nytt kapitel i mitt liv och jag ska för alltid ta med mig denna man i mitt hjärta.
Jag vet att det kommer att bli tufft och många tårar kommer att falla länge till.
Nu går mina tankar till en annars människas vånda över hur hon ska orka igenom sin dag och begravning av sin älskade. Kan bara säga Emma om du läser detta eller någon i din närhet så ANDAS och låt känslorna komma

16 februari 2011

Jag gör några dagars uppehåll

Jag har ingen energi just nu innan begravningen att skriva här. Jag lovar att komma tillbaka när veckan är slut.
Nu måste jag bara ta mig igenom 2 dagar och sen börjar en annan fas.
Tilda ligger just nu i Västervik och får sin dos, det blev 3 dagar den här gången. Lilla fisan är tuff som vanligt och jag hoppas att hennes ångest håller sig borta även efter den här dosen.
Det har ju gått så bra nu dom senaste veckorna. "Någon" håller nog ett vakande öga på henne och ger henne en knuff i ryggen när hon behöver.
Jag ska samla energi tills imorgon och gå igenom något som ingen ska behöva gå igenom så tidigt i livet.
Som sagt vi hörs om några dagar igen.

Håller också tummarna att vännerna i "norr" har en bra dag och positiva besked kommer efter dagens besök.

Kram på er!

14 februari 2011

Nu händer det mycket i mitt huvud. Jag försöker peppa mig till begravningen, försöker komma på ett bra sätt att komma igenom denna dag. Fick en dipp nu i eftermiddag och jag blev så ledsen för jag vet inte om jag orkar. Orka med att möta alla människor, orkar ta mig igenom ceremonin.
Kände mig ganska tuff förra veckan men nu börjar jag tveka igen. Jag gråter ju redan kommer det finnas tårar kvar tills dess? Vill inte vara ledsen mer, vill bara vara stark och orka mig igenom hela veckan.
Jag kommer att åka ner så långt har jag kommit, sen var jag befinner mig det kan jag inte säga nu.
Åhhh jag vill ha energi!!!
Jag får så mycket energi av er som läser här och jag är så tacksam över er.
Negativa kommentarer får man alltid som bloggare, men det lägger jag ingen vikt på.
Bloggen är frivillig för alla att läsa och jag tvingar ingen. Jag hör heller aldrig av mig till folk som jag inte känner fast vissa påstår annat.
Jag tänker heller aldrig sluta blogga pga av dessa kommentarer. Det här är min oas och mitt andningshål.
Här kan jag sörja och bolla med mig själv så mycket jag vill och det är ganska skönt faktiskt.
Så ni får nog stå ut med mig en stund till. Ge mig bara lite näring ibland med era kommentarer.
Puss o Hej

13 februari 2011

****

Ibland kommer jag helt enkelt inte på någon vettig titel på mina inlägg, så idag blir det bara massa tecken.
Det spelar väl kanske ingen roll, eller?
Igår gjorde jag inget vettigt alls. Var ute i Ernemar på promenad och träffade på en gammal vän. Det såg så mysigt ut med grill ute i det fria, det där glömmer man ofta bort att det faktiskt går att grilla även om det är vinter och snö.



Fina bilder från promenaden
Märker också att jag trivs mest att gå promenera i närheten av vatten, det känns liksom så fritt och finns det något finare är ett öppet hav och en horisont långt där borta? Det är nästan som man blir frälst.

Lilla Tilda var på bio igår, oj så stolt hon var när hon ringde och berättade. Känns skönt att hon får känna på det vanliga nu innan nästa vecka när det är dags för nästa dos.
Vi vet inte om dom drar ner till 2 dagar igen eller om dom kör på 3. Jag tror att det lutar åt 2 för hon hennes neutrofila är ju så låga hela tiden.

Uhhh måste börja samla energi för nästa vecka, ge mig massa!!!
Hörde en låt idag som en vän har lagt ut på FB, så sann och underbar,Suzzies Orkester-Utan dig, lyssna och njut!!
Nu ska jag baka grötbullar :-)

12 februari 2011

Klockan är mycket

men jag är ganska pigg ändå. Fick lite att tänka på här efter ett telefonsamtal, av goda skäl så kan jag inget säga. Det handlar inte om oss i min familj och jag försöker bara skriva om sådant som händer här.
Så var det med det!
Tilda har åkt till sin pappa idag och nu har jag en vecka framför mig som jag ska göra en hel del på. Det är som vanligt när jag inte har henne då försöker jag få in allt som jag vill göra utan att det ska inkräkta på henne.
I och för sig så har ju så mycket lossnat för henne nu men jag vill ändå inte utmana ödet för snabbt.
Något som jag har tagit till mig är ju att ta dagen som den kommer. Behöver ingen mer stress än den som är runt omkring oss. Allt roligt som händer är bara en stor bonus.

Jag har väldigt ofta fått höra av omgivningen att jag är så himla stark, ja vet inte riktigt hur jag ska ta det.
Visst jag känner mig ganska stark vissa stunder men samtidigt så har jag inga problem att visa att jag INTE är stark i andra stunder. Sen vet jag inte riktigt vad som menas med att vara stark?
Ja, jag har huvudet ovanför vattenytan och jag bryter inte ihop varenda minut på dygnet. Försöker tänka många positiva tankar och är glad för det lilla runt omkring mig. Jag tror att det är där jag hämtar min energi. Det är kanske det som menas med att vara stark eller??
Min sorgebearbetning började jag redan i Augusti när Tilda fick sin cancerdom. Jag sörjde för att mitt lilla barn hade fått denna hemska sjukdom och dom mörka tankarna fanns där ibland. Men jag kan kämpa för Tilda och göra allt i min makt för henne. Det är något som jag inte kan göra med Ante för det finns inget att göra mer han är tyvärr fysiskt borta. Jag kan bara ha mina fina underbara minnen av honom. För mig är dom bara positiva, visst fanns det stunder då det inte var helt positivt men dom saknar betydelse nu.
Jag tror visst att alla har en inre styrka som man plockar fram när det behövs, man klarar allt och lite till.
Så nu mina vänner ska jag krypa ner bredvid min värmedyna (Jordan) och sova gott hela natten.
Natti natti!

10 februari 2011

Måste bara lägga ut den här fina bilden på Tilda

Allt flyter på bra

Tilda åh Tilda min underbara, bångstyriga unge!
Måste få rosa henne åter igen för att hon är ju så duktig. Skolan funkar, provtagningarna funkar. Idag var hon till och med inne på KappAhl för första gången på flera månader.
Men allt är inte rosenrött, hon har fått ett otroligt humör och blir helt vansinnig för minsta lilla grej. Hon orkar aldrig hämta något och att plocka undan sina saker är näst intill omöjligt.
Jag försöker svälja mycket men ibland så brister det och jag blir helt skogstokig. Ja vad ska jag säga, man kan nästan tro att hon är hormonstinn och har fått en släng av PMS eller nåt.
Uhhh.... är det så här det kommer att bli på riktigt om några år?? Kan jag ha sån tur att hon gör sin pubertet redan nu och sen händer det inget alls när hon egentligen har kommit i "rätt ålder". Hmm ja det lär vi väl få se.
 
Hittade äntligen den ljuslyktan som jag ska ha här hemma och tända för Ante. Jag är ju lite märkligt och så men jag kan liksom inte ta vilken ljuslykta som helst utan det måste vara en som jag känner för. På Lavendel och oreda stod den bara där och sa --Här är jag!! Det är mig du ska ha!
Nu ska jag bara leta ramar också för några fina foton som jag ska ha där. Det ska bli mitt lilla "Antehörna". Var inne och beställde en blomma till kistan också, jag var inne på IBIS för jag tycker hon gör verkligen dom finaste buketterna/dekorationer i hela stan. Där inne kom det såklart en våg över mig och tårarna rann lite, men som jag sagt förut så låter jag dom göra det. Det är ok.
Någon sa till mig häromdagen. Du kommer inte gå ur det här och vara samma människa som tidigare.
Vi får väl se? En dag i taget är mitt måtto och ibland även några timmar i taget.

8 februari 2011

Åhhhh vilka underbara människor det finns

Tack alla ni för era värmande och stöttande ord här i cybervärlden. Det är tur att det finns så många vettiga och så få elaka människor här i världen.

Idag blev det ingen skola för Tilda, vi ändrade tiden igår för Tisdagar och tyvärr så var Helen tvungen att rycka in på annat ställe, men det är ok för vi gjorde lite jobb här hemma i stället.
Sen fick Jordan lite dambesök av lilla Myran. Han försökte få igång henne men det lyckades han inte med så speciellt bra. Hon är ju 7 år och Jordan bara 8 månader så hon tycker nog att han är en riktig jobbig "fjortis".
Lite go fika blev det med matte Jenny, ser fram emot sommaren när vi kan hojta till varandra och ta ett glas gott vin på altan (vi är ju grannar). Tilda hade en liten släng med näsblod idag igen men det slutade ganska kvickt den här gången också. Ska bli skönt och ta prover i morgon så vi vet hur hon ligger med trombocyterna. Påfyllning eller ej???

Måste berätta om mitt besök hos min psykolog med silveretuiet (för näsdukar) igår. Jag har ju varit väldigt anti begravningen för Ante och det kan man väl säga är ett sorts försvar med vetskapen om att detta är verkligen sista gången han finns där fysiskt.
Psykologen är i alla fall där och petar och bökar med mig tills jag verkligen säger vad som tynger mig. Först då går vi vidare. Han fick mig att vända begravningen till någon  positivt istället. Jag sa att Ante skulle inte gå på sin egen begravning ens en gång. Han fullkomligt avskydde tanken på kyrka och allt runt omkring.
Jag glömmer aldrig första gången vi var i kyrkan för att lyssna på en konsert. Jag har nog aldrig sett en människa så obekväm, han skruvade på sig och satt och lekte med sin telefon.
Med det i baktanken kommer jag att låtsas att han ligger där under locket och flinar lite åt mig, kanske leker han med sin telefon och bara väntar på att allt ska vara över. Han kanske sitter där bredvid mig och stöttar upp mig, sen efter att akten är slut kommer han att säga ÄNTLIGEN!!
Efter att vi hade pratat i dom termerna så känns det ganska ok att gå dit. Sen om jag flinar lite konstigt eller gråter floder det får tiden utvisa. Han är bra han min Mr Psykolog

7 februari 2011

Åhhhh vilka hemska människor det finns

En del människor vägrar att ge upp helt enkelt!! Varför måste dom vara så elaka och strö salt i såren??
Jag har börjat få en del märkliga kommentaren från någon som ibland är anonym och ibland har ett fejkat namn.
Snälla du...ge upp!!! Jag startade den här bloggen för att ventilera mina tankar och jag vill absolut inte ha det förstört av någon människa som lever i det förgångna. Som du själv skrev. GE UPP!!! Glöm och gå vidare!!
Det är egentligen inte mig du vill åt, men nu när du inte kommer åt den du vill så ska du fortsätta tracka mig, Varför?? Vad kommer du att få ut av det?
Låt mig och min familj vara i fred! Från och med nu kommer du att vara som luft för mig. Jag lägger inte ner någon energi på dig. Tack och hej, hoppas du kan hitta något annat att lägga din energi och din ilska på.

Jag och Tilda har iallafall haft en bra dag. Proverna och skolan gick GALANT!! Hon är ju bara så himla duktig min lilla tjeja.
Tilda o goa fröken Helen

6 februari 2011

Ny vecka

Imorgon ska jag försöka att fixa både provtagning och skolan med Tilda.
Hon gav mig ett litet skrämselskott här ikväll när hon stod i duschen. Helt plötsligt skriker hon - Jag har nääääsbloood, ja mycket riktigt så blöder det rejält. Från tidigare erfarenhet så vet vi ju att det kan betyda en tur upp till Västervik för påfyllning av Trombocyter och eventuellt blod.
Ingen roligt historia när det hände sist, det blev ambulansfärd och hon var ganska nedsatt.
Jag misstänker nog att hon ligger ganska lågt nu i trombocytvärden för det har dykt upp lite blåmärken här och där också. Vi får väl se efter morgondagens prover, MEN hon längtar ialla fall till skolan imorgon och det är ett stort plus i kanten.
Annars har dagen flutit på. Mamma, Emmy och Philip var här en stund. Sen var Tilda o Jordan och jag på lite utflykt. Eftermiddagen ägnade vi åt bullbak. Ricky slukar som sagt en påse om dagen ( ca 6 bullar) så nu går det åt en del. Den här veckan är han dock i huvudstaden så då får bullarna vara i fred.

Här ute kommer vi nog att tillbringa mycket tid i vår och sommar

5 februari 2011

Födelsedag

19660205 föddes en liten liten gosse. Den lilla lilla gossen växte till sig och blev en stor man med ett stort hjärta och en vidöppen famn. I dag skulle han fira sin 45-års dag och det hade han nog gjort med god mat och gott vin.
En njutare ut i fingerspetsarna.
I dag fanns även hans dödsannons i vår tidning nu är det verkligen definitivt han kommer inte tillbaka aldrig någonsin....fysiskt....
Det känns ändå ok, nu måste jag ta mig igenom detta fram till begravningen sen finns det inga måsten mer.

Fick besök idag av Mamma, min lillebror Jeppe, Emmy, Philip och Tilda o Ricky var ju också här förstås. Fullt hus med andra ord.

 Nu ska jag och Tilda slå oss ner i soffan och kolla igenom melodifestivalen, Tilda är redan helt säker på vem hon ska rösta på. Jag bara hänger me och kanske finns det någon som man kan rösta på, men dom jag gillar vinner ju aldrig ändå :-(

4 februari 2011

Hemma spa

Idag har Tilda kommit hit och genast slängde hon sig på storebror. -Snälla! kan jag inte få göra ansiktsbehandling på dig..snälla!!!!!!
Här ser ni slutresultatet:
Det blev både skrubb, gurkskivor och hela kittet. Len som en barnrumpa...

Dagen har varit lite bättre än igår, somnade sent igår och vaknade imorse kl 5. Det blev att titta lite på film till John Blund kom tillbaka och trollade lite med sitt trollspö. I kväll blir det tidigt i säng, får se om jag orkar Lets Dance eller om jag kan smygblunda lite utan att Tilda ser det.
Måste bara tillägga att jag tänker på min goa goa vän som just nu inte mår så bra. Jag håller tummar och tår för dig och jag har bestämt att din "sjuka" bara är något du kan få lite piller för.
Jag finns här för dig i vått och torrt. Jag sviker ALDRIG!!!

3 februari 2011

Tung dag

Riktigt motigt är det idag. Fick för mig att börja rensa "kontoret". Det gick bra till en början men sen helt plötsligt från ingenstans så kommer denna otroliga smärtsamma våg och sköljer över mig. Fan fan fan... vill ha honom tillbaka!!!!!!!!!!!!!!
Sorgen kommer verkligen i vågor och man blir så så ledsen, man går liksom på halvfart.
Tur att jag inte har Tilda hos mig, Hon som har varit i skolan nästan hela veckan. Idag åt hon till och med mat i skolan (fick ta upp det på grupprummet) hon är så duktigt, lilla tjejen.
Längtar efter att få hem henne imorgon. Samtidig är jag rädd att jag inte ska orka stötta henne till skolan och provtagningar. Jag måste bara få det att fungera, jag måste svälja och ta min sorg vid ett senare tillfälle.
Är så glad att det går bra för henne och jag märker att hon är så glad och verkligen stolt över sig själv att hon går i skolan igen. I dag får jag helt enkelt ta en sorgedag och skjuta allt annat till en annan dag.
Mamma har varit här en sväng och tog med Jordan hem.
Jag måste ju träna honom att vara ensam också och det skulle jag göra den här veckan. Märker att allt går i snigelfart och att jag skjuter saker framför mig.
I går däremot kunde jag till och med fixa begravningsannonsen till tidningen utan att bli ledsen.
Hade det varit idag hade det aldrig funkat. Får vänja mig vi det här livet ett tag och se fram emot dom ljusa dagarna

1 februari 2011

Fick ett meddelande....

Jag finns i dina andetag
Jag finns i dina hjärtslag
Jag finns hos dig varje dag
Kärleken är evig
Din Ante..........................

Min underbara älskling jag ska hitta duvan som ska pryda din mammas o pappas grav