Hur det hela började

I Augusti vändes vår värld upp och ner. Min dotter som är 8 år började klaga över att hon mådde illa. Jag kände väl att ja ja..hon ska tillbaka till fritids efter semestern och det är ju inte alltid så populärt.
Hon klagade också över att hon fick ont i sidan och sedan efter några timmar kom febern. Hm...tänkte jag, det kanske trots allt inte är "fritidsfobi". Ringde sjukvårdsupplysningen som tyckte att vi skulle åka in.
Sagt och gjort så åkte vi in till akuten på vårt sjukhus. Det blev o klämma o ta lite prover. - Ja, ni får nog åka vidare till ett större sjukhus för dotterns sänka låg högt.
Vi åkte direkt vidare 6 mil till ett större sjukhus, där blev det att klämma lite till och ta ytterligare lite prover.
Barnläkaren tyckte att det kändes som en liten klump på vänster sidan av magen. Vi fick hur som helst stanna kvar över natten, morgon efter skickades vi på ultraljud.
Där o då tyckte jag att det såg lite märkligt ut på sidan av hennes mage, men herregud ... inte var tanken på att det kunde vara något farligt!
Jag ringde efter hennes pappa som kom upp direkt.
Efter någon timme kom en läkare in och sa att vi måste vidare ner till CTröntgen, nu började jag ana och känna i maggropen att - fasen det här kan vara något allvarligare än vad vi först hade trott.
Efter ytterligare någon timme så kommer 2 läkare och en sjuksköterska in i rummet. DÅ!!!!!! Gick det upp ett liljeholmens. Det här blir inte bra.... Läkarna tog med oss ut i ett avskilt rum och pratade o pratade o pratade...tumör...cancer...vidare till Linköping...bla bla bla det gick runt i hela huvudet, det susade och brusade och tårarna bara forsade.
Herregud mitt barn har en tumör i magen!!!!
Detta händer inte! Va fan händer nu! Läkarna kom in till Tilda och berättade vad dom hade hittat, jag tror att hon fattade att det var något farligt men hon var inte ledsen, mer än att hon hade ont i magen.
Jag grät konstant hela dagen, tårarna ville absolut inte sluta rinna.
Såg ut som en alien med illröda ögon som var så små, så små.
Dagen efter satte vi oss i bilen igen och började åka upp mot Linköping ytterligare 10 mil. Väl där uppe fick vi gå in i ett rum och vänta länge.... till sista kommer 2 läkare in och drar fram stolar och börjar förklara vad som var på gång.
Misstanken var Wilms tumör (som senare visades sig stämma), det skulle bli cytostatika behandlingar och operation i Stockholm. Tilda sa- om jag har cancer vill jag inget veta. Min lilla unge!
Vi fick underbar backup och massa information från underbara doktorer. Måste säga att avdelningen BOND i Linköping är såååå underbara!
Hur som haver....idag 3 månder senare så har vår lilla tös, gått igenom en hel del: cytostatikabehandlingar, operation av en tumör så stor som en handboll, mer cytostatika.
Vi är nu inne i en period där hon ska få cytostatika var 3:e vecka 3 dagar i 34 veckor.
Hon har tyvärr fått ångest av allt detta och hon vill INTE vistas bland folk och det var något som tyvärr missades att upplysa oss om.
BUP har därför också kommit in i vår familj, men jag är hur tacksam som helst att dom finns.

Detta är vår vardag just nu, vill bara säga med detta att livet kan ta en sådan dum vändning MEN man orkar mer än vad man tror. Vissa dagar är skit och man skulle vilja ta denna cancer från denna lilla kropp och slänga åt he....te, men man måste orka, måste torka spyor, måste trösta, måste peppa. Det går jag lovar!

4 kommentarer:

  1. Ni kommer klara det här, Tilda är en supertjej! Och med så underbara föräldrar som dig och Anders har hon allt stöd hon kan få. Går inte en dag utan att jag tänker på er. Många kramar till er alla! /Johanna, KusinVitamin.

    SvaraRadera
  2. tänker på er! hoppas att bupkontankten kan hjälpa er med tildas ångest. det psykologiska välbefinnandet kommer ofta i skymundan för det somatiska och medicinska. /marizela

    SvaraRadera
  3. Hej!
    Våran 4 åriga dotter Fick diagnosen Wilms tumör 16 mars och har gått igenom operation och behandlingar och mår nu bra, Hon är en frisk tjej. Vi går på kontroller två gånger i månaden. Skickar styrkekramar till er. Hälsn Miia

    SvaraRadera
  4. Miia blir så glad i hjärtat när jag hör solskenshistorier! Tack för din styrkekram
    Kram tillbaka: Annelie

    SvaraRadera