Ingen glömd..

Nej nej jag har inte glömt er!
Jag har bara börjat jobba halvtid :-)
Det känns jättebra, men oj så trött jag blir.
Känns lite som att lära sig att cykla igen, vingligt och en aning ostadigt men super kul.

Vi kör utvecklingssamtal på jobbet så det kommer in lite kollegor också. Jättekul att se dom igen.
Slänga några ord och kramas lite.

Har kommit igång med sjukgymnastiken också och hon, min sjukgymnast är väl bara så go. Min klippa i mitt ostadiga liv. Om du läser det här kan jag tala om att jag gick en liiiiiten runda alldeles själv idag.

I eftermiddag hade vi mötet om galan som vi skulle haft för några veckor sedan.
Har några samtal att ringa och i början av Maj ska försäljningen av biljetterna börja.
Vi är väldigt osäkra på hur utgången kommer att bli....så här långt så har vi ca 150 sittplatser, kommer det bara ett få eller blir det över 150 st???
Affischer som ska tryckas, annonsering, lotteripriser och andra gåvor som ska in.
Ja, det är en hel del men det är sååå kul!

Nu ska jag bänka mig framför tv:n och slöa.

Kram på er!

Nöjd med dagen

Klockan 06.00 är inte en kul tid att vakna en Lördag.
Lilla vovven mådde dåligt och kräktes, kanske inte så lustigt när han envisas med att äta gräs.

Slumrade lite men kunde inte somna om. Tog med mig Jordan ut till Maria. Hon hade varit så gullig och gjutit lite åt mig i och med att jag inte kunde vara med när det skulle göras.

Så här fint glittrade havet på förmiddagen

Lite av allt som dom hade gjutit

Jordan var med i växthuset

 Tog en liten fika i hennes växthus, så mysigt!

Sen har jag flängt runt mest hela dagen, jag har varit pigg och då passar man på.

Imorgon tänkte jag ta en tur till graven och sätta dit det fina hjärtat som jag fick med mig hem idag. Hålet passar perfekt för ett gravljus. Funderar lite på vilka växter som skulle passa.
Det är kanske lite vågat att plantera annat än penséer än?

Ny energi

Så! då var man igång igen!
Underbart att se nya vita väggar mot MINA vita väggar som jag synligt granskat nu alltför länge.
Nu börjar min 25% arbetstid nalkas mot sitt slut och jag går upp till 50% i slutet av månaden.
Det känns fortfarande ok och så länge den känsla finns så är det toppen.

Var och kikade på Emmy o Philips lägenhet efter jobbet, den kommer att bli jättefin när dom fått i ordning.
Precis lagom stor för dom. Jordan har varit där nu i några dagar, men han blev jätteglad när när jag kom.
Dom följde med hem en liten sväng och hämtade lite gardiner som kanske kan passa.

Hade fortfarande energi kvar så jag tog tag i ett skåp som behövde rensas.
Det var Antes gamla papper som jag inte haft ork att ta tag i. Har helt enkelt bara slängt in dom i skåpet och stängt dörren.
Jag får helt enkelt ta vara på dom gånger man har ork för detta rensande.
Tildas saker har jag inte ens tänkt på, men det kommer den dagen när jag orkar med det också.

Nu blir det lite tv innan sängen.
Må gott och ta hand om er!

Liiiiiiiite till....

Nu äntligen kan jag känna att "sjukan" är på väg ur kroppen.
Fortfarande en förbaskad hosta på nätterna, men den lär väl vara kvar ett tag till.
En dag till hemma, sen ska jag baske mig tillbaka tillbaka till jobbet igen.

Fick en present av min kära dotter igår.

Mina favvochips!! Direktimport från England.
Dom ska avnjutas när smaklökarna har kommit tillbaka igen. Man ska känna vinägersmaken ordentligt så att hela tungan krullas i munnen.

Var på VC idag och tog bort mina stygn på knät i morse.
Träffade på min lärarinna årskurs 1-3. Söta Gunvor, hon såg pigg ut tyckte jag. Hann och slänga några ord till henne i väntrummet. Ja det var ju ett tag sen man gick i 1:an, men jag minns det som igår.
När man gympade i mörkblå gympadräkt och vita sockeplast. Bytte "bilder" på rasterna och hade man tur kunde man kanske få en ABBA bild.
Härliga tider!

Så som sagt....snart så är jag på benen på riktigt igen.

Fortfarande sjuk

Precis som rubriken talar så....
Och när man är sjuk så vet ni också att det händer absolut INGENTING!
Tomt, blankt...man hostar, snörvlar och bannar halsen som svider och gör ont varje gång man sväljer.
Nu om nåt märker jag hur mycket man sväljer varje dag, och det gör lika ont varje gång.

Igår var det påskmiddag hos pappa, men jag fick gott stanna hemma.
Ricky fick med sig en burk med mat till mig, så det får jag försöka smaska på idag istället.

Så mycket mer blir det inte från mig...over and out....

Sjuk

Har inte orkat skriva på några dagar nu för jag är sjuk. ÄNTLIGEN, kan man kanske säga.
Efter att ha varit sådär halvdassig så var det skönt när febern börja stiga.
Det ska ju ta kål på bacilluskerna.
Men jag har så vansinnigt ont i halsen så jag ska till VC nu i eftermiddag. Lika bra och kolla om det är halsfluss.

Har varit helt orkeslös så datorn har fått vila lite från mig, har inte orkat kolla film eller något alls, men idag känner jag att det har släppt med febern ialla fall.

Måste bara tala om att jag vaknade imorse av att Tilda ringde till mig i drömmen, det var verkligen hennes röst. Helt otroligt.
På tal om Tilda så håller planeringen för galan på för fulla muggar. Så många engagerade människor.
Vi har musiken för kvällen klar. Katarina från Källan var och pratade med Tildas klass i Onsdags och dom blev helt lyriska över att få hjälpa till.
Någon sa att- Vi har två bilar hemma, vi kan sälja en och skänka dom pengarna...mm
Det ska bli spännande och se slutresultatet.

Tänker inte skriva så mycket mer för jag orkar inte...men jag är snart på benen igen och då blir det lite längre inlägg. Tills dess så får ni ha en jättefin SkärTorsdag.
Väntar spänt in några små kärringar som jag hoppas kommer och knackar på senare idag.

Min egen lilla ängelpåskkärring

Varför kan ingen svara...

Det har varit en sorglig dag idag.
Har pratat med 2 änglamammor, som dom, liksom jag saknar våra barn så otroligt mycket.
Man kan bara inte förstå hur många fina barn och ungdomar som har gått en för tidig död till mötes. Lämnat nära och kära bakom i detta svåra och hemska.
Vissa dagar känner man bara en sån sorg och uppgivenhet. Varför, den frågan ställer man sig just såna här dagar.
Men det finns ingen som kan svara, man möts av en tystnad. Man slänger ut frågorna i luften, till någon som man inte vet vem.
Vet att man inte får svar men ändå så frågar man.
Hur är det möjligt? Varför? Varför just mitt barn? Man tigger och ber att få dom tillbaka, om så bara för en liten stund. Att få ha dom nära och känna dom fysiskt.
Men tystnaden är som en vägg där dina ord bara studsar tillbaka.

Just en sån dag är det idag....också...