Sjukvården i Oskarshamn del 1000456873

Det ångar ut från mina öron, jag vet inte var jag ska göra av min ilska!
Jag önskar att ni som läser detta för det vidare.. i alla kretsar.

Orkeslös, lealös och skit slut i huvudet och överallt.

Min mamma har haft vad hon har trott ischias sedan drygt en månad tillbaka.
Hon har besökt Vårdcentralen x antal gånger, kiropraktorn x antal gånger och nu senast sjukgymnast.
Vårdcentralen skriver ut piller och starka sådana också. Kiropraktorn har försökt med laser och sjukgymnasten konstaterar att det behövs läkarutlåtande för hennes problem. En röntgen och vidare behandling.
I natt hade hon så ont att hon mestadels av natten varit uppe och vankat fram och tillbaka.
Vid 11-tiden idag ringer hon mig och står inte ut! Hon kan inte sitta eller ligga och allt gör ont.
När jag kommer upp till henne ringer vi 1177 och där tycker dom att hon ska åka till akuten i Västervik. Problemet är att hon inte kan sitta i en bil så länge.
Då ber dom henne ringa ett telefonnummer och be om en transport med ambulans fast att det inte är akut.
Det gör vi men efter en lång stund så ringer dom tillbaka och säger att dom inte har någon transport, dom är i Linköping. Hon ber oss därför ringa beställningscentralen och beställa en liggande transport. Jag ringer dit och då meddelar damen (som nog borde byta jobb) att en vårdpersonal ska ringa och intyga om att mamma VERKLIGEN behöver en liggande transport.
Sen påpekar hon noga för mig att dom EGENTLIGEN inte har akuta liggande transporter.
- Det kan ta flera timmar...bara så du vet det!!
Då började det pysa ur öronen....
Jag ringer tillbaka till 1177 och frågar vad dom har för åtgärdsplan, eller plan B när sådant här händer. Då svarar den söta rara sköterskan att - Det finns säkert men jag vet inte det.
- Men visst är väl det här inte första gången det händer, säger jag?
- Nej, det har inträffat förut, svarar hon.
Jag nästan känner hur pinsamt hon tycker detta är. Jag vet att dom gör sitt bästa och får tyvärr ta skiten för vad våra politiker har ställt till med.
Återigen KATASTROF!
Jag frågar "söta sköterskan"- Vad ska vi göra?
Hon svara - Jag vet inte..........................
Jag säger - Tack och lägger på. Jag är inte arg på henne och höjer inte rösten.

Klockan är nu över 14.00 och vi står fortfarande och stampar på ruta 1.
Mamma helt förtvivlad, går och vankar fram och tillbaka.
Nu uppmanar jag till någon form av reaktion, från alla som varit med om liknande saker i Oskarshamn.
Jag lider med personalen som måste ta skit som dom själva inte orsakar, jag lider med alla sjuka människor och då framför allt äldre som blir bollade både hit och dit.

Jag blir helt fullkomligt tårögd och stum.