Liiiiiiiite till....

Nu äntligen kan jag känna att "sjukan" är på väg ur kroppen.
Fortfarande en förbaskad hosta på nätterna, men den lär väl vara kvar ett tag till.
En dag till hemma, sen ska jag baske mig tillbaka tillbaka till jobbet igen.

Fick en present av min kära dotter igår.

Mina favvochips!! Direktimport från England.
Dom ska avnjutas när smaklökarna har kommit tillbaka igen. Man ska känna vinägersmaken ordentligt så att hela tungan krullas i munnen.

Var på VC idag och tog bort mina stygn på knät i morse.
Träffade på min lärarinna årskurs 1-3. Söta Gunvor, hon såg pigg ut tyckte jag. Hann och slänga några ord till henne i väntrummet. Ja det var ju ett tag sen man gick i 1:an, men jag minns det som igår.
När man gympade i mörkblå gympadräkt och vita sockeplast. Bytte "bilder" på rasterna och hade man tur kunde man kanske få en ABBA bild.
Härliga tider!

Så som sagt....snart så är jag på benen på riktigt igen.

Fortfarande sjuk

Precis som rubriken talar så....
Och när man är sjuk så vet ni också att det händer absolut INGENTING!
Tomt, blankt...man hostar, snörvlar och bannar halsen som svider och gör ont varje gång man sväljer.
Nu om nåt märker jag hur mycket man sväljer varje dag, och det gör lika ont varje gång.

Igår var det påskmiddag hos pappa, men jag fick gott stanna hemma.
Ricky fick med sig en burk med mat till mig, så det får jag försöka smaska på idag istället.

Så mycket mer blir det inte från mig...over and out....

Sjuk

Har inte orkat skriva på några dagar nu för jag är sjuk. ÄNTLIGEN, kan man kanske säga.
Efter att ha varit sådär halvdassig så var det skönt när febern börja stiga.
Det ska ju ta kål på bacilluskerna.
Men jag har så vansinnigt ont i halsen så jag ska till VC nu i eftermiddag. Lika bra och kolla om det är halsfluss.

Har varit helt orkeslös så datorn har fått vila lite från mig, har inte orkat kolla film eller något alls, men idag känner jag att det har släppt med febern ialla fall.

Måste bara tala om att jag vaknade imorse av att Tilda ringde till mig i drömmen, det var verkligen hennes röst. Helt otroligt.
På tal om Tilda så håller planeringen för galan på för fulla muggar. Så många engagerade människor.
Vi har musiken för kvällen klar. Katarina från Källan var och pratade med Tildas klass i Onsdags och dom blev helt lyriska över att få hjälpa till.
Någon sa att- Vi har två bilar hemma, vi kan sälja en och skänka dom pengarna...mm
Det ska bli spännande och se slutresultatet.

Tänker inte skriva så mycket mer för jag orkar inte...men jag är snart på benen igen och då blir det lite längre inlägg. Tills dess så får ni ha en jättefin SkärTorsdag.
Väntar spänt in några små kärringar som jag hoppas kommer och knackar på senare idag.

Min egen lilla ängelpåskkärring

Varför kan ingen svara...

Det har varit en sorglig dag idag.
Har pratat med 2 änglamammor, som dom, liksom jag saknar våra barn så otroligt mycket.
Man kan bara inte förstå hur många fina barn och ungdomar som har gått en för tidig död till mötes. Lämnat nära och kära bakom i detta svåra och hemska.
Vissa dagar känner man bara en sån sorg och uppgivenhet. Varför, den frågan ställer man sig just såna här dagar.
Men det finns ingen som kan svara, man möts av en tystnad. Man slänger ut frågorna i luften, till någon som man inte vet vem.
Vet att man inte får svar men ändå så frågar man.
Hur är det möjligt? Varför? Varför just mitt barn? Man tigger och ber att få dom tillbaka, om så bara för en liten stund. Att få ha dom nära och känna dom fysiskt.
Men tystnaden är som en vägg där dina ord bara studsar tillbaka.

Just en sån dag är det idag....också...

Kalops och tankar

Idag är den en sån där dag när jag tänker på Tilda mest hela tiden.
Jag tänker och det vattnas i ögonen, men det blir inte frustrerat.
Sorger ter sig så olika från dag till dag, gång till gång.
Vissa dagar är det helt frustrerande, man gråter med hela kroppen, snoren rinner och man hinner inte torka sig varken i ögonen eller under näsan innan det bara rinner på igen.
Det är inte tal om att använda en sketen pappersbit, utan då är det handduk som gäller.

Men idag är det en annan sorg. Tankarna går till henne och man känner en saknad långt inne i kroppen. Det är så svårt att förklara men ni som har förlorat tror jag kan känna liknande känsla.
Man kan fungera sådana dagar, men tankarna är någon annanstans. Men då får man ta det lite lugnare och låta det vara så.

Jag har iallafall lyckas att få till en gryta kalops, som jag tänkte bjuda den numer utflyttade dottern och pojkvän på.

Nu står den och puttrar och gonar sig på spisen, där ska den få stå länge.....

Då kan jag vila mitt knä mellan varje grytrörning. Jag försöker vara uppe så mycket som jag kan för att jag är som vanligt livrädd för propp.
Men jag måste säga att jag har inte ont alls, det är lite stelt och svullet men förvånandsvärt lite.
Fick med mig några starka saker hem, men dom har jag inte tagit. För det första har jag inte behövt det och för det andra fick jag höra om hemska biverkningar och det vill jag inte ha.

Så nu ska jag ta mig en runda till köket igen och röra runt och sen ska jag minnas allt det goa med min lilla ängel.

Nu är det gjort!

Jag har märkt med mig själv att när det är jobbiga saker som jag ska göra vill jag helst inte tänka på det, inte blogga inte göra något alls egentligen.
Nu har det varit så...
Idag gjorde jag det som jag borde ha gjort för några veckor sedan. jag har opererat mitt knä!
Bestämde mig tidigt i veckan att jag skulle göra det.
Ringde ortopeden och jag fick tid redan idag.

Där och då börjar jag att bearbeta detta i mitt huvud, jag liksom går in i mig själv med mina bekymmer och oro. När jag väl har bestämt mig för saker och ting vill jag ALDRIG vänta, jag vill göra det NU.
Sitta och vänta, stå i kö, vänta på trafikljus som ska slås om är en mardröm för mig.
Oron liksom kryper i hela kroppen och det är skitjobbigt.

Tyvärr så fungerar ju inte samhället efter mina behag och begär, då vore ju livet väldigt lätt att leva.
Jag måste anpassa mig till samhället.

Hur eller hur så är jag alltså nyopererad och dom konstaterade att det var en meniskskada. Dom städade och fixade lite.
Hade en underbar sköterska som tog hand om mig, klockrent! Tack snälla du för att du tog hand om mig. Vet inte om du läser här men jag vet att du känner dom som gör det.

Nu ska jag vila mig lite och försöka få narkosångorna att försvinna.

Ha en riktigt skön helg alla där ute

Nu är stenen på plats

Nu är stenen på plats!
Hon önskade sig en vit sten med guldtext.....om det inte var för dyrt....
Vi tog den ljusaste som fanns, även att texten knappt syns. Allt för vår lilla ängel.

Det kändes tungt att se den, att känna, det knöt sig i magen.
Nu ska vi sätta fina blommor och pynta. Min lilla fisunge.....

Det var ju inte så här det skulle bli, fy fan för denna cancer.
I går när jag tittade på Sofias Änglar så rann tårarna konstant, dom gick igenom samma sak.
Deras lilla fina unge klarade heller inte sin resa.

Nu känner jag ännu mer kämpaglöd inför insamlingen till barncancerfonden.
Alla pengar hjälper till, så öppna plånböckerna nu och skänk en slant istället för ett extra påskägg.

Kram till er alla