Bra jobbat tjejen!

Huvudvärken är borta!!!
Misstänker starkt att jag hade migrän igår, en lightversion.
Men nu är den som sagt borta och det var inga problem att gå upp i morse.

Idag började jag ett nytt kapitel i mitt liv.
Jag började jobba igen och det kändes både bra och lite oroligt. Bra, för att nu händer det något igen. Jag ser en vardag i ögonvrån, en vardag som jag så länge har längtat efter.
Skrämmande för att jag lägger så mycket bakom mig och jag vet inte hur det kommer att bli i framtiden. Som jag nämnt förut så finns inte det som jag trodde jag skulle syssla med så många år framåt.
Nu har jag slängts framåt i tiden och jag har inga riktlinjer.
Nu ska jag forma om mitt liv och det är nu det börjar.
Spännande med en uns av vemod.

Jag smyger fortfarande sakta framåt och tar mina myrkryp. Jag som man säger "skyndar långsamt".

Ikväll doftar huset av nybakade bullar och jag klappar mig själv på axeln, nöjd och stolt över mig själv.

En solig söndag med huvudvärk

Vaknade i morse med lite molande huvudvärk, men solen sken och jag tänkte ta mig en tur ut med min nya kompis "kameran".
Glad i hågen åkte jag ut mot Uvö. Måste säga att det hade varit bättre att ta skridskorna på den lilla fjuttevägen. Herregud det var ju nästan blankis.
Nåväl jag tryckte av lite foton.

Sen kände jag bara hur det susade i öronen och blodet försvann från huvudet. Skyndade mig snabbt tillbaka till bilen och andades djupt hela vägen hem.
Det fick bli 2 alvedon och ett hopp om att huvudvärken försvinner.
Blir så trött!!
Fick lite microluft iallafall. Jag som hade tänkt åka till graven också.
Grejen är det att jag vet inte när jag var sjuk på riktigt senast? Jag blir bara så där lite halvusken någon dag eller två. Det bryter aldrig ut!
Fasiken ge mig lite feber så skiten försvinner från kroppen.
Låter kanske helskumt att man ska längta efter feber men det är så trist att inte känna sig 100 heller.

Jag ska inte ens ta upp gårdagens melodifestival...KATASTROF! Så nu lämnar vi det ämnet.

Glippade lite fram o tillbaka på Whitney´s begravning. Kevin Costners hyllningstal var verkligen bra. Det innehöll allt precis som det ska vara tycker jag.
Lite gråt lite skratt,  det var så som det var när prästen höll tal för Tilda.
Mitt i allt det sorgliga får man en liten lucka att andas och skratta en liten stund. Skratten ger energi att orka igenom hela proceduren. För det är verkligen ett maraton att ta sig igenom.
En begravning är ingen dans på rosor, nej det krävs ett enormt jävlar anamma att sitta där.
Jag fattar inte att dom orkade sitta där så länge.
Men nu har även hon fått ro i sin själ och även hon lämnat en änglamamma kvar på jorden.

När cancern bestämmer sig för att segra

Nu är det klart, nu har vi haft alla samtal med dom som har följt oss under Tildas sjukdom.
Ok......................vad händer nu då????
Det känns jättelustigt i kroppen, jag vet inte om jag är ledsen eller om det är en lättnad. Jag gråter men jag vet inte varför.
Det var ett bra samtal, doktorerna fyllde i dom frågor som fanns. Dom förklarade att hennes Wilms var den aggressivaste dom hade kommit i kontakt med.
Vid en viss tidpunkt kände dom att dom inte längre hade någon koll på vad som hände och då stod nog sanningen klar även för dom. Cancercellerna började bli resistenta för cellgiften. Det var bara åt ett håll det kunde gå.
Nu när jag sitter och skriver det här så blir allt så verkligt igen. Tiden då hon var som sämst och sista veckan som gick så fort. Allt bara sköljer över mig, alla känslorna som man hade då kommer tillbaka.
Fy fan va lömsk den där jäkla cancerskiten är, den gömmer sig i alla tänkbara ställen i kroppen och kommer fram när man minst anar.
Den leker kurragömma och hånflinar mot en när den hittar det där perfekta gömstället.
Inte följer den några regler heller utan den härjar fritt i människokroppen utan att någon kan hitta den.
Helt plötsligt så bestämmer den sig för att bli chef och dirigerar sina cellkumpaner hit och dit.
-Varsågod och ta för er av denna kropp, den står till ert förfogande och ducka för allt i värden för allt tänkbart gift som kommer.
Jag bara ryser när jag tänker på hur skiten har livnärt sig på kroppen som jag älskar så mycket. Den kropp som skulle leva så länge till.
Den tog dom beslag på och jag hade ingen talan!
Maktlös att skydda mitt barn från det värsta.
Jag har inte dåligt samvete för det tänker jag inte ge "dom", nej just nu och för första gången känner jag en sån enorm ILSKA.
En ILSKA mot CANCER och allt vad den står för.

Så nu BER jag er därute på mina bara knän.....glöm inte Tildas fond!!!
Avstå ett paket cigaretter, en pizza eller vad det nu kan vara och skänk en slant så att forskarna kan fortsätta sitt enorma arbete. TACK!

Nu har den kommit!

Den fina fina tavlan som en jätteduktig tjej har målat åt mig :-)

Ni bara måste gå in och titta på hennes alster, så mycket fint. Klicka HÄR
Tack så jättemycket Emma, you are the best!

Den ska så klart få en alldeles speciell plats i mitt hem. Den kommer säkert att bli kringflyttad en del men den kommer till sist att hitta sin speciella plats.

Fick hem en sjuk dotter idag, nu har hon legat i min säng hela dagen med huvudvärk och allmänt dåsig. Får nog inta en annan säng i natt så att jag inte blir sjuk jag med.
Vi ska ju åka till Linköping imorgon på nästa "knyta ihop säcken samtal". Sen blir det en tur till Helena och lämna tillbaka hennes sulor i skorna som Jordan snodde förra helgen.
Hon tyckte att det kändes lite lustigt när hon gick och mycket riktigt har den lille fulingen snott dom och gömt dom under min säng.
Ibland kan man ju inte annat än skratta åt den busen.......

Chefen har varit på besök också så nu har vi gjort en liten plan för måndag när jag ska börja jobba igen.
Jag bad henne bli mitt huvud och strukturera upp det åt mig för det funkar inte för mig i nuläget.
Ser fram emot att ta nya myrsteg framåt.

Nu sitter jag här och lyssnar igenom Emeli Sandes skiva, hennes debutalbum kom ut i måndags och det låter som ljuv musik i mina öron. Definitivt värd att lyssnas på.

Ha en fin kväll och var försiktiga i halkan

En saknaTildadag

Kl.10.00 och jag sitter fortfarande kvar i sängen, poängtera "sitter". En kopp kaffe bredvid mig och datorn i knät.
Känner mig så där idag. Det kan bli en sån "sakna Tilda" dag, men jag är inte säker.
Det kanske låter lite märkligt för er där ute, men ibland när man vaknar så känner man i kroppen om det blir en sån dag när man saknar henne enormt mycket.
Jag saknar henne alla dagar, men en del av dom gör det extra ont i bröstet.
Det är dom dagarna man bara vill ta flyget där hon är och få umgås en stund. Att få känna hennes lukt och krama henne extra hårt.
Tyvärr så finns inte det flyget och det gör det också betydligt värre.
Ibland blundar jag och tänker att hon ligger här bredvid mig med ryggen mot mig. Att jag kliar henne på ryggen och hon njuter för fulla muggar.
Åhhhh låt mig låna henne en liten liten stund.....


Igår tittade jag på ett gammalt avsnitt från Maulou efter 10 om nära döden upplevelser.
http://www.tv4play.se/nyheter_och_debatt/efter_tio?title=veckans_tema_nara_doden-upplevelser&videoid=2147717

Det dom pratar om, och då speciellt när man sitter som anhörig bredvid en döende person är precis det vi fick uppleva med Tilda.
Efter att jag sett inslaget förstår jag att det är ganska vanligt att man har döda anhöriga runt omkring sig. Vi var ganska många som satt hos Tilda dom 2 sista dagarna. Hon hade full koll på vem som fanns i rummet och inte, även att det såg ut som hon sov...
Helt fantastiskt egentligen hur det kan bli.
Jag är glad att någon av oss uppfattade vad hon sa, och nu kan vi minnas tillsammans.

En grön banan till hund

Så löjligt lycklig man blir bara för att man fixar att lägga headern i mitten.
Har stört mig länge på att den låg för långt till vänster i layouten, men efter lite trixande så är den nu äntligen i mitten. Passade på att byta bild också.

Jordan fick en "onepiece"i posten idag. En av mina fina bloggläsare har skickat den till honom.
Som ni kanske ser på bilden så fick han genast en profil som en grön banan.
Sen när han trippade iväg så fick han en verkligen mysko gångstil. Han lyfte benen väldigt högt.
Den var jättegosig, men grejen är det att när han inte gillar det han har på sig passar då går han inte en meter. Han är en riktig diva.
Men i och för sig så var han inte så kaxig idag, för jag tror han har varit lite ynklig i magen. Hans mage bullrade rejält och sen kräktes han. Hoppas att han piggar på sig.

Fick lite krämer på posten från en annan läsare som är konsulent för Mary Kayprodukter. Hon hade läst min vädjan efter tips på bra produkter till TORR hy. Nu ska här testas för fulla muggar.
Tack snälla ni som tänker på mig :-)

Tog också tag i mitt lilla dilemma idag. Ringde ortopeden och nästa fredag ska jag dit och besluta om operation eller inte. Den snälla sköterskan försökte övertala mig om att jag är absolut inte ensam att vara rädd för narkosen. Fy sjutton jag kände mig som 5 år ungefär.
Jag tar med mig Camilla som moraliskt stöd och jag vet att jag kommer att låta mig övertalas. Nu känns det inte lika jobbigt längre men jag vet att jag kommer att gråta och bete mig när det är dags.
Jag kommer att skrika efter droger!!! Geeeee miiiiig droooooger!!!!
Som Tilda sa - Man kanske bli knarkad?
Det kommer jag inte ha några som helst problem med då kan jag säga.

Stillasittande helg

Vaknade i fredags morse av att mitt knä hade svullnat upp IGEN!!!! Detta kan bara betyda en sak....tror jag? Att det troligtvis är en meniskskada och att farbror doktorn nog borde gå in i knät med titthål.
Ni vet också vad jag tycker om det? Inte kul!!!!
Ringde ortopeden och dom tyckte jag skulle avvakta helgen och om jag fortfarande är svullen så ska jag ringa imorgon igen. Så får det bli!
Jag fullkomligt HATAR sjukhus och vill inte dit men blir det op så får dom klubba ner mig ordentligt.

Men men jag fick ju som jag skrev om tidigare finbesök i helgen.
Helena har varit hos mig hela helgen och det har varit sååå mysigt! Precis som gamla goda tider, vi har pratat, skrattat, gråtit, moffsat i oss mat och ett helt ton godis.
Nu har jag ju inte varit så mobil utan vi har hållit oss hemma och bara "varit". En riktigt avslappnad helg.

Nu står ungarna i köket och gör våffelsmet, frågan är om man ska fortsatta i sockerspåret hela helgen eller om jag ska bryta nu?