En diskussion som lätt blir en monolog

Snälla ni som berörs av mitt inlägg om personer som har åsikter om min sorg.
Använd inte min blogg att försvara er, maila mig gärna direkt så att jag har en chans att svara tillbaka. Min blogg använder jag till att dryfta mina tankar och åsikter.
När man skriver en blogg så får man ibland kommentarer av människor som har en annan åsikt, det är helt ok.
Men om det ska bli en "långkörare" och inte en monolog så vill jag gärna kunna skriva tillbaka.
Som det är nu så vet jag ju inte ens vem som skriver ibland och det kan jag tycka är väldigt tråkigt.
Det är så lätt i dagens mediavärld att kunna debattera anonymt, men det är liksom ingen utmaning.

Om man har saker man vill säga så är det mycket trevligare att ha ett namn på personen i fråga.
Så var så snälla att ta det i min mail istället. Ni vet vem ni är, så gör mig den tjänsten är ni snälla.

Skrivkramp

Har känt mig väldigt trött sedan igår. Orkeslös och inte alls på bettet.
Vaknar varje morgon med täppt näsa och rosslande bröst. Allt eftersom dagen går så blir det bättre, men tröttheten finns kvar.
Man kanske ska häva i sig ett ton med uppiggande örter eller nåt?

Tack Gunilla för kommentaren nyss, tänkte på dig idag och att det är dags för en ny tid snart. Jordan är fortfarande duktig men det finns en del som skulle behövas finjusteras. Jag ringer dig i veckan.
PS: Har rekommenderat dig för andra, för du är ju så duktig!

Har lite skrivkramp idag så inlägget blir inte långt, man ska ju skriva när man har något att skriva om inte för skrivandes skull, det brukar inte bli så bra då.

Kanske jag har något jätteintressant imorgon istället, vem vet? :-)

Brainstormning

Jag har lovat mig själv att försöka hålla Tildas fond levande så länge som det bara går. Vill försöka få den att inbringa rejäla pengar till Barncancerforskningen.
Har funderat lite hit och dit hur man skulle kunna göra för att få skjuts på den ordentligt.
Nu tror jag nog att en ide och en tanke har börjat ta form.

Idag satt vi 3 st hemma hos mig och spånade och planerade och i tanken och i drömmen har vi kommit långt. Nu ska vi bara strandsätta det också.
Jag vill inte berätta hur ännu för inget är klart ännu, inte på långa vägar.
Men skelettet är klart.

Det ska bli så kul att skrida till verket!! Jag är helt säker på att Tilda är med och roddar där uppe också.

Imorgon är det Fredag igen! Herregud veckorna flyger fram.
Jag hoppas på lite fint väder, min tvättkorg är överfull och jag ska tapetsera hela trädgården med ren tvätt. Skulle behöva tvätta bilen inuti också, byta däck etc meeeeeen vi får se hur mycket lust jag har. Byta däck kan jag säga direkt att jag INTE gör.
Det finns folk som har det som yrke och dom får jättegärna göra det jobbet åt mig.
Dom stackarna ska ju också överleva, sen brukar man ju få en god kopp kaffe när man väntar. För att inte tala om en liten pratstund med Herr Berggren, som alltid är så glad och pratsam.

Nu ska jag luta mig tillbaka och spinna vidare på projekt som jag verkligen, verkligen hoppas att dom blir av.

Val i livet

Fick en kommentar på mitt inlägg där jag var "lite" irriterad.
Anonym skrev om val i livet. Jag förstod inte riktigt kommentaren, men just det där med val i livet är ganska intressant.
Du har så rätt att vi har val i många fall hur vårt liv ska se ut.
Vi kan välja, vänner, yrkesbana, make/fru och massa annat. Jag tex, har valt att leva vidare efter mina sorger, men jag hade också valet att INTE göra det.
När jag väljer kommer det också till en massa annat och jag väljer hela tiden.
Vi tar mig som ett exempel.
Jag har valt livet, men då måste jag också hur svårt och hur ont det än gör också leva.
Jag väljer att varje dag kliva ur min säng, jag väljer att vilja försöka komma tillbaka till det "normala" livet.
Väljer att pressa mig lite extra för att kunna göra saker som jag tycker om.
Väljer att gå ur min trygghetsbubbla och känns otryggheten. Det jag inte klarar ena gången kanske jag klarar nästa gång.
Man tränar hela tiden för att hoppa lite längre, springa lite fortare.....
Men jag VÄLJER detta, att utsätta mig för det för att jag har VALT att leva.

Sen finns det saker som man inte kan välja, ex sjukdomar, död och en del annat. Där har man som man ofta säger, inget val! Tragiskt och helt orättvist.

Många gånger om man tänker till lite extra så har man faktiskt ett val. Ett val som kan avgöra hela din livssituation och hur du mår.

Valet du gör kan få dig att må riktigt dåligt för stunden men i förlängningen blir till något riktigt bra.
Valet du INTE gör blir oftast inte något bra vare sig nu eller senare.

Kan mina teorier stämma kanske, eller är det helt fel?

Kommunikation

Uppe i ottan idag. Alla sov som stockar när jag smög mig upp, försiktigt för att inte väcka någon.
Inte ens Jordan tittade fram under täcket.
Smög mig iväg till jobbet kl 8.00 och bestämde mig för att ta ett förmiddagspass.
Det var ju Källan dags idag och jag kände på mig att det skulle eventuellt dra ut lite på tiden.
Idag var det besök av Minette Borgemo som pratade om kommunikation.
Hon delade med sig erfarenheter av sitt arbete inom kriminalvården, där kommunikation är en väldigt viktigt del.
Vi bombarderade henne med frågor och ibland snöade vi in oss med varandra och som ni vet om så är det inte direkt ett tyst forum.
Mycket intressant hur vi pratar med varandra och vad som vi tycker är viktigt i en konversation.
Ni vet, ögonkontakt, delaktighet osv.....hmm spännande.
Minette är också en sån där superpositiv människa som man bara blir glad av att se. Så tummen upp för en bra föreläsare!

Det blev också några nya och nygamla medlemmar till Källan. Nu känner jag mig helt plötsligt "gammal". Jag kunde se deras nervositet, precis som jag kände första gången jag var där.
Men det släppte efter ett par gånger och nu känner jag mig så trygg så trygg.

Fick nöjet att skjutsa hem en av dom "nya" och vi blev sittandes i bilen en lång stund och pratade precis som vi känt varandra i hela vårt liv.
Märkligt att det känns så ibland, man bara klickar liksom.
En stark människa som jag ser upp till och önskar allt gott.

Jag tror aldrig jag har träffat så många positiva människor som har smärtor av olika dess slag. Som ser ljusglimtar i det mörker som så ofta finns. Som kämpar för att klara av sin dag.
Stöttar varandra och ger sin energi till så många.
Jag vet att jag inte alltid kommer att vara sjukskriven, att jag en dag ska komma till ett normalare liv. Men för vissa kommer det inte att bli så men ändå så kämpar dom. Det är underbart att se!

Nästa vecka är det rundvandring på Fredriksbergs Herrgård som står på schemat.

Det sägs att det inte är helt spökfritt där och det gillar jag ju.
Kanske kan man bli guidad av Herr Cederbaum själv i egen hög person?

F%&?k Y%u

Japp precis så skrev jag till en idag.
En människa som behagar att tala om för mig att det är dags att sluta sörja.
Att gå vidare och leva ett annat liv.
Jag är så himla arg och samtidigt så förvånad att man ens har mage att skriva så.
Det började med att personen i fråga bad mig lägga ner Antes FB sida. Hon känner honom så mycket bättre än mig, så hon visste att han inte ville ha den kvar....hävdade hon.
När jag inte ville det så tyckte hon att det var min PLIKT och att jag var patetisk.
Hon menar att jag var inte ensam om att förlora ett barn och nu skulle jag gå vidare.

Allt detta gör mig så heligt förbannad så jag har helt enkelt inte ord. Gissa om hon snabbt försvann på min FB lista? Där vill jag ha människor som jag tycker om och inte idioter.
JAG bestämmer när jag går vidare, INGEN kan tala om för mig när tiden är inne.
INGEN mer än JAG kan känna mina känslor, även om man har upplevt liknande saker så är man fortfarande olika.
Sorgen är olika för alla och jag väljer att ta det i min takt och om man i min omgivning har problem med det så må det vara hänt.
Men vem orkar bry sig om andras sorgetider?? Vad har man för vinning i det?

Tur att man har lite psyke kvar så att man orkar stå emot idiotiska kommentare från folk som inte har vett i skallen.

Hoppade ett högt hinder idag

Jobbdag igen och det gick bra som vanligt, kan ju nästan säga det nu för jag känner mig mer och mer ok inför att börja jobba. Rutiner är nog inte helt fel för mig just nu.

Kvällen var inplanerad för en afterwork......hmmm. Tankeverksamheten snurrade på tidigt på dagen. Men jag var fast beslutsam för att jag skulle gå.
Men tankarna kom och gick hela dagen. Jag lovade att agera chaufför och åkte iväg med gott mod. Hämtade mina medpassagerade och körde mot HotellEtt.
Klev innanför dörren och kände hur det snurrade lite fint i kupan, men jag var fortfarande fast beslutsam för att fortsätta in.
Vågade knappt titta åt något håll för det fanns ju FOLK där, överallt och alla tittade på mig......not.
Men det kändes så. Jag betalade snabbt min LOKA och irrade mig fram till bordet där vi skulle sitta. Jag och några andra som jag kände mer eller mindre och inte alls.
Satte ner rumpan bredvid en trygg känning och kände att jag spände varje muskel i kroppen. Pokeransiktet åkte på och jag deltog i konversationerna om ditt och datt och skrattade högt och kände att ja men fasiken det här funkar nog.
Samtalen gled in på tandpetare och man jämförde dom olika sorterna och kom sen fram till att det var nog lite åldersvarning på det samtalet så det avslutades ganska fort.
Helt plötslitg och från ingenstans så kände jag paniken började krypa på igen, men då hade jag suttit där i nästan 2 timmar.
Då är det himla tur att man har vänner som vet precis vad dom ska göra i det läget.
En gick lugnt och sansat och hämtade min jacka, en annan skulle ändå ut och röka så hon följde med mig till bilen.
Där damp jag ner som en hög och skakade och gråten kom som på beställning. Torr i mun och huvudet kändes som en bikupa.
Men jag är ändå stolt över mig själv att jag fixade att gå dit, att jag klarade att sitta där en stund.
Det uppväger allt och min ångest går ju över det vet jag ju.
Jag klarade ett högt hinder idag och jag är återigen nöjd med mig själv :-)
Klapp klapp på axeln.