Varför kan ingen svara...

Det har varit en sorglig dag idag.
Har pratat med 2 änglamammor, som dom, liksom jag saknar våra barn så otroligt mycket.
Man kan bara inte förstå hur många fina barn och ungdomar som har gått en för tidig död till mötes. Lämnat nära och kära bakom i detta svåra och hemska.
Vissa dagar känner man bara en sån sorg och uppgivenhet. Varför, den frågan ställer man sig just såna här dagar.
Men det finns ingen som kan svara, man möts av en tystnad. Man slänger ut frågorna i luften, till någon som man inte vet vem.
Vet att man inte får svar men ändå så frågar man.
Hur är det möjligt? Varför? Varför just mitt barn? Man tigger och ber att få dom tillbaka, om så bara för en liten stund. Att få ha dom nära och känna dom fysiskt.
Men tystnaden är som en vägg där dina ord bara studsar tillbaka.

Just en sån dag är det idag....också...

Kalops och tankar

Idag är den en sån där dag när jag tänker på Tilda mest hela tiden.
Jag tänker och det vattnas i ögonen, men det blir inte frustrerat.
Sorger ter sig så olika från dag till dag, gång till gång.
Vissa dagar är det helt frustrerande, man gråter med hela kroppen, snoren rinner och man hinner inte torka sig varken i ögonen eller under näsan innan det bara rinner på igen.
Det är inte tal om att använda en sketen pappersbit, utan då är det handduk som gäller.

Men idag är det en annan sorg. Tankarna går till henne och man känner en saknad långt inne i kroppen. Det är så svårt att förklara men ni som har förlorat tror jag kan känna liknande känsla.
Man kan fungera sådana dagar, men tankarna är någon annanstans. Men då får man ta det lite lugnare och låta det vara så.

Jag har iallafall lyckas att få till en gryta kalops, som jag tänkte bjuda den numer utflyttade dottern och pojkvän på.

Nu står den och puttrar och gonar sig på spisen, där ska den få stå länge.....

Då kan jag vila mitt knä mellan varje grytrörning. Jag försöker vara uppe så mycket som jag kan för att jag är som vanligt livrädd för propp.
Men jag måste säga att jag har inte ont alls, det är lite stelt och svullet men förvånandsvärt lite.
Fick med mig några starka saker hem, men dom har jag inte tagit. För det första har jag inte behövt det och för det andra fick jag höra om hemska biverkningar och det vill jag inte ha.

Så nu ska jag ta mig en runda till köket igen och röra runt och sen ska jag minnas allt det goa med min lilla ängel.

Nu är det gjort!

Jag har märkt med mig själv att när det är jobbiga saker som jag ska göra vill jag helst inte tänka på det, inte blogga inte göra något alls egentligen.
Nu har det varit så...
Idag gjorde jag det som jag borde ha gjort för några veckor sedan. jag har opererat mitt knä!
Bestämde mig tidigt i veckan att jag skulle göra det.
Ringde ortopeden och jag fick tid redan idag.

Där och då börjar jag att bearbeta detta i mitt huvud, jag liksom går in i mig själv med mina bekymmer och oro. När jag väl har bestämt mig för saker och ting vill jag ALDRIG vänta, jag vill göra det NU.
Sitta och vänta, stå i kö, vänta på trafikljus som ska slås om är en mardröm för mig.
Oron liksom kryper i hela kroppen och det är skitjobbigt.

Tyvärr så fungerar ju inte samhället efter mina behag och begär, då vore ju livet väldigt lätt att leva.
Jag måste anpassa mig till samhället.

Hur eller hur så är jag alltså nyopererad och dom konstaterade att det var en meniskskada. Dom städade och fixade lite.
Hade en underbar sköterska som tog hand om mig, klockrent! Tack snälla du för att du tog hand om mig. Vet inte om du läser här men jag vet att du känner dom som gör det.

Nu ska jag vila mig lite och försöka få narkosångorna att försvinna.

Ha en riktigt skön helg alla där ute

Nu är stenen på plats

Nu är stenen på plats!
Hon önskade sig en vit sten med guldtext.....om det inte var för dyrt....
Vi tog den ljusaste som fanns, även att texten knappt syns. Allt för vår lilla ängel.

Det kändes tungt att se den, att känna, det knöt sig i magen.
Nu ska vi sätta fina blommor och pynta. Min lilla fisunge.....

Det var ju inte så här det skulle bli, fy fan för denna cancer.
I går när jag tittade på Sofias Änglar så rann tårarna konstant, dom gick igenom samma sak.
Deras lilla fina unge klarade heller inte sin resa.

Nu känner jag ännu mer kämpaglöd inför insamlingen till barncancerfonden.
Alla pengar hjälper till, så öppna plånböckerna nu och skänk en slant istället för ett extra påskägg.

Kram till er alla

Första grillen för i år avklarad

Ricky och Philip stod för grillningen

Så här mumsigt blev resultatet

Lite kallt var det nog allt, maten fick avnjutas vid köksbordet istället för på altan.
Men attans det smakar mumma med grillat.
Lite klyftpotatis med timjan, sallad och tzatziki fick också samsas på tallriken.

Nu är man PROPPMÄTT och så många knop mer idag blir det inte.
Benet mår lite bättre och det tycker jag om :-)

Fick en gåva till lotteriet av en go granne idag, tack snälla Susanne.
Imorgon väntar ny vecka och nya utmaningar....

Agera och gör!

Ikväll har jag återigen fått känna av denna sjukvård i vår lilla stad som INTE fungerar.
I morse när jag vaknade hade jag ONT i mitt fina halvfungerande höger ben.
Tänkte att om jag går och står mycket så blir det nog bättre, men så var det inte riktigt.
Visste att det inte var något dödsallvarligt, men som ni alla vet så for det där ordet "propp" igenom mitt hypokondriska huvud lite då och då.

Hela dagen gick och jag blev inte bättre utan det gick lite åt fel håll.
MEN vill ju egentligen inte in till sjukhus så jag ringde 1177 för att höra mig för lite.
Hon tyckte att det var lika bra att åka till Jourcentralen som numer ligger på min vårdcentral. Åk direkt säger hon.
Japp så fick det bli. ålade mig ut till bilen och sonen baxade in sin halte och lytte mor. Väl framme vid vårdcentralen så KOM VI INTE IN!!! Nej nej ...jag var INTE inbokad.
Nehej och var i helvete ska jag åka då?
Jag blev totalt tvärförbannad och skrek till sköterskan som påtalade i dörren in till Vårdcentralen att jag skulle ringa 1177. Men jag hade ju det!!!!
Visade mig inte från min bästa sida utan jag sa..eller snarare skrek..-Måste man dö för att få komma in till en doktor eller??

Jag sa till sonen att styra kosan mot akuten istället, men lite vett iskallen hade jag nog iallfall, för jag ringde upp 1177 igen.
Då kom tårarna..Vart ska jag åka?
Hon på 1177 fick ringa VC igen och där sa dom att systemet inte var uppdaterat! 1177 hade alltså bokat in mig kvart i 9 och nu var klockan 21;22,
Vad är det för system som inte visar relavanta uppdateringar?
Nu fick vi köra tillbaka till VC igen och vi fick komma in!!

Ingen proppvarning MEN en rejäl kramp och ev en ofarlig cycta i knävecket. Inget farligt men väldigt smärtsamt. Fick med mig lite droger hem så nu väntar jag på att jag ska bli knarkad som Tilda sa.

Men hallå i havet, tänk om jag hette Agda 87 år och inte ägde en mobiltelefon. Säg att jag bodde några mil utanför staden. Skulle jag då åka hem igen och ringa 1177 för att få beskedet att "systemet inte var uppdaterat". För det första kanske inte Agda 87 år inte ens vet vad "system" betyder?
Nej nu jäklar politiker!! Gå nu samman och gör något vettigt av detta!
Jag ber på mina bara knän...eller åtminstone ett av dom att ta tag i problemen som finns i vårt landsting. Koncentrera Er och tänk till. Fråga befolkningen som bor i kommunen, dom som uttnyttjar vården. AGERA NU!!

Bidrag...gåvor

Nu börjar galan sakta men säkert ta form. Pusselbitarna faller på plats mer och mer.
Tänkte göra det här inlägget som en liten vädjan att OM ni vill bidra till något på Galan så går det jättebra :-)
Vi söker priser till lotterier, det kan handla om allt möjligt.....
Ni som kanske har en speceriaffär kanske är intresserade att sponsra till fikat?
Fortfarande är det lite förfrågningar ute på vissa saker som ska "hända" på galan.
Det är mycket som ska klaffa, men som sagt vill ni skänka något så är ni såååå välkomna

Maila mig gärna i såfall.