6 juni 2012

Lite foto från gårdagen

Oj idag har det varit en dag för att smälta allt från igår.
En kväll som jag sent ska glömma kan jag säga. En del saker kommer vi att förbättra till nästa år, men för att vara förstagångs arrangörer så tycker jag nog att vi fick ihop det bra.

I morgon åker vi ner till banken med pengarna, har smygräknat lite grovt själv och jag är jättenöjd!!
Exakta summan kommer ut imorgon.

Lovade lite foton från igår och här kommer ett axplock. Dom små barnen som är med på fotona är från Tildas klass som var medarbetare hela kvällen och skötte det med bravur!!

Kristina tog hand om fikat med två goa medarbetare

Här förbereder sig körflickorna

Duktiga killar som sålde massa goa bakverk

Jocke, Emil o Albin som var kvällen värdar

Det fylldes på kan jag säga
Lotteriet var poppis
Sen fick jag nys om en annan fantastisk grupp tjejer som gör ett jättejobb för Barncancerfonden.
http://juliaresan.se/
Gå in och titta och se deras fantastiska jobb. Hoppas att dom har tid att svänga förbi Oskarshamn på vägen neråt.


Vilken kväll!!!!

Nu ligger jag i sängen med benen i högläge, det liksom bultar och bränner i fötterna.
Jag står gärna ut med detta för ikväll gick galan av stapeln och det kom otroligt mycket folk.
Vi fyllde helt enkelt Folkets Park!! 700 personer.
Vi som trodde att vi ev. skulle klara oss med Kristinebergs Kyrka som tar in ca 150 st.....Jösses!!

Vet inte om jag kan smälta det här riktigt. Kan ni tänka er...jag var där HELA kvällen!
Hade mitt lilla prång som jag gick till när jag kände att jag behövde, andades lite och sen var det ok igen.

Kan inte säga att jag såg så mycket av galan, men jag får tjuvkika på filmen sen som spelades in.
Men allt gick fantastiskt bra och vilka underbara medhjälpare som var med.
Utan dom så hade det aldrig klaffat, men nu gjorde det ju det.
Nu tar jag kvällen och imorgon ska jag gå igenom lite foton och lägga upp, sen återstår det ju bara att räkna ihop alla pengar som ska skänkas.SPÄNNANDE!!!

Så over and out!

3 juni 2012

Mera glädje åt folket

Den här fina fick följa med in efter Jordans kisserunda i morse.
Till min förfäran så noterade jag att syrenerna börja bli lite bruna i kanten...redan... :-(
Får verkligen njuta av dom snabbt nu.

Igår hade jag en sån "går inte utanför huset dag". Tog tag i städeriet som legat i träda, skickade sonen till återvinningen så nu är inte köket belamrat med tomkartonger, tidningar och div. skräp längre.
Mamma var på lite fikabesök, men sen blev det soffan mest hela dagen, underbart skönt!
Precis vad jag behövde.

Idag var jag mycket piggar när jag vaknade, hade nog sinnet på "battery charging" igår.

Har dock fortfarande familjen norröver i tankarna ofta. Det var mycket barncancerfonden igår, i varenda reklam, på "kvällen är din". Detta gör mig mer och mer taggad.
Försökte inte läsa för många statusuppdateringar på fb som innehöll förkylningar (som vissa tror är en dödande sjukdom), eller annat trams som jag numer ser som mer eller mindre patetiska.
Vissa gånger vet jag att jag själv skriver sånt trams, så jag hänger inte någon.

Nu ligger dock annat mycke värre saker så nära och då är sådan så oviktigt. Inget illa menat.....nu höll jag på att skriva ...inga illa ment (oskarshamnsdialekt) hahah.
Man blir helt lost i detta med dialekter.
Just nu florerar just oskarshamnsdialekter i ett forum på fb. Det är precis sådant som jag mår bra av just nu. Lättsamma saker som man kan både skratta högt och lågt åt.
Mer sådant!!

1 juni 2012

Blandade känslor idag

Det har varit en tuff vecka för mig.
Det är en del inför galan som nu närmar sig med stormsteg som behöver göras.
Även om man tycker att man har allt klart så spinner det ändå på ganska rejält i huvudet.

Har avbokat allt som inte är nödvändigt, allt för att spara på den lilla energin som jag har.

Har varit väldigt ledsen på sistone också, vet inte om det är årstiden eller galanerver. Kanske en kombination.
För ett år sedan hade vi verkligen hopp om Tilda, vi såg slutet. Hennes hår började växa ut och en tacktårta beställdes till sjukhuspersonalen.....usch vill inte ens tänka på det.

Idag fick jag tyvärr veta att ytterligare en liten tjeja med wilms ev. har fått ett återfall.
Vet inte så mycket än men kan säga att det hugger tag i magen.
Det var den lilla tjejen och hennes starka mamma som gav mig hoppet om Tilda. Att man visst kan bli frisk från Wilms tumör..... nu vet i katten....
Känner så enormt med familjen och den hopplöshet som kommer. Bubblan som återigen omsluter den lilla familjen.
Dock är jag ganska säker på att kämpaandan verkligen finns. Det verkar inte vara en familj som ger upp så lätt.
Nu känner jag också ett ännu större driv att samla in pengar till barncancerfonden. Nog måste det väl ändå finnas någon vettig människa som kan komma på det där som behövs.
Att någon ska hitta det där lilla som fattas för att man ska kunna kurera dessa hemska cancermonster.

Kan säga att jag verkligen tänker på lilla C inför denna galan. Hon och alla andra små kämpar.
Den här galan är verkligen för ER!

Just nu är jag verkligen stolt över "min" stad! Vilken respons från invånare och företag!!

En åtgärd som stadens Coop Extra gör är detta:

"I morgon startar vi ett lotteri som kommer att finnas i vår förbutik/Spel&Post.
Skänk en slant och delta i vårt TÅRTLOTTERI. Vinsten är en TÅRTA från Konsumbagarn.
Hela behållningen skänker vi på tisdag till Tildas Hjälpande Gala!
Kom in till oss och hjälp - du också!"

Foto: I morgon startar vi ett lotteri som kommer att finnas i vår förbutik/Spel&Post. 
Skänk en slant och delta i vårt TÅRTLOTTERI. Vinsten är en TÅRTA från Konsumbagarn.
Hela behållningen skänker vi på tisdag till Tildas Hjälpande Gala!
Kom in till oss och hjälp - du också!

29 maj 2012

Livscoachning i alla ära

Nu är det ju väldigt poppis att ta in livscoacher som föreläsare. Jag tycker att det är jätteintressant och nyttigt att få ta del av deras kunskap...hur lär vi oss positivt tänkande?
Många av oss behöver detta som har fastnat på ett eller annat sätt i livet.
Man vänder ut och in på sig själv för att försöka hitta alla knep som går och det i sig är ett stort steg på vägen, att vilja förändra.
Idag var jag just på en sådan föreläsning.
Efter att denna s k coach har sagt att ALLA sjukdomar går att bota...känner jag att mitt tålamod var slut.
Jag reser mig därmed från stolen och störtar gråtande ur lokalen...

Hur är det möjligt att alla sortens människor får kalla sig livscoacher?
Halva föreläsningstiden gick åt att förklara för oss, att hon minsann hade gått igenom både det ena och det andra och det var i hennes ögon mätt så illa så att om hon klarade sig ur detta så kunde vem som helst det.
Men det viktiga är att inte sätta upp gränser.
Ja, i och för sig har hon lite rätt i det MEN i många fall så finns det gränser som man inte kan göra något åt.
Man kan inte bli busschaufför när man är halvblind, man kan inte göra alla saker när man har så ont i ryggen att man inte klarar hela dagen utan diverse tabletter.

En livscoach för mig är en hängiven, medmänniska som försöker hitta lösningar för individen.
Man gör upp ett mål för just han eller henne att klara av utifrån dennes förutsättningar. INTE MINA, DINA eller NÅGON ANNANS.
Ingen är jämförbar med någon annan. Livscoachning som föreläsningsämne är väldigt svårt i och med att man då måste se till hela gruppen.
Då kan jag tycka att man borde "läsa" in sig på den målgruppen man ska möta och inte jämföra fotbollslag med långtidssjukskrivna. Förutsättningarna är ju väldigt svart och vitt.
Vad jag kan tycka...då utan en psykologutbildning är att utgå från vad personerna verkligen klarar av.
Kan man trots sitt "handikapp" kanske ta en annan väg och ändå nå fram till målet. Kanske inte det målet man ville från början men ett liknande och ändå vara nöjd?

Vad kan man göra för att fylla sin vardag med positiva saker? Vem kan pusha mig åt rätt håll?
Ja, det är verkligen en djungel men då ACK så viktigt att kunna ge ett budskap till gruppen som ger energi, inte tar energi.
Har livscoachning blivit ett yrke för att höja upp sitt ego? Nej, det vägrar jag tro. Kanske är det dags att införa en legitimering?
Eller vad tycker ni?

28 maj 2012

En dag med tårar

Hade verkligen sett fram emot den här dagen. Min nya bil skulle hämtas.. vad händer?
Jo jag jobbar och allt känns bra.
Men helt plötsligt när jag kommer hem så händer det!
Saknaden, sorgen, förtvivlan slår mig i huvudet..i magen ...slår undan benen på mig. Fullständigt!

Får panik, kan inte sluta gråta, det bara väller fram ur ögonen och allt är bara skit.
Min sjukgymnast får jag tag på via fb, så att jag kan avboka...tack och lov för cybervärlden.
Emmy får hämta bilen åt mig. Kan omöjligtvis åka iväg och träffa någon.
Det är bara att låta det ske, att låta sig slås ned till en blöt fläck.
Så här är mitt nya liv.

Jag har verkligen ett tomrum i min kropp, det fattas någon, någon som funnits i mitt liv så länge.
En individ som har legat i min kropp, en underbar varelse som skänkt mig så mycket glädje i nästan 10 år.
Hur kan man bara vara oberörd? Det är verkligen helt omöjligt.
Givetvis kommer denna saknad och förtvivlan att ta över min kropp titt som tätt lustigt vore väl annars.
Men det märkliga är också att man reser sig efter varje gång.
Kravlar sig upp till ljuset igen, för man vill inte vara kvar i det mörka för länge.

Man är skör och men samtidigt finns kämparandan inom en, men inte varje dag.....inte idag.

27 maj 2012

Morsdag...






Till slut blev dagen bra ändå, men jag kände att en fattades......min ängel...saknar dig så!