13 mars 2011

 

Ett otroligt fint bildspel av Lisen Julin
En 13-årig flicka som hon har följt under en tid i sin cancer resa. Tyvärr så är texten på finska men bilderna talar sig eget språk.

2:a uppdateringen, Kvarvarande änglar





Pizza o vin

Blev det ikväll och det var nog första gången sedan i Januari som det slank ner en alkoholdroppe i min hals.
Bjöd 2 fina vänner på "pappas pizza" som en go cybervän hade på din blogg för ett tag sedan.
Kan bara säga en sak SUPERGOD!!!! Helt i min smak.
Den kommer att gå i repris här i mitt hem kan jag lova. Anna du vet vad jag menar......

Bilden tagen från Annas blogg


Ricky åkte hem idag och jag bröt ihop fullständig, som jag också misstänkte att jag skulle göra.
Grät nog i ett par timmar av och till, men det var skönt.
Nu klarar jag mig ett tag till :-)

Men nu är jag så trött så att ögonen går i kors. En nybäddad säng väntar och inom 5 minuter kommer jag att vara i den!
Godnatt folks

12 mars 2011

1:a uppdateringen

Godmorogon

Tänkte att jag skulle uppdatera er på vilka änglar som finns kvar idag. 10 st gick igår på stört.
Som jag skrev igår, maila mig på levnu65@hotmail.com och gör din beställning.

Kram på er och ha en jättebra Lördag!
Jag kommer att deppa lite för att Ricky åker tillbaka :-(, men jag vet att han snart är tillbaka i härliga Sverige igen!

11 mars 2011

Nya änglar!

Nu mina vänner finns det nya änglar att köpa, jag har försökt att vara lite organiserad den här gången hm....
Jag lägger ut nya foton varje dag på dom som finns kvar då kanske ingen bli besviken.
Maila mig på: levnu65@hotmail.com om ni vill köpa.
Jag behöver era adressuppgifter och ni får då kontouppgifter av mig.
Priset är som förut 60Kr/st + porto för att skicka.
Skynda o beställ för dom går verkligen åt som smör.






10 mars 2011

Skönt Torsdag

Idag har vi egentligen inte gjort många knop. Vaknade av att Tilda kräktes och hade myrkryp i benen. Klockan var då halv åtta. Kaffetarmen skrek lite så det var bara att gå upp.
Lite medicin till Tilda gjorde susen och en kopp kaffe till mig var ju inte heller fy skam.
Vet inte riktigt vad vi har gjort hela dagen, städat lite, lagat mat och plockat lite här och där.
Ja dagen har bara försvunnit. Pappa och Birgitta var här en sväng i kväll o fikade det är nog egentligen vad som har hänt idag. Inte mycket men ganska skönt.
Imorgon kan nog Tilda ta en tur till skolan igen sen är det dags för Tilda att åka till exet och på Lördag åker ju Ricky tillbaka till London igen.
Ja vi får väl se hur det kommer att kännas då?

Ja just det! Tilda var med i en teckningstävling som dom hade på BOND innan jul. Det var ett projekt av några tjejer (ung företagsamhet) att ICA skulle sälja kassar/väskor med tryck av den teckningen som vann.
Gissa vem som vann???? Jo Tilda såklart!. Pengarna för kassarna ska såklart skänkas till Barncancerfonden.
Nu är hon uppbjuden till Jönköping på lördag på mässa, vi får väl se om hon vill åka. Exet har lockat med shopping på A6.....

8 mars 2011

Tankar

När jag satt i bilen upp till Västervik så började jag tänka lite på många människors livsöden.
Nu när jag själv är i en speciell situation så har jag märkt att så många med mig har det kämpigt på ett eller annat sätt. Hur mycket styrkor finns det inte i oss alla! Jag har också märkt att dom flesta bloggar som finns skrivs mest av kvinnor, jag vet ju att vi i allmänhet är "ordbajsare" och mår oftast bra av att få prata av oss.
Min undran är då, vad gör männen? Var och med vem ventilerar dom sina känslor i svåra situationer. Nu skriver jag dom, precis som dom aldrig läser bloggar.... men jag har då  aldrig någonsin fått en kommentar av en man (förutom min käre kusin då).
Jag är helt enkelt bara så himla nyfiken på hur olika människor hanterar sorger och svåra trauman?
Snälla du, man om du läser detta och befinner dig i en jobbig situation, vad gör du? Hur ventilerar du dina känslor? Hur orkar du med vardagen?

Det finns så mycket ork och jävlar anamma i oss människor så att man blir helt förstummad. Innan allt detta hände med Tilda så har jag aldrig reflekterat över detta, men nu är det så nära att man kan känna känslan hos alla som lever som jag.
Det spelar ingen roll om det är människor som man aldrig har mött, det är ändå samma känsla. Man sitter liksom i samma båt och alla ror åt samma håll. Jag tycker vi alla ska klappa oss för bröstet och säga - Fy fan, vad vi är bra. Vi alla skulle få en given plats på ett Gry plan :-)
Nu kanske ni tänker - Ja men dom som är runt omkring och är sjuka då!!!
Ja men visst dom kan också klappa sig på brösten och det av en helt annan anledning. Dom är kämpar och vi är vårdare/efterlevande. Två helt skilda situationer.

Ja det blev mycket funderingar idag, men det är ganska skönt att få tänka "fritt" ibland.