Idag har vi egentligen inte gjort många knop. Vaknade av att Tilda kräktes och hade myrkryp i benen. Klockan var då halv åtta. Kaffetarmen skrek lite så det var bara att gå upp.
Lite medicin till Tilda gjorde susen och en kopp kaffe till mig var ju inte heller fy skam.
Vet inte riktigt vad vi har gjort hela dagen, städat lite, lagat mat och plockat lite här och där.
Ja dagen har bara försvunnit. Pappa och Birgitta var här en sväng i kväll o fikade det är nog egentligen vad som har hänt idag. Inte mycket men ganska skönt.
Imorgon kan nog Tilda ta en tur till skolan igen sen är det dags för Tilda att åka till exet och på Lördag åker ju Ricky tillbaka till London igen.
Ja vi får väl se hur det kommer att kännas då?
Ja just det! Tilda var med i en teckningstävling som dom hade på BOND innan jul. Det var ett projekt av några tjejer (ung företagsamhet) att ICA skulle sälja kassar/väskor med tryck av den teckningen som vann.
Gissa vem som vann???? Jo Tilda såklart!. Pengarna för kassarna ska såklart skänkas till Barncancerfonden.
Nu är hon uppbjuden till Jönköping på lördag på mässa, vi får väl se om hon vill åka. Exet har lockat med shopping på A6.....
Bloggen kom till för att bli ett ventilhål när min älskade Tilda fick diagnosen wilms tumör 2010. När sedan min sambo avled 2011 så blev den ännu viktigare för mig.Tyvärr så blev Tilda ett änglabarn oktober 2011. Men bloggen kvarstår och där samlar jag allt mellan himmel o jord.
Åååå grattis Tilda!!! Så kul!!!
SvaraRaderaVad roligt och välkommen till Jönköping ;-)
SvaraRaderaDen här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaTOPPEN!!!!!!!
SvaraRaderaOh, vad roligt, ett stort grattis till din Tilda.
SvaraRaderaJag vet att det kan låta konstigt men jag tänker ofta på BOND-avdelningen. Vill ju absolut inte dit igen men känner att det vore ett sätt att bearbeta allt, att faktiskt åka dit och hälsa på någon gång. Ibland när jag öppnar en dörr med dörröppnar-knapp så tänker jag BOND. Det är BOND-ljudet, att kliva in på canceravdelningen med sitt barn. Det är en mardröm.
I ditt förra inlägg undrade du hur vi andra bearbetar kaoset med ett allvarligt sjukt barn. Jag skriver. Fick en dagbok på Neurointensiven i Linköping. Den blev lite av min räddning. Först skrev jag för att Tilda skulle kunna läsa när hon blev äldre. Nu blev det ju inte så, utan hon blev en underbar ängel. Det händer så mycket hela tiden och är så mycket känslor så det är svårt att komma ihåg hur det verkligen var och vad man tyckte, tänkte och gjorde. Jag har skrivit hela sjukdomstiden och även nu efteråt. Jag får se vad det blir av all text. Skulle gärna dela med mig av mina erfarenheter då jag tycker att det har varit svårt att finna litteratur som har stämt med vår situation.
Har ett litet tips om din Tildas illamående inte blir bättre. Nu vet jag inte vad hon tar för medicin mot illamåendet. Den vanligaste är väl Zofran. Den fick min Tilda och den hjälpte i början, men desto längre hon kom i behandlingen desto mer illa mådde hon. Hon började med Kytril istället och från att ha spytt i en vecka efter behandlingen så mådde hon bara illa någon dag. Hon åt till och med samma dag hon fått behandling.
Kram camilla
Camilla-Varför ger du inte ut en bok?
SvaraRaderaJag letade en hel del i början och trodde faktiskt jag skulle hitta något uppe på BOND, men det var ont om böcker för att hitta info.
Jag tycker verkligen att du ska försöka få någon att ge ut den åt dig.
När man kommer som "ny" cancerförälder så törstar man efter likasinnade och efter information om ALLT. Man har så många frågor och egentligen ingenstans man kan hitta svar.
Så försök att samla allt och skicka till någon, när du är redo.
Tilda får Zofran och det har hänt att dom har gett henne Betapred också, men Kytril har jag inte hört talas om, tack för tipset.
Kram på dig och ha en fin helg