Nu när jag själv är i en speciell situation så har jag märkt att så många med mig har det kämpigt på ett eller annat sätt. Hur mycket styrkor finns det inte i oss alla! Jag har också märkt att dom flesta bloggar som finns skrivs mest av kvinnor, jag vet ju att vi i allmänhet är "ordbajsare" och mår oftast bra av att få prata av oss.
Min undran är då, vad gör männen? Var och med vem ventilerar dom sina känslor i svåra situationer. Nu skriver jag dom, precis som dom aldrig läser bloggar.... men jag har då aldrig någonsin fått en kommentar av en man (förutom min käre kusin då).
Jag är helt enkelt bara så himla nyfiken på hur olika människor hanterar sorger och svåra trauman?
Snälla du, man om du läser detta och befinner dig i en jobbig situation, vad gör du? Hur ventilerar du dina känslor? Hur orkar du med vardagen?
Det finns så mycket ork och jävlar anamma i oss människor så att man blir helt förstummad. Innan allt detta hände med Tilda så har jag aldrig reflekterat över detta, men nu är det så nära att man kan känna känslan hos alla som lever som jag.
Det spelar ingen roll om det är människor som man aldrig har mött, det är ändå samma känsla. Man sitter liksom i samma båt och alla ror åt samma håll. Jag tycker vi alla ska klappa oss för bröstet och säga - Fy fan, vad vi är bra. Vi alla skulle få en given plats på ett Gry plan :-)
Nu kanske ni tänker - Ja men dom som är runt omkring och är sjuka då!!!
Ja men visst dom kan också klappa sig på brösten och det av en helt annan anledning. Dom är kämpar och vi är vårdare/efterlevande. Två helt skilda situationer.
Ja det blev mycket funderingar idag, men det är ganska skönt att få tänka "fritt" ibland.
Jag följer gärna med dig i Grys plan. Då skulle vi säkert "koppla av" ;-) Kram!
SvaraRaderaIntressanta funderingar! Jag följer massor av bloggar, men det är inte många av dom som är skrivna av killar/män. Ibland har jag sagt till Roger (Antons pappa) att han borde skriva ett inlägg i min blogg om hur han upplever vår situation, men det har inte blivit så. Kanske ska peppa honom lite mer! =)
SvaraRaderaDu frågade i en kommentar om Anton går i en vanlig klass och det gör han, men har anpassad studiegång. Han orkar absolut inte hela dagar än i skolan. En timme om dagen är en specialpedagog med i klassen.
Hoppas du får en plats i Grys plan! Håller ummarna! Kram.
Håller tummarna såklart! Undrar hur man gör när man håller ummarna?! ;)
SvaraRaderaTack för de underbara änglarna!
SvaraRaderaÅsa
Camilla - Ja, peppa honom vet ja. Han är väldigt välkommen att gästspela på min om han vill.
SvaraRaderaÅsa- Åhh so roligt att du gillade dom. Jag har beställt en ny omgång om du känner nån som vill ha sen.
Anna- Jag tror vi skulle få det toppenkul!
Tack för änglarna !!! så fina ! Beställer gärna två till sen till mina tjejer ! Det ska vara våra skyddsänglar kom vi på ! Mamma ska få en också : ) Ja alla kämpar vi mot nåt , sjukdomar osv och vi kan ju alltid stötta och pusha varann ! : ) Kram
SvaraRadera"Min undran är då, vad gör männen? Var och med vem ventilerar dom sina känslor i svåra situationer. "
SvaraRaderaMycket bra fråga och jag tror att det är lite så att alla är vi ju olika och alla hanterar olika situationer på olika sätt. Jag tex är som du jag tycker om att ventilera genom att skriva ner i ord min tankar och känslor. Ibland behöver jag mer och då hjälper det att prata, ibland skrika och i vissa fall bara få gråta ut. Men som sagt hur gör killar? För vi måste ju på något sätt få ur oss våra känslor för annars kan det bli farlig när allt samlas på hög..
Kan ju berätta att när jag gick på BUP var ju mina föräldrar med och då fick faktiskt min pappa just denna fråga "hur får du ur dig dina känslor" vet du vad hans svar var? Jo han hanterar det så att han springer eller åker skidor! Det är han sätt, det är hans version av bloggande och skrivande och vem kan komma och säga att det inte är rätt? =)