Migrän och samarbete

Dagen har intagits i horisontelltläge.....migrän!!
Gick upp som vanligt, men efter bara en kort stund började den där förbaskade auran att störa mitt synfält. Neeeej inte nu inte idag!
Hann få i mig en kopp kaffe men sen var det bara att inta sovrummet.
Jag lämnade Tilda o Caroline med skolarbetet och försökte svälja bort illamåendet.
Ni vet när man mår så där illa så man nästan känner att det är i svalget och vänder. Huvudet bultar och man vill bara sova, men det går inte!
Nu är klockan nästan 23.00 och jag mår fortfarande lite halvilla med lite lätt huvudvärk.
Det måste försvinna till imorgon för då måste vi åka upp till Västervik och tanka lite blod.
Tycker inte att det märks speciellt mycket på henne, men proverna visar något annat.

Min hörna börjar ta form nu. Har inhandlat en ny fotpall och en golvlampa. Nu fattas bara fåtöljen och pläden. Det kommer bli skitbra tror jag. Ser mig själv sitta där och njuta.
Det är inte lätt att ha det fint när vi är så många här hemma men vi försöker så gott det går. Då inklusive några samandrabbningar. Går inte att undvikas när man är många vuxna på en liten yta.
Ni ska inte tro att det är idel dans på rosor här hemma, nä lite diskussioner är det MEN vi försöker alltid komma fram till en lösning och det är det viktigaste.
Vi kan inte alla vara helt nöjda men vi måste kunna samarbeta iallfall.

Skänker också en tanke till en god vän som förlorade en anhörig i helgen.
Tragiskt när så unga går för tidigt.  Kram på dig

Tildadockan klar

Måste bara visa hur den blev när den är klar:

Nästan lika söt som den äkta Tilda

Dag 7

 I fredags var jag i skolan och gick igenom krisplanen. Jag tror att vi fick med det mesta på den. Bad dom testköra den på någon lärare och även kolla av med andra föräldrar som har sjuka barn. Nu är det inga fler cancerbarn på skolan men det finns andra sjukdomar som ex. diabetes, hjärtfel där krisplanen också ska passa.
Fick också vetskap om något annat som kommer att påverka oss, men av hänsyn till andra kan jag inte ta upp det just nu. Jag tror dock att det kommer att bli bra.
Helgen har annars varit lugn, Emmy har vilat sig och återhämtar sig bra.
Träffade goa Helen igår, det var ju evigheter sedan. Men det är alltid lika härligt när hon kommer.
Har börjat rensa lite här hemma, märker att jag har alldeles för mycket saker helt enkelt. Nu ska vi göra en mys/läshörna. Go fåtölj med lite plädar och annat (märkte ni att jag fick in både..mys och go ;-)) ord som jag nuförtiden tycker är lite uttjatade.
Gofika...mys...bästa....finaste, det är ju egentligen positiva ord som börjar bli som en bra låt som spelas för mycket på radion, dom går för mycket på repeat.
I eftermiddag kommer Tilda hem igen. Det har gått jättebra den här veckan för henne. Hon har inte varit alltför illamående, tacka Betapred för det. Hittills har det funkat jättebra i kombination med zofran. Sen är det ju aldrig bra att äta för mycket kortison men det gör hon ju bara när det verkligen behövs. Hoppas nu att hon kan få vara hemma ett par veckor utan infektioner.

Nej nu ska jag ut i garaget och se om jag hittar lite slippapper. Har ett skåp som ska slipas och målas om. Det ska också upp i min nya hörna. Den goa, finaste, bästaste myyyyyysssshörnan ;-)

UTVÄRDERING

Idag ringde dom från Västervik och talade om att den 11:e Oktober är det dags igen för CT röntgen av Tildas bål och mage. Ja jag vet inte vad jag ska säga, det är bara att gilla läget och göra det.
Såklart som alla andra gånger så känner jag en stor klump i magen.
Man känner att man återupprepar sig hela tiden men det är så vårt liv är. Man lever just nu i block. Ett antal behandlingsveckor och sen Utvärdering och så flyter det på.
Efter denna utvärdering så ligger stamcellsskörd på schemat. Men för oss är det en dag i taget som gäller.

Emmy är nu hemma igen. Hon är betydligt rörligare idag, men givetvis så ömmar det både här och där.
Hon var och tittade på bilen idag och blev jätteledsen. Det är ju inte så lustigt. Jag drömde en hel del inatt och vaknade av att jag grät, det är nog ganska mycket man går igenom i sömnen.

Fy fasiken vad jag är less på allt som händer runt vår familj. Nu får det fan vara nog!!!Man får ju aldrig en lugn stund. Varje gång man tycker att nu...ska det bli lugnt så händer något nytt.
Tilda sa idag- Mamma, nu har vi allihop fått åka ambulans. Ja det är helt sant.
Så är det faktiskt. När jag pratade med personlen i Västervik så tyckte dom att vi lika gärna kunde skaffa klippkort där uppe. Skämt och sido men va sjutton händer?
Och hur ska vi kunna bryta trenden? Det går inte att prata med någon som bestämmer heller för det vet ju ingen, vem som bestämmer över livet.
Jag har ju bett den där "någon" förut om att lämna oss ifred men det verkar inte som den vill lyssna på mig speciellt mycket. Får nog ta och komma på något nytt knep för att få lite gehör.
Undrar bara vad det ska vara..

En olycka kommer sällan ensam

Otur kommer i tre....ja det finns många talesätt för detta.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga för i vår familj verkar oturen har tagit ett stadigt tag om oss.
Vaknade idag kl 07.30 av att telefonen ringde och någon som presenterar sig som Marie ringde.
-Jo jag ringer angånde din dotter som har kört av vägen......
Jag sätter mig käpprätt upp i sängen och försöker orientera mig lite, men vadå hon var ju här inne nyss och sa -Hej då.
Hur? När? Vad? VA FAAAAN!!!!!!
Jo mycket riktigt hade hon tappat kontrollen över bilen på väg till sitt vikariat i Bockara, kanat ner i väggrenen och körde rakt in i ett träd.

Inte mycket kvar av den här bilen inte. Det kunde ha gått riktigt illa men hon hade verkligen änglavakt!
Vi for alla upp ur sängarna och gjorde oss iordning, skjutsade Tilda till Anders (dom skulle ju till Linköping idag) och Jordan fick åka till mamma. Hämtade Philip på jobbet och sen for vi iväg. Vägen till Västervik har nog aldrig varit så dryg.
Röntgenplåtarna visade inga brutna ben eller blödningar i kroppen. Ryggen värkte dock ordentligt och dom fick ge henne morfin.
Hon svimmade av också när hon skulle gå på toa och då blev det pådrag på IVA.
Jag satte mig lite avsides och lät dom jobba på. Jag kände igen allt sedan Tilda svimmade av i Stockholm efter operationen.Inget ovanligt men ack så otäckt att se,

Framåt eftermiddagen fick hon åka upp till Kirurgen och där får hon stanna i natt.
Tror nog att hon får åka hem imorgon, ordentligt mörbultad och med en rygg som värker.
Man blir helt stum på allt som händer oss just nu.
När ska det ta slut? 

Tycker trots allt att hon ser söt ut <3

Min stora dag

Ja lite naken är hon allt forfarande min Tilda docka, men hon börjar iallfall ta form.
Det är riktigt roligt att sy när man väl kommer igång.
Min nya symaskin är en dröm att sy på. Stor skillnad mot tröskverket jag körde med förut.
Men jag får tacka den för lång och trogen tjänst, nu ska den tillbaka till sin första ägare...min mamma.

Dit ska jag imorgon och få hemlagat rotmos....mumma.
Hoppas det blir fläsklägg till också, känner jag mor rätt så blir det nog det.

Tilda orkade inte med skolan idag. Vi gick dit men hon ville hem ganska snabbt. Caroline och Tilda hade skola här hemma istället. Hon är så duktig och ligger inte efter speciellt mycket.

Idag fick Anders ett spännande samtal från Min Stora dag. En  kvinna ringde och ville träffa Tilda i Linköping imorgon. Tilda tog fram det stora blocket och gjorde en önskelista.
Jag hoppas verkligen att hon får sin önskan uppfylld vad det än månne vara. Det är hon verkligen värd.

Tilda är där hon ska vara, hemma hos mig!

Igår fick hon komma hem igen, men hon får inte vara hemma så länge. På onsdag är det dags för en ny vecka. 5 dagars behandling på max en halvtimme till en timme.

Sen!! har vi kommit fram till den där otäcka rutan igen som heter UTVÄRDERING.

Förra gången var ju beskedet precis det vi ville ha och det hoppas vi på den här gången också.

Att skittumörerna har minskat ytterligare.

Idag har Tilda varit i skolan, 2 1/2 timme orkade hon med och det är ju kanon!

Imorgon kör vi igen för då är det syslöjd och det var ju ett tag sedan hon var med på det.

Kan inte fatta att hon orkar? Hon är ju helt grym!

Nu ska vi kura ner oss i sängen och kolla hollywoodfruarna.

Jag hoppas stackars Erika slipper hunsas av sin otäcka mamma Gunilla, fy vilken mardrömsmamma.

Tur att man inte fick en sån när man föddes.

Puss o kram på er där ute