En olycka kommer sällan ensam

Otur kommer i tre....ja det finns många talesätt för detta.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga för i vår familj verkar oturen har tagit ett stadigt tag om oss.
Vaknade idag kl 07.30 av att telefonen ringde och någon som presenterar sig som Marie ringde.
-Jo jag ringer angånde din dotter som har kört av vägen......
Jag sätter mig käpprätt upp i sängen och försöker orientera mig lite, men vadå hon var ju här inne nyss och sa -Hej då.
Hur? När? Vad? VA FAAAAN!!!!!!
Jo mycket riktigt hade hon tappat kontrollen över bilen på väg till sitt vikariat i Bockara, kanat ner i väggrenen och körde rakt in i ett träd.

Inte mycket kvar av den här bilen inte. Det kunde ha gått riktigt illa men hon hade verkligen änglavakt!
Vi for alla upp ur sängarna och gjorde oss iordning, skjutsade Tilda till Anders (dom skulle ju till Linköping idag) och Jordan fick åka till mamma. Hämtade Philip på jobbet och sen for vi iväg. Vägen till Västervik har nog aldrig varit så dryg.
Röntgenplåtarna visade inga brutna ben eller blödningar i kroppen. Ryggen värkte dock ordentligt och dom fick ge henne morfin.
Hon svimmade av också när hon skulle gå på toa och då blev det pådrag på IVA.
Jag satte mig lite avsides och lät dom jobba på. Jag kände igen allt sedan Tilda svimmade av i Stockholm efter operationen.Inget ovanligt men ack så otäckt att se,

Framåt eftermiddagen fick hon åka upp till Kirurgen och där får hon stanna i natt.
Tror nog att hon får åka hem imorgon, ordentligt mörbultad och med en rygg som värker.
Man blir helt stum på allt som händer oss just nu.
När ska det ta slut? 

Tycker trots allt att hon ser söt ut <3