Någon fyller år idag....

Ja det är visst jag det.
Får säga grattis till mig själv.
Nu är man klivit över strecket och det är nu närmare till 50 än 40.
Herregud jag minns min mammas 50 års dag som igår och nu är man snart där själv.
Härligt! Nej åldersnoja har jag inte alls. Jag följer måttot "man är den åldern då man fick sitt första barn", det betyder alltså 20 år.

Blev uppvaktad av mina barn som kom in och sjöng för mig. Paket blev jag inte heller utan. Fina nya gardinstänger till vardagsrummet, en söt fin radio till köket, en penna och en söt mugg från Tilda.
"Fröken" Caroline kom hit med tårta kl 9.00 på morgonen som vi tog till elvafikat.

Mamma kom sen med en ny tårta och senare kom syster yster också. Uhhhh tårtan sprutar ur öronen!
Nu står det en halv sommartårta i kylen som jag hoppas att Ricky moffsar i sig när han kommer från jobbet i kväll.

Vi har haft en bra dag, men på eftermiddagen var Tilda tvungen att åka upp till Västervik igen för påfyllning av trombocyter. Dom rasade nog extra snabbt pg a allt näsblod. Men nu är hon hemma igen och sover gott.

Imorgon blir det också en bra dag för det har jag bestämt :-)
Kram o Godnatt

Vaknade tidigt idag och kl 8 styrde vi kosan mot Västervik. Hastigt men trevligt blev vi full bil som åkte. Det var både Emmy, jag och Caroline (fröken) som åkte med Tilda.
Efter provtagning och annat bestyr så fick vi vänta ända till klockan kvart i ett innan hon fick blodet. Det är verkligen inte det ultimata. Ikväll fick jag dock ett tips från Lotta om hur man ev. kan ta bort lite väntetid. Det hoppas vi på.
Vi hann iallafall med både kanelbulle och musikunderhållning.

Tilda o Magda

Duktiga Magda från Visskolan

Tilda med fröken Caroline

Tilda fick en släng av näsblod när vi var uppe på sjukan. Det kom som vanligt överallt ifrån. Ganska mycket från ögonen, men efter ett tag så lyckades dom stoppa det.
Det kom tillbaka sen när vi kom hem så i stort sätt räknade vi ut att hon blött näsblod i nästan 7 timmar med lite pausar emellan.
Blod in och blod ut.....

Migrän och samarbete

Dagen har intagits i horisontelltläge.....migrän!!
Gick upp som vanligt, men efter bara en kort stund började den där förbaskade auran att störa mitt synfält. Neeeej inte nu inte idag!
Hann få i mig en kopp kaffe men sen var det bara att inta sovrummet.
Jag lämnade Tilda o Caroline med skolarbetet och försökte svälja bort illamåendet.
Ni vet när man mår så där illa så man nästan känner att det är i svalget och vänder. Huvudet bultar och man vill bara sova, men det går inte!
Nu är klockan nästan 23.00 och jag mår fortfarande lite halvilla med lite lätt huvudvärk.
Det måste försvinna till imorgon för då måste vi åka upp till Västervik och tanka lite blod.
Tycker inte att det märks speciellt mycket på henne, men proverna visar något annat.

Min hörna börjar ta form nu. Har inhandlat en ny fotpall och en golvlampa. Nu fattas bara fåtöljen och pläden. Det kommer bli skitbra tror jag. Ser mig själv sitta där och njuta.
Det är inte lätt att ha det fint när vi är så många här hemma men vi försöker så gott det går. Då inklusive några samandrabbningar. Går inte att undvikas när man är många vuxna på en liten yta.
Ni ska inte tro att det är idel dans på rosor här hemma, nä lite diskussioner är det MEN vi försöker alltid komma fram till en lösning och det är det viktigaste.
Vi kan inte alla vara helt nöjda men vi måste kunna samarbeta iallfall.

Skänker också en tanke till en god vän som förlorade en anhörig i helgen.
Tragiskt när så unga går för tidigt.  Kram på dig

Tildadockan klar

Måste bara visa hur den blev när den är klar:

Nästan lika söt som den äkta Tilda

Dag 7

 I fredags var jag i skolan och gick igenom krisplanen. Jag tror att vi fick med det mesta på den. Bad dom testköra den på någon lärare och även kolla av med andra föräldrar som har sjuka barn. Nu är det inga fler cancerbarn på skolan men det finns andra sjukdomar som ex. diabetes, hjärtfel där krisplanen också ska passa.
Fick också vetskap om något annat som kommer att påverka oss, men av hänsyn till andra kan jag inte ta upp det just nu. Jag tror dock att det kommer att bli bra.
Helgen har annars varit lugn, Emmy har vilat sig och återhämtar sig bra.
Träffade goa Helen igår, det var ju evigheter sedan. Men det är alltid lika härligt när hon kommer.
Har börjat rensa lite här hemma, märker att jag har alldeles för mycket saker helt enkelt. Nu ska vi göra en mys/läshörna. Go fåtölj med lite plädar och annat (märkte ni att jag fick in både..mys och go ;-)) ord som jag nuförtiden tycker är lite uttjatade.
Gofika...mys...bästa....finaste, det är ju egentligen positiva ord som börjar bli som en bra låt som spelas för mycket på radion, dom går för mycket på repeat.
I eftermiddag kommer Tilda hem igen. Det har gått jättebra den här veckan för henne. Hon har inte varit alltför illamående, tacka Betapred för det. Hittills har det funkat jättebra i kombination med zofran. Sen är det ju aldrig bra att äta för mycket kortison men det gör hon ju bara när det verkligen behövs. Hoppas nu att hon kan få vara hemma ett par veckor utan infektioner.

Nej nu ska jag ut i garaget och se om jag hittar lite slippapper. Har ett skåp som ska slipas och målas om. Det ska också upp i min nya hörna. Den goa, finaste, bästaste myyyyyysssshörnan ;-)

UTVÄRDERING

Idag ringde dom från Västervik och talade om att den 11:e Oktober är det dags igen för CT röntgen av Tildas bål och mage. Ja jag vet inte vad jag ska säga, det är bara att gilla läget och göra det.
Såklart som alla andra gånger så känner jag en stor klump i magen.
Man känner att man återupprepar sig hela tiden men det är så vårt liv är. Man lever just nu i block. Ett antal behandlingsveckor och sen Utvärdering och så flyter det på.
Efter denna utvärdering så ligger stamcellsskörd på schemat. Men för oss är det en dag i taget som gäller.

Emmy är nu hemma igen. Hon är betydligt rörligare idag, men givetvis så ömmar det både här och där.
Hon var och tittade på bilen idag och blev jätteledsen. Det är ju inte så lustigt. Jag drömde en hel del inatt och vaknade av att jag grät, det är nog ganska mycket man går igenom i sömnen.

Fy fasiken vad jag är less på allt som händer runt vår familj. Nu får det fan vara nog!!!Man får ju aldrig en lugn stund. Varje gång man tycker att nu...ska det bli lugnt så händer något nytt.
Tilda sa idag- Mamma, nu har vi allihop fått åka ambulans. Ja det är helt sant.
Så är det faktiskt. När jag pratade med personlen i Västervik så tyckte dom att vi lika gärna kunde skaffa klippkort där uppe. Skämt och sido men va sjutton händer?
Och hur ska vi kunna bryta trenden? Det går inte att prata med någon som bestämmer heller för det vet ju ingen, vem som bestämmer över livet.
Jag har ju bett den där "någon" förut om att lämna oss ifred men det verkar inte som den vill lyssna på mig speciellt mycket. Får nog ta och komma på något nytt knep för att få lite gehör.
Undrar bara vad det ska vara..

En olycka kommer sällan ensam

Otur kommer i tre....ja det finns många talesätt för detta.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga för i vår familj verkar oturen har tagit ett stadigt tag om oss.
Vaknade idag kl 07.30 av att telefonen ringde och någon som presenterar sig som Marie ringde.
-Jo jag ringer angånde din dotter som har kört av vägen......
Jag sätter mig käpprätt upp i sängen och försöker orientera mig lite, men vadå hon var ju här inne nyss och sa -Hej då.
Hur? När? Vad? VA FAAAAN!!!!!!
Jo mycket riktigt hade hon tappat kontrollen över bilen på väg till sitt vikariat i Bockara, kanat ner i väggrenen och körde rakt in i ett träd.

Inte mycket kvar av den här bilen inte. Det kunde ha gått riktigt illa men hon hade verkligen änglavakt!
Vi for alla upp ur sängarna och gjorde oss iordning, skjutsade Tilda till Anders (dom skulle ju till Linköping idag) och Jordan fick åka till mamma. Hämtade Philip på jobbet och sen for vi iväg. Vägen till Västervik har nog aldrig varit så dryg.
Röntgenplåtarna visade inga brutna ben eller blödningar i kroppen. Ryggen värkte dock ordentligt och dom fick ge henne morfin.
Hon svimmade av också när hon skulle gå på toa och då blev det pådrag på IVA.
Jag satte mig lite avsides och lät dom jobba på. Jag kände igen allt sedan Tilda svimmade av i Stockholm efter operationen.Inget ovanligt men ack så otäckt att se,

Framåt eftermiddagen fick hon åka upp till Kirurgen och där får hon stanna i natt.
Tror nog att hon får åka hem imorgon, ordentligt mörbultad och med en rygg som värker.
Man blir helt stum på allt som händer oss just nu.
När ska det ta slut? 

Tycker trots allt att hon ser söt ut <3