Bitterhetens dåliga smak

Den aldrighet som kom till mig i Fredags höll i sig hela helgen.
Jag har helt enkelt inte haft lust att blogga, ett medvetet val som jag gör.
Har jag inget att skriva om, då har jag inte det och då gör jag inte det heller.
Som sagt det har varit en himla tuff helg.  En höjdpunkt var dock att få träffa några goa vänner och umgås.
Det gör gott för själen och jag är egentligen lite ful mot dom....fast jag tror inte att dom märker det.
Jag tankar energi av dom, jag snor lite av deras goa mående.
Har inte riktigt koll på varför jag är så ledsen, om det är tiden eller något annat, men det känns trögt och segt. Jag kände en uns av bitterhet också.
Bitterhet är ett sånt negativt ord att jag knappt vill ta det i min mun, men jag måste faktiskt erkänna att jag kände den och pratade i dom termerna. Jag var helt fullt medveten om det och försökte spotta ur den som en riktig äcklig bittermandel. Nej, fy o ve för den "sjukan" den vill man inte ha, men lik förbaskat så smyger den sig in en smula...

Hade första mötet idag med en psykolog som ska hjälpa mig med min panikångest.
Sorgen känner jag att jag har ganska bra koll på.
Panikångesten är värre, den kommer både här och där och i alla möjliga situationer.
Där känner jag noll koll!
Vill verkligen bli av med den så att det inte finns hinder som göra att mitt sociala liv blir lidande.
Som det är nu så blir det det.
Det är väldigt svårt att förklara en panikångest, men för mig känns det som om jag har sockerdricka i hela kroppen och en olustkänsla sprider sig i magen.
Attackerna kan vara små eller stora. När det kommer ett riktigt påslag så får jag enorma skakningar, kallsvettningar, yrsel och svimningskänslor.
Ibland håller det i sig en timme ibland blir det bara en kort stund.
Nu har vi iallafall bestämt att köra igång i Augusti och bara koncentrera oss på panikångesten. SKÖNT!

Så bort med ångest, bitterhet och andra negativa åkommor...bort bort och kom aldrig tillbaka

En aldrighet kom idag

Tänkte mig inte riktigt för när jag körde till jobbet imorse. Passerar Tildas skola varje dag när jag ska iväg och så också i morse.
Fick se ett helt lämmeltåg med barn och vuxna trava i väg till kyrkan.
Helvete...tänkte jag för mig själv, det var ju inte meningen att jag skulle se det här.
Som vanligt började klumpen växa i magen.
Där gick vi förra året, i den raddan med alla andra. I år går vi inte i den raddad. I den raddan ska jag ALDRIG mer gå. ALDRIG mer...det låter så hårt och så definitivt.
Efter jobbet kom som förväntat alla tårarna, dom som låg inbäddade i den där klumpen i magen som kom med lämmeltåget i morse.
Jag som var bjuden på riktig gräddtårta med jordgubbar hos goa Mia fick tacka nej.
Blev så glad när hon bjöd mig på deras fikakalas och vill så gärna gå dit, men jag kunde inte.
Tårarna har svämmat över och den dagen som jag inte trodde skulle påverka mig så mycket gjorde det med besked.
Kunde inte titta på fb där alla tagit fina kort på sina barn, fina goa glada ungar som bara väntar på sitt sommarlov.
Jag visste att det skulle vara så där för jag har ju själv alltid gjort det.....men inte i år ....och ALDRIG mer.

Tildas hjälpande gala

Lite Figeholm nostalgi

Mysdags i Figeholm idag.
Åkte lite tidigare och tog med kameran för att fota lite barndomsminnen...

I detta hus växte jag upp i Figeholm...det var ett tag sedan det.

I den här murkna trappen har man gått många gånger till Kyrkgärdet

Ån där vi fiskade mört med bara händerna

Efter lite nostalgi så var det dag för dagens höjdpunkt...att få komma in på härliga MB Hälsocenter och blir knådad av Mia.
Här kan man verkligen känna lugnet.

Har ni ännu inte hittat detta underbara ställe så är det verkligen dags nu!!

Gör någons dag till en perfekt dag

En perfekt dag, och Tilda hade inga problem att orka med hela dagen.
I morgon ska vi försöka pallra oss upp så att vi kan vara i skolan kl 8.00. Det blir tufft men nu måste vi komma tillbaka till vardagslunken och då kan det ju vara bra med en liten försmak så här innan hösten kommer.

Precis så skrev jag här för ett år sedan.
Tillbaka till vardagslunken....jo jo så blev det med den. Vardagen som vi hade kom aldrig tillbaka igen.
Det blev en annan vardag, eller rättare sagt ett helt nytt liv.


På fredag är det skolavslutning och jag kommer ihåg förra årets också som det vore igår. Hur hon hade klätt upp sig så fint med fin vit klänning och nya skor.
Lösnaglar var också viktigt, för håret kunde hon inte fixa för det hade hon inget.

Ja jag kan verkligen säga att det känns, det känns i hela kroppen. Man vill bara åka bakåt i tiden och ta vara på allt som man inte tänkte på då.
Det som man försöker förmedla till andra nu, hur viktigt det är att ta tillvara på nära och kära.
Haka inte upp er på småsaker, rensa luften och stryk ett streck över det som inte betyder något.
Man behöver varandra så mycket, mer än man anar faktiskt.
Ta Er tid, ring det samtalet som du skjutit upp eller skicka ett sms till någon som du vet behöver det.
Det kan värma så gott och göra en hel dag för någon och jag lovar att din dag också kommer att kännas så mycket bättre.

Mer foton

Blev lite mer taggad igår att fota, så jag tog en till runda senare på kvällen.
Tog en hel del foton men många går i papperskorgen kan jag säga, men va sjutton gör väl det.
Övning ger färdighet säger dom som vet...

Hamnen

Ett alldeles vanligt fiskenät

Foto 1

Foto 2 på samma plats men ett annat ljus

I min trädgård

Fortsätter på spåret med vacker omgivning och det här inte längre bort än i min egen trädgård.