15 juni 2012

En aldrighet kom idag

Tänkte mig inte riktigt för när jag körde till jobbet imorse. Passerar Tildas skola varje dag när jag ska iväg och så också i morse.
Fick se ett helt lämmeltåg med barn och vuxna trava i väg till kyrkan.
Helvete...tänkte jag för mig själv, det var ju inte meningen att jag skulle se det här.
Som vanligt började klumpen växa i magen.
Där gick vi förra året, i den raddan med alla andra. I år går vi inte i den raddad. I den raddan ska jag ALDRIG mer gå. ALDRIG mer...det låter så hårt och så definitivt.
Efter jobbet kom som förväntat alla tårarna, dom som låg inbäddade i den där klumpen i magen som kom med lämmeltåget i morse.
Jag som var bjuden på riktig gräddtårta med jordgubbar hos goa Mia fick tacka nej.
Blev så glad när hon bjöd mig på deras fikakalas och vill så gärna gå dit, men jag kunde inte.
Tårarna har svämmat över och den dagen som jag inte trodde skulle påverka mig så mycket gjorde det med besked.
Kunde inte titta på fb där alla tagit fina kort på sina barn, fina goa glada ungar som bara väntar på sitt sommarlov.
Jag visste att det skulle vara så där för jag har ju själv alltid gjort det.....men inte i år ....och ALDRIG mer.

8 kommentarer:

  1. Aj, så ont i hjärtat det gjorde att läsa det! Så ont det måste göra i dig!

    Kramar i mängder till dig!

    SvaraRadera
  2. Vi vet aldrig hur livet så sakteliga tar oss med framåt. Mindes att året efter, det första året då allt skall göras fast på ett annat sätt, är svårt, svårast. Och sen kommer det mer hela tiden. Fint med tårtfikat men synd att du inte kom iväg, så kan det vara samtidigt så gör det inget när man äv iväg sådär att man gråter lite. Allt gott.

    SvaraRadera
  3. Jag tänkte mycket på ER idag. På Tilda som inte fanns med. Och på förra årets avslutning, på hoppet som fanns då och glädjen över att hon var med och skulle finnas kvar.
    Kram

    SvaraRadera
  4. Önskar jag kunde ta bort det onda...
    kram

    SvaraRadera
  5. Den där klumpen i magen känner man allt för tydligt igen. Jag mötte också några av Tildas klasskompisar efter avslutningen och det gjorde ju inte denna dag bättre precis. Kram på dig!/Paula

    SvaraRadera
  6. Förstår dig...Aldrigheten är lamslående...Styrkande tankar....

    SvaraRadera
  7. Usch! Det låter otroligt jobbigt. Själv har jag inga barn, kan inte få fast jag så innerligt vill. Aldrigheten kommer och hälsar på mig också :-( Jag skickar helande och styrkande tankar till dig i din sorg. Kramar

    SvaraRadera