30 oktober 2012

Början av den sista vaknatten

Nu har vi slutat att ge dig mat.
Det gör ändå inget för dig, maten matar bara dom där äckliga tumörerna.
Du vill inte ha....du är bara så trött.

Vi sitter hos dig hela tiden, du sover mycket men vaknar lite då och då för att lägga en underfundig kommentar så där som du är så bra på.

Besöken kommer och går och det märks på dig att du tycker om det. Vi finns där hela tiden, någon går och tar kaffe en annan går på toa, men du har full koll.
Ibland tror jag att du hör på stegen vem det är som gör vad.

Personalen kommer in och ger dig ny smärtlindring då och då men annars håller dom sig i bakgrunden....dom vet också...

Vi sitter runt dig, håller dina små händer och försöker få upp lite värme. Andningen är tung, så tung och bröstkorgen höjer sig nu bara på en sida.
Den andra sidan har redan slutat fungera.



6 kommentarer:

  1. Aj, så ont det gör att läsa! Jag har tänkt många gånger att "snart har hon varit utan Tilda i ett år" och ändå känns det så konstigt att det faktiskt är så länge.
    Varma kramar till dig, och imorgon kommer du att vara i mina tankar. Igen. <3

    SvaraRadera
  2. Jag läser och blir berörd.
    Hinner tänka "hur klarar man det?"
    Känner igen.
    Och inser att vi måste klara det.

    På torsdag är det min Noras 8e födelsedag.

    Fuck cancer!

    Styrka till dig!

    SvaraRadera
  3. Snart är det 1 år sedan Tilda reste från familjen och oss alla andra. Vi stod sorgsna på perrongen. En station 12 mil från er i Linköping. Vi kunde ändå följa med lite grann innan Tilda reste. En sån gåva att vara med på avstånd men ändå så nära.
    Goa Tilda, minnet av dig är så varmt och gott.

    Kram Anneli och hela familjen / hälsa Anders
    Irja

    SvaraRadera
  4. Man kommer aldrig glömma dom sista andetagen och hur utmattad man själv var av att varken kunnat äta lr sova! Slår bort tankarna ibland men dom kommer då och då tillbaka! :-( Alla styrka! <3 //Malin (Felicias mamma)

    SvaraRadera
  5. Känner så väl igen slutet på min 24-åriga dotter Charlotte. efter en 12 års kamp utan en klagan. Kram från en medsyster Gunvor. www.charlottetjejen.blogg.se

    SvaraRadera