Åsikter....igen

Kritiserat vårdärende avslutas

Oskarshamni går 16:15 | Uppdaterad i går 16:49

En man i 40-årsåldern dog och Socialstyrelsen riktade skarp kritik mot Oskarshamns sjukhus. Nu avslutas ärendet.

Socialstyrelsen är nöjd med de nya rutiner för inhyrda läkare och personalutbildningar som sjukhuset infört. Dessutom har det startats en mobil intensivvårdsgrupp och de EKG som tas i ambulans kan numera skickas till mer än ett sjukhus.
Däremot är socialstyrelsen frågande till att sjukhuset inte fastställt egna rutiner för patienter med lungpropp utan hänvisar till ett PM hos landstinget i Stockholm.
Mannen som dog hade drabbats av lungpropp men det EKG som togs i ambulansen tolkades inte utan han skickades till länssjukhuset i Kalmar, trots att lungpropp var den diagnos av de som läkarna utredde som kunde ha behandlats i Oskarshamn


Det var den här texten som jag fick framför ögonen i morse när jag slog upp tidningen.
Ok?? Så Oskarshamns Tidningen hade alltså fått veta att man kanske kunde ha räddat min Ante?
Detta tycker man är ok att lägga ut i tidningen utan att först informera anhöriga?
För det första så tror jag att jag fick en smärre chock och sedan kom ilskan, vilket resulterade i ett frågande mail till journalisten ifråga som valt att lägga ut artikeln.

Min fråga i det hela är egentligen hur man tänker när man får informationen på sitt bord?
Tänker man att det finns anhöriga bakom denna "story" eller blir man så avtrubbad att man bara lägger ut? Skulle det inte vara intressant att få en reaktion från anhöriga?
Vore det inte mer intressant att detta kanske är en sak att följa upp?
Idag så finns det många hål i vår landstingspolitik och vårt nya förfarande vad det gäller hur landstingen väljer att vårda patienterna (på vägarna). Men det betyder inte att man glömmer dom människorna som finns runt omkring patienterna.
Vi har nämligen också känslor och åsikter, detta är verkligen inte ok!
Jag ber Er kära journalister att visa mer medmänsklighet och iallafall offra ett telefonsamtal till anhöriga INNAN publicering.

Kontentan av detta är att OT numer har en prenumerant mindre, inte för att jag tror att någon bryr sig för det verkar inte vara deras starka sida.
Nej nu koncentrerar vi oss på att stödja en idrottsklubb som inte lyckas betala sina försenade hyror. Allt för att rädda eventuella hitresande supportrar som kanske köper en korv i korvkiosken eller om vi har riktigt tur slår till med en pizza i en av dom femtielva pizzerior som finns i lilla staden.
Allt för att marknadsföra OSKARSHAMN!
Ironi, nej varför tror ni det???

Puss o Kram

En Källa av medmänniskor

"Källan" heter ett ställe som är fyllt av värme, medmänsklighet och en otrolig sammanhållning.
Ett ställe man kan komma till och bara vara. Prata bort en stund med kravlösa människor. Ett ställe där livsöden är så olika, men som har gjort dom till medmänniskor.
Man känner värmen i väggarna och även att jag var där för första gången idag så kändes det inte lustigt.
Alla är där för olika anledningar, smärta i antingen kroppen eller i själen. Det gemensamma verkar ändå vara strävan efter ett socialt liv.
Med ett leende klev jag ut genom dörren efter 2 timmar.
Ja, tänkte jag ... hit ska jag definitivt gå igen :-)

Igår var det också en sån bra dag med nya möten. Började dagen med frukost med en annan änglamamma. En mamma med ett brustet hjärta som också har bestämt sig för att gå vidare i livet. Att kunna se ljusglimatar och glädja oss åt det ger oss energi att orka vidare. Vi bestämde oss för att ses igen och kanske även få med andra föräldrar som råkat ut för samma öde.
Poängen med träffarna måste vara att hitta verktyg för att gå vidare, men ändå kunna bolla känslor med likasainnade.

Eftermiddagen träffade jag min nya samtalspartner, det kändes hur bra som helst. Vi vårdade både det psykiska och det fysiska. Först samtal sedan taktilmassage. En kombination som hette duga.
Igår kväll var jag sedan helt färdig, jättetrött men somnade som vanligt alldeles för sent i alla fall.

Nu är jag helt färdig efter alla intryck och mycket mer blir inte gjort idag kan jag säga.

Undran utan svar

Nu har jag lyssnat på Lalehs CD hela kvällen och den är helt magisk!!
En av låtarna som naglar sig fast i mitt huvud är "Vårens Första dag", det känns som om Tilda kunde ha sjungit den i våras. Då när hon låg och var så dålig i somras.
Vet inte varför jag känner så men jag kan tänka mig att hon kanske hade den känslan och den viljan??

Ibland kan jag undra hur hon tänkte och hur det var för henne under sin sjukdomstid.
Kan det vara så enkelt att hon egentligen bara hade en önskan, att bli frisk och inget annat.
Att hon gick med på vad som helst bara för att bli frisk?
Men hur besviken blev hon då när hon fick beskedet att alla gifter och kurer inte skulle fungera.
Att hon helt enkelt inte skulle få vara kvar här i detta jordeliv längre.
Åhh då knyter det sig i min mage.
Vilken tur att vi aldrig gav henne några garantier på att det skulle gå vägen.
Vi sa hela tiden att dom gjorde allt dom kunde och att vi verkligen hoppades att det skulle bli bra.

Ja det är många frågetecken som för alltid kommer att vara frågetecken, tills vi ses igen.
Min lilla ängel och jag. Det dröjer länge till men en dag kommer vi att fortsätta där vi slutade.

En dag ska jag VRÅLA!!!!

Nu har jag gjort det igen.
Jag har bytt ut och ändrat....det måste vara någon form av terapi.
När jag flyttade in här för ca 2 år sedan så köpte jag ett nytt köksbord, men sen när jag fick hem det så tyckte jag nog allt att det var lite väl stort.
Jag har sedan dess gått och grunnat på vad jag egentligen skulle vilja ha och i veckan dök det upp på blocket.
Så fint och så lagomt för mitt lilla kök. Ett vitt fint runt bord med fina stolar till.
Det blev alltså ut med det "gamla" och in med det "nygamla".
Men vet ni vad??? Nu passar ju inte taklampan som jag har och en matta under bordet måste också införskaffas.
Jag har hittat lampan som jag vill ha och nu återsår bara att hitta en fin trasmatta. Helst en fyrkantig och i mörk grå eller svart...tror jag :-)

När jag sitter och bloggar så brukar jag oftast ha musik i öronen, musik för mig för mig oftast i en härlig sinnesstämning.
Men ibland, och det tror jag många med mig känner så vill man bara sjunga med högt och ljudligt. Man tror liksom att man lyckas få till dom där höga tonerna och den perfekta hesa stämman precis som originalet. Nu funkar det ju inte alltid för man har ju grannar och barn som man vill förskona.
Men ibland så önskar jag att jag var helt ensam i huset så jag iallafall fick tro för en stund att jag hade den där underbara klara rösten och jag verkligen fick VRÅÅÅÅLA ut som jag känner för.
Man kan i och för sig sätta sig i bilen och rocka loss, men då funkar det ju inte att köra inne i stan.
Ni kan ju tänka er hur det skulle se ut om man måste stanna vid ett trafikljus och där sitter man och vrålgapar och är högröd i ansiktet ( av brist på syre).
Snälla medtrafikanter kanske tror att man skriker på hjälp eller något. Näää det funkar bara om man ska åka långt ute på dom stora vägarna.
Det gör jag inte så ofta nuförtiden så jag får helt enkelt bara fantasiera om det ....

Lyssna och njut

Står lite ostadigt just nu

Hej igen

Det har varit några dagars uppehåll för mig.
Först och främst har det inte hänt ett enda dugg!! Dagarna går men inte mer än så.
Jag går och pysslar och tittar runt i mitt hem.
Tilda har varit väldigt nära nu ett par dagar. Hon finns hos mig varenda minut och jag lider inte av det men jag blir så himla ledsen.
Jag gråter i tid och otid och min längtan är enorm.
Hennes kläder och saker dyker upp överallt i mitt hem. Varje gång jag ska rensa någonstans så finns det tecken från henne och då stannar liksom världen upp och tankarna härjar fritt.
Gråten ligger och svider bakom ögonlocken och det är helt omöjligt att låta den ligga kvar där.
Men jag tillåter mig också att känna och att gråta.
Det får vara så nu ett tag. Är inne i ett skov av enorm saknad och där stannar jag en stund.
Jag vet att jag tar mig ur det och det är huvudsaken.

Var hos Therese (sjukgymnasten) i eftermiddags och kollade av knät lite.
Det är fortfarande svullet så det blir inga extrema rörelser utan lite lätta böjningar osv..
Ska tillbaka om en vecka igen och börjar lite med balansrörelser.
Hon hade full förståelse för att jag känner mig deppig nu.
Ibland så säger hon så mycket vettiga saker som är så sanna.
Hon sa, förut så slogs benen på dig undan psykiskt, nu gjorde det det fysiskt.
Har helt enkelt inte någon stabil grund att stå på nu och det är inte gott för själen.
Hmmm...klok kvinna!

Nu ser jag fram emot måndag, då jag ska träffa en annan änglamamma och sen på eftermiddagen ska jag även träffa en ev. ny samtalspartner. Vi ska träffas och se om det kan vara något för mig.
Så Stefan om du läser det här så ger jag inte upp dig, jag bara byter spår en liten stund.
Jag vet att du tycker att det är ok :-)

Min första dotter

Hon hade bråttom ut för sådär 21 år sedan så var det ingen hejd på henne.
Jag vet att jag satt och skruvade ihop en hallmöbel när hon började banka på. Ville så gärna få ihop den där möbeln så jag bet ihop och knep.
Till slut gick det inte längre och efter ett litet kick så var hon ute minsann.
Bråttom då och bråttom nu, det har liksom inte förändrats speciellt mycket.
En liten flicka med ett gott hjärta och vill vara alla till lags.
Hon har hjälpt mig otroligt mycket under den här svåra tiden och jag hoppas att jag kan ge tillbaka när hon en dag behöver mig i svåra stunder.
Lilla tjejen som en gång älskade Spice Girls, alla Disneyfilmer och barbiedockor har nu blivit en vuxen kvinna. Önskar henne all lycka i världen och glöm inte att släppa lite på dina känslor ibland.
Glöm inte att mamma älskar dig för alltid.