En dag med tårar

Hade verkligen sett fram emot den här dagen. Min nya bil skulle hämtas.. vad händer?
Jo jag jobbar och allt känns bra.
Men helt plötsligt när jag kommer hem så händer det!
Saknaden, sorgen, förtvivlan slår mig i huvudet..i magen ...slår undan benen på mig. Fullständigt!

Får panik, kan inte sluta gråta, det bara väller fram ur ögonen och allt är bara skit.
Min sjukgymnast får jag tag på via fb, så att jag kan avboka...tack och lov för cybervärlden.
Emmy får hämta bilen åt mig. Kan omöjligtvis åka iväg och träffa någon.
Det är bara att låta det ske, att låta sig slås ned till en blöt fläck.
Så här är mitt nya liv.

Jag har verkligen ett tomrum i min kropp, det fattas någon, någon som funnits i mitt liv så länge.
En individ som har legat i min kropp, en underbar varelse som skänkt mig så mycket glädje i nästan 10 år.
Hur kan man bara vara oberörd? Det är verkligen helt omöjligt.
Givetvis kommer denna saknad och förtvivlan att ta över min kropp titt som tätt lustigt vore väl annars.
Men det märkliga är också att man reser sig efter varje gång.
Kravlar sig upp till ljuset igen, för man vill inte vara kvar i det mörka för länge.

Man är skör och men samtidigt finns kämparandan inom en, men inte varje dag.....inte idag.

Morsdag...

Till slut blev dagen bra ändå, men jag kände att en fattades......min ängel...saknar dig så!

Flashbacks och Miabesök

Mitt besök hos ortopeden idag var både behövligt och jäkligt otrevligt.
Han konstaterade snabbt att jag helt enkelt har vätska i knät och måste tappas.
Det där har jag ju varit med om tidigare, men inte med mig själv utan med Ante. Tårarna började trilla redan innan kanylen nådde skinnet.
Poff så satt den inne i knät och jag lyckades hålla benet still men fy %&X/?¤% det gjorde ont!
Det var precis så här Ante fick göra, det är inte klokt vad minnena etsar sig fast i hjärnan.
Jag fixade det iallafall och nu känns benet skit, men jag vet att det ska lätta ...kanske imorgon.

Som tur var så kom Mia från Källangänget och lättade upp min dag.
Såklart hade hon fin blomma med, en hortensia, som jag alltid har velat haft men aldrig fått tummen ur och köpt. Titta så fin. Mia är en sån person som kan ALLT om blommor, hon kan alla namn och jag är totalt värdelös.

Den fick ta plats ute på verandan med alla andra blomster.

Ikväll får man inte missa semifinal 2 i eurovision. Loreen måste bara gå vidare för hon är ju bara bäst!

Nu lägger jag benet i högläge och önskar mig en "svullfri" dag imorgon.

Håll om, håll tyst, håll ut....

Fakta o råd till anhöriga, vänner, arbetskamrater etc...


Alla vet vi hur svårt det är att möta människor i sorg. En alltför lätt väg är att vända på huvudet, ta en annan väg, ignorera etc.
Tyvärr är det just dom sakerna som vi som är i sorgen märker av och gör oss så ledsna. Jag vet, jag har självt gjort det och det gnager fortfarande i mig.
Vi pratar alltför sällan om sorgen och därför är det så tungt tror jag. Egentligen vore det kanske lättare om vi lyfte upp den och lärde oss att stödja andra människor i sorg.
Lära oss att det är inte farligt, vi gör inte personen mer ledsen....den som sörjer är redan ledsen.

Jag fick hem en bok igår som är en hjälp genom sorgen. Ett kapitel handlar just om det jag beskrev i rubriken.

Här kommer lite axplock

Håll om- En klapp på axeln, håll i handen, ord är inte viktiga...Det finns inget att säga och det förstår vi.

Håll tyst- Lyssna!Dra inte paralleller till ditt eget liv om du inte har förlorat någon.Säg inte att du förstår.Var inte rädd att gråta.Det är helt ok att dela sorgen med den sörjande, då känns det mer äkta

Håll ut- Det tar lång tid att sörja, ingen sörjer på en bestämd tid och alla som förlorat kommer alltid att ha en sorg i hjärtat. Försvinn inte efter begravningen för det är då vi behöver er som mest.

Tänk på vad du säger:

"Säg bara till om det är något jag kan göra"
Ansvaret läggs då på den sörjande, den som borde slippa ansvaret och istället bli omhändertagen.Bestäm istället en tid direkt och GÖR istället för att fråga VAD.

Ät gärna tillsammans
Laga mat till den sörjande, handla lite 

"Du måste höra av dig"
Den sörjande orkar inte

"Hur mår du"
Frågan är svår, för den sörjande är oftast inte ärlig i sitt svar.
Säg hellre- Jag tänker på dig. Lyssna och trösta med närvaro


"Jag vet hur du känner dig"
Bara om man har samma erfarenhet kan man säga så.


"Jag ringer dig i helgen så kan vi göra något tillsammans"
Se till att du verkligen gör det!

"Kom hem till mig och ät om du har lust"
Väldigt få av de sörjande skulle bara komma förbi på middag. Man vill inte "störa"

"Tiden läker alla sår"
Det är en funktion att ta hand om din egen ångest än att avhjälpa den drabbades ångest.

Jag tyckte mycket av detta vad vad jag själv har reflekterat över under min korta tid i sorgen. Jag väljer att säga "korta" tid för det är det. Jag har många år kvar på denna jord och jag kommer föralltid att sörja.

Läs gärna och tänk efter ordentligt. Prata om sorg och tala om för den du försöker trösta att du tycker att det är svårt. Vi förstår!, men vi förstår inte tystheten...

Källandag utomhus igen

Trots ett skitknä så måste jag säga att dagen har varit underbar.
Hela förmiddagen var vi hemma hos en i Källangänget och kladdade med betong. Inte jag, men alla andra.
Jag fotade och haltade omkring.
Men ack så gutt att vara ute i det varma vädret och med ett gutt gäng.
Kan inte lägga upp några bilder på folket för jag glömde fråga om lov till det, så det blir lite på en del av projekten istället.

Man får inte vara rädd för att skita ner sig.

När jag kom hem fick jag lägga benet i högläge och ringa ortopeden. Fick en tid redan på Torsdag, det känns bra.

Kollade av hur vi har det med biljettförsäljningen och hör o häpna. Det fanns 2 st kvar på Oskarshamns Tidningen. Det är ju inte klokt!!! Vi har alltså sålt närmare 500 biljetter!
Ja, det är väl inte så mycket att orda om......eller..... Jo, det är fantastiskt!!!

Bilbyte

Jobb igen idag.
Lilla Jordan fick vara hemma själv idag i 4 timmar. Jag tror minsann att han sov hela tiden.
Åkte bort till Maria och där släppte jag honom lös, han sprang omkring så han hade eld i baken. Tala om överskottsenergi!

I förra veckan var jag och Ricky och kolla på bilar. Har tänkt ett tag på att det är nog dags att byta. Antingen köra slut på den man har eller byta..ja det är frågan.
Har kollat en del på Hyundai i30 och visst stod det väl en fin där inne på bilaffären.
Var ju tvungen att testa den också och mmmmm den gick betydligt så mycket bättre än min slöa golf.

Fick ett ja från banken och nu blir jag snart Hyundai ägare :-).


Det var körövning idag igen. Var ju tvungen att titta in till dom små sötnosarna. Fnittriga, trötta men dom visste hur dom skulle ta i iallfall. Det här blir toppenbra.
En liten tjej sa att jag var så lik en tjej i hennes klass, jag berättade att den tjejen var min lillasyster.- OJ! sa hon. - Är det din lillasyster???
Så vi kanske är lite lika Matilda och jag...

Raka vs vaxa

Såhär när solen tittar fram så är det ju ett måste att raka benen. Ni som "känner" mig vet mitt dilemma under den kalla årstiden, kan inte säga att rakningen blir så där frekvent precis.
Idag iallafall så tänkte jag ge mig på vaxning istället, MEN jag måste säga att det är verkligen överskattat.
Det var inte många hårstrån som följde med den där rosa remsan.
Däremot har jag nu väldigt kladdiga ben, för hur sjutton ska jag få bort överskottet.
Det funkar inte med tvål och vatten så nu funderar jag på lacknafta eller kanske aceton?
Nä hädanefter får det bli det traditionella rakningen istället.
I-lands problem? Ja, kanske men det är ganska härligt att vara så där lite ytlig ibland.
Leka "dam" och pynta lite...kan inte fatta hur ni andra hinner med allt som ska göras på våra stackars kvinnokroppar.
Det ska rakas både här och där, noppas ögonbryn, fila fötter, lacka naglar både fötter och fingrar, diverse krämer för borttagning av makeup, innan makeup, inför natten och såklart för dagen.
Håret ska fönas och formas och diverse produkter ska masseras i, och sen får man ju inte glömma INPACKNINGEN helst 1 gång i veckan....
Herregud!! Jag har insett att jag ALDRIG någonsin kommer att bli en "dam".
Nej, jag nöjer mig med att leka "dam" ibland.....