UTVÄRDERING

Idag ringde dom från Västervik och talade om att den 11:e Oktober är det dags igen för CT röntgen av Tildas bål och mage. Ja jag vet inte vad jag ska säga, det är bara att gilla läget och göra det.
Såklart som alla andra gånger så känner jag en stor klump i magen.
Man känner att man återupprepar sig hela tiden men det är så vårt liv är. Man lever just nu i block. Ett antal behandlingsveckor och sen Utvärdering och så flyter det på.
Efter denna utvärdering så ligger stamcellsskörd på schemat. Men för oss är det en dag i taget som gäller.

Emmy är nu hemma igen. Hon är betydligt rörligare idag, men givetvis så ömmar det både här och där.
Hon var och tittade på bilen idag och blev jätteledsen. Det är ju inte så lustigt. Jag drömde en hel del inatt och vaknade av att jag grät, det är nog ganska mycket man går igenom i sömnen.

Fy fasiken vad jag är less på allt som händer runt vår familj. Nu får det fan vara nog!!!Man får ju aldrig en lugn stund. Varje gång man tycker att nu...ska det bli lugnt så händer något nytt.
Tilda sa idag- Mamma, nu har vi allihop fått åka ambulans. Ja det är helt sant.
Så är det faktiskt. När jag pratade med personlen i Västervik så tyckte dom att vi lika gärna kunde skaffa klippkort där uppe. Skämt och sido men va sjutton händer?
Och hur ska vi kunna bryta trenden? Det går inte att prata med någon som bestämmer heller för det vet ju ingen, vem som bestämmer över livet.
Jag har ju bett den där "någon" förut om att lämna oss ifred men det verkar inte som den vill lyssna på mig speciellt mycket. Får nog ta och komma på något nytt knep för att få lite gehör.
Undrar bara vad det ska vara..

En olycka kommer sällan ensam

Otur kommer i tre....ja det finns många talesätt för detta.
Jag vet inte riktigt vad jag ska säga för i vår familj verkar oturen har tagit ett stadigt tag om oss.
Vaknade idag kl 07.30 av att telefonen ringde och någon som presenterar sig som Marie ringde.
-Jo jag ringer angånde din dotter som har kört av vägen......
Jag sätter mig käpprätt upp i sängen och försöker orientera mig lite, men vadå hon var ju här inne nyss och sa -Hej då.
Hur? När? Vad? VA FAAAAN!!!!!!
Jo mycket riktigt hade hon tappat kontrollen över bilen på väg till sitt vikariat i Bockara, kanat ner i väggrenen och körde rakt in i ett träd.

Inte mycket kvar av den här bilen inte. Det kunde ha gått riktigt illa men hon hade verkligen änglavakt!
Vi for alla upp ur sängarna och gjorde oss iordning, skjutsade Tilda till Anders (dom skulle ju till Linköping idag) och Jordan fick åka till mamma. Hämtade Philip på jobbet och sen for vi iväg. Vägen till Västervik har nog aldrig varit så dryg.
Röntgenplåtarna visade inga brutna ben eller blödningar i kroppen. Ryggen värkte dock ordentligt och dom fick ge henne morfin.
Hon svimmade av också när hon skulle gå på toa och då blev det pådrag på IVA.
Jag satte mig lite avsides och lät dom jobba på. Jag kände igen allt sedan Tilda svimmade av i Stockholm efter operationen.Inget ovanligt men ack så otäckt att se,

Framåt eftermiddagen fick hon åka upp till Kirurgen och där får hon stanna i natt.
Tror nog att hon får åka hem imorgon, ordentligt mörbultad och med en rygg som värker.
Man blir helt stum på allt som händer oss just nu.
När ska det ta slut? 

Tycker trots allt att hon ser söt ut <3

Min stora dag

Ja lite naken är hon allt forfarande min Tilda docka, men hon börjar iallfall ta form.
Det är riktigt roligt att sy när man väl kommer igång.
Min nya symaskin är en dröm att sy på. Stor skillnad mot tröskverket jag körde med förut.
Men jag får tacka den för lång och trogen tjänst, nu ska den tillbaka till sin första ägare...min mamma.

Dit ska jag imorgon och få hemlagat rotmos....mumma.
Hoppas det blir fläsklägg till också, känner jag mor rätt så blir det nog det.

Tilda orkade inte med skolan idag. Vi gick dit men hon ville hem ganska snabbt. Caroline och Tilda hade skola här hemma istället. Hon är så duktig och ligger inte efter speciellt mycket.

Idag fick Anders ett spännande samtal från Min Stora dag. En  kvinna ringde och ville träffa Tilda i Linköping imorgon. Tilda tog fram det stora blocket och gjorde en önskelista.
Jag hoppas verkligen att hon får sin önskan uppfylld vad det än månne vara. Det är hon verkligen värd.

Tilda är där hon ska vara, hemma hos mig!

Igår fick hon komma hem igen, men hon får inte vara hemma så länge. På onsdag är det dags för en ny vecka. 5 dagars behandling på max en halvtimme till en timme.

Sen!! har vi kommit fram till den där otäcka rutan igen som heter UTVÄRDERING.

Förra gången var ju beskedet precis det vi ville ha och det hoppas vi på den här gången också.

Att skittumörerna har minskat ytterligare.

Idag har Tilda varit i skolan, 2 1/2 timme orkade hon med och det är ju kanon!

Imorgon kör vi igen för då är det syslöjd och det var ju ett tag sedan hon var med på det.

Kan inte fatta att hon orkar? Hon är ju helt grym!

Nu ska vi kura ner oss i sängen och kolla hollywoodfruarna.

Jag hoppas stackars Erika slipper hunsas av sin otäcka mamma Gunilla, fy vilken mardrömsmamma.

Tur att man inte fick en sån när man föddes.

Puss o kram på er där ute



Intressant samtal vid ett vattenhål

Idag blev jag bjuden på picknick vid mitt underbara Ernemar.
Ett möte med en härlig människa som jag normalt sett egentligen inte umgås med, men jag känner mig otroligt bekväm i hennes sällskap. Vi hittar alltid intressanta samtalsämnen.
Idag pratade vi mycket om livet och vad det är som gör av vi stressar och vad som är vinningen med det?
Vi kom egentligen fram till att det finns ingen som helst vinning med det.
Jag har alltid förut varit en förespråkare att man SKA jobba 100%, varför det vet jag egenligen inte.
Nu efter allt som har hänt har jag börjat frågasätta mitt eget tänk och kommit fram till att jag nog har tänkt lite fel.
Min reflektion är att någon gång på 70-talet så ville alla kvinnor frigöra sig i samhället.
Kvinnan skulle ut och jobba, tjäna sina egna pengar. Skilsmässostatistiken rasade i höjden och kvinnan var fri och lycklig....en stund.
Tills dom upptäckte att dom fortfarande hade allt hemarbete som förut. Mannen blev nog lite akterseglad och stod där med vidöppen mun och undrade -Va fan hände?
Han hängde ju inte med i svängarna så han ville ju fortfarande ha sina skjortor strukna och middagen på bordet.
Kvinnan ville absolut inte tillbaka till det som var, utan dom fortsatte att jobba vidare och stressade mer.
Jag tror att där började kvinnans stresshormner att öka. Vi har liksom bäddad lite för oss själva.
Vi som var barn till dessa frigörande kvinnor på 70-talet har följt med i samma fotspår.
Vi jobbar 100%, vi curlar våra barn (för vem sjutton skjutasade oss någonstans), vi ska ha tiptop hemma (ifall att vi hinner bjuda hem någon på 3 rätters), vi måste motionera (för att kunna statusuppdatera på fb). Vi gör detta för ...vem?
Stress? Japp såklart blir det stress.
Jag måste säga att jag trivs med att kunna göra långkok, baka bullar och vila mig lite då och då.
Nu måste jag det för att överhuvudtaget överleva.
Lika förvånad blir jag av andra kvinnor som ifrågasätter andra som väljer ett mindre stressfritt liv. Nej hörrni ni skulle salutera dessa människor för dom ser värdet i livet.
Ja, det var väl ungefär dagens samtalsämne där ute vid vattenhålet och det gör jag mycket gärna om, även om jag fick tillbringa resten av dagen i sängen med feber..........

Åkte till Camilla på förmiddagen och fick lite morgonkaffe.
Fia och Malte kom också dit, vi satt och pratade om ditt o datt och njöt i solen.

När jag kom hem kopplade jag upp mig på msn med Tilda o Anders.
Tilda fick feber igår och fick läggas in istället för att bo på Ronald Mc Donalds. Hon var ganska slö igår kväll men idag var hon mycket piggare.
Hennes CRP är hög igen men hennes övriga värden är bra.
Vi får väl se om det lägger sig så att hon får komma hem efter helgen.
Det känns så mycket skönare för mig när jag kan se henne. Hon är ju inget stort fan av att prata i telefon.
Emmy åker upp idag ska vara där över helgen.
Jag ska fortsätta att vila mig och idag är en bra dag.
När jag säger bra betyder det att jag inte har mycket yrsel och att jag kan gå in och köpa disktabletter på lilla Konsum.
Vissa dagar kan jag omöjligen gå in ens till lilla butiken. Allt känns tungt och man vill bara gömma sig under täcket.
Men får jag bara en Tildados några gånger under dagen så är jag nöjd. Ingen är med beroendeframkallande än henne.

Min härliga unge!

Gäsp!

Är så trött, har inte sovit så många timmar inatt. Min lilla söta byracka har hållit mig vaken.
I och med att vi numer är 3 vuxna (oftast 4) i min lägenhet så fattas det sovplatser. Ricky har ockuperat Tildas rum, Tilda sover bredvid mig i sängen (när hon är hemma). Emmy och oftast hennes pojkvän sover i vardagsrummet på en madrass och soffan.
Jordan vill gärna sova mellan Emmy och Philip, men det är inte så lyckat när det är sååå trångt.
Resultet blev att en irriterad Emmy kommer och dumpar Jordan inne hos mig.
Han gillar INTE läget utan han står och gnäller vid dörren och vill in till dom, men inte den här gången .minsann. Han fick helt enkelt gilla läget och hålla sig inne hos mig.
Det märkliga är att när Emmy sover hos Philip så ligger han i sin korg nästan hela natten. Han kanske kommer någon gång på morgonen och vill ha lite morgonmys.

Fick frågan idag om jag verkligen skriver allt här på bloggen och det kan jag säga ärligt. Det gör jag INTE! Jag skulle kunna skriva massa saker men jag väljer att inte göra det.
Dels för respekt och om jag är riktigt förbannad på någon nära så vinner jag inget med att göra det officiellt.
Givetvis så är det dagar och tillfällen jag verkligen skulle vilja "skriva av mig" här men där går min gräns. Det visar då bara min version av det hela och den är inte alltid rätt (fast jag tycker ju det förstås ;-)). Jag klampar säkert människor på tårna iallfall men då gör jag det antingen medvetet eller helt omedvetet.
Och jag använder inte min blogg "istället för" att ta en diskussion, för jag står för vad jag tycker och skriver, det måste man göra när man bloggar.

Sen en sak till.....Wordfeud.....ajajaj beroendeframkallande på hög nivå. Men ett himla bra sätt att gnugga ordknölarna med.