Annorlunda tankar

Igår fick jag en sån där lustig känsla i kroppen.
Det var som att verkligheten slog mig i bröstet med full kraft.
Jag tappade totalt fokus och började tänka på hur mitt liv kommer att se ut i framtiden.
Nu är jag inte längre småbarnsmamma, jag har inga tider att passa. Jag har bara mig själv att tänka på. Ja såklart dom stora barnen också men ni förstår nog vad jag menar.

I mitt sorgetillstånd så känns den känslan inte helt bekväm kan jag säga.
Vet att jag INTE ska tänka så där, men vem sjutton kan mota bort en tanke som bara kommer från ingenstans.
Kommer jag att alltid leva ensam, vara sorgsen, få panikångest då och då, inte våga ge mig ut på stan?
Nej, troligtvis inte, men den tanken kom iallafall.
Jag har förstått att nu när jag kommit in i en ny fas i mitt sorgearbete så kanske man börja frågasätta saker och ting?
Inte nog att man har börjat fatta att ens barn inte längre finns på jorden, så börjar man rannsaka sitt liv. Men det är nog bara att hänga med i den svängen också, att tillåta sig själv att tankarna kommer att virvla runt i huvudet.
Inte bara sunda och positiva tankar utan även tankar som man egentligen vill mota bort.
Bara man inte tillåter dom plantera sig i hjärnkontoret utan tänka tankarna och sen låta dom försvinna bort fort som f....n

Märker att jag är mycket tröttare nu också, jag både ser och känner mig trött och sliten.
Måste verkligen försöka ta mig ut oftare, men så var det ju det där med alla måsten....jag måste inget alls, men ibland måste jag saker som gör att min hälsa mår bra.
Önskar ibland att jag bodde mitt ute i skogen och bara kunde ta klivet rakt ut i naturen. Känna lukten och inte möta en enda människa och förhoppningsvis inte någon älg heller.....

Sen till er alla jäktande människor där ute, Ta det lugnt och ta en extra dag ledigt, du är inte oumbärlig!

Tildas hjälpande julklapp...

Först så höll jag på att få en chock när jag var inne och kollade fonden idag.
182 777 kr!!!!! TOPPEN vilken ökning!. Jag är så glad att den inte glöms bort utan att den lever vidare.

Igår fick jag en annan ide, tack vare ett fb inlägg gjort av en medmänniska. Hon berättade att man kunde lämna in paket till behövande som delas ut på julafton på Cafe Shalom är i staden.
Fick efter lite telefonsamtal veta att det även gick att ge till barn. Ibland så kommer det även barn dit och om det inte gör det så åker eldsjälar själva ut och ger klappar.

Tilda fick så mycket saker sista tiden som hon knappt orkade titta på. Pysselsaker, gosedjur, spel, ja allt möjligt. Jag bestämde mig för att slå in allt och ge till dom barnen som kanske inte får någon klapp.
Vet att Tilda skulle tycka det vore helt ok att göra så.
Det känns även bra för mig att veta att man kan göra några barn lite gladare vid en helg som annars kan föra med sig så mycket ångest av olika anledningar.
Så nu är Tildas julklappar inslagna och färdiga för leverans.

Trevlig Fredag på er alla!

3:a

Idag tror jag att jag har pratat och pratat mest hela dagen.
Har haft 2 besök här idag och idag orkade jag. Det är ju verkligen inte varje dag jag fixar det nuförtiden. Dagen försvann i ett nafs och om man ska betygsätta dagen så kan jag väl ge den en 3:a.

En 3:a är en bra dag för mig och högre betyg än så behöver jag inte sträva efter. Jag är så nöjd så :-)

Sen har jag äntligen fått min tvättmaskin fixad!, Nu kan tvätthögen som nu är ca 2 m hög börja betas av. Jordan välkomnade servicemannen med en nafs i handen.....åhhhh vilken vilde han e!

Tror att jag ska till sjukgymnasten imorgon och hoppas hoppas det blir lite massage istället för akupunktur. Förra gången jag var där så kände jag först inget alls, men jäklar i havet vad det gjorde ont sen när hon började skruva på nålarna...uhhhhh
Måste kolla min "bibel" (almanacka) om det var imorgon. Har som vanligt inget minne utan, det jag inte skriver ner kommer jag inte ihåg helt enkelt.

Vill skänka en liten tanke till en vän idag. Du L du vet att du kan ringa när du vill. Jag tänker på er och hur jobbigt ni har det. Det är skit och helvete, det finns inget gott jag kan säga. Glöm inte micropausar, och ibland även längre pausar. Du ska orka hela vägen du med!

Camilla--Fika på kyrkogården, ja så kommer det att bli framöver.

Sen du lille kille med alla rätt på geografiläxan, bra jobbat!!!

Kram på er

Urnsättningen

Idag på själva luciadagen har vi urnsatt vår lilla ängel.
Det var blåsigt och kallt, men nu ligger askan i den varma jorden.
Hon fick med sig en kopp kaffe och lite pepparkakor på färden. Vi vill ju inte att hon skulle frysa.

Nu har vi avverkat ännu en svår sak, men det här gick mycket lättare än begravningen.

Tänkte nog lite allt på alla barn som fick gå i luciatåg idag, där hade jag ju hoppats att Tilda också hade fått vara med.
Men...........

Måste få visa en annan liten söt bild på dom nya ägarna till dockorna jag sydde.

Är dom inte för söta?

Nu vet jag att dom är i tryggt förvar och kanske en liten tröstdocka att ha med i sängen när det känns ensamt.

I morgon får hon äntligen komma till sin viloplats

Det är med tudelad känsla inför imorgon. Då ska vi ha urnsättning för Tilda.
Ena sidan av mig säger att det är skönt att hon kommer på plats. Den andra sidan vill inte var med alls. Jag har så svårt att se att mitt lilla barn ska ligga som aska i en förbannad urna!!! Hur fan skönt är det??
Nej det är ju helt sjukt. Inget på den här resan stämmer någonstans.
Någonstans på vägen blev det helt fel.
Varför fick inte hon vara en av dom 3 barnen i reklamen. Varför var hon tvungen att vara det 4:e barnet som inte klarade sig.
Usch jag är så arg så att jag kan spricka.
Sen för att spä på det hela satt jag och tittade på en film som var så svart. En liten pojke med missbrukande föräldrar.
Pappan sålde droger för att kunna ge sitt barn ett bra liv....ja herregud hur sjutton går den ekvationen ihop egentligen???
Oskyldiga barn som älskar sina föräldrar så djupt att dom tvingas in i deras lögner för att slippa att skiljas från dom. Dom lever istället i föräldrars missbruk än att tvingas därifrån.
Vad har dom för alternativ? Dom stackarna vet ju inget annat. Det är ju det livet dom är vana vid.
Fy fan säger jag bara!!!
Nej jag får nog avstå såna filmer i fortsättningen, det får blir romantiska komedier från och med nu.

Annars händer inte så mycket, försöker ta mig igenom dagarna utan att göra för mycket. Precis så som det ska vara med andra ord.

Kram på er alla

Nu går jag in i en ny fas

Har en känsla av att jag har hamnat i en ny fas i mitt sorgearbete.
Jag känner att jag helt tappat orken för det mesta.
På sätt och vis känns det ganska skönt, låter lite märkligt kanske. Men perioden i början av sorgen är så fylld av saker som ska fixas att man inte hinner med att tänka.
När den perioden är slut så trodde jag att det var bra för mig att börja ta mig ut så smått, men så var det ju inte.
Förut ville huvudet mer än kroppen men nu känner jag att huvudet inte heller vill längre.
JAG ORKAR HELT ENKELT INTE!!
Jag är trött, orkeslös, villiglös.
Kommer att ta det lugnt nu till jag verkligen känner att jag orkar igen. Min kropp kommer att få bestämma helt och hållet.
Jag kommer inte lyssna på någon annan än mig själv och verkligen känna efter vad jag orkar.
Förut vad det vad jag ville, men det måste jag bortse ifrån för vad jag vill är inte relevant just nu.
Måste lära mig att hitta min egen väg att handskas med detta.
Jag måste ju leva med detta hela mitt liv och då måste jag hitta ett sätt så att det är hanterbart.
Det är inte rimligt för mig att pressa mig för att det "kanske" är bra för mig, det blir liksom bara platt fall.
Mannen med silveraksen som jag gick tilll ett tag sa en bra sak till mig.
Tänk dig att du har ett snöre framför dig. Ena ändan på snöret är botten av livet, den andra ändan är toppen av toppen.
Det ultimata sättet att leva är definitivt i mitten, i landet lagom (som vi förespråkar i Sverige).
Då har man nämligen fritt spelrum att pendla där emellan utan att det blir katastrof.
Ligger man på högsta eller lägsta är sannolikheten mycket mycket större att man en dag faller av snöret. Då har man inget snöre kvar och det blir troligen KATASTROF!
Så nu har jag tänkt mota Olle i grind och stänga av den manande toppchefen i huvudet en stund och lära mig av mig själv.
Så vad jag menar med att det känns skönt är att jag äntligen kan tillåta mig själv att känna den känslan.

Ha en skön lördag njut av glöggen eller vad det nu är ni har i glasen :-)

En oväntad kväll i akutens vård

Det är märkligt hur kroppen verkligen lever sitt eget liv i sorgen.
Igår kväll satt jag och sonen och pratade lite ditt och datt i soffan. Helt plötsligt från ingenstans känner jag att jag inte mår så bra. Som vanligt försöker jag lägga mig ner en stund och andas.
Men hjärtat och pulsen pumpade på och brydde sig inte ett dugg om att jag gjorde allt efter konstens regler.
Ni som har samma problem vet ju hur ni/jag har lärt oss...andas....gå med påslaget osv..
Det hjälpte inte ett dugg utan det dundrade på och det är då dom där andra tankarna kommer.
Oj nu är det nog något farligt!!
Tveksamheten, ska jag ringa 112 eller är det löjligt? Hur eller hur så bestämde jag mig för att det kanske är bäst i allafall.
Två trevlig män kommer och börjar sätta EKG och nål, ja jag kan ju snart proceduren. Blodtrycket var 118/110, och jag som brukar ligga väldigt lågt i vanliga fall. Pulsen hade sjunkit till 120 så det var ju ok.
Dom bestämde iallafall att köra in mig. Åhh ok då tänkte jag men när jag låg där på båren utanför bilen så var min tanke..Åhh släng in mig fort som fan nu in i bilen och kör iväg så ingen ser mig.
Sen är det ju det där med att raka benen.....
Herregud!! Så dum i huvudet man är. Hur sjutton kan jag tänka på det när jag ligger och har hjärtklappning? Och hur dum är man som tänker så överhuvudtaget??
Hur eller hur så gjordes alla rutinundersökningar och det ÄR inget fel på mig. Jag har bara symtomer över min situation, inget annat!
Det otäcka är att det bara händer, när som helst och från ingenstans.
Får tacka Maria för den goa kramen jag fick innan hemgång. Märkligt att du alltid är där när jag kommer in....vi hann ju inte prata så mycket, men jag lovar att jag frågar efter dig nästa gång jag kommer med den gul/gröna limousinen.

Idag tar jag därför ledigt från, jag tänkte skriva livet men så är det inte...
Jag är helt enkelt bara ledig och vilar mig.
Som vanligt, GLÖM INTE RÖSTA IKVÄLL!!!!!

Kram till er alla

http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=1152