18 december 2011

Annorlunda tankar

Igår fick jag en sån där lustig känsla i kroppen.
Det var som att verkligheten slog mig i bröstet med full kraft.
Jag tappade totalt fokus och började tänka på hur mitt liv kommer att se ut i framtiden.
Nu är jag inte längre småbarnsmamma, jag har inga tider att passa. Jag har bara mig själv att tänka på. Ja såklart dom stora barnen också men ni förstår nog vad jag menar.

I mitt sorgetillstånd så känns den känslan inte helt bekväm kan jag säga.
Vet att jag INTE ska tänka så där, men vem sjutton kan mota bort en tanke som bara kommer från ingenstans.
Kommer jag att alltid leva ensam, vara sorgsen, få panikångest då och då, inte våga ge mig ut på stan?
Nej, troligtvis inte, men den tanken kom iallafall.
Jag har förstått att nu när jag kommit in i en ny fas i mitt sorgearbete så kanske man börja frågasätta saker och ting?
Inte nog att man har börjat fatta att ens barn inte längre finns på jorden, så börjar man rannsaka sitt liv. Men det är nog bara att hänga med i den svängen också, att tillåta sig själv att tankarna kommer att virvla runt i huvudet.
Inte bara sunda och positiva tankar utan även tankar som man egentligen vill mota bort.
Bara man inte tillåter dom plantera sig i hjärnkontoret utan tänka tankarna och sen låta dom försvinna bort fort som f....n

Märker att jag är mycket tröttare nu också, jag både ser och känner mig trött och sliten.
Måste verkligen försöka ta mig ut oftare, men så var det ju det där med alla måsten....jag måste inget alls, men ibland måste jag saker som gör att min hälsa mår bra.
Önskar ibland att jag bodde mitt ute i skogen och bara kunde ta klivet rakt ut i naturen. Känna lukten och inte möta en enda människa och förhoppningsvis inte någon älg heller.....

Sen till er alla jäktande människor där ute, Ta det lugnt och ta en extra dag ledigt, du är inte oumbärlig!

5 kommentarer:

  1. Ibland slår det mig också - hur dina tankar kan tänkas gå kring saker man kommer på efter hand. Hur ont det måste göra när man kommer på. Fast jag kan inte ens ana...
    Ja, visst ska du undvika måsten. Utom de måsten som är bra för dig, som att ta sig ut lite när det går, även om de kanske inte känns bra just då.
    Jag fortsätter att önska dig all styrka och skickar många varma kramar!

    Hör av mig i mellandagarna och kollar om du orkar ses.

    SvaraRadera
  2. Läste nyss din kommentar i min blogg, Mycket märkligt;)
    Tänker på dig och låt dina tankar komma och gå, skrik ut dom om du känner att du behöver. Det finns inga rätt eller fel när man bär på sorg!

    SvaraRadera
  3. Tack Annelie! Dina träffar mitt på, rakt in kropp och tanke. Visst stressar jag inför jul och nyår. Visst var jag arg så jag grät alldeles nyss då jag insåg att jag ska göra 90% av allt jobb hemma, så nån annan kan slöa, ta det lugnt och göra det dem vill... Visst tänkte jag att detta går ÅT H...E. Följer din blogg och den väcker alltid tankar. Du är verkligen en fantastisk kvinna. Att du känner dej sliten " inuti" förstår jag men bilden från igår ser jag på det yttre en vacker och varm kvinna! Ofta när jag känner mej dom mest trött eller ledsen brukar just en promenad eller motion i skogen pigga upp, förstår att du skulle må bra av att komma ut en liten stund några dagar u veckan, skickar min styrka till dej! Hoppas det hjälper ett steg på vägen! Kram Anette

    SvaraRadera
  4. Jag 'tittar in' på din blogg och läser lite nu o då...
    Som alltid: kloka tankar, kloka ord, kloka du!!
    Ni finns fortfarande i mina tankar och böner... varje dag!
    Tänker extra mycket på er nu när helgerna närmar sig... <3
    Kraaam
    /Jenny

    SvaraRadera