Nu går jag in i en ny fas

Har en känsla av att jag har hamnat i en ny fas i mitt sorgearbete.
Jag känner att jag helt tappat orken för det mesta.
På sätt och vis känns det ganska skönt, låter lite märkligt kanske. Men perioden i början av sorgen är så fylld av saker som ska fixas att man inte hinner med att tänka.
När den perioden är slut så trodde jag att det var bra för mig att börja ta mig ut så smått, men så var det ju inte.
Förut ville huvudet mer än kroppen men nu känner jag att huvudet inte heller vill längre.
JAG ORKAR HELT ENKELT INTE!!
Jag är trött, orkeslös, villiglös.
Kommer att ta det lugnt nu till jag verkligen känner att jag orkar igen. Min kropp kommer att få bestämma helt och hållet.
Jag kommer inte lyssna på någon annan än mig själv och verkligen känna efter vad jag orkar.
Förut vad det vad jag ville, men det måste jag bortse ifrån för vad jag vill är inte relevant just nu.
Måste lära mig att hitta min egen väg att handskas med detta.
Jag måste ju leva med detta hela mitt liv och då måste jag hitta ett sätt så att det är hanterbart.
Det är inte rimligt för mig att pressa mig för att det "kanske" är bra för mig, det blir liksom bara platt fall.
Mannen med silveraksen som jag gick tilll ett tag sa en bra sak till mig.
Tänk dig att du har ett snöre framför dig. Ena ändan på snöret är botten av livet, den andra ändan är toppen av toppen.
Det ultimata sättet att leva är definitivt i mitten, i landet lagom (som vi förespråkar i Sverige).
Då har man nämligen fritt spelrum att pendla där emellan utan att det blir katastrof.
Ligger man på högsta eller lägsta är sannolikheten mycket mycket större att man en dag faller av snöret. Då har man inget snöre kvar och det blir troligen KATASTROF!
Så nu har jag tänkt mota Olle i grind och stänga av den manande toppchefen i huvudet en stund och lära mig av mig själv.
Så vad jag menar med att det känns skönt är att jag äntligen kan tillåta mig själv att känna den känslan.

Ha en skön lördag njut av glöggen eller vad det nu är ni har i glasen :-)