Igår kväll satt jag och sonen och pratade lite ditt och datt i soffan. Helt plötsligt från ingenstans känner jag att jag inte mår så bra. Som vanligt försöker jag lägga mig ner en stund och andas.
Men hjärtat och pulsen pumpade på och brydde sig inte ett dugg om att jag gjorde allt efter konstens regler.
Ni som har samma problem vet ju hur ni/jag har lärt oss...andas....gå med påslaget osv..
Det hjälpte inte ett dugg utan det dundrade på och det är då dom där andra tankarna kommer.
Oj nu är det nog något farligt!!
Tveksamheten, ska jag ringa 112 eller är det löjligt? Hur eller hur så bestämde jag mig för att det kanske är bäst i allafall.
Två trevlig män kommer och börjar sätta EKG och nål, ja jag kan ju snart proceduren. Blodtrycket var 118/110, och jag som brukar ligga väldigt lågt i vanliga fall. Pulsen hade sjunkit till 120 så det var ju ok.
Dom bestämde iallafall att köra in mig. Åhh ok då tänkte jag men när jag låg där på båren utanför bilen så var min tanke..Åhh släng in mig fort som fan nu in i bilen och kör iväg så ingen ser mig.
Sen är det ju det där med att raka benen.....
Herregud!! Så dum i huvudet man är. Hur sjutton kan jag tänka på det när jag ligger och har hjärtklappning? Och hur dum är man som tänker så överhuvudtaget??
Hur eller hur så gjordes alla rutinundersökningar och det ÄR inget fel på mig. Jag har bara symtomer över min situation, inget annat!
Det otäcka är att det bara händer, när som helst och från ingenstans.
Får tacka Maria för den goa kramen jag fick innan hemgång. Märkligt att du alltid är där när jag kommer in....vi hann ju inte prata så mycket, men jag lovar att jag frågar efter dig nästa gång jag kommer med den gul/gröna limousinen.
Idag tar jag därför ledigt från, jag tänkte skriva livet men så är det inte...
Jag är helt enkelt bara ledig och vilar mig.
Som vanligt, GLÖM INTE RÖSTA IKVÄLL!!!!!
Kram till er alla
 |
| http://www.freedigitalphotos.net/images/view_photog.php?photogid=1152 |
Kram till dig också, trots dina lurviga ben ! ( nu var jag väl rolig ? ) Söt om dig !!!!!
SvaraRaderasköt om dig skall det ju vara
SvaraRaderaUscha... <3
SvaraRaderaO fy! Hoppas du mår bättre nu!
SvaraRaderaTa hand om dig.
<3
SvaraRaderaKramar till dig! Hoppas du mår bättre nu. Jag har en väninna som var på arbetsjippo och hade rakat halva benen, så mycket som behövdes till klänningen. Sedan blev det bad i pool o bastu. Hon vägrade gå in i bastun eftersom hon bara hade rakat halva benen. Tycker det är en underbar historia o tänker på det varje gång jag ser att jag börjar bli lurvig om benen. Kram Camilla
SvaraRaderaHej,känner igen mej i det du skriver.Hade/har samma symtom som du.5-6 veckor efter det att Simon hade lämnat oss fick jag också samma problem med andnöd och hemsk hjärtklappning...min läkare sa då att kroppen har ett eget språk när man råkat ut för något så hemskt som vi har gjort.Har alltid haft för högt blodtryck och min man fick det under tiden Simon blev sjuk.Att andas rätt är viktigt men....det kommer att "lätta" med tiden men visst kommer den vidriga saknaden alltid att finnas där.Det är så kort tid sedan Tilda gick bort så hela ditt inre är i fullkomlig kaos,försök att vila och ta små promenader för att inandas luften.Ta emot all hjälp du kan få.Kram Kia
SvaraRaderaHoppas du mår bättre i dag <3
SvaraRaderaDet är just det där som är jobbigt. Ja, högst antagligen någon typ av stressreaktion men hur skall man vet när det INTE är det? För symtomen passar in på många saker, allvarliga sjukdomar. BRA att du åkte in och försäkrade dig om att allt var ok. Hoppas att det är bättre med dig nu.
SvaraRaderaKram
Lisen