En liten reflektion

När juldagsmorgon glimmar
så står vi där vi står..
Med alla våra minnen
... och våra djupa sår.

Hur ska vi klara julen
som står framför vår dörr?
När julen aldrig blir
som jularna var förr?

Jag vill ju vara lycklig!
jag vill ju vara glad!

 ..tillsammans med familjen
 på denna fridens dag..

Men inte kan jag glömma
att det som hänt har hänt?!
För någon större smärta
jag aldrig nånsin känt..

Jag skulle nästan vilja hitta
bland alla julrecept,
ett enkelt sätt att leva
som om inget hade hänt..

Men det vore ju att gömma
i ryggsäcken så stor
Man vill ju inte glömma
att barnet i OSS bor..

Men hur ska man bestämma
över känslor man ej rår på?
Man kan ju bara hoppas
         att det blir lättare nästa år..         

     

Dikt lånad på VSFB´s FB sida

Ge mig styrka

Sov länge idag igen, det är så skönt så att jag kan tänka mig att stanna där resten av helgen. Eller rättare sagt fram till Söndag iallfall.
Tuffa dagar nu med mycket tårar och tankar.
Idag har dom tagit bort Tildas skolbänk i klassrummet......det svider i mitt hjärta kan jag tala om.
Allt blir mer och mer definitivt, verkligheten kommer närmare.
Jag vill julpynta lite vid graven men jag vet inte om jag orkar...

Hoppas den här helgen går fort, men sen vet jag att det blir tufft hela Januari.
Tildas födelsedag den 13:e och Antes dödsdag den 15:e, vilken jävla månad!!!!
Gode värd ge mig styrka att ta mig igenom detta!
Tyngden ligger som en tung tung sten över mitt bröst och det är svårt att andas.

Idag leker känslorna med mig

Onsdag..och bara några få dagar kvar till  julafton.
Om jag har julkänsla, hmmm, NIX finns inte på kartan.
Det märkliga är att det verkar (enl FB) som att det är många med mig som har liknande känsla. Antingen står det, ÅNGEST, STRESSAD, HUR SKA JAG HINNA, FÖRBANNADE MÄNNISKOR SOM MÅSTE HANDLA SÅÅÅÅ MYCKET etc etc.....
Kan avsaknaden av julkänsla vara på grund av att det inte är någon snö, eller är det verkligen så att man inte tillåter sig själv att varva ner?
Hur kommer det sig att man vet att julen kommer varje år, men lik förbaskat så väntar man i sista sekunden med alla julklappar, julbak, julmat, julstäd?
Det här året vet jag varför jag inte känner någon julkänsla och det är ju som förväntat, men jag har ju också varit där i rushen.
Jag har ju en förmåga att rusa fram i tiden....

Var hos psykologen idag och han reagerade på att jag var så långt framme....
Med det menar jag inte att nu har jag kommit över sorgen, åhh nej tvärtom. Verkligheten har slagit till som en bomb i mig. Jag verkligen KÄNNER smärtan och ofta.
Även jag måste lugna ner mig lite, även att man inte vill vara där man är så måste man faktiskt stanna till och verkligen vara där.
Fick ett påslag när jag satt där, helt plötsligt stänger hjärnan av och man hör inget. Ansiktet blir varmt och blodtrycket börjar så smått öka. Det är jobbigt och som jag har skrivit förut så blir jag så himla ledsen efteråt. Man blir trött och nu är det vila resten av dagen som gäller.

Dom här 2 älsklingarna saknar jag mest av allt just nu

Alla klappar levererade

Idag var vi inne med klapparna på Cafe Shalom. Fick höra att många har redan skrivit upp sig på lista för att fira sin jul där. Önskade att jag hade ork att få vara med och hjälpa till men det har jag inte i år. I år blir det att sitta upprätt i soffan. Tända ljus, äta lite god mat och försöka ta fram alla glada minnen av Tilda.

Blir så glad för all medmännsklighet som man märker finns runt omkring oss. Idag fick jag se detta i tidningen och kan man bli annat än lycklig??

Cancerforskningen behöver verkligen alla pengar till att hitta ett bot. Det är så fruktansvärt så många liv som denna sjukdom släcker i förtid. All den smärta som cancerdrabbade måste genomgå. Starka gifter som pumpas in i deras kroppar som slår ut allt, även friska delar.
Nej, skiten måste besegras!!

Fick en fin present idag

Måste bara visa dessa underbara änglar som jag fick idag av en fin fin vän.
Änglarna är så vackra, ska hitta ett fint ställe där dom ska få bo.

Har haft en av mina bryta ihop dagar idag och nu kommer dom ganska ofta. Men jag hänger med som en sliten trasdocka och låter mig slås ned. Så länge jag känner att jag kan resa mig under dagen också är jag inte orolig.

Imorgon har jag planer på att lämna paketen till Cafe Shalom och en sväng till graven.
Måste köpa på mig ett lass med gravljus för dom går åt som smör. Lilla gumman kan ju inte ligga där i mörkret.

Annorlunda tankar

Igår fick jag en sån där lustig känsla i kroppen.
Det var som att verkligheten slog mig i bröstet med full kraft.
Jag tappade totalt fokus och började tänka på hur mitt liv kommer att se ut i framtiden.
Nu är jag inte längre småbarnsmamma, jag har inga tider att passa. Jag har bara mig själv att tänka på. Ja såklart dom stora barnen också men ni förstår nog vad jag menar.

I mitt sorgetillstånd så känns den känslan inte helt bekväm kan jag säga.
Vet att jag INTE ska tänka så där, men vem sjutton kan mota bort en tanke som bara kommer från ingenstans.
Kommer jag att alltid leva ensam, vara sorgsen, få panikångest då och då, inte våga ge mig ut på stan?
Nej, troligtvis inte, men den tanken kom iallafall.
Jag har förstått att nu när jag kommit in i en ny fas i mitt sorgearbete så kanske man börja frågasätta saker och ting?
Inte nog att man har börjat fatta att ens barn inte längre finns på jorden, så börjar man rannsaka sitt liv. Men det är nog bara att hänga med i den svängen också, att tillåta sig själv att tankarna kommer att virvla runt i huvudet.
Inte bara sunda och positiva tankar utan även tankar som man egentligen vill mota bort.
Bara man inte tillåter dom plantera sig i hjärnkontoret utan tänka tankarna och sen låta dom försvinna bort fort som f....n

Märker att jag är mycket tröttare nu också, jag både ser och känner mig trött och sliten.
Måste verkligen försöka ta mig ut oftare, men så var det ju det där med alla måsten....jag måste inget alls, men ibland måste jag saker som gör att min hälsa mår bra.
Önskar ibland att jag bodde mitt ute i skogen och bara kunde ta klivet rakt ut i naturen. Känna lukten och inte möta en enda människa och förhoppningsvis inte någon älg heller.....

Sen till er alla jäktande människor där ute, Ta det lugnt och ta en extra dag ledigt, du är inte oumbärlig!

Tildas hjälpande julklapp...

Först så höll jag på att få en chock när jag var inne och kollade fonden idag.
182 777 kr!!!!! TOPPEN vilken ökning!. Jag är så glad att den inte glöms bort utan att den lever vidare.

Igår fick jag en annan ide, tack vare ett fb inlägg gjort av en medmänniska. Hon berättade att man kunde lämna in paket till behövande som delas ut på julafton på Cafe Shalom är i staden.
Fick efter lite telefonsamtal veta att det även gick att ge till barn. Ibland så kommer det även barn dit och om det inte gör det så åker eldsjälar själva ut och ger klappar.

Tilda fick så mycket saker sista tiden som hon knappt orkade titta på. Pysselsaker, gosedjur, spel, ja allt möjligt. Jag bestämde mig för att slå in allt och ge till dom barnen som kanske inte får någon klapp.
Vet att Tilda skulle tycka det vore helt ok att göra så.
Det känns även bra för mig att veta att man kan göra några barn lite gladare vid en helg som annars kan föra med sig så mycket ångest av olika anledningar.
Så nu är Tildas julklappar inslagna och färdiga för leverans.

Trevlig Fredag på er alla!