Önsketänkande eller kanske verklighet?

Sitter här i min gofåtölj med datorn i knät och benen uppslängda på fotpallen.
Fönstret är öppet på vid gavel och fåglarna kvittrar utanför.
Jag hör barnen som tjoar lite på väg hem från skolan, tunga vinterstövlar som skrapar i gruset som ligger kvar på vägen.
Solen vill inte riktigt komma fram men den letar sig fram bakom dom tunga molnen.
Ungefär så långt hann jag innan jag fick besök.

Ann-Sofie, som skrev den fina artikeln om Tilda i våras kom hit.
Vi har inte träffats efter Tildas bortgång, så nu tyckte vi att det var dags. Exet var också med.
Ann-Sofie är nämligen nominerad till Journalistpriset genom Barncancerfonden för artikeln om Tilda.
Vi satt länge och pratade om Tilda, sorg och tron på en mäktigare värld.
Hennes brinnande engagemang gällande cancer. Hur denna fruktansvärda sjukdom tar makten över familjer och till och med kan splittra dom som finna kvar.
Hur vi sörjer och hur omgivningen ser på "oss" med sorg. Hur det kan vara så att vi stannar upp i livet och andra runt omkring oss springer vidare.

Senare på kvällen dök den här länken upp på fb och jag var inte sen att dela den vidare.
http://www.dt.se/nyheter/dalarna/1.4432854-20-arsjubileum-for-barncancergala

Vilken underbar ide och vilken eldsjäl! Tänk om .......... Oskarshamn skulle nappa?

Hon dyker upp lite här och där som gubben i lådan

Ibland så dyker hon bara upp lite här och där. Den här skymtade mitt högra öga på FB.
Någon gång hittade jag henne i en tidning från något fackförbund.
Mina ögon dras automatiskt mot dessa små rödhåriga skönheter. Den här är bara så otroligt lik Tilda. Samma runda ansikte och breda leende och fräkniga näsa.
Så bedårande som hon själv beskrev sig. Underbara söta Tilda.

Idag är det Tisdag och det är KÄLLAN dag! Vaknade lite sent men jag kom iallafall iväg.
Alltid lika härligt att vara där och idag var det inget speciellt på agendan utan det var fritt ordflöde kan man säga.
Ordflöde är verkligen inget som saknas i denna grupp utan den saken är vi nog ganska mycket experter på allihop.
Blev lite distraherade dock av en polispatrull som cirkulerade i omgivningen och letade efter en försvunnen flicka. Fy bubblan hoppas verkligen hon kommer tillrätta snart.

Nästa Tisdag åker gänget till Ullared, men min kropp orkar inte det ännu så jag stannar hemma. Får lägga in en beställning på lite disktabletter och bakplåtspapper.
Gången efter kommer det en tjej som ska ha en föreläsning om kommunikation.....spännande!

Nu ska jag titta lite mer på min stryktvätt, titta och låtsas att den är fint struken och inlagd i garderoben alldeles av sig själv. Eller så kanske den blir inlagd ostruken....det funkar bra det med.

Vänner i mitt hjärta...

Är det inte underbart när man har vänner som bara GÖR saker för en.
Igår var det en sån klockren dag.

Blev upphämtad utanför dörren .... näst intill av Maria och vi styrde kosan mot Berga. Det omtalade cafet dit alla vallfärdar om helgerna.
http://www.3arhundraden.se/
Nu har dom haft det på lite olika ställen men dit vi åkte först var det stängt.
Vi tog då sikte på en annan affär som ligger i Högsby istället.
Man kan säga att jag klev ett halvt steg innanför dörren och DÄR står han!!! En aningen grå och lite sliten, men pampig och helt enkelt jättevacker. En sån "jag bara måste ha".
Föremålet hänger på väggen till höger.

Maria tar fram guran och bjuder på sjönsång

Vi åkte tillbaka till Berga och gick in på butiken bredvid cafet och kikade lite. Det fanns mycket fint även där, men det får bli vid ett annat tillfälle. Härligt väder och himlen klarblå, liten roadtrip med go vän= kvalitetstid.

Nu skulle samma Maria komma även senare på kvällen plus Madde o Camilla. Så fram med snabeldraken och dammtrasan.

Kvällen blev hur bra som helst, massa skratt, 80-tals musiken flödade. Minnen florerade och här och där så fanns det en tendens av teflonminne hos var och en av oss.
Som sagt en toppenkväll med underbara goa vänner.

Madde



Camilla o Maria

Nu får det vara nog!

Blir ett inlägg till idag...
Nu sitter jag här i soffan och är lättad, livrädd, förbannad ja allt möjligt.
Jag kom iväg till ortopeden, med ledsagare (Camilla) och han konstaterade att han måste gå in i knät med titthål. Ok, jag säger jag och känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken.
Kör på, så här kan jag ju inte ha det.
Vi tog i hand (tror jag....) och sen blev det det vanliga. Blodtryck, vikt och längd och allmänna hälsofrågor.
Mitt blodtryck var HÖGT!! Va fan....nu har det varit det av och till. Alltså dags att kolla upp även detta.
Kan det ge mig förklaringen till yrsel, illamående, lätt molande huvudvärk?? Ja kanske.
Nu vet jag ju också att detta beror mycket på livsstilen.
Alltså, jag är för fet, rör mig för lite och äter fel kost!!!!!!!!!!
Svart på vitt, så är fallet. Det gör mig förbannad och inte på någon annan än mig själv.
Det här funkar inte!!!!!!
Ge mig en livscoach som flyttar in i min något håliga hjärnstruktur nu. En "någon" som gör att jag gör rätt. Inte bara en vecka utan hela tiden!
Det är då självaste fan och helvetet samtidig att jag ska ha så dålig karaktär.
Man kan ju dö av för högt blodtryck och det hade jag inte tänkt att jag skulle göra nu precis.

Sen kanske några snäpp berodde på att jag just var på sjukhus OCH även på ortopeden som jag bara förknippar med Ante. Men hur eller hur...detta ska kollas upp PRONTO!!

Bitterkärring

Det är hårda prövningar för mig den här veckan.
Jag kände av det i går kväll, grät o grät o grät så att jag till sist spydde.
Började ju jobba i måndags och det har varit en del aktiviteter.
Igår var jag vid Tildas grav, blommorna var vissna och hängde som snor, det är blött o geggigt och korset är knappt fast i marken pga av det blöta. Det kändes inte alls bra.
I går gick jag dessutom bakåt i bloggen till hennes sista vecka i livet.
Fy fan på ren svenska vad det gjorde ont!!!
Saknar mina stora barn och jag kommer aldrig låta dom flytta härifrån. Jag ska bygga dom ett hus bredvid mig.
Idag ska jag dessutom till sjukhuset som jag hatar mest av allt.
Jag försöker enligt konstens alla regeler att andas och intala mig själv att det är inget farligt.
Herrregud idag känner jag mig som ett riktigt vrak.
Det är en sån här dag när alla dom tunna trådarna av känslor ligger och vibrerar och man blir ledsen för minsta lilla. Bitter och sur som en riktig klimateriekärring.
Men som jag alltid säger, jag tillåter mig det här idag men imorgon är en annan dag.
Det låter ungefär som man får lördagsgodis, det blir på lördagar men absolut ingen annan dag!
Nu måste jag torka mina tårar, plocka bort dom där känslotrådarna som ligger och kittlar mig och ta mig samman.
Om det vill sig riktigt bra så kanske jag kan gömma undan några redan om en stund :-)

Lunchdejt idag

Idag fick jag vara ensam på kontoret. Både chefen o ena kollegan är sjuka och den andra vabbar. Kändes lite öde att vara där själv. Började rensa ut lite gamla papper och sånt.
Hoppas någon av dom dyker upp imorgon.

Var bjuden på lunch hos Lotta sen, blev sittande där en god stund och pratade om livet precis så där som vi brukar. Fick träffa hennes goa Willmer igen, det är en sån där unge som man lätt kan adoptera.
Min kusse Elli var också där på sin lunch, har inte träffat henne på länge så det var verkligen kul att ses igen.

Bokade tid hos Mia (zonterapi) men det blev till att vänta 2 veckor. Då ska vi kolla fotona som jag har fått låna på dom som bott här i huset. Ska bli spännande att se om det är någon hon känner igen sedan hon var här och vi lekte "De okända".

Nu har barnen kommit fram till Hammerfest och hoppas att dom saknar mamma så mycket så att dom bokar om sina biljetter till ett tidigare flyg ;-)

Axel Munthe, en av staden alltför anonyme apoteksson

Hade 2 saker i dag på agendan men också en del annat huvudbry.
När jag satte mig i bilen för att åka till Källan, kände jag att tårarna började komma. Det gick liksom inte att hejda dom.¨
Men jag körde vidare för jag visste ju att på Källan kan man vara och komma precis som man vill.
Kommer instövlandes där och får en stor varm kram av Rose-Marie E, Emmys gamla klasslärare i årskurs 1-3.
Hon var nämligen där för att berätta om Axel Munthe, den omtalde mannen som är född i Oskarshamn.
Apotekarsonen som senare blev läkare och helade dom fina damerna i Europa med sitt alldeles egna sätt.
En medmänniska som kurerade dom fattiga och värnade om djuren. Han värnade så mycket om djuren att han till och med köpte ett berg på Capri för att småfåglarna inte skulle bli gourmetmat i dom fina salongerna. Han älskade sitt Capri men han drog sin sista suck på Stockholms slott.
Rose-Marie har ett sån alldeles speciellt sätt att berätta att man blir helt fängslad.
Så den ledsamheten jag hade på morgonen försvann så smått efter hennes berättelse.

Efter Källan var det dags för ett par timmars arbete och efter det så spred John Blund något mystiskt pulver över mig.
Väl hemma var det dags att säga hej då till barnen som åker till Hammerfest (Nordnorge) idag. Dom ska upp för att hälsa på Emmys pappa och släkten där uppe. Det blir en lång resa och dom är inte framme förräns i morgon eftermiddag.
Jag saknar dom redan!!!!

Mamma har varit på återbesök i Kalmar idag och dom hittar INGA NYA TUMÖRER!!
Fasiken så skönt. Som lite sällskap ska hon nu ta hand om Jordan ett tag.

Så nu är jag helt ensam, det känns märkligt.
Jag vet att det är bra för mig att börja klara mig själv, kan ju inte ta hjälp av min barn hela livet.
Men visst sjutton känns det tyst......