Detta händer inte

Igår orkade jag inte skriva något och dagen innan var som jag skrev en skitdag.
I förrgår fick vi veta att min mamma fått tillbaka sin cancer!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Kan inte fatta att detta händer. Tycker så otroligt synd om henne, så orättvist att hon ska behöva gå igenom hela karusellen igen. Hon som begravde sin peruk i somras..varför??
Hur ska jag berätta för Tilda?? Herregud vilket jävla skit rent ut sagt.
Kände mig lite bättre igår än i förrgår, det kändes ändå ok att gå till jobbet. Jordan hade en liten dejt med Maggan på jobbet, sen hann han vi med en fikasväng till Camilla och träffade nakenbrudarna på eftermiddagen.
Jag var hos sjukgymnasten också, min kropp är ständigt beredd och stressad. Så jag fick order att försöka ta det lugnt och som högst ta promenader eller simma.Fick en skön taktilmassage av Therese.
Senare på kvällen mådde jag inte alls bra, fick yrsel och frös, så jag la mig under täcket kl 20.00.

Idag har jag inte gjort många knop, promenad med Jordan och en sväng till lilla Madde. Madde som är så bäst! Hon är så genuint äkta, tror inte att det finns något ont alls i henne. En vän som henne ska man vara glad för om man har.
Det här veckan har jag fått känna smaken av det vanliga livet igen. Tyvärr så måste vi nu hitta energin för det som komma skall.
Det jag kan trösta mig själv med är ju att nu har jag lite mer kunskap om cancerskiten och biverkningar som kommer.
Ikväll kommer Tilda till mig igen och vi ska försiktigt berätta om mormor för henne...Uhhhh..

"Lilla" Maggan och "stora" Jordan, kan dom bli ett par i framtiden tror ni?

Nästa date var med nakenbrudarna, en var lite blyg så hon behöll kläderna på

Det blir inget

inlägg idag....det är en skitdag som jag återkommer om.
Tilda mår forfarande bra och farbror doktorn trodde hennes onda mage berodde på.lite förstoppning, Skönt!!

Orka

Ett program som idag bl a handlade om Jennifers egen berättelse om sitt liv o tankar kring hennes cancer.
Se den på: http://www.ur.se/play/158456 hennes story kommer ca 3 minuter in i programmet.
Tilda brukar inte vilja se såna program men hon tittade faktiskt på det här. Det känns så skönt att se och höra om hur bra det kan bli.
Magen har spökat lite idag igen för Tilda och hon är lite orolig själv för det. Ska se om det finns någon barnläkare på mottagningen imorgon när hon ska ta nya prover. Annars får vi nog ringa Västervik.

Idag har jag lovat bort Jordan några dagar nästa vecka när vi ska upp till Västervik för behandling. Min käre sambo ska ju in för en höftledsoperation och då måste vi ha någon som passar lilla voffsen.
Han ska få leka med Myran, en liten söt chiwauwa tik. Myrans matte har erbjudit att ta hand om honom om vi behöver och då tänkte jag att det skulle passa bra nästa vecka. Hoppas vår lille könsmogne kille kan hålla sig i skinnet bara...

Jordan försöker imponera på Myran men hon räcker bara ut tungan åt honom.

Ja så nästa vecka blir det rena sjukstugan här hemma. Undrar om det finns någon snabbkurs som vårdare?

Tålamod

Åhhh blir så trött!! Här satt jag och skrev ett långt inlägg och vad händer då, JO jag lyckades avbryta utan att spara!!! Så typiskt mig och jag som just skrev om mitt tappade tålamod som jag lovade en alldeles ovärderlig belöning för till den som råkar hitta det..grrrrr ja ja det är bara att börja om.





Jag har Tilda hos mig ikväll, hon har ont i magen säger hon. När man befinner sig i vår situation så är det en sak som gör mig väldigt stressad och orolig. Man försöker släta över det fint men i bakhuvudet så kommer djävulen fram och sätter griller i huvudet. Förra veckan klagade hon också lite så vi får nog ta och kolla upp det. Nästa vecka har vi ny omgång med cytostatika så då ska jag be att dom klämmer o känner lite. Proverna idag var bra, men vi vet fortfarande inte om dom tänker sänka dosen nästa vecka igen eller om dom trappar upp till 3 dagar. Vill verkligen inte att dosen ska slå ut henne lika mycket som sist. Vi vill fira julafton hemma INTE på en sjukhussal.

Jag har också en sån dålig magdag idag men, läs inlägget igår så finns det nog en förklaring.
Vill också nämna lite om mitt inlägg om "vänner". 
Fick ett mail från en annan mamma som gått igenom hela cancerkarusellen med sin lille son. Man kommer att märka avsaknaden av vänner även efter behandlingen är slut. Då tänker nog många att -Åh äntligen är han/hon frisk, men även då behöver man nära och kära runt omkring sig. Har rannsakat mig själv och nu jäklar ska jag föregå med gott exempel!!
Man är inte frisk bara för att man ha slutat med behandlingen. Jag tror, rättar mig om jag har fel att då kanske man är ännu mer orolig för då har man inte samma koll som förut, eller? Man är inte i sjukhuskarusellen lika mycket som förut. Det är min teori iallafall.

Jobb imorgon

Gillar inte att mannen är ute och kör bil i det här vädret, men jag vill ju ha hem honom så det är väl bara att bita ihop. Tänkte att det kunde vara skönt att vara ensam i huset över helgen MEEEEN fyyyy så trist!! Inget jag rekommenderar. Har inte lagat någon ordentligt middag, bara ätit massa skräp som t e x kärleksmumsen som vi ska ha till jul.Inte bra för min mage. Att man aldrig lär sig.

I morgon blir det ordning på torpet igen för då tänkte jag jobba. Härligt! Sen ska jag åka runt hela veckan och FIKA hos vänner. Inte helt fel det heller. Det blir ju lite si och så med sånt när jag har Tilda hos mig och så får det bli tills att hon känner att det är ok att umgås. Vi pushar så mycket det går (och lite till) men det ska ju ändå kännas bekvämt för henne.
Imorgon är det provtagning igen, det blir 3 ggr den här veckan i och med att 2:a veckan efter behandling är oftast då man går ner mest i sina värden. Men hon är ju fortfarande pigg så det ska nog vara ok. Jag måste ju dock säga att man är väldig nojjig och går och känner henne i pannan titt som tätt, vill inte att hon ska få feber och ännu värre maginfluensa!! Hörde idag att det är i omlopp....uhhhhhh.

Sen vill jag passa på att tacka alla som läser min blogg, det är verkligen roligt och jag hoppas verkligen att ni tycker att det finns något matnyttigt för Er. Lämna gärna en kommentar vad ni tycker om den.
Kram på er!!

Laila Bagge

Hej igen

Bara en liten parentes. Laila Bagge har publicerat vår historia på hennes blogg: http://blogg.mama.nu/lailas-blogg/.
"Jag tror att det finns väldigt många andra i liknande situationer som din som läser bloggen och skulle nog känna ett stöd i detta" skriver hon och det är just det som jag vill.

Vänner??

Vet inte om ni har märkt att dom man trodde skulle bry sig när tråkiga saker händer skulle höra av sig lite då och då och liksom kolla läget?
Man hör ofta -Nej, jag vill inte störa.....-Det kanske inte är läge osv. Jag har förklarat att om det inte är läge så säger jag det.
Jag menar inte att folk ska ringa hit stup i kvarten och så, men vissa tycker man ändå att man är närmare än andra .... vad är det som gör att dom inte hör av sig? Skriver en liten rad?
Jag vet att en del har svårt att hantera sorger och tråkigheter MEN jag fattar inte?? Om man har känt varandra i massa år borde man inte då ta kontakt? Jag har en sån vän..och jag är grymt besviken :-(
Inte ett telefonsamtal, inget litet mail på hur länge som helst. Det gör mig uppriktigt sagt ledsen.
Nu kanske ni tänker-Men ring själv då? Ja, men det har jag gjort i början men jag är inte mycket för envägskommunikation. Det känns lite trist i längden. Oj, det här har jag burit på ett tag och jag tackar "Skogstrollet" för att jag vågade skriva det också.

Samtidigt vill jag verkligen tacka alla vänner som hör av sig på ett eller annat sätt. Det stärker mig väldigt mycket