Man hör ofta -Nej, jag vill inte störa.....-Det kanske inte är läge osv. Jag har förklarat att om det inte är läge så säger jag det.
Jag menar inte att folk ska ringa hit stup i kvarten och så, men vissa tycker man ändå att man är närmare än andra .... vad är det som gör att dom inte hör av sig? Skriver en liten rad?
Jag vet att en del har svårt att hantera sorger och tråkigheter MEN jag fattar inte?? Om man har känt varandra i massa år borde man inte då ta kontakt? Jag har en sån vän..och jag är grymt besviken :-(
Inte ett telefonsamtal, inget litet mail på hur länge som helst. Det gör mig uppriktigt sagt ledsen.
Nu kanske ni tänker-Men ring själv då? Ja, men det har jag gjort i början men jag är inte mycket för envägskommunikation. Det känns lite trist i längden. Oj, det här har jag burit på ett tag och jag tackar "Skogstrollet" för att jag vågade skriva det också.
Samtidigt vill jag verkligen tacka alla vänner som hör av sig på ett eller annat sätt. Det stärker mig väldigt mycket
Visst är det märkligt...
SvaraRaderaOch ibland finns dom där, som man väl aldrig hade trott skulle finnas för en.
Jag har försökt lära mej av det hela. Jag ska själv ALDRIG försvinna om nån vän kommer i nöd. För sånna svek kan vara svåra att komma över...
Håller med dig helt och hållet! Jag känner mig ledsen och besviken över de som inte funnits/finns där under Antons och vår cancerresa. Hur kommer det sig egentligen?! Och som sagt, såna svek är svåra att komma över...Och när man är i kris, så är det inte så lätt att bara ta luren och ringa.
SvaraRaderaJag känner igen det du skriver om! Det är många föräldrar som jag träffar som ställer sig den frågan. Jag tror att det är som du skriver att vissa har svårt att hantera andras sorger, de vet inte hur de ska vara. Rädda för att säga fel saker eller ställa fel frågor. Du själv kan inte göra mycket mer än att uttrycka att du vill att dom ska finnas där för dig! Det brukar räcka för de flesta för att de ska våga höra av sig.
SvaraRadera