Nu kan jag vara ute på hal is

men jag bara måste få ur mig mina tankar och ilska. Jag är arg arg arg, det spränger i bröstet och det bubblar i hela magen.
Ringde ner till Kalmar idag och fick reda på dödsorsaken, propp i lungan. Ja tänker kanske ni det var ju bra att du fick veta det. Ja det är det ju förvissa MEN i veckan kom det också till mig att när Ante trodde att han fick en muskelbristning i knät så var det eventuellt en propp som han fick i benet. Tror jag....
Då kan man ju fråga sig varför (när dom visste att han var benägen att få propp)dom inte sa till honom att han skulle komma in för undersökning när han ringde och sa hur benet svullnade osv...och VARFÖR tog dom inte ett ultraljud på benet när han var inne hos ortopeden för check??????????????????????????
Varför varför varför. Herrejävlar! Bli aldrig för sjuka för att man måste vara beredd att tala om för sjukvården vilken behandling man BÖR ha! Dyra pengar läggs ner för att man ska kunna läsa journaler snabbt men frågan är om berörd personal verkligen tar sig tid att göra det??
Alltså jag är riktigt heligt förbannad på allt och kan dom inte överbevisa mig om att dom har gjort vad som dom skulle så kommer dom att få veta detta och det ska hela Oskarshamns befolkning också få veta.
Observera att jag kan vara ute på hal is när jag skriver det här men min magkänsla säger mig att jag tyvärr har rätt i mina misstankar.
Kan inte ens gråta, vet inte vilka känslor jag har för det här är verkligen övermäktigt för mig. Jag har känt mig ganska sansad men nu vet i katten. Det värsta är att om jag bryter ihop så vet jag fan inte vart jag ska ta vägen för sjukvården har jag 0 förtroende för.
Jävla skit!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Blandade känslor

Det var med blandade känslor som vi styrde bilen mot Kalmar idag. Sist jag gjorde den resan så slutade det ju inte bra. När jag gjorde resan i lördags så kunde jag nästa känna när livet tog slut där bak i ambulansen och därför var det jobbigt när vi körde förbi just den platsen.
När vi svängde av mot sjukhuset började Tilda ångra sig och bli förtvivlad. Nu ville hon inte längre se honom men samtidigt vill hon det. Hon tog iallafall mod till sig följde med in men hon kikade bara in lite genom dörren.
Hon kände ändå att hon var där och hennes saker till honom la jag så fint på hans bröst.
Nu kan han sova vidare och komma tillbaka när han är redo....
Det har varit en mäktig dag men ändå en väldigt bra sådan. Nu är klockan 21.00 och två av mina fina vänner har gått hem, det är bara jag och Ricky här och jag tror att vi är lika trötta båda två.
I morgon är en ny dag att kämpa med, men det går fast som någon sa, det är en jävla uppförsbacke.....

Imorgon får jag se honom igen

då ska han få sitt snus som han säkert har saknat, sin goa utslitna joggingbyxor och slappis T-shirt. Han var inte typen med kostym eller strama kläder, nej hans motto var att ha kläder man kände sig bekväm i. Det ska han därför få med sig från mig.
Jag är inte helt bekväm med situationen men ändå är jag det på något märkligt sätt. Det blir nog bra och i synnerhet för Tilda. Hon har bett om att få komma ner och se honom en sista gång och det ska hon såklart också få. Hon kommer att sakna honom men jag känner att hon kommer att ta med sig mycket av Ante på vägen. Som hon säger så kommer han att finnas där för henne.
Det tvivlar jag inte en sekund på.
Nu har vi också startat en konversation med skolan och hennes skolgång. Vi har alla möjliga val, det finns en resurs för henne och hennes stötte jag på när jag var ute med Jordan ikväll. Helt plötsligt står människan framför mig på vägen (vi bor på samma gata) . Har aldrig pratat med henne förut men vi klickade direkt och jag är helt säker på att Tilda också kommer att klicka med henne.
Det är otroligt så många underbara människor det finns och som bara ger en så mycket energi.
Dom liksom kryper fram när man mest behöver dom och lindrar det onda en stund.
Nu ska jag krypa ner och försöka få lite sömn inför morgondagen. Det kommer att blir tufft men vi kommer att göra det bra tillsammans

Godingarna

Utanför dörren

Igår kom Ricky hem! Det lindrar verkligen att ha barnen hemma. Tyvärr så saknades Tilda, men hon fick komma hem idag istället. Hon äter fortfarande penicillin men febern är borta. Det är så trist för henne att hon oftast får komplikationer efter sina cellgiftskurer, nu vill jag bara se ett avslut och räknar ner gångerna som är kvar.
Jag har varit utanför dörren idag och det kändes bra. Hade en tid hos min toppen Mia.
Åh jag hoppas hon känner hur mycket hon gjorde för mig idag! Nu vet jag inte hur mycket ni tror/tycker om själavandring och vad som händer efter döden, men jag tror inte att det bara tar slut.
Jag har ju haft mina funderingar kring Antes begravning och jag fick svar på det som jag undrade över men som jag egentligen visste.
Tilda har nu sin skyddsängel vid sin sida
Ikväll har barnen och jag pratat massor, gråtit och skrattat över dom minnen vi har av Ante.
En man med ett enormt stort hjärta som tyvärr glömde bort sig själv på vägen. En man som jag alltid kommer att älska.

Dag 2

Utan Ante, det känns hemskt på alla sätt och vis. Jag hoppas att jag får träffa denna underbara man igen och att vi kan få börja om utan massa sorg runt omkring oss.
Vi väntade på att lyckan skulle vända och att vi kunde känna oss säkra utan sjukdomar runt hörnet.
Idag har det varit i evigt ältande, varför, kunde jag har gjort något annorlunda, gjorde sjukhuset allt dom kunde? Tusen frågor poppar upp hela tiden
Min ögon har är såriga o röda, jag känner mig slut men kan inte sova.
Tilda fick åka in till sjukhuset idag pg a feber, ja såklart ..varför inte det också. Hon får antibiotika och snart hoppas jag att hon är på benen igen. Hon saknar Ante otroligt mycket men hon säger att hon pratat med honom och han svarar henne. Lilla livet....

Det är inte regn som faller.....

Allt är så tyst runt omkring mig och tårarna bara trillar o trillar. Varför är livet så här orättvist. Varför togs han ifrån mig nu?? Det är så många varför och jag vet ju egentligen att jag aldrig kommer att få svar.
Min älskade älskade underbara Ante finns inte hos oss längre. Jag kan bara inte fatta vad som händer.
Han ska ju vara hos mig! Det är ju han och jag! Jag vet att han har det bra där han är men jag vet också att han verkligen kämpade för att hålla sig fast vid livet.
Det är det som gör mig så ont att han verkligen inte ville detta. JAG ville inte detta, inte någon!
Fan.... helvete!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Vem är det som tar sig rättigheter och går in och styr min värld och mitt liv. Vem gör dom jag älskar så illa. Vem är så jävla grym och elak. Det räcker nu, jag har kommit till botten och vill inte mer. LYSSNA på mig och vänd för i helvete någon gång!!!

Sorg!!

Sorg i hela mitt hjärta!!
Min älskade livskamrat har idag lämnad detta jordeliv. Han är en ängel i himlen. Det som skulle vara vi för evigt blev bara en kort visit.
Han kommer alltid att vara i mitt hjärta som min livskamrat. Jag kommer alltid älska honom som den varma, underbara trygga person som kom in i mitt liv när jag mest behövde det.
Ante min älskade du är min för alltid!!!
Fan jag kommer att sakna dig!