Det var med blandade känslor som vi styrde bilen mot Kalmar idag. Sist jag gjorde den resan så slutade det ju inte bra. När jag gjorde resan i lördags så kunde jag nästa känna när livet tog slut där bak i ambulansen och därför var det jobbigt när vi körde förbi just den platsen.
När vi svängde av mot sjukhuset började Tilda ångra sig och bli förtvivlad. Nu ville hon inte längre se honom men samtidigt vill hon det. Hon tog iallafall mod till sig följde med in men hon kikade bara in lite genom dörren.
Hon kände ändå att hon var där och hennes saker till honom la jag så fint på hans bröst.
Nu kan han sova vidare och komma tillbaka när han är redo....
Det har varit en mäktig dag men ändå en väldigt bra sådan. Nu är klockan 21.00 och två av mina fina vänner har gått hem, det är bara jag och Ricky här och jag tror att vi är lika trötta båda två.
I morgon är en ny dag att kämpa med, men det går fast som någon sa, det är en jävla uppförsbacke.....
Tänker på dej varje dag...många gånger...
SvaraRaderaStyrkekram!