21 januari 2011

Nu kan jag vara ute på hal is

men jag bara måste få ur mig mina tankar och ilska. Jag är arg arg arg, det spränger i bröstet och det bubblar i hela magen.
Ringde ner till Kalmar idag och fick reda på dödsorsaken, propp i lungan. Ja tänker kanske ni det var ju bra att du fick veta det. Ja det är det ju förvissa MEN i veckan kom det också till mig att när Ante trodde att han fick en muskelbristning i knät så var det eventuellt en propp som han fick i benet. Tror jag....
Då kan man ju fråga sig varför (när dom visste att han var benägen att få propp)dom inte sa till honom att han skulle komma in för undersökning när han ringde och sa hur benet svullnade osv...och VARFÖR tog dom inte ett ultraljud på benet när han var inne hos ortopeden för check??????????????????????????
Varför varför varför. Herrejävlar! Bli aldrig för sjuka för att man måste vara beredd att tala om för sjukvården vilken behandling man BÖR ha! Dyra pengar läggs ner för att man ska kunna läsa journaler snabbt men frågan är om berörd personal verkligen tar sig tid att göra det??
Alltså jag är riktigt heligt förbannad på allt och kan dom inte överbevisa mig om att dom har gjort vad som dom skulle så kommer dom att få veta detta och det ska hela Oskarshamns befolkning också få veta.
Observera att jag kan vara ute på hal is när jag skriver det här men min magkänsla säger mig att jag tyvärr har rätt i mina misstankar.
Kan inte ens gråta, vet inte vilka känslor jag har för det här är verkligen övermäktigt för mig. Jag har känt mig ganska sansad men nu vet i katten. Det värsta är att om jag bryter ihop så vet jag fan inte vart jag ska ta vägen för sjukvården har jag 0 förtroende för.
Jävla skit!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

6 kommentarer:

  1. sök hjälp, t.ex. av en kurator. dom brukar ha en bra kunskap i såna här frågor. det är väldigt svårt att driva en sån här sak själv. men du har rätt till att få veta om sjukvården brustit i något avseende.

    SvaraRadera
  2. Ja, som Kathryn skriver, sök hjälp! Så du får klarhet.
    kram

    SvaraRadera
  3. Kära Annelie!
    Jag förstår din frustation. Jag har varit ute för samma sak. Min Bengt dog 2002 och var innan opererad på kroppspulsådern och de satte in något matrial som skulle hålla. Han gick på kontroll i Lund och Ängelholm. Något år innan han dog så var han uppe hos Ante i Ronneby för att hjälpa honom med huset, då han fick en kaskadkräkning av blod och Ante fixade så han kom till sjukhuset. Han kom hem till Ängelholm dagen därpå och blev remitterad till Öron!!
    De trodde blödningen kom där ifrån och inte en enda gång plockade de in hans gamla journaler!!
    Sanslöst...då kanske situationen hade varit annorlunda. Jag ville sätta åt sjukvården, men va man orkar inte. Man får aldrig tillbaka de.
    Beträffande Ante hade detta nog kunnat hända ändå, men jag håller med dig att de kunde gjort ett ultraljud. Han var i farozonen, men levde livet fullt ut. Man vet inte när han blev op i höften att någon propp bildats och vandra vidare. Jag är själv i farozonen eftersom jag har haft en infarkt, men man orkar inte tänka. Förstås så kommer allting närmare nu.
    Det är tungt tungt nu och jag har varit med sen han föddes. Liten skit var han och rödhårig.
    Men mormor när hon levde var han hennes lilla gosse, hon skämde bort honom. Vi har haft många roliga stunder och hans goa skratt smittade av sig.Mina pojkar blev så ledsna när de fick höra. Basket och fotboll var hans grej och det var alltid mycket disskussioner runt det, men aldrig några hards feeling. En go björn och lyssnare. Han gav alltid kloka råd. Ja historian kan bli lång, det finns så många minnen. Du får ta en dag i taget och ibland en timme. Prata prata tills folk blir trötta på dig eller gå ut i skogen och skrik ut din smärta. Jag förstår hur du känner dig nu. Dessutom att du har en sjuk flicka är dubbelt så svårt. Samma stund som Joakim läste i Expressen om Ante så ramlade en tavla ner hos oss. Jag har fått tecken innan och jag är ändå tacksam att han har det bra med mor och far. Men man fattar ändå inget. Ja det blev långt brev och vi träffas på begravningen. Pratat med Arne idag och självklart vill jag se Ante en sista gång. Sköt om dig
    Agneta

    SvaraRadera
  4. Kära ni! Tack för stödet. Doktorn jag pratade med sa att det skulle bli en utredning för att det såg lite märkligt ut i förfarandet. Fortsättning följer som sagt. Agneta- den lille rödhåriga föddes för tidigt och gick för tidigt. Klart att du ska gå och se honom, sen träffas vi på begravningen. Kram på er

    SvaraRadera
  5. Maria Lotsengård22 januari 2011 kl. 18:12

    Åh, allt är bara för mycket!!! Tänkter på dig hela tiden, vännen

    SvaraRadera
  6. Åh, så fruktansvärt idiotiskt meningslöst det skulle vara i så fall!

    Tänker på dig!

    Kramar!

    SvaraRadera